fredag 17 februari 2012

Lite härligt är det allt ändå

:-)
Fredag och droppeli-dropp från taken utomhus.
Solen stekte på som tusan och jag fick värsta "alp-känslan" :-)

Har jobbat på fokuserat i veckan, det känns bra att producera och vara aktiv igen. Det är viktigt på något sätt att känna sig till nytta för någon.

Prinsen käkar pizza, jag som tog en falaffel på lunchen hoppar helt att laga mat. Det blir nog en macka och sedan fruktsallad med mys framför TV:n. Eller Wii-ande med prinsen.

Härlig fredag - ha en skön helg allihop!

måndag 13 februari 2012

Nä, jag vet inte jag

Äntligen fick hon ett jobb.
Hon jobbar som en gnu.
Är kompetent och gör ett bra jobb.
Men gnistan finns inte där.
Den som fanns förr.
När hon gjorde karriär.
Ingen spänning.
Inget spännande företag.
Ingen som ser henne som en stjärna.

Men hon har nära till jobbet.
Och en lön.
Det är hon glad för.
Men ändå.
Det känns som att något saknas.
Det känns tomt i en bit av själen.
Livsdrivet framåt saknas.
Kanske är det bara ett kemiskt påslag.
Kroppens sätt att försätta henne i Depp.
Ja inte Johnny. Nej Mr Depp Ression.
En känsla som återkommer då och då.
Hon saknar spåret. Den där känslan då livet driver framåt.
Som när hon gjorde musik.
Eller var ute på äventyr i fjärran land.
Eller bara var smalare.
Hon vantrivs i sin kropp, men orkar inte göra något åt den.
Hon jobbar ju jämt. Det finns inte tid.
Hon älskar sonen. Han är glädjen.
Men längst därinne, är det som en bit är död.
Medelåldern?
Fucking jävla medelåldern.
Var tog hoppet, och orken och äventyren vägen?
Ska det vara så här jämt?
DET är en stor rädsla.
Lite vardagligt småtrist.
Resten av livet?!!!

Hon träffar en go kille.
Ett gammalt ex.
Han får henne att skratta.
Det är underbart.
Men hon vill inte ha sex.
Hon vill inte ha några krav på sig alls.
Hon har blivit så van vid friheten, att allt som liknar något annat är ett hot.
Så jävla typiskt.
Hon kan nog inte bli sådär galet kär igen. Någonsin.
Så känns det.
Det blir för komplicerat.
Hon vill inte kompromissa.
Argumentera. Mötas på halva vägen.
För vad? Gamla illusioner om romantik som på film. Det är inte verkligt.

Tomt i en bit av själen....

Och ändå är allt bra.
Hon och prinsen är friska.
Hon har ett jobb och är glad över att sätta sig i bilen varje morgon.
Hon har familj och vänner.
En helt ok lägenhet.
Folk märker att hon har mycket energi nu.
Den varar tills dess prinsen lagt sig. Sedan orkar hon inget mer.

Nä.
Jag vet inte jag....

lördag 4 februari 2012

Mysigt värre

Åh så skönt med sovmorgon!

Lade mig sent igår.
En god vän var på besök och han och jag och prinsen spelade golf på Wii tills sonen slocknade. Sedan fortsatte jag och vännen till ett på natten (med golf alltså *fniss*).
Så himla kul. Somnade alltså sent och vaknade först sju och sedan igen vid 8.11 då en superpigg prins kom in till mig för lite morgonpussar och kramar.

Så himla härligt att se honom så pigg, de senaste veckornas omställning med långa dagar i skolan har gjort att jag fått väcka honom varje morgon, något som aldrig hänt förr. Därför är helgerna ljuvliga, mysigt med pigg unge.

Nu myser vi inne. Brrr så kallt i hela Sverige. Runt -10 här men vi överlever. Får se om jag orkar masa mig ut och åka lite pulka senare. Snart kommer en vän till sonen på besök. Älskar det lugna tempot.

Och i kväll är det Mello. Underbart!!!

Kram på er!















http://svt.se/melodifestivalen/20120203212102/melodifestivalen_2012_ar_inte_bara_bogarnas_fest