Ja, just det ja.
Kom på att jag glömde berätta följande episod ur morgonpromenaden.
Ser spindelnäten överallt.
Går förbi nummer ett och två och tre, men sedan kan jag inte hålla mig.
Kastar mig ner i ett djupt dike och ställer in kameran (mobilen) på
makrofoto. Försöker balansera där, utan att bli dyngblöt av dagg och av
vattnet i diket. Då hör jag ett frustande.
Tvärs över diket står en stor hund.
Och han blänger på mig.
Jag skojar inte.
Han blänger liksom lite irriterat men samtidigt undrande.
"Vad tusan håller du på med?! Mår du inte bra, ska jag rädda dig
eller vad GÖR du?"
Han frustade till sådär som en älg kan göra om man kommer för nära.
Jag insåg att jag såg rätt lustig ut där i diket, med rumpan rätt upp och
huvudet ner i gräset. Började fnissa.
Tre hundar till och två mattar infinner sig.
En av mattarna säger: "ja, han undrade nog vad du hade för dig".
Jag tänkte "det undrade du nog med".
Sa att jag inte kunde motstå de vackra spindelnäten, att jag bara
MÅSTE fotografera. De log. Härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir glad om du skriver en rad :-)