söndag 29 maj 2011

Nästan så jag kapitulerar

Eller inte ändå. Jag är inte typen som ger upp. Men hur ska jag förklara hur det känns när en nacke, arm o axel gör så ont att armen inte går att använda. När musklerna är så spända o så ledsna att de värker konstant. Som tur är ska jag t sjukgymnasten igen i morgon. Både ser fram emot det o är lite rädd eftersom det också gör ont med en del av övningarna.

Fast jag gör ju varsomhelst för att slippa denna konstanta värk som bott i min kropp alldeles för länge. Vet ni hur mycket det suger att inte kunna sova på ena sidan överhuvudtaget. Att vakna natten o vråla av smärta för att man gjort en felaktig rörelse. Magliggande är inte att tala om o rygg/andra sidan är även de begränsade eftersom armen måste pallras upp m kuddar på exakt rätt sätt.

Well, det var dagens gnäll. Det får väl bli en Ipren i kväll igen så resten av kroppen får vila en kortis.

Puss på er

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir glad om du skriver en rad :-)