Inspiration

Tre timmar i skogen idag. Tog underbara bilder med min Ixus som jag köpte innan Skottlandsresan förra året, dags att lära känna den. Kände mig frisk och stark och inspirerad på alla sätt och vis.

Väl hemma inleddes jobbfinneriarbetet igen och VIPS så försvann all inspiration.

Nu är sonen i säng. Klockan är 19.55 och jag är astrött. Men jag kan väl inte lägga mig redan?

Klyvs mellan - "måste söka jobb" och "slappa framför TV:n" och "gå och lägga sig".

Fasen vilka roliga blogginlägg jag gör...

Dag i rörelse

1,5 h i skogen.
4 h i shoppingcentrat.
Nu ska jag röra mig mot sängen.
Hungrig!
Men... det är en rätt skön känsla.
Faktiskt.
GOD natt vänner :-)

Öppet hus

Funderar på att ha en liten spontan "förkväll inför julen" i helgen.
Suger på karamellen lite.
Vill suga på julgodisar.
Men då skulle ju folk kunna droppa in på em/kväll och ta med sig
julgodisar. Och jag bjuder på glögg, kaffe, the, mackor, pepparkakor.
Och så kan man planera julklappinköp o pyssel o annat.
Julmusik på. Lite myssamkväm sådär. Opretto.
Det kanske vore något det?
Suger vidare...

Förresten, vågen pekade neråt idag. Yieehaaa.
Men jag har förkylning på g, har vaknat flera ggr i natt,
så jag skippar promenixen.
Och sonen ska gå länge i skolan, han ville det.
Så... det blir en söka jobb- och mysdag här.
Vad gör du?

Nu är det jul igen!

Eller.
Eh.
Ja, snart alltså.
Började prata med vänner på Fejan om julen.
Och blev alldeles längtig.
Därför vill jag skapa lite julstämning även här på bloggen.

Är lite sugen på att göra en egen julkrubba i lera.
Kan man bränna och glasera (eller vad det heter) i egen ugn?
Vet ju att det hänger hantverksfolk här ;-)

ArbetsKRAFT

Är lite less på att tassa runt på alla dessa jobbsökarsajter.
Nej, inte lite less, MYCKET.
Jag vill vända på det.
Varför ska jag vara "arbetssökande" och någon annan "arbetsgivare"?!
Nej så tusan heller.
Jag är tillgänglig arbetsKRAFT. Kraft som jag säljer.
Och jag ser fram emot en arbetskraftsköpare som vill ha en
driftig människa.

Dagens Abraham-Hicks:
"I want it. I've got it. It's coming. I know it"
Härlig schwung i den :-)
Gör mig glad.
Jobbet finns där, jag tvivlar faktiskt inte över det.

Promenad avklarad, nu blir det lite proviantering o sedan
dags för hämtning av sonen. Underbart att ha honom här igen :-)

Mäh!

Gick ut på promenix med min nyfunna grannvän I (kvinna).
Vi tog med hennes hund och en grannes och tog en sväng
längs med stigar jag inte varit på.
Jättetrevligt, jag verkligen uppskattar att ha funnit
en ny vän på så nära håll.
Men när vi kom hem och jag gick in till mig kände
jag mig lite frustrerad. Promenaden var för kort, jag
kände mig inte tillräckligt svettig.
Skrattar åt mig själv. Intressant utveckling det här.
Funderar på om jag ska ge mig ut igen?
Men nej, ibland kan lagom vara nog också,
även om jag har svårt att vara mellanmjölkigt
lagom.

Förresten - på tal om mellanmjölk; Läste om någon
som älskar att dricka minimjölk. Jag är ju ingen
mjölkfantast, tar bara mjölk i kaffe. Men lättpåverkad
som jag är köpte jag ett paket minimjölk häromdagen.
Och i morse funderade jag på vad nästa mjölksort
kommer att heta.
Pyttemjölk?
Nanomjölk?
Eller har ni något bättre förslag ;-) ?

Syre

I fredags lämnade jag prinsen hos pappa.
Handlade, bl a lite födelsedagspresenter t
sonen, han fyller i slutet av oktober.
Hemma igen hamnade jag platt fall i soffan.
Där låg jag precis hela lördagen också.
HELT slut.
Ostkrokar, godis, skogaholmslimpa,
ja - många kolhydrater har det blivit.
Idag blir det alltså en prommis.
Det ser så kallt och blåsigt ut,
ska bylta på mig lite extra.

Sprutan jag fick i axeln i fredags har
inte gett någon märkbar effekt än.
Fortfarande ont i nacke o axel o
till viss del armen. Men hå och hej.
Värken ska bort, friskheten ska
in och jag mår braaaaa :-)

I em/kväll kommer sonen hem
igen, en helg går så fort. Men det
är bra att modern får två
sovmorgnar då och då *ler*.

