Mardrömmarna sliter och river i sonens kropp. Han kommer in till mig och har kissat ner sig. Vi sköljer, tvättar av den lilla kroppen och han kryper ner hos mig. Klockan är tre, mitt i natten. Han viskar: "Mamma, i natt vill jag ligga riktigt nära". Han lägger sig med alla sina gosedjur med kroppen mot väggen. Jag smyger tätt intill och håller om honom, liksom för att hålla alla elaka drömmar borta. Snart somnar han igen. Små snabba andetag. Några snarkningar. Trots att jag är så trött befinner jag mig mitt i stunden. Jag njuter av den vackra lilla människan med de långa ögonfransarna. Så kort tid. Det är så kort tid jag får ha honom hos mig på detta vis. Snart påbörjar han resan för att frigöra sig som individ, att bli självständig. Att kunna leva sitt eget liv.
I eftermiddag inleds barnledig helg. Som alltid känns det lite sorgligt och väldigt skönt samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir glad om du skriver en rad :-)