Prinsen hämtades vid lunchtid av sin pappa och storebror. Denna gång var han glad och det kändes skönt att skiljas så. Jag har planerat för en lugn och avkopplande nyårsafton alldeles själv, för att vila ut det som varit och för att jag helt enkelt inte orkar med något annat. Jag trodde det skulle vara skönt. Det har det varit i några timmar. Har tittat på halva Dirty Dancing och låtit tårarna flöda tack vare den goa klassikern.
Sedan kom min nyårsnostalgi. Fullmåne o snart dags för magont. Känslorna åker upp och ner. Jag känner mig helt plötsligt ledsen. En överväldigande ledsenhet överfaller mig. Året som gick, det är inget jag vill återuppleva någonsin igen. Och jag har inte ens gått igenom en bråkdel av det som en del av mina vänner upplevt (cancer, att förlora sina föräldrar med mera). Men mitt år har varit mitt. Ett vilset år. Jag vill inte gräva ner det, eller stoppa det i en ryggsäck (för då måste jag bära det med mig). Nej, jag vill bara gå vidare, framåt, uppåt och lämna det bakom mig. Och så knäpper jag mina händer, riktar blicken uppåt och ber en bön. Låt 2010 bli ett glädjens år på alla sätt och vis. Låt mig och min son uppleva fullständig hälsa och en hög energinivå.
Och så önskar jag självklart er allihop därute ett Gott Nytt År!!!
Själv ska jag lägga mig i ett bad, gråta ut det som bor i kroppen och ta ett glas skumpa.
torsdag 31 december 2009
måndag 28 december 2009
Hemma igen
Det känns bitterljuvt att vara hemma igen. Vi hade en supermysig jul hos syrran, dock hade vi alla kunnat vara utan de äckliga förkylningarna vi bar på. Hade lätt kunnat stanna kvar en vecka till. Stor kram till dig, söstra mi, för allt du fixat och donat med. Har uppskattat varenda detalj! :-)
Fortfarande förkyld här med öronont och ont i tandkött o tandrötter. Dags att bli frisk nu, ser faktiskt fram emot att fira nyår ensam, då snackar vi platt fall i sängen med en bok i dagarna fyra *ler*.
Kram på er!!!
Fortfarande förkyld här med öronont och ont i tandkött o tandrötter. Dags att bli frisk nu, ser faktiskt fram emot att fira nyår ensam, då snackar vi platt fall i sängen med en bok i dagarna fyra *ler*.
Kram på er!!!
söndag 20 december 2009
On the way
Ja... så var det snart dags.
Väskorna är packade, lägenheten är i princip i ordning.
Räkningarna betalda.
Nu återstår flygresan till lillasyrran med familj i Holland. Avgång i morgon eftermiddag. Det ska bli så grymt MYYYYYSIGT att träffa dem igen o umgås o fira o äta gott o mysa.
I kväll kom ett sorgligt besked. Brittany Murphy är död. Jag gillade verkligen henne och himlen har fått en riktig stjärna på besök. Brittany - rest in peace.
Jag kommer att ha tillgång till Internet hos syrran också, så vi hörs snart igen folks.
Stor kram till er allihop och GOD JUL!!!
Väskorna är packade, lägenheten är i princip i ordning.
Räkningarna betalda.
Nu återstår flygresan till lillasyrran med familj i Holland. Avgång i morgon eftermiddag. Det ska bli så grymt MYYYYYSIGT att träffa dem igen o umgås o fira o äta gott o mysa.
I kväll kom ett sorgligt besked. Brittany Murphy är död. Jag gillade verkligen henne och himlen har fått en riktig stjärna på besök. Brittany - rest in peace.
Jag kommer att ha tillgång till Internet hos syrran också, så vi hörs snart igen folks.
Stor kram till er allihop och GOD JUL!!!
lördag 19 december 2009
Countdown
Dags att hämta väskorna på vinden och börja packa. På måndag åker vi till Holland. Det ska bli så härligt!!! Alltid lika roligt att träffa syrran o hennes familj. En lyx att få åka utomlands varje gång vi ska ses :-) Nu har prinsen däckat i en förkylning med lite feber, bara att hoppas att det blir en lindrig variant. Han har sovit två timmar på em, men just lagt sig. Snörvel snörvel. Själv är jag också trött, det blir soffan med en film.
Funderar över livet. Ser snön falla. Det är rätt gott ändå. Livet med prinsen, i sakta mak :-)
Funderar över livet. Ser snön falla. Det är rätt gott ändå. Livet med prinsen, i sakta mak :-)
tisdag 15 december 2009
Idag hände det något (Obs! Långt inlägg)
Jag kom till en insikt. Nej, TVÅ insikter.
Först var jag hos min läkare som tagit hundrasjuttioelva prover.
Efter lite småprat om hans Mexicoresa kom vi in på det som jag var där för. Hur var det nu med resultaten?
Doktor D tittade på mig. - Alla prover är bra...utom ett.
Han gjorde en paus.
Jag väntade. Det blev knäpptyst. Ja?
Han höll mig inte på halster. Jag såg blänket i hans ögon och sedan log han och frågade "Hur har du det med håret?"
Håret?
Jo, alla prover var bra, utom zinkhalten.
Jag fnissade och pustade ut.
Doktor D sa att det inte påverkade mitt mående annat än i princip hår och naglar. Och så skrev han ut tabletter jag skulle äta för att öka nivåerna.
Jag kände mig glad, så himla skönt. Nu har jag tagit prover i ett års tid på grund av min ständiga trötthet och mina återkommande virusbataljer. Och jag är frisk. Allt är bra i min kropp. Jag kan nu släppa tanken på att en hemsk sjukdom bor i min kropp. Men samtidigt - jag är ju så TRÖTT.
Sedan kom kvällen. Jag tittade på Sommarpratarna.
Babben berättade om sin kris hon hade i 40-årsåldern. Hon gick in i väggen. Hon berättade om sina reaktioner och om den långa vägen tillbaka. Att det tog två år för henne att nå upp till vanlig hastighet igen. Att det tog tio år innan hon klarade samma stressnivå som innan krisen.
Mitt i programmet börjar jag skratta. Högt. Hjärtligt. För - DÄR damp det ner.
Jag har en 40-årskris :-)
En 40-årskris.
Hahahahahahahahahaha.
Så patetiskt. Och så underbart normalt.
Jag är en MedelSvensson mitt i livet.
Jag har som egen företagare och småbarnsmamma utsatt mitt huvud för stor press och stress. De senaste fem åren har jag genomgått en jobbig separation. Utbildat mig, Startat firma. Haft en son som varit sjuk o opererats ett antal gånger. Haft en del uppdrag där jag halvt jobbat ihjäl mig. En röst i mig protesterar vilt och säger - MEN HÖRRU, hur kan du vara utmattad NU. Du har ju inte haft ett uppdrag på ett och ett halvt år.
Skit samma!!!!!!!!!
Jag är slutkörd helt enkelt. Intellektuellt har jag tänkt tanken. Och jag har laborerat med tankar om klimakteriet och annat. Men 40-årskris, att JAG, alltså JAAAAG skulle "hamna" (jag som fixar så mycket och kan så mycket) i ett sådant läge?! *fniss*.
Och plötsligt är det OK att känna så här. Att få hasa omkring och känna att jag vill att någon ska trösta knyttet. Att jag ska få hjälp av någon annan. Och eftersom jag är så trött kommer livsfrågorna - VEM är jag och VAD vill jag som en naturlig följd. Plötsligt ifrågasätter jag alla val jag gjort, föraktar och hyllar på en och samma gång den jag är och det jag gjort.
Och nu tar jag hjälp. Jag har en härlig coach som jag går hos redan och i januari börjar jag mina samtal hos en kurator på vårdcentralen. Det ska bli skönt att få släppa ut en del känslor som jag nog tryckt in långt där ner i ryggsäcken. Som har både med det ena och andra att göra. Separationen från prinsens pappa. Genomförda uppdrag i firman som påverkat mig djupt. Saker jag hanterat innan också, men inte liksom lyckats releasa fullt ut.
Tills jag träffar "mina hjälpare" kommer jag fortsätta med de dagliga promenaderna och med att andas djupt och låta de känslor som kommer få komma.
Tänk.
Jag är en vanlig nobody. Det är inget märkvärdigt med mig. Jag följer normen. Svag röst säger: Så trist. Stark röst säger: Men GUD så skönt. Då BEHÖVER du inte göra någonting, vara någonting. Du har inget att bevisa. Du behöver inte ens rädda världen. Bara var. Bara var. Bara var.
Andas!
Först var jag hos min läkare som tagit hundrasjuttioelva prover.
Efter lite småprat om hans Mexicoresa kom vi in på det som jag var där för. Hur var det nu med resultaten?
Doktor D tittade på mig. - Alla prover är bra...utom ett.
Han gjorde en paus.
Jag väntade. Det blev knäpptyst. Ja?
Han höll mig inte på halster. Jag såg blänket i hans ögon och sedan log han och frågade "Hur har du det med håret?"
Håret?
Jo, alla prover var bra, utom zinkhalten.
Jag fnissade och pustade ut.
Doktor D sa att det inte påverkade mitt mående annat än i princip hår och naglar. Och så skrev han ut tabletter jag skulle äta för att öka nivåerna.
Jag kände mig glad, så himla skönt. Nu har jag tagit prover i ett års tid på grund av min ständiga trötthet och mina återkommande virusbataljer. Och jag är frisk. Allt är bra i min kropp. Jag kan nu släppa tanken på att en hemsk sjukdom bor i min kropp. Men samtidigt - jag är ju så TRÖTT.
Sedan kom kvällen. Jag tittade på Sommarpratarna.
Babben berättade om sin kris hon hade i 40-årsåldern. Hon gick in i väggen. Hon berättade om sina reaktioner och om den långa vägen tillbaka. Att det tog två år för henne att nå upp till vanlig hastighet igen. Att det tog tio år innan hon klarade samma stressnivå som innan krisen.
Mitt i programmet börjar jag skratta. Högt. Hjärtligt. För - DÄR damp det ner.
Jag har en 40-årskris :-)
En 40-årskris.
Hahahahahahahahahaha.
Så patetiskt. Och så underbart normalt.
Jag är en MedelSvensson mitt i livet.
Jag har som egen företagare och småbarnsmamma utsatt mitt huvud för stor press och stress. De senaste fem åren har jag genomgått en jobbig separation. Utbildat mig, Startat firma. Haft en son som varit sjuk o opererats ett antal gånger. Haft en del uppdrag där jag halvt jobbat ihjäl mig. En röst i mig protesterar vilt och säger - MEN HÖRRU, hur kan du vara utmattad NU. Du har ju inte haft ett uppdrag på ett och ett halvt år.
Skit samma!!!!!!!!!
Jag är slutkörd helt enkelt. Intellektuellt har jag tänkt tanken. Och jag har laborerat med tankar om klimakteriet och annat. Men 40-årskris, att JAG, alltså JAAAAG skulle "hamna" (jag som fixar så mycket och kan så mycket) i ett sådant läge?! *fniss*.
Och plötsligt är det OK att känna så här. Att få hasa omkring och känna att jag vill att någon ska trösta knyttet. Att jag ska få hjälp av någon annan. Och eftersom jag är så trött kommer livsfrågorna - VEM är jag och VAD vill jag som en naturlig följd. Plötsligt ifrågasätter jag alla val jag gjort, föraktar och hyllar på en och samma gång den jag är och det jag gjort.
Och nu tar jag hjälp. Jag har en härlig coach som jag går hos redan och i januari börjar jag mina samtal hos en kurator på vårdcentralen. Det ska bli skönt att få släppa ut en del känslor som jag nog tryckt in långt där ner i ryggsäcken. Som har både med det ena och andra att göra. Separationen från prinsens pappa. Genomförda uppdrag i firman som påverkat mig djupt. Saker jag hanterat innan också, men inte liksom lyckats releasa fullt ut.
Tills jag träffar "mina hjälpare" kommer jag fortsätta med de dagliga promenaderna och med att andas djupt och låta de känslor som kommer få komma.
Tänk.
Jag är en vanlig nobody. Det är inget märkvärdigt med mig. Jag följer normen. Svag röst säger: Så trist. Stark röst säger: Men GUD så skönt. Då BEHÖVER du inte göra någonting, vara någonting. Du har inget att bevisa. Du behöver inte ens rädda världen. Bara var. Bara var. Bara var.
Andas!
måndag 14 december 2009
Hjältar
Åh så underbart med Hjältegalan. Sitter och bölar framför TV:n och glädjs med alla dessa vackra människor som får ta emot publikens kärlek. Människor som sträcker ut sin hand till andra människor. Det är väl det högsta, det finaste som kan åstadkommas. Tänk om man kunde få boosta sig med en hjältestund varje kväll istället för att se på nyheterna.
Och så berörs jag av att se alla i publiken som gråter och ler samtidigt. Jag ser skådisar, författare, idrottare - alla tappar behärskningen och låter sig vara sanna och fria och vackra. Tårarna rinner nedför kinderna. Det är så häftigt att se. Tänk om vi människor kunde gå runt med så öppna hjärtan och uttryck hela tiden. Åh vad jag önskar att det vore så :-)
Och så berörs jag av att se alla i publiken som gråter och ler samtidigt. Jag ser skådisar, författare, idrottare - alla tappar behärskningen och låter sig vara sanna och fria och vackra. Tårarna rinner nedför kinderna. Det är så häftigt att se. Tänk om vi människor kunde gå runt med så öppna hjärtan och uttryck hela tiden. Åh vad jag önskar att det vore så :-)
Hej mitt vinterland
Har haft en skön helg. Vilat en hel del. Tagit två promenader med pepp i lurarna. Och så har jag påbörjat projekt "skura rent inför julen". Det känns fint. Jag har sovit en hel del, men blir ändå inte kvitt den där grymma tröttheten som bor i min kropp nu.