I löv hösten

Några bilder från mina promenader:

Skymd sikt

Det är intressant hur olika dagar bjuder på olika perspektiv.
Olika utsiktspunkter redan från start.
Lade mig något senare igår (vid 23) och prinsen kom in och
väckte mig vid 5.30. Normalt sett piggnar jag till snabbt,
gillar morgonar. Men inte idag. Seg och trött.
I köket börjar jag hosta, det killar i halsen.
Och nu nyser jag och snyter mig.
Jaha, förkylning.
Och noll lust till promenad.
Men jag inser att snart är tiden för promenader över,
eller det kommer iallafall bli svårare att komma ut.
Regn och rusk och kyla och mörker.
Så mycket lättare att vandra ut när det är ljust!

Nu ska sonen till skolan och jag ta en promenix
och sedan, som vanligt, söka jobb.
I eftermiddag blir det ev en spruta i axeln,
sedan kör jag sonen till pappa. Därefter inleds
barnledig helg. Den är helt obokad. Det blir nog sängen/
soffan och ett lass med filmer/TV.

Kram på er och ha en skön fredag!!!

Goda grannar

Men så trevligt!
Grannen har just sms:at och bjuder in mig
o prinsen på ett glas vin. Ska straxt gå
över. Tack Gud för trevliga grannar :-)
Sådär bara, en helt vanlig lill-lördag.

Förresten,
sonen tog sin andra MRP-spruta idag på skolan.
Han var allt lite rädd. Grät en skvätt och
höll mamma i handen. Men den goa skolsköterskan
trollade bort hela momentet och sonen fick
torka tårarna o gå hem lite smått snopen.
Underbart :-)

Ansvar

Efter hundra år av tjat har sonen
fått nya order idag.
Han ska själv ta på sig kläder,
fixa frukost och se till att
hålla tiden.
Igår lade han fram kläder *ler*.
De åkte på direkt efter vaknandet.
Sedan visade jag honom hur man
steker ägg på gasspis, för det
ville han ha. Ägg o flingor
uppätna.
Nu sitter han i duschen p g a
svid i snoppen. Lilla gubben.
Men en bra start på dagen :-)

Kallt ute hörrni. 9 grader....
Brrrrr......

MEN

Det blir en härlig promenix ändå.

To all queens out there *love*

A brilliant feelgood song: Video by India Arie from 2000.
LISTEN to the lyrics. Really listen.



Sometimes I shave my legs and sometimes I don't
Sometimes I comb my hair and sometimes I won't
Depend on how the wind blows I might even paint my toes
It really just depends on whatever feels good in my soul

I'm not the average girl from your video
and I ain't built like a supermodel
But, I learned to love myself unconditionally
Because I am a queen
I'm not the average girl from your video
My worth is not determined by the price of my clothes
No matter what I'm wearing I will always be the india arie

When I look in the mirror and the only one there is me
Every freckle on my face is where it's supposed to be
And I know our creator didn't make no mistakes on me
My feet, my thighs, my lips, my eyes; I'm lovin' what I see

I'm not the average girl from your video
and I ain't built like a supermodel
But, I learned to love myself unconditionally
Because I am a queen
I'm not the average girl from your video
My worth is not determined by the price of my clothes
No matter what I'm wearing I will always be the
india arie

Am I less of a lady if I don't wear pantyhose?
My mama said a lady ain't what she wears but, what she knows
But, I've drawn a conclusion, it's all an illusion, confusion's the name of the
game
A misconception, a vast deception
Something's gotta change
but,Don't be offended this is all my opinion
ain't nothing that I'm sayin law
This is a true confession of a life learned lesson I was sent here to share with
y'all
So get in where you fit in go on and shine
Clear your mind, now's the time
Put your salt on the shelf
Go on and love yourself
'Cuz everything's gonna be all right

I'm not the average girl from your video
and I ain't built like a supermodel
But, I Learned to love myself unconditionally
Because I am a queen
I'm not the average girl from your video
My worth is not determined by the price of my clothes
No matter what I'm wearing I will always be the india arie

Keep your fancy drinks and your expensive minks
I don't need that to have a good time
Keep your expensive car and your caviar
All I need is my guitar
Keep your Kristal and your pistol
I'd rather have a pretty piece of crystal
Don't need your silicone I prefer my own
What God gave me is just fine

I'm not the average girl from your video
and I ain't built like a supermodel
But, I learned to love myself unconditionally
Because I am a queen
I'm not the average girl from your video
My worth is not determined by the price of my clothes
No matter what I'm wearing I will always be india arie

Morgonscener

05.00
Modern vaknar, har ont i axeln.
Det är kolsvart ute.

06.15
Sonen kommer in till modern,
utrustad med hela gos-kompaniet:
lillasyster och storebror kanin,
vovvi och två snuttefiltar.
Goseligosar med modern.
Pussar och kramar och är
på gott humör.

06.30
Sonen reser sig från toalettstolen
och utropar lyckligt:" Bingo! Första
gången som sitsen inte lät när jag
reste mig". Modern förundras och
noterar sonens oerhörda energi.

06.45
Modern undrar om hon ska säga till
sonen att vara tyst, som hon brukar
på morgonen. Han sitter nämligen
på sitt golv, sin vana trogen högt
sjungandes medan han leker.
Så härligt. Inget hon vill ta bort.
Men hänsyn då?

07.15
Modern börjar bli stressad.
Det regnar ute och bilen är
parkerad en bit bort.
Sonen och modern ska till ett
nytt sjukhus för att träffa
en sjukgymnast åt sonen.

07.40
Modern och sonen galopperar
fram mellan regnpölarna och
kastar sig in i bilen.

07.50
Modern kör fel och svär,
varpå sonen påpekar detta.

07.58
Modern och sonen är på plats
och möts av Anders som är
trevlig och kompetent.
Sonen får med sig lite
övningar att göra.
Modern frågar om sin onda
axel som hon haft sedan juli.

08.40
Sonen lämnas i skolan,
modern kör och handlar.
Bär upp två SVINGTUNGA
kassar till fjärde våningen.
Inser att hon måste ta en
Diklofenak, det går inte utan
värktabletterna.

10.00
Modern ringer sin fader som
haft samma problem med
arm, axel och nacke sedan i
somras. Han har tagit två
kortisonsprutor och är
helt klart på bättringsvägen.
I natt var faktiskt första
gången han sov gott på länge.

10.30
Modern kontemplerar faktum.
Hon gillar inte att spruta in
ämnen i kroppen.
Men det får nog bli en spruta
iallafall, som läkaren ville senast.
Detta är ju löjligt. Ont i rygg,
nacke, axel, arm.
Ringer till vårdcentralen.
Sköterskan ska kolla upp en tid
och återkomma.

10.41
Modern tar en kopp kaffe och
bloggar.

Feeling good

Underbar promenad idag.
Lätt, energifylld, fantastiskt samtal
i lurarna. Är glad och tacksam och
full av hopp.

Mysteriet tätnar

Skidan har rört på sig...

Lyft på hakan Sverige

För att förändra något ska vi se framåt -
inte gräva ner oss i det som är.
Frågan är vad vi VILL.
Var är visionerna?
Ditt och mitt första jobb är att rensa i oss själva.
Se till att må bra.
Sedan lyfta blicken och skapa en ännu bättre värld.

Återseende - åter seende

Smakar på ord ibland.
Återseende. Åter seende.
Det skulle man kunna använda i helt andra sammanhang
än det är menat. "I once was lost, but now I'm found,
was blind, but now I see". Jag ser igen.

I dag ska jag återse en väninna jag inte sett på
mycket länge. Vi tror det är 13 år sedan sist.
Hon har två små barn nu och jag har ju ett.
Vet inte ens vad hennes kottar heter.
Men idag ska vi ses och gå på museum
och ha en mysig dag. SÅ roligt :-)

Hoppas ni allihop får en fin söndag!

Önskelistor

På tal om önskningar.
När man levt ett längre tag utan marginaler,
inser man hur lyxigt det är att bara spontant
kunna köpa ett nagellack.
Utan kravlet i ekonomins träskmarker glömmer
man så lätt...
Det ger perspektiv.
Så många människor som har det så jämt.
Och som har det mycket, mycket värre.

En formidabelt lång önskelista har
manifesterat sig.
Den rymmer alltifrån vardagssaker
till stora drömmar.

Det finns något bra med längtan och
önskningar. Som barn på 70-talet
fanns det mycket jag önskade mig.
Då fanns t o m begreppet "lyxmat".
Som dukades upp på helgen om man
hade tur. Och då var föräldrarna
riktigt nöjda.
Idag är det ju inte riktigt så, vi kan äta
lax eller hummer eller oxfilé. Visst,
det kan vara ganska dyrt, men det är
inte riktigt på samma sätt som det var
då.

Att leva i kontraster är bra, det berikar
mig att vara fattig. Förstår ni hur jag
menar. När jag får mitt nästa jobb
med bra lön kommer jag vara så
TACKSAM. Jag lovar er. Och om
jag inte är det, så påminn mig.

Tacksam är jag ju ändå.
Varenda dag.
För min son,
för min familj och mina vänner,
för den här lägenheten och bilen,
för resor till Holland och Skåne
och Vbg.
För en härlig höst på en ny plats.
För den här datorn, min TV och alla
andra ytliga saker som jag har.

Men drömmar finns det.
Jag ska skriva en lång önskelista.
Gillar att göra listor.

Förresten. Ni hörde väl storyn
om killen som tog ett rött gem
för några år sedan och inledde en
byteskedja som så småningom
ledde till ett hus och gud vet vad?
Coolt. Tänker på honom ibland.
Vi kan om vi vill.
Återstår att fundera över hur
jag kan får en iPhone utan
pengar...

Men hallå

Jag vill också ha en iPhone,
så att jag kan mobilblogga.
Så det så.
Undrar om tomten ser och hör mig?
Kan det vara han som tappat ena skidan?
Den var av en gammal sort. Antik.
Jomenvisst. Det måste varit han.
Det ger hopp.
Tomten - en iPhone.
Snälla, snälla, snälla, snälla.
Jag ber dig, snälla, snälla, snälla, snälla.