Idag är det tvättdag igen, sedan ska jag prata en stund med mig själv (gör skrivövningar - läxa från in coach) o efter det blir det en snabbfika hos väninnan Rosa. Sedan... ljuva sedan. Prinsen ska hämtas och jag längtar redan. Det är så underbart att få se honom igen efter en helg hos pappa. Dessa ljuva pussar o kramar. Och jag vet att han kommer att bli så glad när han ser sitt nystädade, julpyntade rum :-)
Det är nedräkning nu, om precis en vecka åker vi till Holland och det ska bli så KUL.
Och ute faller snön. Det blir lite vinter i år iallafall. Lite mysigt faktiskt.
Idag är det tvättdag igen, sedan ska jag prata en stund med mig själv (gör skrivövningar - läxa från in coach) o efter det blir det en snabbfika hos väninnan Rosa. Sedan... ljuva sedan. Prinsen ska hämtas och jag längtar redan. Det är så underbart att få se honom igen efter en helg hos pappa. Dessa ljuva pussar o kramar. Och jag vet att han kommer att bli så glad när han ser sitt nystädade, julpyntade rum :-)
Det är nedräkning nu, om precis en vecka åker vi till Holland och det ska bli så KUL.
Och ute faller snön. Det blir lite vinter i år iallafall. Lite mysigt faktiskt.
fredag 11 december 2009
Borta på vinden
Jag har gått upp i vikt, ordentligt denna gång. Ingenting passar på min kropp, alla kläder är gamla, svarta och för små. Till och med mina stretchjeans har gett upp. Jag ser ut som en gående fläskkorv. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om hur folk ser på mig, men det är jobbigt att vistas i en överviktig kropp. Hur jag än sitter så kommer liksom valkarna i kläm. Kan låta som ett skämt, men det är allt annat än det.
Fick ett ryck straxt innan lunch, hade ett minne av ett par sparade svarta byxor i storlek 44 som jag hade för ca 10 år sedan. Upp och leta. Haha! Vi snackar kaos på vinden. Jag fick riva och slita och kryssa mig fram in i det innersta. Upp med kartonger. Sedan blev jag stående där. Minnena vällde fram ur kartongerna, plagg för plagg. Jag har 20 år gamla paltor. Ungefär hälften åkte nu i slänget och hälften får vara kvar. Nostalgi in maximum. Lila kavaj med puffärmar. T-shirts från universitetstiden. Studentkläderna, jo, den oranga stassen finns faktiskt kvar (med GRYMMA axelvaddar). Vissa grejor får man bara spara. Kanske kan skänka dem till någon systerdotter med tiden *haha*.
Och - tjoho - jag hittade mina svarta byxor. Så himla bra!!! Nu har jag i allafall dem inför julhelgen. Men de är jäkligt kalla, i någon sorts syntetmaterial. Inte mycket att promenera i när stormen yr och det är minusgrader. Hursomhelst, de är perfekta för flygturer och shoppingturer *ler*.
Fick ner en gammal bomberjacka från vinden som jag i princip aldrig använt. Alltså, vet inte om jag kommer göra det nu heller. Men den är cool. Tyvärr luktar den gammal vind. Hoppas kunna vädra ur det. Hela hallen luktar :-)
Vindsröjningen gav lite mersmak. Jag kan bli så där "röjningsrabiat" ibland. Vill gå loss och slänga halva vinden. Men det känns onödigt att fokusera på det nu. Denna helg ska jag prioritera lägenheten. Jag vill ha den i ordning när vi åker, det är så ljuvligt att komma hem till ett städat hem :-)
Hoppas ni får en skön fredagkväll folk.
Fick ett ryck straxt innan lunch, hade ett minne av ett par sparade svarta byxor i storlek 44 som jag hade för ca 10 år sedan. Upp och leta. Haha! Vi snackar kaos på vinden. Jag fick riva och slita och kryssa mig fram in i det innersta. Upp med kartonger. Sedan blev jag stående där. Minnena vällde fram ur kartongerna, plagg för plagg. Jag har 20 år gamla paltor. Ungefär hälften åkte nu i slänget och hälften får vara kvar. Nostalgi in maximum. Lila kavaj med puffärmar. T-shirts från universitetstiden. Studentkläderna, jo, den oranga stassen finns faktiskt kvar (med GRYMMA axelvaddar). Vissa grejor får man bara spara. Kanske kan skänka dem till någon systerdotter med tiden *haha*.
Och - tjoho - jag hittade mina svarta byxor. Så himla bra!!! Nu har jag i allafall dem inför julhelgen. Men de är jäkligt kalla, i någon sorts syntetmaterial. Inte mycket att promenera i när stormen yr och det är minusgrader. Hursomhelst, de är perfekta för flygturer och shoppingturer *ler*.
Fick ner en gammal bomberjacka från vinden som jag i princip aldrig använt. Alltså, vet inte om jag kommer göra det nu heller. Men den är cool. Tyvärr luktar den gammal vind. Hoppas kunna vädra ur det. Hela hallen luktar :-)
Vindsröjningen gav lite mersmak. Jag kan bli så där "röjningsrabiat" ibland. Vill gå loss och slänga halva vinden. Men det känns onödigt att fokusera på det nu. Denna helg ska jag prioritera lägenheten. Jag vill ha den i ordning när vi åker, det är så ljuvligt att komma hem till ett städat hem :-)
Hoppas ni får en skön fredagkväll folk.
Nedräkning?
Mardrömmarna sliter och river i sonens kropp. Han kommer in till mig och har kissat ner sig. Vi sköljer, tvättar av den lilla kroppen och han kryper ner hos mig. Klockan är tre, mitt i natten. Han viskar: "Mamma, i natt vill jag ligga riktigt nära". Han lägger sig med alla sina gosedjur med kroppen mot väggen. Jag smyger tätt intill och håller om honom, liksom för att hålla alla elaka drömmar borta. Snart somnar han igen. Små snabba andetag. Några snarkningar. Trots att jag är så trött befinner jag mig mitt i stunden. Jag njuter av den vackra lilla människan med de långa ögonfransarna. Så kort tid. Det är så kort tid jag får ha honom hos mig på detta vis. Snart påbörjar han resan för att frigöra sig som individ, att bli självständig. Att kunna leva sitt eget liv.
I eftermiddag inleds barnledig helg. Som alltid känns det lite sorgligt och väldigt skönt samtidigt.
I eftermiddag inleds barnledig helg. Som alltid känns det lite sorgligt och väldigt skönt samtidigt.
onsdag 9 december 2009
Hoppsan
I mörkret, över skolgården, ses en liten pojke komma hoppandes. Han gör hoppsa-steg ändå från bilen och in i skolan. Han är så liten, så ren, så oförstörd av vad man ska och inte ska göra, vad som är coolt och inte coolt. Denna decembermorgon njuter jag av detta. Jag filmar stunden i mitt huvud och bevarar den i mitt hjärta. Jag vill aldrig glömma den kärlek jag känner till detta lilla barn i livets olika skeden. Hoppsa-hoppsa-hoppsa.
tisdag 8 december 2009
HUR fort går tiden?
Ibland springer dagarna verkligen iväg. Och jag kan inte begripa hur jag misslyckats med att få ordning här hemma trots all tid jag spenderar här. Obegripligt. Men det finns alltid att göra liksom. Är det inte pappersexercis som ska utövas så är det städ eller möten eller annat. Jag ser fram emot den barnlediga helgen - för då ska det bannemej röjas här, jag vill kunna sjunka ner i soffan några dagar innan jul och känna mig glad och lugn i själen för att hemmet är i ordning. En utopi?
När jag hämtade prinsen idag fick jag höra av fröknarna att han äter som en häst nuförtiden. Minst två portioner av maten. Och äter mycket grönsaker. De log när de sade det. Och jag märkte häromkvällen hur han KASTADE i sig köttbullar o pasta o grönsaker. Och idag blev det en korv med bröd till mellis följt av tre tacos med grönsaker samt lite kall risgrynsgröt till efterrätt. Varför är vi mödrar så primitiva att vi blir alldeles lyckliga när våra barn äter mycket *fniss*. (Det blir iallafall jag över min "han är rätt så mager om bena, tillika om armar och hals")
Ikväll ska jag lägga mig riktigt snortidigt - skönt :-)
När jag hämtade prinsen idag fick jag höra av fröknarna att han äter som en häst nuförtiden. Minst två portioner av maten. Och äter mycket grönsaker. De log när de sade det. Och jag märkte häromkvällen hur han KASTADE i sig köttbullar o pasta o grönsaker. Och idag blev det en korv med bröd till mellis följt av tre tacos med grönsaker samt lite kall risgrynsgröt till efterrätt. Varför är vi mödrar så primitiva att vi blir alldeles lyckliga när våra barn äter mycket *fniss*. (Det blir iallafall jag över min "han är rätt så mager om bena, tillika om armar och hals")
Ikväll ska jag lägga mig riktigt snortidigt - skönt :-)
måndag 7 december 2009
Måndag
Skönt med måndag. Faktiskt. Jag ÄLSKAR min gosegutt. Och jag ÄLSKAR när han kommer in på morgonen på gott humör o busar med mig. Och jag ÄLSKAR när det är lätt att lämna honom på skolan - idag gav han mig tummen upp när jag gick. Skönt!
Har börjat dagen med ett möte med min jobbcoach, hon är fin. Ett behagligt lugn bor nu i mitt hjärta som jag ska ta med mig hela dagen.
Nu ska jag skriva lite, sedan diverse jobbsökaraktiviteter och fix här hemma.
Puss på er!
Har börjat dagen med ett möte med min jobbcoach, hon är fin. Ett behagligt lugn bor nu i mitt hjärta som jag ska ta med mig hela dagen.
Nu ska jag skriva lite, sedan diverse jobbsökaraktiviteter och fix här hemma.
Puss på er!
söndag 6 december 2009
En ny dag
Jag gillar nya dagar.
Variation.
Sonen ber mig att vi ska gå ut o leka i lekparken.
Tittar ut på alla regnpölar.
Men det är klart vi går ut :-)
Det är ju solsken när han är med.
Sedan kanske d blir en tur ner på stan o en fika.
Förkylningen kör på. Rösten är halv, hela kroppen är tung (likaså bröstet).
Men vad fan.
Det är andra advent.
Jag gillar advent :-)
Kram på er!!!
Variation.
Sonen ber mig att vi ska gå ut o leka i lekparken.
Tittar ut på alla regnpölar.
Men det är klart vi går ut :-)
Det är ju solsken när han är med.
Sedan kanske d blir en tur ner på stan o en fika.
Förkylningen kör på. Rösten är halv, hela kroppen är tung (likaså bröstet).
Men vad fan.
Det är andra advent.
Jag gillar advent :-)
Kram på er!!!
lördag 5 december 2009
What can I say?
Käre gode Gud
*Svälj svälj svälj*
Eller
Käre tomten
Det är inte sådär jättejättemycket jag önskar mig, egentligen
Jag skulle bara vilja få vara frisk ett längre tag
Sådär kärnfrisk
Och fylld av energi
Det var så länge sedan Gud, att jag har glömt
Jag har glömt hur det känns att vakna utvilad och glad och studsa ur sängen
Och att längta efter något
Vakna glad kan jag göra
Hur kan man göra annat när det kommer en gosunge och hoppar upp brevid en
En som visar vad energi verkligen är
En människa som är ren och oförstörd i sitt varande
Men jag är ändå trött
Och här sitter jag och sväljer o har ont i halsen o känningar i örat igen
Och jag känner mig som ett gående jävla klagomål
Kan jag få skriva något positivt snart please??!!!
Tomten, låt min prins få vara frisk också
Och till sist, låt mig hitta vägen ut ur den grop jag befunnit mig i länge.
Snälla snälla snälla snälla.
Jag vet att livet inte alltid är enkelt
Men jag är trött Gud
Trött på att fixa allt själv
Att vara stark
Att ordna inkomst, laga mat, stötta vänner
Fast ändå vill jag ju
Stötta vänner alltså
För utan dem - vad har jag då?
Jag har ju mig själv
Men jag kan inte leva i ett tomt intet
Någon sade en gång att om man låste in människan i ett vitt rum utan väggar tak och golv
Utan något att hålla sig i
skulle hon bli galen.
För vi behöver kontraster för att hjärnan ska kunna fungera, relatera
Ljus och mörker
Kärlek och hat
Sött och salt
Inget kan finnas utan det andra
Och jag förstår att det här skedet i livet är en kontrast i ena änden och att det finns något fint i den andra. Men jag har så svårt att se det nu Gud. Verkligen. Jag har SVÅRT att se det. Och jag kan vid min Gud inte begripa hur jag ska ta mig dit.
Men du vet.
Så jag får använda mig av tillit.
Igen
Och tålamod.
Jag vet.
Det är mina livsläxor.
Tillit och tålamod.
Och att släppa taget.
Andas.
Låt känslorna passera, var med dem, men låt dem passera.
Andas.
*Svälj svälj svälj*
Eller
Käre tomten
Det är inte sådär jättejättemycket jag önskar mig, egentligen
Jag skulle bara vilja få vara frisk ett längre tag
Sådär kärnfrisk
Och fylld av energi
Det var så länge sedan Gud, att jag har glömt
Jag har glömt hur det känns att vakna utvilad och glad och studsa ur sängen
Och att längta efter något
Vakna glad kan jag göra
Hur kan man göra annat när det kommer en gosunge och hoppar upp brevid en
En som visar vad energi verkligen är
En människa som är ren och oförstörd i sitt varande
Men jag är ändå trött
Och här sitter jag och sväljer o har ont i halsen o känningar i örat igen
Och jag känner mig som ett gående jävla klagomål
Kan jag få skriva något positivt snart please??!!!
Tomten, låt min prins få vara frisk också
Och till sist, låt mig hitta vägen ut ur den grop jag befunnit mig i länge.
Snälla snälla snälla snälla.
Jag vet att livet inte alltid är enkelt
Men jag är trött Gud
Trött på att fixa allt själv
Att vara stark
Att ordna inkomst, laga mat, stötta vänner
Fast ändå vill jag ju
Stötta vänner alltså
För utan dem - vad har jag då?
Jag har ju mig själv
Men jag kan inte leva i ett tomt intet
Någon sade en gång att om man låste in människan i ett vitt rum utan väggar tak och golv
Utan något att hålla sig i
skulle hon bli galen.
För vi behöver kontraster för att hjärnan ska kunna fungera, relatera
Ljus och mörker
Kärlek och hat
Sött och salt
Inget kan finnas utan det andra
Och jag förstår att det här skedet i livet är en kontrast i ena änden och att det finns något fint i den andra. Men jag har så svårt att se det nu Gud. Verkligen. Jag har SVÅRT att se det. Och jag kan vid min Gud inte begripa hur jag ska ta mig dit.
Men du vet.
Så jag får använda mig av tillit.
Igen
Och tålamod.
Jag vet.
Det är mina livsläxor.
Tillit och tålamod.
Och att släppa taget.
Andas.
Låt känslorna passera, var med dem, men låt dem passera.
Andas.
torsdag 3 december 2009
Återställare
Känner mig så glad. Bestämde mig för att köpa en skrivare till mig i julklapp. Min gamla gick ju sönder häromveckan och utan den är jag handikappad känns det som. Särskilt i jobbansökartider. Hursomhelst. Nu är den på plats och fungerar. GLAD :-)
onsdag 2 december 2009
Minnesvärt
Här kommer två av gårdagens sköna, minnesvärda konversationer med prinsen:
På morgonkvisten leker sonen i sitt rum. Han ropar till mig:
- Mamma, i himlen får man väl göra vad man vill?!
- Ja, jag tror det
- Då får man väl kasta glas genom Guds glasruta?
-------------------------------------------------
Sonen har svårt att somna i sin säng, till sist säger han:
-Mamma, det finns massor av skatter.
Jag lyssnar knappt varvid sonen upprepar:
- Mamma, det finns MASSOR av skatter!
Jag går in till honom i rummet och säger "jasså?"
Sonen ler ett stort varmt leende och säger:
- Alla barn!!!
-------------------------------------------------
Ja, ni kan ju förstå att jag älskar denna underbara lilla funderande prins. STOR kärlek. Den största!
På morgonkvisten leker sonen i sitt rum. Han ropar till mig:
- Mamma, i himlen får man väl göra vad man vill?!
- Ja, jag tror det
- Då får man väl kasta glas genom Guds glasruta?
-------------------------------------------------
Sonen har svårt att somna i sin säng, till sist säger han:
-Mamma, det finns massor av skatter.
Jag lyssnar knappt varvid sonen upprepar:
- Mamma, det finns MASSOR av skatter!
Jag går in till honom i rummet och säger "jasså?"
Sonen ler ett stort varmt leende och säger:
- Alla barn!!!
-------------------------------------------------
Ja, ni kan ju förstå att jag älskar denna underbara lilla funderande prins. STOR kärlek. Den största!
måndag 30 november 2009
Sviter
Hämtade prinsen på skolan, han klagade på ont i magen. Blek som ett spöke. Väl hemma tog vi tempen, 38,5 igen. Jag är bombis på att det är sviter av sprutan även om han varit pigg i helgen. Han har ont på sidan av halsen också säger han. Mycket ovanligt att min lillkille gnäller, ligger i sängen och inte vill äta.
Själv kunde jag mått bättre. Så är det bara. Trött innan sprutan. Trött o vimsig efter den. Fortfarande ont i magen. Och så gårdagens pladask på det, småhaltar runt och stånkar o stönar. Att tänka sig pensionen är inga svårigheter *ler*.
Men jag har varit hos min coach idag och haft ett bra samtal. Själv tar jag nu kontakt med mina delpersonligheter, de som är en del av mig. Flummigt va ;-) Och under en övning idag klev herr TRAMS fram. Mycket tydligt. Han är lång, strikt, nästan svart-vit och så fort jag ska göra en övning som gör att jag ska känna känslor kliver han in och vrålar: "TRAMS". Rätt kul faktiskt. På coachingspråk kallar vi dem Gremlins. Det är röster som ofta vill hindra oss från att göra vissa saker, främst för att skydda oss.
Hursomhelst ska jag umgås med Herr TRAMS denna vecka. Lyssna mer på vad han har att säga.
Kram på er!
Själv kunde jag mått bättre. Så är det bara. Trött innan sprutan. Trött o vimsig efter den. Fortfarande ont i magen. Och så gårdagens pladask på det, småhaltar runt och stånkar o stönar. Att tänka sig pensionen är inga svårigheter *ler*.
Men jag har varit hos min coach idag och haft ett bra samtal. Själv tar jag nu kontakt med mina delpersonligheter, de som är en del av mig. Flummigt va ;-) Och under en övning idag klev herr TRAMS fram. Mycket tydligt. Han är lång, strikt, nästan svart-vit och så fort jag ska göra en övning som gör att jag ska känna känslor kliver han in och vrålar: "TRAMS". Rätt kul faktiskt. På coachingspråk kallar vi dem Gremlins. Det är röster som ofta vill hindra oss från att göra vissa saker, främst för att skydda oss.
Hursomhelst ska jag umgås med Herr TRAMS denna vecka. Lyssna mer på vad han har att säga.
Kram på er!
söndag 29 november 2009
Aj!
Ramlade för någon timme sedan på en parkering utanför ett köpcentrum. Det var som en stor puckel av asfalt (som spruckit i mitten) som fällde mig. JÄVLAR var ont det gjorde. Hade händerna fulla och kassarna flög, själv hamnade jag rakt ner - pang - med knäna i asfalten och handflatorna. Det tog ett tag innan jag kunde kravla mig upp från den regnblöta asfalten. Knäna blodiga, leggingsen trasiga. Väl hemma har jag skrubbat knäna och har ont i precis hela kroppen. Är det inte typiskt för hur mitt liv ser ut just nu. Rise and fall. Rise and fall.
Nu har jag fått i mig lite mat o egentligen skulle jag storstäda här o gå upp på vinden o hämta alla adventssaker. Men det får bli en stund i soffan, eller kanske i badet som syrran rekommenderade = bra för musklerna som fått sig en törn.
Önskar litegrann att man bodde i USA så jag kunde stämma stället dyrt. Å andra sidan är jag inte helt frisk från sprutan o väldigt trött och disträ. Det kanske var mitt eget fel. Who knows.
Ha en skön söndag allihop!.
Nu har jag fått i mig lite mat o egentligen skulle jag storstäda här o gå upp på vinden o hämta alla adventssaker. Men det får bli en stund i soffan, eller kanske i badet som syrran rekommenderade = bra för musklerna som fått sig en törn.
Önskar litegrann att man bodde i USA så jag kunde stämma stället dyrt. Å andra sidan är jag inte helt frisk från sprutan o väldigt trött och disträ. Det kanske var mitt eget fel. Who knows.
Ha en skön söndag allihop!.
fredag 27 november 2009
Nu kommer kvällen
och jag sjunker ner i soffan. Jösses så trött jag är. Det var jag ju redan innan vaccinationen, men de tre senaste dagarna har jag haft en mild flunsa o ändå mått "ras". Prinsens feber lade sig i natt, idag har han varit rena energikicken. Men jag bad hans pappa att han skulle få stanna, man vet aldrig vad som händer nattetid.
I morgon ska jag in till Sthlm o fixa håret igen, samt gå på konsert på kvällen o sova över hos en väninna. Undrar bara hur jag ska orka. Önskade verkligen att det fanns lagliga varianter på koffein som VERKLIGEN piggade upp.
Kolla på Idol. Sitter och suckar så smått i soffan. Inte så jättebegeistrad, men vad tusan, jag älskar ju sång. Och så ÄLSKAR jag Anders Bagge :-)
Ha en skön lördagskväll allihop!!!
I morgon ska jag in till Sthlm o fixa håret igen, samt gå på konsert på kvällen o sova över hos en väninna. Undrar bara hur jag ska orka. Önskade verkligen att det fanns lagliga varianter på koffein som VERKLIGEN piggade upp.
Kolla på Idol. Sitter och suckar så smått i soffan. Inte så jättebegeistrad, men vad tusan, jag älskar ju sång. Och så ÄLSKAR jag Anders Bagge :-)
Ha en skön lördagskväll allihop!!!
torsdag 26 november 2009
Fever
Flunsa-shotsen jobbar för fullt i prinsens och min kropp. Han hade feber i natt och nu stiger den igen på kvällskanten (38,6). Själv har jag ont i kroppen o sitter/ligger i soffan o slappar.
Vi får se om det blir barnledig helg, har inte lust att lämna ifrån mig prinsen om han blir sämre.
Kram på er!
Vi får se om det blir barnledig helg, har inte lust att lämna ifrån mig prinsen om han blir sämre.
Kram på er!
Så var det gjort!
Japp, jajamensan, nu slipper jag fundera på det mer.
Prinsen o jag tog vaccinationen igår em. Själva injicerandet gick toppenbra, sedan har natten varit lite si o så med febrig son o ond arm på mig. Sonen är hemma idag o myser. Om en stund kommer en väninna med sin lilla Julia som jag aldrig sett. Ska försöka ruschla undan lite här o STÄDA för det behövs verkligen.
Prinsen o jag tog vaccinationen igår em. Själva injicerandet gick toppenbra, sedan har natten varit lite si o så med febrig son o ond arm på mig. Sonen är hemma idag o myser. Om en stund kommer en väninna med sin lilla Julia som jag aldrig sett. Ska försöka ruschla undan lite här o STÄDA för det behövs verkligen.
tisdag 24 november 2009
Allting kan hända
vindar kan vända på en kort sekund. Inget är givet, sådant är livet - tro på mig.
Så skrev jag när jag gjorde texten till ett bidrag vi skickade in till melodifestivalen för ett antal år sedan. Dessa rader dyker upp i mitt huvud när jag läser Lallis inlägg (se bloggar jag följer) om hur hon just förlorat en vän och dennes dotter i en olycka.
Så är det ju. Vi har inga garantier här i livet. Särskilt inte några framtidsgarantier. Den enda vi kan göra är att ta tillvara på nuet. Här och nu.
Jag försöker göra det, åtminstone en stund varje dag. Jag njuter av prinsens närvaro, hans lilla hand i min, hans skratt och bus och LIV som han är fylld av. Till bristningsgränsen *ler*. Jag NJUTER verkligen. Och jag är så glad över att jag har förmånen, möjligheten att ha kommit så långt med mig själv i livet att jag insett att det är viktigt att vara tacksam - att se allt vackert som finns runtomkring en. Det jag måste lära mig är att vara i detta tillstånd oftare. Jag har ont överallt just nu, är stressad över både det ena och det andra. Och på något sätt vill man gärna kommunicera det till världen. Hallå. Här är jag. Jag mår skit. Men samtidigt VET jag att det bara förstärker själva "skit-känslan". Allt bär en vibration. Och jag behöver sannerligen bra vibrationer. Och det FINNS bra vibrationer att ta till - men det krävs att jag bryter gamla tankemönster :-)
Idag kom jag äntligen ut på en promenad igen. Och i lurarna hörde jag hur en kvinna berättade hur hon var "on the brink of desperation", men att hon insåg att det var fel att lägga mer energi i det. Hon ville bryta sitt seende, hon föredrog att vara "on the brink of appreciation". Det uttrycket fick mig att le hela eftermiddagen :-) SÅ viktigt! Att byta fokus.
Natti goingar!
Så skrev jag när jag gjorde texten till ett bidrag vi skickade in till melodifestivalen för ett antal år sedan. Dessa rader dyker upp i mitt huvud när jag läser Lallis inlägg (se bloggar jag följer) om hur hon just förlorat en vän och dennes dotter i en olycka.
Så är det ju. Vi har inga garantier här i livet. Särskilt inte några framtidsgarantier. Den enda vi kan göra är att ta tillvara på nuet. Här och nu.
Jag försöker göra det, åtminstone en stund varje dag. Jag njuter av prinsens närvaro, hans lilla hand i min, hans skratt och bus och LIV som han är fylld av. Till bristningsgränsen *ler*. Jag NJUTER verkligen. Och jag är så glad över att jag har förmånen, möjligheten att ha kommit så långt med mig själv i livet att jag insett att det är viktigt att vara tacksam - att se allt vackert som finns runtomkring en. Det jag måste lära mig är att vara i detta tillstånd oftare. Jag har ont överallt just nu, är stressad över både det ena och det andra. Och på något sätt vill man gärna kommunicera det till världen. Hallå. Här är jag. Jag mår skit. Men samtidigt VET jag att det bara förstärker själva "skit-känslan". Allt bär en vibration. Och jag behöver sannerligen bra vibrationer. Och det FINNS bra vibrationer att ta till - men det krävs att jag bryter gamla tankemönster :-)
Idag kom jag äntligen ut på en promenad igen. Och i lurarna hörde jag hur en kvinna berättade hur hon var "on the brink of desperation", men att hon insåg att det var fel att lägga mer energi i det. Hon ville bryta sitt seende, hon föredrog att vara "on the brink of appreciation". Det uttrycket fick mig att le hela eftermiddagen :-) SÅ viktigt! Att byta fokus.