Jag ska aldrig glömma

denna höst.
Den kanske inte ter sig så märkvärdig för dig.
Men för MIG är den stor.
Skiftet, bytet av bostadsort, kom i grevens tid.
Flyttade från dålig energi till god.
Från skitlägenhet till fin.
Från stökskola till en kanonbra sådan.
Från cityboende omgiven av asfalt, till
cityboende omgiven av skog o grönska.
Från förtvivlan till hopp.

Idag inser jag vilken oerhörd förflyttning jag
åstadkommit på ett års tid, både inom mig
och i de yttre tingen.

Nu väntar jag på att ett riktigt trevligt jobb
ska dyka upp.

Och idag kände jag det. Jag kände det verkligen
när jag var ute och gick, DET ÄR PÅ VÄG!
Jag kände mig så stark.
Oerhört trött i benen, kroppen bråkar både
här och där, i armfästen, benmuskler, you
name it. Men jag tänker att jag faktiskt
genomgår healing nu. Konkret sådan.
Utrensning, ut med det dåliga, in med det
goda. Klart att det tar ett tag för kroppen
att hänga med.

Promenader i massor. Frisk luft. Natur.
Sinnesrörelse. Jag andas och andas och andas.
Och begriper varför det dröjt med jobb.
Det här är precis vad jag behövt, att landa
på den nya platsen. Att komma i form igen.
Inte har jag gått ner i vikt, men det är
sekundärt. Min kropp känns STARK trots
det onda. Mitt sinne känns starkare än på
länge. Och jag känner mig gladare än på länge.

Här är två bilder från dagens promenad.

Och jag undrar i mitt stilla sinne:
VEM tog en skidtur häromdagen
(för skidan har inte stått där tidigare)?
Och hur kommer det sig att bara en skida
står kvar? Och varför just där?

Mysteriet måste finna sin lösning.
Vad tror ni?

Den underbare kocken

Idag känner jag mig så glad och stark och tacksam.
Har varit ute på min sedvanliga promenadrunda.

Natten bjöd på ett regnoväder vars like jag inte
varit med om i Sverige. Regnet föll så hår att det
dånade och länge höll det på. Jag låg där i mörkret
och lyssnade, fascinerades, njöt.
Mindes tiden i Hongkong när det regnade från
höger till vänster. Fascinerande.

Nåväl.
Sonen kom in framåt morgontimmarna.
Vi somnade om en timme, sedan hämtade han
skolkatalogen.
Sedan pekar han glatt och stolt ner på en bild.
- "Det där är Larry. Han är vår kock.
Han brukar komma till varje bord varje dag och
fråga om vi gillar maten. Och gör vi inte det
säger han att det finns ett alternativ att välja.
Jag tycker om Larry!"

Sonen riktigt strålar.
Och jag tänker på alla år jag jobbat med
förändringsprocesser.
Och alla case man plockar fram när det gäller
att arbeta utifrån en värdegrund eller när
det handlar om kundservice.
Larry kommer att hamna i min storytelling
för alltid. Snacka om respekt för barnen.
Sådant gör mig så otroligt glad och tacksam.
Jag ska minsann leta reda på denne man,
som har förstått att även små barn mår
bra av att behandlas med respekt.
Han gör definitivt skillnad i min sons liv.
Och det ska jag säga till honom.

Puss på dig Larry, jag är TACKSAM
över att just du lagar min sons mat :-)

Drömmar slår in!

Först skrev jag ett inlägg.
Det här.
Kommer ni ihåg?
Jag såg så fina bokstäver i en webb-butik.
Och jag köper verkligen ingenting extra just nu,
ekonomin ni vet.

Och så finns det så fina vänner -
som goaste Fighter, ja ni har nog förstått att jag
gillar henne skarpt :-)
Vad gör hon då?
Jo, hon köper bokstäverna till mig och skickar.
Blir man glad eller blir man GLAD?!!! :-)

Åh,så glad.
Ännu mera Happy i min bostad.
Det är fint. Superfint.
TACK :-)))))

Fortsätter drömma

Idag hällregnar det.
Jag tänker att min kropp och själ vill ha en paus.
Och passande nog kommer ett citat från mina favoriter
som säger "gör inte det du verkligen inte vill göra".
Med andra ord, gör det du vill.
Så jag skippar promenixen.
Idag har jag istället ägnat mig åt att fylla på energi
via föredrag på nätet. Jag vill uppmuntra er alla
att ta er tid och registrera er på VBU - det är
gratis föredrag på engelska under ett antal veckor.
Jag blir så inspirerad.
Idag handlade det om drömmar.
Jag tar med mig energi från detta och fortsätter
botanisera i mitt inre och vad jag vill åstadkomma
framöver. Inte bara åka med.
Drömma
Skapa
Ge
Ta emot
Vara
Göra
Leka
Skratta
Njuta av processen
Happy on the way, you know ;-)

Nu ska jag på en härlig lunch med en väninna.

Hahaha

Dagens roligaste citat måste väl ändå komma från Försvarsmakten som säger:
"Penisar strider mot vår värdegrund".
De måste väl ändå mena tvärtom (...strider FÖR...)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7777600.ab

Här hostade prinsen så kraftigt i arla morgonstund, att vi båda vaknade.
Det kliar i hans hals...
Usch då.
Jag som just håller på att avprogrammera näsdroppar.

Solen kikar fram. Det blir en prommis idag igen. Tjohej!

Njutning på lusthuset

Idag har jag monterat den lilla byrån jag köpte till toaletten.
Jösses vilket jobb att sedan gå igenom alla toalettprylar,
smink o annat som legat i den fula gallervagnen med hjul,
ja ni vet vilken sort jag menar.

Men nu är det så fint, så fint.
Prinsen kom hem från pappa.
Parkerade sig på toan, sedan hörde jag:
- Så FINT du har gjort här!
Tacksamt :-)
Go unge.

Och jag letade länge efter en duk.
Och så föll mina ögon på den speciella duken.
Som Han gjort.
Fighterpappan.
Och jag funderade länge och väl.
Ska jag bara använda den vid jul på en speciell plats.
Eller ska jag använda den varenda dag, och se
och njuta av den varenda dag.
Det fick bli alternativ två.
Kanske ett konstigt ställe Fighter,
men nu kan jag sitta där och njuta *fnissar* och
tänka på dig och din familj.

Zzzzzeg

I fredags kom min goa Anna-Panna på besök igen och det blev en massa pladdrande och fniss som vanligt. Underbart. Igår åkte hon hem på förmiddagen och jag drog till karriärmässan på Globen. Tänk så intressant det är, mäss-fenomenet. Nu skulle jag ju gå dit för att knyta kontakter och jag har normalt inga problem med det. Men inte helt tip top i kroppen och zegare än zegast hasade jag runt och bara tittade. Hade ingensomhelst ork att dra på mig jobbsökarkostymen och aktivera mig. Istället gick jag på två bokade föredrag och det är DÄR man träffar folk. Himla trevligt. Och på ett pass skulle vi ge grannarna vi satt bredvid uppskattning, något bra som vi uppfattat om dom på så kort tid. Tjejen brevid log brett och sa att hon gillade min energi. Att jag gav henne något. Det kändes så skönt. Tänk, att när man är där "på 40%" som det kändes, då kan man ändå ge. Kanon. Det tog jag med mig hem.

Efter mässan styrde jag kosan hem till min goa väninna H på Liiiiidingö som bjöd på kalasgod middag. Det är så härligt att bara sitta där och njuta och bli serverad, något som inte händer för ofta. Och sedan fnissar vi mycket. Vi drog vidare till Stampen och lyssnade på lite musik. Kom i säng först vid 2-snåret.

Efter 7 timmars sömn vaknade jag här, SÅ skönt med sovmorgon.
Nu ska jag montera ihop en liten byrå jag köpt till badrummet o sedan blir det allmänt hemmafix innan sonen kommer igen.

Puss på er och skön söndag!

Lita på magkänslan

Nä.
Jag kände det ju på mig.
Visste det innerst inne.
Visste det nog när jag klev ut genom porten.
Det bidde ingen andra intervju.
Deras förlust och min vinst.
De som vill ha mig VILL ha mig.
Det brukar kännas ganska direkt.
Men det är ju märkligt vilken tid detta
jobbsökeri ska ta. Ungefär som om det vore meningen.

Blåser av mig detta och tar nya tag.
Underbara arbetsplats.
Du som uppskattar en oerhört driftig person,
som producerar snabbt, som ser både helheten och
delarna. Som kommer med nya idéer till förändring
ofta. Du arbetsplats där det skrattas mycket och ofta,
för det är liksom det som är grejen. Att ha roligt på
jobbet. Att ge och bli given. Att hjälpas åt.
Att föra framåt.
Du arbetplats som är nytänkande, som vill mycket,
som inte vilar på gamla lagrar för länge.
Du som VÅGAR ta emot en tjej som varit med ett
tag. Som faktiskt kan mycket. En generalist,
med specialistkunskaper. Hör av dig, visa dig,
så ska jag nog hitta. Vi får hjälpas åt att göra jobbet.

:-)

Puss på er. Dagen känns ändå god.
Prinsen var glad idag och tänk, det ger sådant eko
på modern. Glad-eko.

Håll tummarna

Missat samtal på telefonen.
Ska ringa upp ett företag jag träffat på intervju förra veckan.
Det MÅSTE väl betyda att jag går vidare till steg 2?
Eller?!!!
Håll tummarna, alla raringar.