Natti goingar!
måndag 23 november 2009
Ord
Sonen leker med legot. Han kommer in i vardagsrummet, tittar på mig och säger lite mekaniskt "Ord...döljer ofta andra ord".
Som så ofta blir jag svarslös. Sedan frågar jag var han fått det uttrycket ifrån. Nästan alltid är det från någon film han sett. Inte denna gång. "Det har jag hittat på själv" säger han.
Jag ber honom säga det igen.
Ord...döljer ofta andra ord.
Jag tror minsann det blir teatern för sonen. Förr eller senare *ler*.
Som så ofta blir jag svarslös. Sedan frågar jag var han fått det uttrycket ifrån. Nästan alltid är det från någon film han sett. Inte denna gång. "Det har jag hittat på själv" säger han.
Jag ber honom säga det igen.
Ord...döljer ofta andra ord.
Jag tror minsann det blir teatern för sonen. Förr eller senare *ler*.
Blossande glugg
Sonen har tappat fyra tänder i underkäken och de nya trängs om utrymmet. Det ser ut som plockepinn i hans mun just nu. Men det allra sötaste är nog gluggen i överkäken. För några dagar sedan tappade han äntligen den ena framtanden som suttit löst länge. Han var så glad när den var borta och även jag njuter. Det finns inget sötare än en sexåring med glugg. När han busar och ler och gluggen syns, då lyser solskenet för fullt. Jag säger det till honom: "Hela ditt leende är som solsken, du är SÅ söt". Då ler han ännu mer :-)
lördag 21 november 2009
Min talang
Sonen virvlar, sin vana troget, in till mig tidigt och väcker mig med pussar o kramar. Han pratar, busar, vill att jag ska gå upp. Idag kravlar jag mig upp, sätter på en film och går och lägger mig igen. Vill bara sova, sova, sova. Ute blåser det kraftigt. Det är mysigt att ligga i sängen o lyssna till ljuden o slumra in igen.
Några timmar senare är jag uppe, har laddat en tvätt och står i köket o lagar frukost. Prinsen kommer ut till mig och visar upp den senaste skapelsen han byggt av lego och bionicle-delar. Det är en form av transformer. Farkosten har en form och sedan - ta daaaa - byter den skepnad. Jag förundras över sonens ingenjörskonster. Jag säger till honom att jag hoppas han fortsätter att bygga och skapa i sitt liv, att han har talang för det. Han svarar "Men min talang är ju att sjunga." Jag ler och säger att han sjunger jättebra, men att han kan ha flera talanger. Då ler han och tittar på mig och säger: "Men du har en strålande sångröst mamma, ännu bättre än min". Så blinkar han, säger "Tjingeling" och virvlar vidare. Jag står kvar med hjärtat fullt av kärlek.
Några timmar senare är jag uppe, har laddat en tvätt och står i köket o lagar frukost. Prinsen kommer ut till mig och visar upp den senaste skapelsen han byggt av lego och bionicle-delar. Det är en form av transformer. Farkosten har en form och sedan - ta daaaa - byter den skepnad. Jag förundras över sonens ingenjörskonster. Jag säger till honom att jag hoppas han fortsätter att bygga och skapa i sitt liv, att han har talang för det. Han svarar "Men min talang är ju att sjunga." Jag ler och säger att han sjunger jättebra, men att han kan ha flera talanger. Då ler han och tittar på mig och säger: "Men du har en strålande sångröst mamma, ännu bättre än min". Så blinkar han, säger "Tjingeling" och virvlar vidare. Jag står kvar med hjärtat fullt av kärlek.
fredag 20 november 2009
I've got a feeling
That tonight's gonna be a good night :-)
Prinsen var glad idag vid lämningen i skolan. Det är så underbart att se honom studsa in, när han har energi och är glad gör han hoppsa-steg hela vägen från bilen och in i lokalen, sedan fortsätter han att studsa i hallen. För att avsluta med ett gigantiskt pusskalas med mig innan jag går :-)
Det känns rätt bra idag faktiskt. Det är ju freeeeeeeedag :-) Och en sådan här låt, med Black Eyed Peas, får mig alltid på gott humör. Vill bara hoppa o dansa.
Ha en skön kväll vänner!
Prinsen var glad idag vid lämningen i skolan. Det är så underbart att se honom studsa in, när han har energi och är glad gör han hoppsa-steg hela vägen från bilen och in i lokalen, sedan fortsätter han att studsa i hallen. För att avsluta med ett gigantiskt pusskalas med mig innan jag går :-)
Det känns rätt bra idag faktiskt. Det är ju freeeeeeeedag :-) Och en sådan här låt, med Black Eyed Peas, får mig alltid på gott humör. Vill bara hoppa o dansa.
Ha en skön kväll vänner!
onsdag 18 november 2009
Att ha roligt
Idag har jag suttit hela dagen och gjort utkast på två olika siter åt en kompis. Lekt med webbdesign. Och haft riktigt roligt :-) Det ska bli kul att se om han gillar något av förslagen.
Det var längesedan jag upplevde att den dag flög iväg på ett positivt sätt. Kreativ flow. Och jag upptäcker att jag faktiskt lärt mig en del PhotoShop genom åren *ler*.
Skisser i all ära. Att programmera är en annan sak. Och jag måste lära mig CSS tror jag, det är tid för det. Tur att nätet med alla bra guider finns.
Nu ska jag äta lite lunch o sedan hämta prinsen. Härligt! :-)
Det var längesedan jag upplevde att den dag flög iväg på ett positivt sätt. Kreativ flow. Och jag upptäcker att jag faktiskt lärt mig en del PhotoShop genom åren *ler*.
Skisser i all ära. Att programmera är en annan sak. Och jag måste lära mig CSS tror jag, det är tid för det. Tur att nätet med alla bra guider finns.
Nu ska jag äta lite lunch o sedan hämta prinsen. Härligt! :-)
tisdag 17 november 2009
Oro
Jag blir inte kvitt den.
Oron.
Oron över situationen på prinsens förskola. Även om de har fått in en ny resurs denna vecka tycker jag inte om de berättelser han kommer hem med....
Oron över den äckliga svininfluensan. Vad FAN. Jag vill ju inte att min son ska dö. Jag blir livrädd när jag läser löpsedlarna. Och samtidigt vill jag inte ge honom sprutan, för det är en röst i mig - det känns som intuition - som säger högt "ge honom INTE sprutan". Den har varit klar o tydlig ända sedan vaccineringsfrågan kom på tapeten. Jag vill inte leva med den här rädslan längre, den gör mig galen!!!
Oron över min egen "icke-situation" som människa. Jag är i limbo. I morgon ska jag iallafall prata med en läkare för att få en remiss till en kurator.
Det är som om ett stort jävla moln hänger över vårt hus, jag blir galen.
Ge mig en värdefull sysselsättning (vad nu det är, jag känner ju inte längtan till något längre), en fantastisk skola till sonen, ett bra boende, ett gladare liv. NU! *tittar uppåt*
Och så andas jag djupt.
Minns frågorna från kursen i maj.
Would you release it?
Could you release it?
When?
Pyser ut luften.
Det är SKÖNT att andas.
Oron.
Oron över situationen på prinsens förskola. Även om de har fått in en ny resurs denna vecka tycker jag inte om de berättelser han kommer hem med....
Oron över den äckliga svininfluensan. Vad FAN. Jag vill ju inte att min son ska dö. Jag blir livrädd när jag läser löpsedlarna. Och samtidigt vill jag inte ge honom sprutan, för det är en röst i mig - det känns som intuition - som säger högt "ge honom INTE sprutan". Den har varit klar o tydlig ända sedan vaccineringsfrågan kom på tapeten. Jag vill inte leva med den här rädslan längre, den gör mig galen!!!
Oron över min egen "icke-situation" som människa. Jag är i limbo. I morgon ska jag iallafall prata med en läkare för att få en remiss till en kurator.
Det är som om ett stort jävla moln hänger över vårt hus, jag blir galen.
Ge mig en värdefull sysselsättning (vad nu det är, jag känner ju inte längtan till något längre), en fantastisk skola till sonen, ett bra boende, ett gladare liv. NU! *tittar uppåt*
Och så andas jag djupt.
Minns frågorna från kursen i maj.
Would you release it?
Could you release it?
When?
Pyser ut luften.
Det är SKÖNT att andas.
måndag 16 november 2009
Kom igen gamle Sven
Så brukade vi säga i min ungdoms dar i gamla goa Vänersborg. Och det säger jag fortfarande. Nuförtiden till mig själv. Jösses så utslagen jag varit i några dagar av en åkomma som dyker upp en gång i månaden. Men denna gången hade den nog samlat kraft i ett halvår - minst. För jag har legat till sängs från fredag kväll till måndag o idag har jag varit hängig också. Det blossar om kinderna, magen gör ont, likaså huvudet. Trött som en bäng. Vågar inte tänka på vad en svinäcklig flunsa skulle kunna åstadkomma i denna kropp...
Nu är sonen äntligen i säng o jag känner mig redo för den också. Ett kort samtal till syrran först. Kram på er, denna nattsvarta novemberafton.
Nu är sonen äntligen i säng o jag känner mig redo för den också. Ett kort samtal till syrran först. Kram på er, denna nattsvarta novemberafton.
söndag 15 november 2009
Vilar
Mulet kulet och jag tillbringar dag nummer två i soffan. Månadens roliga slår till med full kraft o jag känner mig lite som en klubbad säl. Är ofantligt, ofattbart trött. *gäspar* Borde ge mig ut och storhandla lite senare, behöver fylla på i skåp o lådor, men vi får se...
Myhrer leder efter första slalomåket och jag har fullt sjå med att begripa att det är vintersäsong nu. Nu? Det känns väldigt konstigt. Men samtidigt är jag glad över att vi inte har snö o kraftig kyla här än.
Peace och en skön söndag önskar jag er allihop.
Myhrer leder efter första slalomåket och jag har fullt sjå med att begripa att det är vintersäsong nu. Nu? Det känns väldigt konstigt. Men samtidigt är jag glad över att vi inte har snö o kraftig kyla här än.
Peace och en skön söndag önskar jag er allihop.
lördag 14 november 2009
Jimmy Choo-hoppsan
Alltså, jag är ju en modekatastrof nuförtiden. Hänger inte alls med. Har ju givetvis hört talas om Jimmy Choo genom Sex and the City. Nu på morgonen loggade jag in på Facebook o några kompisar hade just köat länge i HM:s webbshop o köpt lite grejor av nämnda märke. Shoppinggalningen i mig vaknade. Klickade o klickade o klickade o woops så var jag inne i shoppen. Lade ett halsband och ett armband i varukorgen, men när jag var vid kassan (ja, ni förstår hysterin) så var armbandet redan slut. Fort som tusan avslutade jag köpet av halsbandet. Vet inte ens om det kommer att fungera på min hals.
Hur kan man få en adrenalinkick av en fånig grej som detta *fnissar högt*.
Men KUL är det. Fungerar halsbandet blir jag jätteglad.
Så här ser det ut:
Hur kan man få en adrenalinkick av en fånig grej som detta *fnissar högt*.
Men KUL är det. Fungerar halsbandet blir jag jätteglad.
Så här ser det ut:
torsdag 12 november 2009
Nu så!
Jag ska jobba lite med affirmationer nu, det finns kraft i det.
Jag är på väg!!! Äntligen är jag på väg in i det nya som har väntat länge. Allt gott kommer till mig, jag är tacksam över det som hänt i mitt liv och det som kommer till mig. Allting utvecklar mig som människa och som förälder.
Det finns motgångar. Om jag vill se det så. Men jag ser det hellre som gångar. Vägar som leder till nya människor, nya uppgifter, ny glädje, nya mål.
Jag är stark, självständig och har en tro på det goda.
Pengar kommer till mig kontinuerligt, när jag behöver dem. Jag behöver inte fundera över när, var eller hur. När jag vet vad jag vill kommer allt till mig lätt. När jag inte vet vad jag vill får jag hjälp att hitta vägen.
Jag är en välsignad varelse och jag har en uppgift att fylla, ett värde att tillföra de människor jag möter på vägen. Jag tar nu emot den energi som flödar till mig utifrån.
Kram till er som läser :-) (och till er andra också, wherever you are).
Jag är på väg!!! Äntligen är jag på väg in i det nya som har väntat länge. Allt gott kommer till mig, jag är tacksam över det som hänt i mitt liv och det som kommer till mig. Allting utvecklar mig som människa och som förälder.
Det finns motgångar. Om jag vill se det så. Men jag ser det hellre som gångar. Vägar som leder till nya människor, nya uppgifter, ny glädje, nya mål.
Jag är stark, självständig och har en tro på det goda.
Pengar kommer till mig kontinuerligt, när jag behöver dem. Jag behöver inte fundera över när, var eller hur. När jag vet vad jag vill kommer allt till mig lätt. När jag inte vet vad jag vill får jag hjälp att hitta vägen.
Jag är en välsignad varelse och jag har en uppgift att fylla, ett värde att tillföra de människor jag möter på vägen. Jag tar nu emot den energi som flödar till mig utifrån.
Kram till er som läser :-) (och till er andra också, wherever you are).
onsdag 11 november 2009
Det bara är
nä
Som ett NÄ
Nä
Jag kikar in på Facebook, känner knappt ens för att skriva några statusrader. Det kommer bara ett stort nä i min kropp och själ.
Som ett "jag-orkar-inte-nä".
Har mina härliga serier att se, det som brukar glädja mig. Men det är bara ett nä. Fast jag tittar ändå. Mellan de hysteriska varven till köket där jag stoppar i mig både det ena och det andra. Håglöst liksom.
Inte under isen. Nä. Men bara NÄ. Förstår ni?