Känner mig som en manglad duk.
Tog en lång promenad i morse, i lugnt tempo.
Huvudvärken har lurat i vassen.
Kroppen lätt illamående.
Trött.
En barnledig helg kommer sitta fint.
I morgon ska sonen till pappa.
Sedan kommer goa A och sover över (väninnan som
är svensk, bofast på en helt annan kontinent och som nu
bor med en av sina söner under ett halvår på en tredje
kontinent). Åh så jag älskar henne, min goooa vän.
Och på lördag blir det jobbsökarmässa på Globen,
söndag är vikt åt egen tid, sedan hämtas sonen igen.

Lovely.
Puss.
Nu är det Idolande på agendan.
ÄLSKAR Anders. Go-Bagge. Guld-Bagge.

Jag vill OCKSÅ

Jag vill också ha en välbesökt blogg!
Skriva sådär magiskt och spännande.
Om alla funderingar jag har.
Om allt som händer i mitt liv.

Men det är just det.

Det händer inte så mycket.

Vad ska jag skriva om?

Går i skogen.
Följer sonen till skolan.
Söker jobb och surfar.
Kommer hem.
Japp.
Det var det.

Typ så.
Eller som Systerysters söner förmodligen skulle sagt:
- Fett onajs.

Fast det är ju ändå lite najs. På något sätt.
Uppskattar tiden med sonen, den nya lägenheten,
promenaderna.
Men det är nog icke-variationen som gör mig galen.
För jag är en nyfikenhetsmänniska, en som älskar
förändring i alla former och färger. Och jag får
inte riktigt mitt behov tillfredsställt.

Det gnager.

Och hur kul är det att skriva om det?
Och att läsa om det?
Hur ökar jag min läsarskara och kommenterarskara?
Hur blir jag tillräckligt intressant för att läsas?
Och varför är det så j-la viktigt då?
Bekräftelse.
Jo, jag behöver nog lite bekräftelse.
Precis som alla andra.
Men jag träffar ju inte så mycket folk i vardagen,
lever inte med någon (mer än gosprinsen).
TUR jag har honom.

Inte så att jag vill att folk behöver uttrycka att jag är så BRAAAA.
Det är inte det det handlar om.
Mer läskvittot.
Har läst och sett o förstått.
Ett sätt är förstås att springa runt på hundratals bloggar själv
och göra nya bekantskaper. Kommentera själv.
Men jag har ju mitt gäng jag brukar besöka, som också
kikar in här. Man orkar ju inte med hur många som helst :-)
Så är det för oss alla gissar jag. Det är som det är.
Jag kan inte hålla på och fundera på vad som tillfredsställer andra.
Jag kan bara tänka på vad jag själv vill uttrycka, hur jag vill
uttrycka det och när. Och vara ärlig.
Ärlighet är viktigt.

Dagens spännande faktaresumé:

• Powerwalk, vi snackar HÖG fart i morse. Resulterade i
  1) trevligt möte med Norrländska
  2) urjävlig spänningshuvudvärk och illamående som ännu härjar
  

• Fm-fika och lunchmöte med två olika väninnor. Trevligt

• Röstade på bibblan i mitt område och skaffade lånekort. Najs.

• Nu sover prinsen o det blir lite Idol o därefter sängen.
  Headache - be gone!!! *viftar med trollspöt*
  

Målsättning

Idag sätter jag upp tre mål för hösten.
Tre viktiga mål.
Om jag nått dem när julen kommer är det den enda julklapp jag behöver.

Tre mål.
Olika tidpunkter för färdigställande/leverans.
Fokus.
FOKUS.

Det kommer innebära uppoffringar.
Men uppoffringar för det goda.

Det kommer att innebära ansträngningar.
Mer aktiviteter.
Men aktiviteter för det goda.

Det kanske kommer innebära en del smärta.
Men en smärta för det goda.

Mer gott åt mig helt enkelt :-)

Jag ska skriva upp dem på en skylt här och
banne mig om jag inte ska tejpa fast den på vardagsrumsfönstret
så jag ser den varje dag.

Fokus.

FOKUS.

Viktigt att komma ihåg varför.

För att må bra. För att må ännu bättre.
Japp.

Så - först visionen: "DIT ska jag"
Jag ser bilden framför mig. Jag ser hur jag mår och hur jag
påverkar världen när jag själv mår bättre.

Sedan missionen: Vad är syftet - varför gör jag detta.
Enkelt.

Sedan kommer vi till "hur:et". HUR ska jag agera för att
ta mig i mål. Planer och milstolpar får sättas upp.
Leveranser bockas av.

NU JÄVLAR!

Sätter du upp några mål för hösten?

Med rumpan bland molnen

Ja, just det ja.
Kom på att jag glömde berätta följande episod ur morgonpromenaden.
Ser spindelnäten överallt.
Går förbi nummer ett och två och tre, men sedan kan jag inte hålla mig.
Kastar mig ner i ett djupt dike och ställer in kameran (mobilen) på
makrofoto. Försöker balansera där, utan att bli dyngblöt av dagg och av
vattnet i diket. Då hör jag ett frustande.
Tvärs över diket står en stor hund.
Och han blänger på mig.
Jag skojar inte.
Han blänger liksom lite irriterat men samtidigt undrande.
"Vad tusan håller du på med?! Mår du inte bra, ska jag rädda dig
eller vad GÖR du?"
Han frustade till sådär som en älg kan göra om man kommer för nära.
Jag insåg att jag såg rätt lustig ut där i diket, med rumpan rätt upp och
huvudet ner i gräset. Började fnissa.
Tre hundar till och två mattar infinner sig.
En av mattarna säger: "ja, han undrade nog vad du hade för dig".
Jag tänkte "det undrade du nog med".
Sa att jag inte kunde motstå de vackra spindelnäten, att jag bara
MÅSTE fotografera. De log. Härligt.