Som ett NÄ
Nä
Jag kikar in på Facebook, känner knappt ens för att skriva några statusrader. Det kommer bara ett stort nä i min kropp och själ.
Som ett "jag-orkar-inte-nä".
Har mina härliga serier att se, det som brukar glädja mig. Men det är bara ett nä. Fast jag tittar ändå. Mellan de hysteriska varven till köket där jag stoppar i mig både det ena och det andra. Håglöst liksom.
Inte under isen. Nä. Men bara NÄ. Förstår ni?
tisdag 10 november 2009
Arbetslös - Arbetssökande - Arbetstillänglig?
Tänk vilka roliga ord det finns. Arbetslös. Arbetet är lössläppt från mig. Eller rättar sagt, jag är löst från mitt arbete. Arbetssökande är något annat. Kanske borde jag kalla mig arbetstillgänglig?
Hursomhelst har jag gått till arbetsförmedlingen idag. Efter mycket vridande i sängen i går natt, jösses det var längesedan jag inte kunde somna. Lämnade prinsen i skolan, sedan gick jag och tog en fika, anmälde mig och skrev in allt på AF. Fick ett beslut om jobbcoach taget direkt. Kontaktade henne. Tog hem alla filer från AEA om ersättning som ska in. Dock är min skrivare kass, så jag får inte ut den här. Morr *ler*. Gick till vårdcentralen och ska prata med en läkare i morgon om ev kontakt med en kurator (måste gå via remiss från VCT). Sedan ringde jag en annan vårdcentral o om vi vill ändra oss om vaccinering för prinsen har han en ny möjlighet torsdag em. Men inte jag, här har de inte vaccin för vuxna än. Köpte iallafall Emla-plåster till prinsen "ifall om att".
Ringde Skatteverket och Utbildningskontoret och min revisor. Så nu är jag på banan. Eller på en banan kanske? Må bananskalet visa vägen. (Det har det faktiskt ofta gjort för mig).
Ikväll ska jag och prinsen på möte med några föräldrar om situationen i klassen o på torsdag har rektor kallat till möte med alla föräldrar. Vi får se vad det leder till.
Känner mig iallafall produktiv idag. Prinsen är glad som en sol och jag ska ta en kopp kaffe. Amen.
Hursomhelst har jag gått till arbetsförmedlingen idag. Efter mycket vridande i sängen i går natt, jösses det var längesedan jag inte kunde somna. Lämnade prinsen i skolan, sedan gick jag och tog en fika, anmälde mig och skrev in allt på AF. Fick ett beslut om jobbcoach taget direkt. Kontaktade henne. Tog hem alla filer från AEA om ersättning som ska in. Dock är min skrivare kass, så jag får inte ut den här. Morr *ler*. Gick till vårdcentralen och ska prata med en läkare i morgon om ev kontakt med en kurator (måste gå via remiss från VCT). Sedan ringde jag en annan vårdcentral o om vi vill ändra oss om vaccinering för prinsen har han en ny möjlighet torsdag em. Men inte jag, här har de inte vaccin för vuxna än. Köpte iallafall Emla-plåster till prinsen "ifall om att".
Ringde Skatteverket och Utbildningskontoret och min revisor. Så nu är jag på banan. Eller på en banan kanske? Må bananskalet visa vägen. (Det har det faktiskt ofta gjort för mig).
Ikväll ska jag och prinsen på möte med några föräldrar om situationen i klassen o på torsdag har rektor kallat till möte med alla föräldrar. Vi får se vad det leder till.
Känner mig iallafall produktiv idag. Prinsen är glad som en sol och jag ska ta en kopp kaffe. Amen.
måndag 9 november 2009
Nedåt
Idag är inte en bra dag.
Multipla lager av stress tynger.
Pengarna slut.
Arbetslös. Måste anmäla mig, vill inte.
Och blir jag arbetslös, måste jag ha sonen hemma mer.
Det blir ett moment 22, underbart att ha honom nära, men också jäkligt jobbigt att ha en sexåring hemma. Jag är för trött för att fixa det.
Krångel med nära vänner som inte mår bra.
Saker går sönder överallt.
Känner mig ensam om mina problem. Det är jag ju.
Och nu är det för mycket.
Borde gå till någon och prata men vet inte var jag ska börja eller vem jag ska gå till.
Sjunker...
Multipla lager av stress tynger.
Pengarna slut.
Arbetslös. Måste anmäla mig, vill inte.
Och blir jag arbetslös, måste jag ha sonen hemma mer.
Det blir ett moment 22, underbart att ha honom nära, men också jäkligt jobbigt att ha en sexåring hemma. Jag är för trött för att fixa det.
Krångel med nära vänner som inte mår bra.
Saker går sönder överallt.
Känner mig ensam om mina problem. Det är jag ju.
Och nu är det för mycket.
Borde gå till någon och prata men vet inte var jag ska börja eller vem jag ska gå till.
Sjunker...
söndag 8 november 2009
Andas ut (och in)
Ska snart sjunka ner i soffan med min prins och andas ut efter en helg med besök. Min äldsta väninna och hennes son har varit på besök. Ungarna har småkivats o lekt och småkivats och lekt och jag och väninnan har inte av naturliga skäl fått så mycket egen tid. Lätt utmattad ska jag nu sätta mig med sonen i soffan o pusta ut lite. Jättemysigt att träffa dem igen o samtidigt skönt både för dem o oss att återvända hem till normal ordning.
När vi svängde förbi affären såg jag på löpet att en liten kille hamnat i koma efter vaccineringen (Aftonbladet). När jag sedan går in på AB för att läsa om detta på nätet ser jag ingenting. Väldigt mysko måste jag säga. Ska forska vidare om detta i morgon. Låter nog prinsen vara hemma i morgon eftersom han varit lite körig i magen.
Ha en fortsatt skön söndagskväll allihop!
När vi svängde förbi affären såg jag på löpet att en liten kille hamnat i koma efter vaccineringen (Aftonbladet). När jag sedan går in på AB för att läsa om detta på nätet ser jag ingenting. Väldigt mysko måste jag säga. Ska forska vidare om detta i morgon. Låter nog prinsen vara hemma i morgon eftersom han varit lite körig i magen.
Ha en fortsatt skön söndagskväll allihop!
torsdag 5 november 2009
Döden och rädslor
Det kommer stunder när man måste tala med sitt barn om det oundvikliga i livet: döden. Igår var mamma och pappa tvungna att avliva sin hund som de haft i 12 år. Hon fick en leversjukdom och det var bäst för henne att somna in. Så oerhört sorgligt, även om hon var gammal. Jag vet att både mamma o pappa sörjer henne mycket, framför allt pappa. Stina var hans bebis, hans älskling. Vila i frid underbara hund. Du var ren och skär glädje och kärlek.
Jag berättade för sonen om att Stina dött. Han ville ha ett förtydligande. Va? Menar du mormor och morfars hund? Sakta sjönk det in och prinsen förkunnade snabbt att "det där är för sorgligt att prata om, jag vill inte tänka på det nu". Jag lät jag honom vara med sina tankar och senare på kvällen kom frågorna om hur hon dog. Varpå sonen förklarade att han minsann också kunde dö. Tänk om jag dör på natten mamma. Vad gör du då på morgonen? Jag talar om för prinsen att då skulle jag minsann vara så ledsen att jag grät och grät och grät.
Nu har de börjat ge influensavaccin till skolbarnen och vi fick ett erbjudande om att ge sonen en spruta i morgon. Men jag gillar ju inte idén att spruta in något som testats så lite i hans system. Så idag tackade jag nej. Samtidigt river o sliter rädslan i mig i takt med att jag läser tidningar och pratar med folk. En tjej jag hörde om har haft ett fullkomligt helvete i två veckor o är sjukskriven i två veckor till. I Finland har en 8-årig frisk flicka dött snabbt av influensan. Hur jag än vrider och vänder på det blir jag inte klok på vilket som är det bästa alternativet.
Ja, tänk om sonen dog. Eller jag, för den delen. Mardrömstanke...
Så, nu får jag helt enkelt försöka "byta" tankar och stå förankrad i mitt beslut. Det som sker sker. Och tänker man för mycket på något drar man det till sig. Gott som dåligt.
Städ- och tvättdag idag. I morgon kommer en underbar väninna o hennes son o hälsar på mig o prinsen. Kul!
Jag berättade för sonen om att Stina dött. Han ville ha ett förtydligande. Va? Menar du mormor och morfars hund? Sakta sjönk det in och prinsen förkunnade snabbt att "det där är för sorgligt att prata om, jag vill inte tänka på det nu". Jag lät jag honom vara med sina tankar och senare på kvällen kom frågorna om hur hon dog. Varpå sonen förklarade att han minsann också kunde dö. Tänk om jag dör på natten mamma. Vad gör du då på morgonen? Jag talar om för prinsen att då skulle jag minsann vara så ledsen att jag grät och grät och grät.
Nu har de börjat ge influensavaccin till skolbarnen och vi fick ett erbjudande om att ge sonen en spruta i morgon. Men jag gillar ju inte idén att spruta in något som testats så lite i hans system. Så idag tackade jag nej. Samtidigt river o sliter rädslan i mig i takt med att jag läser tidningar och pratar med folk. En tjej jag hörde om har haft ett fullkomligt helvete i två veckor o är sjukskriven i två veckor till. I Finland har en 8-årig frisk flicka dött snabbt av influensan. Hur jag än vrider och vänder på det blir jag inte klok på vilket som är det bästa alternativet.
Ja, tänk om sonen dog. Eller jag, för den delen. Mardrömstanke...
Så, nu får jag helt enkelt försöka "byta" tankar och stå förankrad i mitt beslut. Det som sker sker. Och tänker man för mycket på något drar man det till sig. Gott som dåligt.
Städ- och tvättdag idag. I morgon kommer en underbar väninna o hennes son o hälsar på mig o prinsen. Kul!
onsdag 4 november 2009
Efterlyser en bra skola
Funderar och funderar.
Av för mycket funderingar blir man galen - tror jag.
Så jag ska nog ta med mig en bok o gå ner till ett café på stan o sätta mig en stund. Insupa "människosfären". Och hämta mina nya glasögon som kommit. Håll tummarna, eller rättare sagt ögonen för att de fungerar med skärpan denna gång. Det blir Efva Attling på nosen denna gång, ser fram emot det *ler*.
Och så har jag en fråga till er.
Var i Sthlm finns en trevlig skola med följande:
- Lagom stora barngrupper (max 15-20 barn) och hög lärartäthet.
- Pedagogik som bygger på att stötta barnen i att bli självständiga, empatiska och kreativa.
- Mobbningsfri vardag för barnen.
- Lärare som SER barnen och som vågar och vill utvecklas i sin egen roll.
- Lokaler som har bra standard.
Kom gärna med tips. Finns det överhuvudtaget? Eller måste jag starta en själv?
Kram!
Av för mycket funderingar blir man galen - tror jag.
Så jag ska nog ta med mig en bok o gå ner till ett café på stan o sätta mig en stund. Insupa "människosfären". Och hämta mina nya glasögon som kommit. Håll tummarna, eller rättare sagt ögonen för att de fungerar med skärpan denna gång. Det blir Efva Attling på nosen denna gång, ser fram emot det *ler*.
Och så har jag en fråga till er.
Var i Sthlm finns en trevlig skola med följande:
- Lagom stora barngrupper (max 15-20 barn) och hög lärartäthet.
- Pedagogik som bygger på att stötta barnen i att bli självständiga, empatiska och kreativa.
- Mobbningsfri vardag för barnen.
- Lärare som SER barnen och som vågar och vill utvecklas i sin egen roll.
- Lokaler som har bra standard.
Kom gärna med tips. Finns det överhuvudtaget? Eller måste jag starta en själv?
Kram!
tisdag 3 november 2009
Open up your heart
Nu gäller det!!! Bidragen i Melodifestivalens webbjoker ska bli 10 och sedan ett kvar som går till delfinal. Min väninna Helen Olofsson sjunger på ett av bidragen som är kvar: Open up your heart. En riktigt skön liten soul/gospel-sak som jag verkligen är stolt över att rekommendera. Så snälla, snälla, snälla, snälla ;-) : hjälp mig att hjälpa henne! SMS:a 116 till 72470. Ps. Helen sjunger lead och alla körer, är dock inte med i videon Ds.
måndag 2 november 2009
Storm
Herregud vad det blåser ute. Vaknade av att det ven i mina fönster.
Just när jag skulle äta frukost ringde prinsens pappa o undrade varför det inte fanns någon jacka till sonen i skolan. MEN, jag lämnade ju honom till pappa med en jacka på i fredags. Fast då tog brorsan emot. Den har alltså blivit kvar hemma hos pappa. Suck... Så jag fick ta fram vinterjackan, åka ner till skolan och smyga in o hänga upp den på kroken.
Längtar efter lillprinsen. Min underbara sötnos.
Men först ska jag få dagen att gå. Har kollat på jobbannonser och det gjorde mig ju inte på så särdeles gott humör. Varför är alla jobbsökarsiter så trista, så svåra att söka i???!! Och varför kan inte det finnas en portal för människor som vill presentera sin egen verksamhet, eller sitt eget kunnande. Gud så trist att sitta på workey eller jobsafari o söka på ord o inse att "drömjobbet" aldrig är paketerat på det vis jag önskar. Kanske jag skulle ge mig in i jobbsökarbranschen och skapa nya verktyg?
Hursomhelst. Här ska läsas en bok som handlar om hur man hjälper barnen att bli ledare i och av sig själva (alltså inte företagsledare *fniss*).
Kram på er!