Motljus

Ännu en underbar morgon.
Kraftigt solsken.
Mycket fukt.
Solen skiner ner genom träden i motljus och det liknar spotlights mot en scen.
Så oerhört vackert.
Jag går där och berörs.
Gång efter annan.
Mängder av spindelnät.
MÄNGDER.
Jag får kasta mig ner i ett dike och försöka ta lite bilder.
Det är så storslaget att jag vill försöka fånga lite av magin.
Många gånger under promenaden får jag stanna till för att bara insupa skönheten.
Jag blir så oerhört berörd.
Det är ren och skär healing.
Jag känner det i varje cell.
Det är SÅ bra för mig nu att promenera.
Att röra på dödköttet.
Att bli inspirerad och omfamnad av naturen.
Några bilder från dagens promenix:

Yes

En hel natts sömn från 21.30.
Och jag inbillar mig att jag är lite friskare idag.
Har varit ute på min runda i skogen och tankat energi.
Tänk vad det ger mycket.
Egen tid.
Syre.
Färger.
Ljud och dofter.
Tankar om livet.
Kommer hem mycket nöjd.
Det är ett stort paket självhjälp, för det tar på krafterna
att vara utan arbete. Det låter ju som en paradox för
alla er som stressar runt på arbetet och längtar efter
"ledighet". Men arbetslöshet är inte riktigt på det viset.
Ständigt på jakt efter ett jobb. För lite pengar.
Ja, ni vet.
Och nu bara SKA jag ha ett nytt jobb snart.
Så är det.
Jag är REDO.
Bring it on!

Nu har jag några timmar tills sonen kommer hem.
Dusch, jobbsök, besök på mataffären.
Ungefär så.

Idag är det tjejmilen

och jag grundar med amerikanska pannkakor o socker, lite apelsinjuice och kaffe.
Jag ska verkligen tänka på alla er tjejer som ger er ut och hurtar idag ;-)
Vädret verkar ju toppen, soligt och lagom varmt.

Nu är jag kortklippt igen, riktigt ordentligt. Det känns alldeles underbart.
Jag är ju variationsjunkie. Sonen blev lite bekymrad. "Ska du se ut som en
kille??!!". Jajamensan. Själv har han just bestämt att han vill ha långt hår.
Jag välkomnar det. Jag tycker det är kul med alla beslut han tar själv.
Kreativitet. Eget uttryck.

Efter två jättetrevliga 40-årskalas igår ramlade vi i säng vid 22-snåret.
Helt slut båda två.
Prinsen somnade direkt.
Själv kunde jag inte somna.
Förkyld, astrött i kroppen men hyper i hjärnan.
Skulle inte tagit den sista kaffekoppen.
Vid 2.30 har jag precis slumrat till då jag hör grannarna ha sex.
Högljutt. Dunk dunk dunk i väggen av deras säng.
Ah ah ah (hon) ÅH ÅH ÅH (han).
Jag undrar varför i helvete inte folk kan ha sex på vettiga tider
och samtidigt vara lite tystare. Argt tänker jag "Flytta till ett hus för fan".
Eller ha sex på eftermiddagen istället. Men väck mig inte mitt i natten.
Inte första gången. Inte första stället.
Folk saknar känsla för att visa hänsyn, så är det bara.

Well, klockan 5.15 har jag fortfarande inte somnat om, då kommer prinsen.
Vi bäddar ner oss i min säng. Jag stoppar i båda öronpropparna.
Sedan sover vi till 8.30. HALLELUJA. Tre timmar.
Är faktiskt glad över att jag fick åtminstone dem.

Nu skiner solen som sagt.
Efter frullen blir det en promenix med sonen, så härligt.
Han vill åka på sin nya sparkcykel, så det får det bli, till någon av alla
"parklekarna" som finns i området. (Härligt uttryck förresten, parklek).

Önskar er allihop en fin söndag. (Och glöm inte berätta om era
gladsaker på http://gladsaker.blogspot.com).

I'm so Happy

*haha*
Nej, alltså, eller ja, eller?
Well, sonen är i skolan och jag har gått min dagspromenix.
Pepp i lurarna. Stormiga vindbyar. Rätt kallt. Men SKÖNT!
Och det behövde jag, förkylningen till trots. Påverkar verkligen humöret.
Peppade sedan en kompis per telefon. Har tagit en dusch.
Det är fredag. Hade en tanke om att åka till Sickla och storhandla.
Men det får vara. Det gnager. Har liksom inte lust.
Istället blir det shopping lokalt. Dyrt och lite *ler*.
Sedan är det dags att hämta sonen.
Söker efter en liten byrå med tre lådor till mitt badrum.
Max 30 cm djup. Gärna 80x80 cm. Gärna vit. Kollar på Blocket och där hittar jag till
annonsera.se. Och vad hittar jag där?
De här bokstäverna ska jag köpa någon dag minsann :-)
Trevlig site: http://www.trend4you.se

Ibland infinner sig

en mycket stor irritation över min situation.
Jag går in i offerrollen.
Det är liksom kemiskt i kroppen,
som om någon inseminerat ett gift under natten.
Vaknade rätt glad, men sedan hände något.
Sonen är osedvanligt "gå-påig" och gnällig.
Som en hund som någon glömt rasta i en vecka.
För jag förstår mer och mer att det verkligen är så.
Vi människor behöver rastas varje dag också.
Fysiskt. Och det gör underverk för det mentala.
Och en mamma och en son som varit hemma fyra dagar i rad
är inte att leka med. Nej, herregud.
Vi har ju inte kunnat gå ut över huvud taget p g a prinsens fot.
Och istället, ja, vad gör man. Spelar spel. Fikar.
Idag stoppade vi i oss lite chokladpudding o annat smått o gott.
Och sonen blir ännu mer frenetisk och ännu mer gnällig.
Och jag känner hur jag blir RASANDE.
Jag blir helt GALEN.
Jag vill bara skrika och vråla och göra sönder något.
JÄVLA HELVETE att inte ha en inkomst.
JÄVLA HELVETE att det alltid är jag som ska ta hand om en sjuk son.
JÄVLA SKIIIIIT att vi ska bli förkylda. Det kliar i bihålor o jag
har lätt ont i halsen. DET ÄR DÅ FÖRBANNAT.
Jag tar med sonen i bilen på en tur till Söder för kort shopping.
Det tar oss en halvtimme att hitta på de s-tans gatorna som är
avstängda och enkelriktade och f-n och hans moster.
GAAAAAAAAAAAAHHHH!
Vi hittar till affären. Sonen gnäller. "Jag vill inte vaaaaaara häääääär,
jag vill gå ut häääärifrååååååååååån. Är vi inte fäääääääärdiga snart".
Han gör det oavbrutet. Jag blir så himla arg. Oproportionerligt.
Jag väser ur mig några saker till honom och jag märker hur tjejen
i kassan liksom studerar mig. MIG?!!! Jamen vad fasen.
Jag kan inte vara en perfekt mamma jämt. Orkar inte.
Gnällig son och sur mamma ramlar ut på gatan.
Jag säger till sonen att skynda på, att vi måste hitta lite lunch.
Och sådär fortsätter det.
Sonen gnäller på fiket. Gnäller över mackan. Äter som en
tvååring. Kladdar. Är liksom hyper.
Sedan brakar det till och börjar SPÖREGNA.
Jag säger till sonen att äta upp, för nu ska vi till bilen.
Han tror inte det är sant.
Ska vi få gå ut i spöregnet?!
Vi har bara tunna bomullskläder på oss, inga paraplyer
eller jackor.
Jodå, ut i regnet.
Väl ute börjar vi skratta båda två.
För det är som om någon hällt flera hinkar vatten över oss,
samtidigt. Vi plaskar och hoppar och halvt springer
(sonen gör så gott han kan med sin halta fot).
Jag tänker att folk ser så glada ut när de ser oss där i regnet.
De står upptryckta längs med husen, under markiserna.
Och där kommer vi, skrattandes, mitt i regnet.
Härligt. Det var dagens gladstund.

Men sedan fortsatte em grinigt.
Och i morgon är det så att prinsen ska till skolan.
Det bara ÄR så.
För mamman måste få ett brejk.
Annars blir hon totalt knäpp.
Hon skojar INTE.
Irritationen bor fortfarande i kroppen.
Jag vet inte om jag ska gråta eller bara
ställa mig på balkongen och skrika högt.
Jag gör nog ingetdera.
Jag tror jag ser till att få sonen i säng först.
Sedan ska jag djupandas.
Och lägga mig tidigt.
Och viiiiila.
Och hoppas att jag/vi mår bättre i morgon.

Bläh

Känner mig lite gnällig här på kvällskvisten.
Vaknade med halsont.
Såklart, när nu sonen är så snörvlig o hostig.
För vi gillar att gosa han och jag.
Men han knorrade lite på kvällen:
"vi får inte pussas på munnen idag, du och jag".
Sötnosen :-)
Så vi har legat i soffan o kramats och kollat på Fångarna.
Tidigare har vi spelat Monopol och Wii och surfat på datorn.
Och ätit ätit ätit.
Mamman rastlös.
Det räcker med sjukdagar nu.
I morgon ska vi ut och provpromenera med prinsens stukade fot.
Håll tummarna.
Jag vill hämta en bok jag beställt, ser fram emot den.
Kram o natti!