Just när jag skulle äta frukost ringde prinsens pappa o undrade varför det inte fanns någon jacka till sonen i skolan. MEN, jag lämnade ju honom till pappa med en jacka på i fredags. Fast då tog brorsan emot. Den har alltså blivit kvar hemma hos pappa. Suck... Så jag fick ta fram vinterjackan, åka ner till skolan och smyga in o hänga upp den på kroken.
Längtar efter lillprinsen. Min underbara sötnos.
Men först ska jag få dagen att gå. Har kollat på jobbannonser och det gjorde mig ju inte på så särdeles gott humör. Varför är alla jobbsökarsiter så trista, så svåra att söka i???!! Och varför kan inte det finnas en portal för människor som vill presentera sin egen verksamhet, eller sitt eget kunnande. Gud så trist att sitta på workey eller jobsafari o söka på ord o inse att "drömjobbet" aldrig är paketerat på det vis jag önskar. Kanske jag skulle ge mig in i jobbsökarbranschen och skapa nya verktyg?
Hursomhelst. Här ska läsas en bok som handlar om hur man hjälper barnen att bli ledare i och av sig själva (alltså inte företagsledare *fniss*).
Kram på er!
lördag 31 oktober 2009
Brytpunkter
Vilken vecka det har varit.
Batman fyllde sex i torsdags och lördagen innan hade vi kalas här med 9 barn och 5 vuxna. Min mamma kom just när kalaset var över. Sedan har hon stannat här i en vecka och det har varit roligt men intensivt. I går lunch for prinsen till pappa och jag och mamma såg Hairspray på China, kanonbra föreställning!!! I morse vaknade jag och upptäckte att jag sovit i 11 timmar!!! Hastigt o lustigt fixade vi frulle, sedan skjutsade jag mamma till tåget.
Nu sitter jag här ensam o pustar ut. Livet hinner i kapp. Jag njuter av lugnet och tystnaden. Ser på mina favoritserier.
Och så dyker den upp. Sorgen. Min evige följeslagare som vill få sitt utrymme. Jag sörjer över att jag inte lever med någon, fastän jag inte skulle orka med någon mer i mitt liv nu. Jag sörjer över att jag inte har ett vettigt jobb/uppdrag. Är oändligt stressad över ekonomin nu. Och så går alla apparater sönder just nu. Datorn. Skrivaren. TRE! DVD-apparater. En låda i frysen är i bitar. Kaffebryggaren exploderar snart. Man kan lugnt säga att detta är en brytpunkt i livet.
Jag tänker på lägenheten o nytt boende. Ska jag bo här eller någon annanstans med sonen? Problem i skolan med flera barn som behöver resurser men inte får. De sparkar de andra barnen, tar strypgrepp på dem. Kastar stenar. (Även på min son).
Ingen ordning och reda på något. Och ibland känns det för mycket att hantera själv. Jag vill liksom ta alla frågor, lägga dem i en låda och ge dem till någon. SNÄLLA. Hjälp mig. Någon. Ta över. Jag orkar inte.
Pustar ut.
Ska njuta av att jag kan vila nu några dagar.
Jag kommer in här så ofta jag vågar öppna datorn, måste reparera den och väntar på delar. Läser alltså inte så mycket hos er andra nu, men kommer ikapp när jag kan, jag lovar.
Kram!
Batman fyllde sex i torsdags och lördagen innan hade vi kalas här med 9 barn och 5 vuxna. Min mamma kom just när kalaset var över. Sedan har hon stannat här i en vecka och det har varit roligt men intensivt. I går lunch for prinsen till pappa och jag och mamma såg Hairspray på China, kanonbra föreställning!!! I morse vaknade jag och upptäckte att jag sovit i 11 timmar!!! Hastigt o lustigt fixade vi frulle, sedan skjutsade jag mamma till tåget.
Nu sitter jag här ensam o pustar ut. Livet hinner i kapp. Jag njuter av lugnet och tystnaden. Ser på mina favoritserier.
Och så dyker den upp. Sorgen. Min evige följeslagare som vill få sitt utrymme. Jag sörjer över att jag inte lever med någon, fastän jag inte skulle orka med någon mer i mitt liv nu. Jag sörjer över att jag inte har ett vettigt jobb/uppdrag. Är oändligt stressad över ekonomin nu. Och så går alla apparater sönder just nu. Datorn. Skrivaren. TRE! DVD-apparater. En låda i frysen är i bitar. Kaffebryggaren exploderar snart. Man kan lugnt säga att detta är en brytpunkt i livet.
Jag tänker på lägenheten o nytt boende. Ska jag bo här eller någon annanstans med sonen? Problem i skolan med flera barn som behöver resurser men inte får. De sparkar de andra barnen, tar strypgrepp på dem. Kastar stenar. (Även på min son).
Ingen ordning och reda på något. Och ibland känns det för mycket att hantera själv. Jag vill liksom ta alla frågor, lägga dem i en låda och ge dem till någon. SNÄLLA. Hjälp mig. Någon. Ta över. Jag orkar inte.
Pustar ut.
Ska njuta av att jag kan vila nu några dagar.
Jag kommer in här så ofta jag vågar öppna datorn, måste reparera den och väntar på delar. Läser alltså inte så mycket hos er andra nu, men kommer ikapp när jag kan, jag lovar.
Kram!
fredag 23 oktober 2009
Förfall
Datorns CPU går på 100 procent nästan hela tiden. Jag har gjort allt. Rensat, använt alla program man kan tänka sig för att få upp farten. T o m konsulterat vänner som jobbar på IT-support. Ska testa att byta fläktar datorn också. Dock, så snart jag surfar får datorn tuppjuck. Typ nu.
OCH
är det inte liiiiite lustigt
Min skrivare börjar bråka också, helt plötsligt går scannerfunktionen sönder.
Jag säger bara SUCK.
I morgon ska jag ha kalas för sonen och har alltså lagt 3 timmar nu på em för att försöka fixa datorn. Nu ger jag upp för tillfället. STRESSAD.
Men jag ville bara vinka och säga hej hej till er!!! :-)
OCH
är det inte liiiiite lustigt
Min skrivare börjar bråka också, helt plötsligt går scannerfunktionen sönder.
Jag säger bara SUCK.
I morgon ska jag ha kalas för sonen och har alltså lagt 3 timmar nu på em för att försöka fixa datorn. Nu ger jag upp för tillfället. STRESSAD.
Men jag ville bara vinka och säga hej hej till er!!! :-)
onsdag 21 oktober 2009
Att göra eller inte göra
Sitter här och skriver ner en lång lista på allt jag behöver bita tag i idag. Ibland hjälper det mig att ha saker nedskrivna på ett papper även om jag vet att de finns i huvudet också. Jag gillar struktur. Ordning och reda. Och det är det sannerligen inte här hemma, förstår inte hur hemmet kan förfalla gång efter annan *fniss*. Skulle vara trevligt med en egen Benson som jag kunde umgås med och som gick runt här, städade, lagade mat och var allmänt trevlig.
Nehej, det här duger inte. Sätter fart. Punkt nummer ett: Sortera papper och räkningar. YES vad roligt :-) ;-)
tisdag 20 oktober 2009
Varseblivning
Jag och prinsen sover som små stockar och vaknar pigga och glada. Liksom lyckliga över att vara i varandras sällskap. När morgonbestyren är avklarade ska vi bege oss till skolan.
I bilen säger sonen att han är orolig. Det är ett nytt uttryck. Han har aldrig förr sagt dessa ord. Jag undrar varför. "Mja, jag är orolig för att folk inte ska tycka om mig eller att de ska bli arga på mig". Han berättar om några exempel, om olika situationer han varit med om som gjorde honom ledsen o förvirrad.
Jag känner pulsen i min mage. Jag får en klump i halsen. Oron fladdrar i mitt hjärta. Jag tänker att "det är då själva FAN att han ska behöva vara orolig". Min son. Världens sötaste, charmigaste lilla människa. Som är social. Som får folk att skratta. Som kan så mycket. HAN av alla människor.
Det är inte första gången han berättar om hur jobbigt han upplever det är i skolan, i interaktionen med alla små människor, alla känslor som far och hur svårt det är att känna sig omtyckt.
Jag minns min egen barndom, jag var mobbad ända upp till nian. Inte varje dag. Inte så att jag blev slagen. Men det skedde subtilt, med ord och gliringar. Och jag lät de andra barnens sanning bli min egen.
Jag talar om för min prins att det är kanonbra att han berättar för mig om sina känslor. Att det bara är starka människor som vågar tala om hur de mår. Jag stöttar honom så gott jag kan.
Men i bilen på vägen hem minns jag en underbar bok jag läste för länge sedan. "Att leva och verka till 100 %" av Stephen R Covey. Egentligen en ledarskapsbok, men i inledningen berättar Covey om hur han och hans fru ändrade sin syn på sin son. Sonen hade det trassligt i skolan. Valdes sist till lagen på idrottstimmarna, hade låga betyg, var orolig och hade dåligt självförtroende. Just då plöjde Covey själv litteratur inom ledarskap och snubblade över varseblivning som koncept. Han och hans fru insåg att de såg på sin son som en person som behövde beskydd, som var "lite bakom" som han själv uttrycker det. Och insåg att även om de satt där på matcherna o ropade "Heja heja" och "vi tror på dig" så tänkte de något annat. Och då blev det outtalade budskapet att deras son behövde deras beskydd och stöd.
Jag tänker på de där raderna. Tar fram boken och läser om kapitlet. Funderar. Jag ser ju faktiskt min son som en lysande person. Full av talang och färdigheter och social kompetens. MEN så snart han yttrar något om oro känner jag en enorm beskyddarinstinkt. Genom mitt tonläge, min ANGELÄGENHET att bemöta hans egen oro visar jag min egen. Och då får han fel budskap.
Alltså har jag kvar att jobba med mig själv. Med att TRO på att min son tar sig igenom livets skola på det sätt han ska. Han är själv sin egen person. Han måste lära sig sociala koder och samspel. Och så länge jag tror på honom på rätt sätt och fokuserar på hans STYRKOR och inte hans SVAGHETER kommunicerar jag det han behöver höra.
Det tror jag på. Jag tror minsann jag ska ta en lång putsning av mina glasögon idag. Ändra hur jag ser på min son. En liten förflyttning, men ändå viktig.
Ha en skön dag allihop.
Kram!
Ps. Jag har länkat till Coveys nätplats och går in o kikar. Lustigt. Kolla in boken längst ner till vänster om föräldrar och ledarskap. Den ska jag köpa direkt. Det finns en mening med allt :-) Ds.
I bilen säger sonen att han är orolig. Det är ett nytt uttryck. Han har aldrig förr sagt dessa ord. Jag undrar varför. "Mja, jag är orolig för att folk inte ska tycka om mig eller att de ska bli arga på mig". Han berättar om några exempel, om olika situationer han varit med om som gjorde honom ledsen o förvirrad.
Jag känner pulsen i min mage. Jag får en klump i halsen. Oron fladdrar i mitt hjärta. Jag tänker att "det är då själva FAN att han ska behöva vara orolig". Min son. Världens sötaste, charmigaste lilla människa. Som är social. Som får folk att skratta. Som kan så mycket. HAN av alla människor.
Det är inte första gången han berättar om hur jobbigt han upplever det är i skolan, i interaktionen med alla små människor, alla känslor som far och hur svårt det är att känna sig omtyckt.
Jag minns min egen barndom, jag var mobbad ända upp till nian. Inte varje dag. Inte så att jag blev slagen. Men det skedde subtilt, med ord och gliringar. Och jag lät de andra barnens sanning bli min egen.
Jag talar om för min prins att det är kanonbra att han berättar för mig om sina känslor. Att det bara är starka människor som vågar tala om hur de mår. Jag stöttar honom så gott jag kan.
Men i bilen på vägen hem minns jag en underbar bok jag läste för länge sedan. "Att leva och verka till 100 %" av Stephen R Covey. Egentligen en ledarskapsbok, men i inledningen berättar Covey om hur han och hans fru ändrade sin syn på sin son. Sonen hade det trassligt i skolan. Valdes sist till lagen på idrottstimmarna, hade låga betyg, var orolig och hade dåligt självförtroende. Just då plöjde Covey själv litteratur inom ledarskap och snubblade över varseblivning som koncept. Han och hans fru insåg att de såg på sin son som en person som behövde beskydd, som var "lite bakom" som han själv uttrycker det. Och insåg att även om de satt där på matcherna o ropade "Heja heja" och "vi tror på dig" så tänkte de något annat. Och då blev det outtalade budskapet att deras son behövde deras beskydd och stöd.
Jag tänker på de där raderna. Tar fram boken och läser om kapitlet. Funderar. Jag ser ju faktiskt min son som en lysande person. Full av talang och färdigheter och social kompetens. MEN så snart han yttrar något om oro känner jag en enorm beskyddarinstinkt. Genom mitt tonläge, min ANGELÄGENHET att bemöta hans egen oro visar jag min egen. Och då får han fel budskap.
Alltså har jag kvar att jobba med mig själv. Med att TRO på att min son tar sig igenom livets skola på det sätt han ska. Han är själv sin egen person. Han måste lära sig sociala koder och samspel. Och så länge jag tror på honom på rätt sätt och fokuserar på hans STYRKOR och inte hans SVAGHETER kommunicerar jag det han behöver höra.
Det tror jag på. Jag tror minsann jag ska ta en lång putsning av mina glasögon idag. Ändra hur jag ser på min son. En liten förflyttning, men ändå viktig.
Ha en skön dag allihop.
Kram!
Ps. Jag har länkat till Coveys nätplats och går in o kikar. Lustigt. Kolla in boken längst ner till vänster om föräldrar och ledarskap. Den ska jag köpa direkt. Det finns en mening med allt :-) Ds.
måndag 19 oktober 2009
söndag 18 oktober 2009
Dagens tänkvärda
Kastar mig ut på en promenad innan solen går ner. Vill insupa ljuset, luften, höstlöven ännu en gång. Dessa promenader har blivit som en positiv kick, som en lång meditation. Jag fylls av insikter varje gång. Denna gång säger rösten i mitt öra:
You have to get to the place where you feel: "I look forward to the journey from here to there". Even though you don't know how to get there, trust and enjoy the unfolding of it all.
Och jag känner att det är sant. Lösningen finns där. Den har bara inte presenterat sig. Och när jag ser tillbaka på mitt liv är det mycket som kommit till mig på vägen. Saker som "dykt upp" och lett mig in på nya stigar. Jag vill nu hålla mig öppen för alternativa vägar inom jobb, bostad och egentligen helt o hållet i mitt liv. För det är ju egentligen sådan jag är. Jag njuter av äventyret. Och visst är det att inte veta ett äventyr i sig. Om man vill se det så. Det vill jag.
Jag ser fram emot resan från den här punkten till nästa :-)
Steve Jobs höll ett fantastiskt tal vid Stanford för några år sedan. Blir otroligt berörd varje gång jag ser det. Lova att ni avsätter femton minuter för lite tankar om "connecting the dots".
Ha en mysig söndagskväll!
You have to get to the place where you feel: "I look forward to the journey from here to there". Even though you don't know how to get there, trust and enjoy the unfolding of it all.
Och jag känner att det är sant. Lösningen finns där. Den har bara inte presenterat sig. Och när jag ser tillbaka på mitt liv är det mycket som kommit till mig på vägen. Saker som "dykt upp" och lett mig in på nya stigar. Jag vill nu hålla mig öppen för alternativa vägar inom jobb, bostad och egentligen helt o hållet i mitt liv. För det är ju egentligen sådan jag är. Jag njuter av äventyret. Och visst är det att inte veta ett äventyr i sig. Om man vill se det så. Det vill jag.
Jag ser fram emot resan från den här punkten till nästa :-)
Steve Jobs höll ett fantastiskt tal vid Stanford för några år sedan. Blir otroligt berörd varje gång jag ser det. Lova att ni avsätter femton minuter för lite tankar om "connecting the dots".
Ha en mysig söndagskväll!
Upp å ner
Solen skiner. Men hela jag är rejält trött o det syns också. Har talat länge med en kompis i telfonen om min livssituation. Gråtit och skrattat. Nu ska jag pudra näsan, lägga på mascara, fixa håret o försöka pigga upp mig lite. Här ska röjas, fixas, hämtas energi. Vill hinna med en promenad i solen också. Men först lunch...
lördag 17 oktober 2009
Varde ljus
Efter en lång sovmorgon med väldigt underliga drömmar vaknade jag med huvudvärk. Thank heaven for Ipren säger jag bara. Mitt ena öga är irriterat, torrt o sprucket i yttre ögonvrån och svullet (ser ut som jag blivit stucken av ett liiiitet bi).
Hursomhelst. Jag morskade upp mig, så efter frukost blev det en tur till Heron med biobesök tillsammans med en väninna. Bröllopsfotografen. Rolig, varm och ångestkramande samtidigt. ÄLSKAR värmlandsdialekten :-)
Efteråt bar det av till IKEA för lite allmän småsaksshopping. O i afton har jag äntligen lagat två lampor som varit trasiga länge. Varde ljus i Guds hus! :-) Känner mig nöjd. Nu blir det TV och i morgon storstädning här hemma. Ha en skön lördagskväll allihop!!!
fredag 16 oktober 2009
Ett magiskt ögonblick
Jag är i slutfasen av min promenad. Har på mina peppband i lurarna. Känner mig glad, stark, nöjd. Närmar mig ett av alla de fantastiska kastanjeträd jag fått njuta av de senaste veckorna.
Mitt emot mig ser jag en gammal man komma gående. Han stannar till vid trädet, vänder först blicken upp i trädkronan och sedan ner mot marken där han upptäcker en nedfallen kastanj. Den blanka, bruna kastanjen glänser innanför det gröna, taggiga skalet. Hans blick fylls av glädje. Stor, bubblande, gnistrande glädje. Jag noterar det som i slow motion.
Han ska böja sig ner för att plocka upp kastanjen. Just då. Just där, möts våra blickar.
Under denna korta sekund möts våra själar. Han ler, jag ler. Jag ser allt han är och någonsin varit. Femåringen som glädjs åt naturen. 85-åringen som glädjs åt samma sak. Vårt möte är rent, vi förstår varandra utan ord.
Jag bär honom med mig i hjärtat hela vägen hem. Nästan så överrumplad av känslor att jag vill gråta. Och skratta. Ett sannerligen magiskt ögonblick.
Kram!
Mitt emot mig ser jag en gammal man komma gående. Han stannar till vid trädet, vänder först blicken upp i trädkronan och sedan ner mot marken där han upptäcker en nedfallen kastanj. Den blanka, bruna kastanjen glänser innanför det gröna, taggiga skalet. Hans blick fylls av glädje. Stor, bubblande, gnistrande glädje. Jag noterar det som i slow motion.
Han ska böja sig ner för att plocka upp kastanjen. Just då. Just där, möts våra blickar.
Under denna korta sekund möts våra själar. Han ler, jag ler. Jag ser allt han är och någonsin varit. Femåringen som glädjs åt naturen. 85-åringen som glädjs åt samma sak. Vårt möte är rent, vi förstår varandra utan ord.
Jag bär honom med mig i hjärtat hela vägen hem. Nästan så överrumplad av känslor att jag vill gråta. Och skratta. Ett sannerligen magiskt ögonblick.
Kram!
torsdag 15 oktober 2009
Simple truths
Min underbara vän Me infogade länkar till några härliga filmer från Simple Truths i sina blogginlägg. Jag gick in på deras site och fann flera härliga småfilmer. Här är en som Me hade länkat till, den berörde mig mycket och fick tårarna att trilla i kaskader. Den handlar om att visa uppskattning. The Appreciation Movie.
En annan liten underbar sak är The Dash Movie.
Jag är glad och tacksam över många männskor i mitt liv och ofta talar jag också om det för dem. Men jag kan alltid bli bättre. Det kan vi allihop - eller hur?
Och frågan är vad vi gör av vårt dash, det lilla strecket som löper mellan vårt födelsedatum och vårt dödsdatum.
Även om det är lite upp och ner i mitt liv just nu på många fronter, så har det ändå aldrig varit bättre. För jag har genom åren rustat mig mentalt för att hantera livets rollercoaster. Och jag vill så gärna hjälpa andra att rusta sig själva.
Ha en underbar dag allihop! TACK för att ni besöker min blogg, läser och kommenterar. Det betyder mycket. DU betyder mycket.
Kram!
onsdag 14 oktober 2009
Tack Gode Gud
för Dextrosol, nötter och korv med bröd. Och en banan.
Det räddade eftermiddagen som jag tillbringade med sonen i tre varuhus i "den vilda jakten på allvädersstöveln". Knappt ett gnäll från honom trots att han var trött så han gäspade. Underbara unge. Hemma slukade vi en festmåltid och sonen smackade förnöjt, t o m maten föll honom på läpparna. "Tack underbara mamma för den goda maten" sa han och så fick jag en puss. Han skrev "tack-boken" full med braiga saker och sedan somnade han som en stock, mycket nöjd. Lycklig son, lycklig moder :-)
Det räddade eftermiddagen som jag tillbringade med sonen i tre varuhus i "den vilda jakten på allvädersstöveln". Knappt ett gnäll från honom trots att han var trött så han gäspade. Underbara unge. Hemma slukade vi en festmåltid och sonen smackade förnöjt, t o m maten föll honom på läpparna. "Tack underbara mamma för den goda maten" sa han och så fick jag en puss. Han skrev "tack-boken" full med braiga saker och sedan somnade han som en stock, mycket nöjd. Lycklig son, lycklig moder :-)
Till salu
De nya, fina vinterkängorna vi köpte till prinsen visade sig vara för trånga för hans lilltår. Hann skriva in hans namn i dem. Kängorna är använda under ca 200 m promenad till skolan. De var nedsatta från 900 kr till 650 kr. Mitt pris 500. Enligt tjejen i affären har märket Viking fått bäst i test. Hojta om ni eller någon ni känner är intresserade. Visst är de fiiiiiiiiiina *ler stort*. Märke: Viking, Material: Goretex, Storlek 32.
Transformation
Sonen och jag har en egen morgonritual. Han äter nämligen frukost på sitt rum, vid sitt lilla IKEA Lack-bord och kollar på film samtidigt. Jag själv sitter vid datorn och plöjer dagens nyheter i olika media. Det har fungerat bäst så för oss, köket är trångt och omysigt och vi vill båda ha lite egen space på morgonen, så vi vaknar.
Well, denna morgon kommer jag in med morgongröten och sonen har skjutit bordet framåt o sitter på golvet med täcket över axlarna. "Jag är en SNÖMAN mamma och sitter i min grotta!!!" säger han entusiastiskt. "Oj då" svarar jag. "Skulle snömannen kunna tänka sig att backa grottan lite så bordet kan få plats igen". Det går bra, snömannen är flexibel. Sedan tittar han på mig och tillägger med den enorma energi som bara han kan uppbåda på morgonen "seeeedan mamma, då TRANSFORMERAS hela stället. Då åker bordet fram, den där *pekar* bak och de där flyttas!!!!".
Jag går ut i köket och fnissar åt sonens gestikulerande och ordval. Han är så otroligt avancerad i språket redan. (När han var ca tre år kastade han en legobil han var irriterad på i väggen. Varpå han vrålade "Det är ju bara VÄRLDSLIGA SAKER".)
Transformation. Det är ju det jag arbetar med. När jag arbetar.
Fast...
Det är ju egentligen något vi genomgår varje dag.
Ett bra ord :-)
Transformation = Omvandling, Förvandling, Ombildning
Well, denna morgon kommer jag in med morgongröten och sonen har skjutit bordet framåt o sitter på golvet med täcket över axlarna. "Jag är en SNÖMAN mamma och sitter i min grotta!!!" säger han entusiastiskt. "Oj då" svarar jag. "Skulle snömannen kunna tänka sig att backa grottan lite så bordet kan få plats igen". Det går bra, snömannen är flexibel. Sedan tittar han på mig och tillägger med den enorma energi som bara han kan uppbåda på morgonen "seeeedan mamma, då TRANSFORMERAS hela stället. Då åker bordet fram, den där *pekar* bak och de där flyttas!!!!".
Jag går ut i köket och fnissar åt sonens gestikulerande och ordval. Han är så otroligt avancerad i språket redan. (När han var ca tre år kastade han en legobil han var irriterad på i väggen. Varpå han vrålade "Det är ju bara VÄRLDSLIGA SAKER".)
Transformation. Det är ju det jag arbetar med. När jag arbetar.
Fast...
Det är ju egentligen något vi genomgår varje dag.
Ett bra ord :-)
Transformation = Omvandling, Förvandling, Ombildning
tisdag 13 oktober 2009
But wait - there's more
Klurar, vrider och vänder. Läser artiklar, skriver produktblad.
Ser på YouTube-klipp om försäljning.
Nu måste jag, nu VILL jag få in uppdrag till firman!!!
Kanske så här? :-) Riktigt kul approach.
Det roliga är att han jobbar med precis samma sak som jag gör.
Ser på YouTube-klipp om försäljning.
Nu måste jag, nu VILL jag få in uppdrag till firman!!!
Kanske så här? :-) Riktigt kul approach.
Det roliga är att han jobbar med precis samma sak som jag gör.
måndag 12 oktober 2009
Kärlek
Den här teckningen fick jag av prinsen för ett tag sedan. Den sitter på gaveln till min bokhylla, vid mitt skrivbord. Jag tittar på den ofta. Den är oslagbar. Säger allt. Blir alldeles varm i modershjärtat :-) Kärlek!
söndag 11 oktober 2009
Letar som en besatt
efter häftiga ljusslingor att dekorera praktiskt taget hela lägenheten med. Ljusregn, slingor, väggträd, whatever. Tog med mig sonen o tillbringade en halvtimme på Rusta. Lyckades fylla korgen med diverse små discobollar och ljusslingepaket (fast mest "vanliga" ljusnät). När vi äntligen kom till kassan kunde de inte ta kort dagen till ära. Där snackar vi grym besvikelse. Ibland är det så härligt att få mysa till det.
Men jag letar vidare även här på nätet. Gillar lite udda saker. Men hittar inte mycket att hänga i granen ;-) Eller på väggen. Kom gärna med tips om ni hittar något fint någonstans!
Efter en regnig dag som vi till viss del tillbringat hos en väninna o hennes barn - där Batman var nära att få fingret avklippt (OJ så han blev klämd i en dörrspringa, han o kompisen L lekte) - är sonen nu hos John Blund. Lugnet sänker sig o jag kryper ner i soffan för att se på ett avsnitt av Ghost Whisperer. Myyyys :-)
Puss!
Men jag letar vidare även här på nätet. Gillar lite udda saker. Men hittar inte mycket att hänga i granen ;-) Eller på väggen. Kom gärna med tips om ni hittar något fint någonstans!
Efter en regnig dag som vi till viss del tillbringat hos en väninna o hennes barn - där Batman var nära att få fingret avklippt (OJ så han blev klämd i en dörrspringa, han o kompisen L lekte) - är sonen nu hos John Blund. Lugnet sänker sig o jag kryper ner i soffan för att se på ett avsnitt av Ghost Whisperer. Myyyys :-)
Puss!
lördag 10 oktober 2009
Lugnet sänker sig
Efter en dag i Stockholm med besök hos frissan o därefter Naturhistoriska muséet känner jag mig rätt mör. I går shoppade ju jag o prinsen på Skärholmen o fick med oss en billig discolampa hem (en sådan där som man har på bordet, den snurrar o kastar olika färgprickar på väggarna). Batman har blivit Disco-Batman och dansat runt som en galning till gamla Absolute-plattor. Självklart har modern joinat sonen i vild dans. Har försökt att filma men det blir inte bra i mörkret. Själv njuter jag av att se sonen så lycklig, hoppandes runt runt, trummandes i luften. Vilken kärlek :-)
Nu har disco-mannen lagt sig i sängen med en film o modern gör nog detsamma. Eller så blir det fotboll, är inte riktigt sugen på det. Ha en GOD kväll wherever you are :-)
Love U!
Nu har disco-mannen lagt sig i sängen med en film o modern gör nog detsamma. Eller så blir det fotboll, är inte riktigt sugen på det. Ha en GOD kväll wherever you are :-)
Love U!
fredag 9 oktober 2009
Sorg, kärlek & förändring
En väninna förlorade båda sina föräldrar inom loppet av två veckor.
Hon har inga syskon.
Jag hörde talas om detta o sträckte ut en hand. Det gjorde ONT i mitt hjärta att ens föreställa mig att råka ut för något liknande.
Hon grät för att jag brydde mig om, vi träffades och pratade länge länge och efter det sov hon för första gången på fyra veckor. Hon var inte längre ensam.
Jag har lärt mig massor: Om hur enkelt det är att hjälpa någon. Om hur få som verkligen sträcker ut en hand när nöden är som störst. Om hur VACKERT det är att förstärka vänskapen genom att tillsammans gå igenom ett sorgearbete.
Hon har lärt sig massor: Att hennes föräldrar var älskade, kyrkan var full och begravningsceremonin underbar. Om att hon är URSTARK, starkare än hon trodde själv. Hon betar av uppgift efter uppgift, begravningsarrangemang, bouppteckningar o allt annat.
Det kommer mycket gott ur det här, jag ser och känner det och det gör faktiskt hon också.
Till er som läser:
STRÄCK UT ER HAND och BE OM HJÄLP när ni behöver den. Närsomhelst.
STRÄCK UT ER HAND och GE ER HJÄLP när någon behöver den. Närsomhelst. Det är så enkelt. Så enkelt. Vi behöver och kan inte lösa något. Bara finnas till.
Kärlek!
Hon har inga syskon.
Jag hörde talas om detta o sträckte ut en hand. Det gjorde ONT i mitt hjärta att ens föreställa mig att råka ut för något liknande.
Hon grät för att jag brydde mig om, vi träffades och pratade länge länge och efter det sov hon för första gången på fyra veckor. Hon var inte längre ensam.
Jag har lärt mig massor: Om hur enkelt det är att hjälpa någon. Om hur få som verkligen sträcker ut en hand när nöden är som störst. Om hur VACKERT det är att förstärka vänskapen genom att tillsammans gå igenom ett sorgearbete.
Hon har lärt sig massor: Att hennes föräldrar var älskade, kyrkan var full och begravningsceremonin underbar. Om att hon är URSTARK, starkare än hon trodde själv. Hon betar av uppgift efter uppgift, begravningsarrangemang, bouppteckningar o allt annat.
Det kommer mycket gott ur det här, jag ser och känner det och det gör faktiskt hon också.
Till er som läser:
STRÄCK UT ER HAND och BE OM HJÄLP när ni behöver den. Närsomhelst.
STRÄCK UT ER HAND och GE ER HJÄLP när någon behöver den. Närsomhelst. Det är så enkelt. Så enkelt. Vi behöver och kan inte lösa något. Bara finnas till.
Kärlek!
torsdag 8 oktober 2009
Vaccindebatten
Att ta eller inte ta, det är frågan. Eller det var nog frågan. För efter att ha sökt information om svininfluensan och för- och nackdelar med att ta vaccinet kommer jag inte ta sprutan. Ej heller min son. Här är några jätteintressanta artiklar med vinklingen emot vaccin. Jag tar gärna emot era tankar om varför man ska eller inte ska låta sig injiceras.
Här är första delen av filmen , den andra finns också på nätet.
Den springande frågan är: Hur tänker ni göra?
- Ett blogginlägg på eutext.blogspot.com
- Artikel i SvD
- Om läkemedelsbolaget Baxter mfl. Lite konspirationsteorivinkling, men intressant läsning. Theflucase.
- Zarahs sida om innehållet i vaccinet och vad det gör med kroppen.
Här är första delen av filmen , den andra finns också på nätet.
Den springande frågan är: Hur tänker ni göra?
Surfar
gör jag ju rätt ofta. Men inte så här. Herregud. Från 0.44 och framåt hisnar det i magen. En av de största vågorna som någon någonsin surfat på. Där snackar vi mod (och en smula dumdristighet *fniss*). Idag låtsas jag lite och kallar mig Happy On The Wave...
Behöver du en kram?
Den här kram-kampanj-videon är gammal. Och ett av de allra mest sedda klippen på YouTube. Men det spelar ingen roll. Jag vill bara gråta av glädje varje gång jag ser den. Blir så himla berörd. Så, dagens uppmaning blir: UT OCH KRAMAS med er :-)
onsdag 7 oktober 2009
Älska Bloglovin
Följ min blogg med bloglovin - ett kanonbra verktyg som gör att du slipper springa in på alla bloggar du följer o kolla om något skrivits. Gå istället in på Bloglovin och verktyget visar vilka bloggar som uppdaterats.
Längtan
Idag lunchade jag med en bekant från nätet som jag gjort musik tillsammans med. Vi har "känt" varandra i flera år men aldrig träffats. Nu råkade han vara i trakterna på kurs och SMS:ade, hade jag tid o lust att ses? Jomenvisst. Igår talades vi vid i telefon. Så märkligt det är att höra en riktig röst där det bara mailats tidigare. Inte första gången jag är med om fenomenet, men det var ett tag sedan sist. Och idag skulle vi alltså ses. Och jag insåg plötsligt att jag var spänd, nyfiken, längtade efter mötet. Han har en flickvän, det vet jag. Men ändå var det kul. Som en riktig date. Och lunchen blev jättetrevlig. Vi satt där o kollade in varandra och försökte göra mesta möjliga av mötet i sig som bara varade en timme. :-)
Och här sitter jag och upptäcker att jag längtar efter att längta. Jag har inte längtat efter en man på länge länge. Och kanske kanske börjar jag så smått bli redo för att träffa någon. Inte just den här mannen, tror jag. Men han var trevlig. Blyg, väldigt "inte min typ". Men vad är min typ egentligen? Det är ju lite spännande. Jag vill liksom radera bort alla förutfattade meningar och önskemål. Han ska vara si han ska vara så. Nej, snarare, bara han är rätt just nu. Och jag är rätt just nu, för honom.
En del blir kära i kärleken. Jag längtar efter att längta. En skön upptäckt. Happy on the way :-)
Och här sitter jag och upptäcker att jag längtar efter att längta. Jag har inte längtat efter en man på länge länge. Och kanske kanske börjar jag så smått bli redo för att träffa någon. Inte just den här mannen, tror jag. Men han var trevlig. Blyg, väldigt "inte min typ". Men vad är min typ egentligen? Det är ju lite spännande. Jag vill liksom radera bort alla förutfattade meningar och önskemål. Han ska vara si han ska vara så. Nej, snarare, bara han är rätt just nu. Och jag är rätt just nu, för honom.
En del blir kära i kärleken. Jag längtar efter att längta. En skön upptäckt. Happy on the way :-)
Liten på jorden med mycket energi...
Min underbara son, låt oss kalla honom Batman, får mig ständigt att förundras. Han väcker mig tidigt om morgnarna, det har han alltid gjort. Och jag slås varje gång av hur otroligt MYCKET energi som finns i denna lilla kropp. Han pussas, gosar, leker med sina kramdjur, busar, killar mig, vill brottas o leka Batman i sängen. Han snor runt o virvlar som en virvelvind. Han hoppar på min mage, gör mig helt utmattad. Samtidgt kan jag inte låta bli att skratta. Jag är tröttare än tröttast och där är han, piggare än piggast. Så härlig det är att han än så länge är morgonpigg! Vilken gåva för mig att ha denna typ av väckarklocka :-)
måndag 5 oktober 2009
Validering - Om att se människor
Min äldsta väninna Å tipsade mig idag om denna underbara lilla film. Se och njut. En klar inspirationskälla. Tänk om vi allihop verkligen SÅG och BEKRÄFTADE varandra på detta vis.
Att göra något gott
Idag hjälpte jag en väninna med hennes flyttstök. Vi transporterade lådor från gamla till nya lägenheten och packade upp dem. Det kändes så härligt att träffa E igen. Vi packade och skvallrade och utbytte tankar om livet. Jag lämnade henne med en känsla av att ha gjort något gott.
Sedan hämtade jag min son på skolan. Han är snart sex år gammal, en underbar liten kille som tillbringar varannan helg hos sin pappa. Sötnosen kom springande över skolgården, på ett särdeles gott humör. Kvittrade som en fågel. Jag kände, som jag ofta gör, att han är en välsignelse i mitt liv. En källa till glädje. Självklart är inte vårt vardagsliv en dans på röda rosor jämt. Men varenda dag tackar jag för att jag får ha honom hos mig.
Vid hemkomst dök en VVS-man upp i min trapp, som just nu anlitats av fastighetsägaren. Han följde med mig upp och kollade vattentrycket som varit under all kritik i fem års tid. På fem minuter trollade han och helt plötsligt har jag varmvatten som forsar. Jag talade om för honom att han gjort något mycket viktigt, något mycket värdefullt, att han faktiskt förbättrat min vardag. Jag tackade honom från hjärtat. Han blev tårögd och mycket glad. Det är inte svårare än så - att göra gott. Han för mig. Jag för honom. Underbart!
Sedan hämtade jag min son på skolan. Han är snart sex år gammal, en underbar liten kille som tillbringar varannan helg hos sin pappa. Sötnosen kom springande över skolgården, på ett särdeles gott humör. Kvittrade som en fågel. Jag kände, som jag ofta gör, att han är en välsignelse i mitt liv. En källa till glädje. Självklart är inte vårt vardagsliv en dans på röda rosor jämt. Men varenda dag tackar jag för att jag får ha honom hos mig.
Vid hemkomst dök en VVS-man upp i min trapp, som just nu anlitats av fastighetsägaren. Han följde med mig upp och kollade vattentrycket som varit under all kritik i fem års tid. På fem minuter trollade han och helt plötsligt har jag varmvatten som forsar. Jag talade om för honom att han gjort något mycket viktigt, något mycket värdefullt, att han faktiskt förbättrat min vardag. Jag tackade honom från hjärtat. Han blev tårögd och mycket glad. Det är inte svårare än så - att göra gott. Han för mig. Jag för honom. Underbart!
Happy on the way
Sedan tre veckor tillbaka har jag gjort det till en vana att ta en en-timmas promenad och samtidigt lyssna på ljudfiler i personlig utveckling i mina lurar. Varje gång är det olika ord eller fragment i det sagda som tilltalar mig extra mycket och som stannar kvar länge efteråt. Idag var det frasen "Happy on the way". Abraham-Hicks upprepar orden om igen och säger det jag egentligen redan vet. Det som Robert Broberg också sagt för länge sedan: Målet är ingenting - vägen är allt. Och om vi inte har roligt på vägen, om vi inte omfamnar resan och gör den så njutningsbar som möjligt, då har vi liksom missat poängen med hela livet.
Happy on the way. Lycklig/glad på min väg mot målet.
Ibland är ju livet inte så underbart. Det kan vara många faktorer som liksom gör det svårare att få greppet om vardagsglädjen: det som händer i världen, sjukdom, dödsfall, skilsmässor, ja listan kan göras lång. Men ändå, jag tror så starkt på det som Abraham-Hicks säger. Det vi fokuserar på, det får vi mer av. Och om vi inte "glättigt" eller "positivistiskt" kan byta ut de jobbiga tankarna, kan vi åtminstone byta fokus. Vi kan titta åt ett annat håll. Och inte åt vilket håll som helst, utan åt ett håll som får oss att må liiiiite bättre. Och när vi gör det ändrar vi vår egen vibration och då möter vi människor, saker, händelser med en bättre energi. Och så rullar det på.
Happy on the way är mitt mantra för idag. Jag vill ha det på ett smycke, trycka det på en t-shirt! Bära det med mig och minnas. Jag känner att dessa promenader redan gjort mitt liv lite ljusare, lite gladare, lite lättare. Och jag blir lättare också - ett klart bonus ;-)
Happy on the way. Lycklig/glad på min väg mot målet.
Ibland är ju livet inte så underbart. Det kan vara många faktorer som liksom gör det svårare att få greppet om vardagsglädjen: det som händer i världen, sjukdom, dödsfall, skilsmässor, ja listan kan göras lång. Men ändå, jag tror så starkt på det som Abraham-Hicks säger. Det vi fokuserar på, det får vi mer av. Och om vi inte "glättigt" eller "positivistiskt" kan byta ut de jobbiga tankarna, kan vi åtminstone byta fokus. Vi kan titta åt ett annat håll. Och inte åt vilket håll som helst, utan åt ett håll som får oss att må liiiiite bättre. Och när vi gör det ändrar vi vår egen vibration och då möter vi människor, saker, händelser med en bättre energi. Och så rullar det på.
Happy on the way är mitt mantra för idag. Jag vill ha det på ett smycke, trycka det på en t-shirt! Bära det med mig och minnas. Jag känner att dessa promenader redan gjort mitt liv lite ljusare, lite gladare, lite lättare. Och jag blir lättare också - ett klart bonus ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)