tisdag 31 maj 2011

Stora beslut

Idag har jag tagit ett stort kliv.
För mig själv. Ett stort beslut som värkt fram under 44 års tid. Eller, kanske under 30 års tid iallafall. Jag har brottats med det länge. Men nu är det dags.

Jag ringde till vårdcentralen och bokade tid.
Jag vill ha en konsultation om min byst. Jag vill få en bröstförminskning genomförd. Jag vill bli den jag alltid varit i mitt huvud. Lättare, rörligare. Fri från värk.

Rädslan har satt käppar i hjulet. Tänk om jag opererar mig och inte vaknar upp ur narkosen. Rädslan för att lämna prinsen ensam. Men så kan jag ju inte leva mitt liv. Jag inser det. Jag måste göra det som är rätt för mig.

Jag vill få lugn o ro i min skalle, jag vill få den kropp jag alltid haft just i mitt huvud. Jag vill kunna springa, hoppa, köpa BH och bikini som alla andra. Ha kläder utan att se höggravid ut jämt.

Jo, tamejtusan.

Veckan innan midsommar ska jag dit. Det kan ju ta år, om de nu godkänner mig och skickar remiss inom Landstinget. Men bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Yieeehaaaaaa! Modiga, modiga jag.

Har ni gjort en fotobok?

Jag tänkte äntligen göra slag i saken och sätta ihop en fotobok med bilder från sonens uppväxt. Alla dessa ögonblick som jag samlat på mig i digital form ska bli tryck tänkte jag. Äger knappt en enda riktig bild på prinsen förutom skolfotona.

Så, jag har börjat Googla, min vana trogen. Letar efter bra företag som kan leverera till ett bra pris. Har ni testat att trycka en fotobok hos fotoklok.se? De har ett bra erbjudande till oss bloggare som jag gärna utnyttjar :-) Vi som har en etablerad blogg får en rejäl värdecheck hos dem om vi bloggar om dem. Se mer på deras hemsida om detta.

Så jag testar. Programmet nedladdat. Nu kör jag. Återkommer med feedback om resultatet. Vilka företag har ni testat?

måndag 30 maj 2011

Var så god och sitt! Nej tack.

Hmm.
Besöket hos den gode sjukgymnasten blev snarlikt föregående besök.
Jag låg där och dreglade på britsen och vrålade och knäcktes åt alla håll o kanter. Sedan tryckte han på en punkt bakom örat och en nere vid svanskotan (då menar jag inåt skrevan...) och frågade vilken som gjorde ondast. Jag skojar inte, jag höll på att smälla av. Inte av lycka. AAAAAAAJJJJJJJJ. Örat gör ondast. Nej vänta. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJ, rumpan. Sedan flåsade jag igen, dreglade, gnällde och skrattade högt. Herregud vilken cirkus.

Sedan sätter jag mig upp. Ställer mig upp. Får känna efter.
Nu ber han mig ta av mig mina kläder.
Sicken jäkla tur att jag duschat o rakat benen. Hahaha.
Jag har det på läpparna, men håller det inne. "Kan du sätta på lite musik först" ;-)

Nej, inte naken såklart. Jag stod där i BH o trosor o han fortsatte dra längs olika meridianer på kroppen. My God. Man känner sig lite utelämnad.

Sedan sa han att det kan bli lite värre några dagar innan det blir bättre.

Yes indeed. Kände mig mjuk och glad i några timmar. Men nu kan jag för fasen knappt sitta här på stolen. Ont i rumpan, nacken och ryggen (o axeln såklart).

Men jag ska bli bra nu. Har bestämt mig för det. Inget om. Han sa: "Tänk om du blir bra nu". Jag svarade: "Inget OM. Jag kommer bli bra nu. Punkt." Tror han gillade det :-) Ny tid nästa vecka. Cheezus.

Näeh, alltså, det blir tidig sänggång här. Är mör. Minst sagt. Men på gott humör *fniss*. Kram på er.

Gapa och svälj?

I våras var jag i en lång process med ett företag, där jag manglades i ett antal tester för att bli bortvald på målsnöret. Jag ringde aldrig upp och frågade varför de inte valde mig. Det var alldeles för personligt just då, jag hade vänt ut och in på mitt inre. Fått frågor som jag svarade på väldigt ärligt, lite för ärligt har jag förstått så här i efterhand. Jag har lärt mig på vägen kan jag säga.

Nu ser jag att de har en annons ute igen och söker en person till en likadan tjänst.
Antingen har det inte fungerat med någon av de de valde (2 st tror jag). Eller så expanderar de igen.

Jag skulle ju kunna söka. Men nu är det ett knivigt läge. Jag känner mig lite sårad, bortvald. Som i vilken relation som helst. Ska jag bara gapa och svälja och gå vidare?
Svårt. Nej. Hmmm. Jag väntar nog in svaren på alla de processer jag har ute nu.

Hmmmm.....

När det far och drar

Det blåser storm ute.
Efter en veckas icke-promenerande gav jag mig ut.
Skönt att gå i spåret, men den där riktigta njutningen
vill inte infinna sig. Jag har ont i knä och nacke och armar.
Oron far runt i kroppen. Det är så mycket jag funderar över.
Jobbsökerierna som känns som ett marathon (1,5 år nu...).
Livet. Ontet. Sedan kommer ju gladtankar också såklart.
För sådant är livet, en salig blandning.

Påbörjade en tacksamhetsjournal igår. Jag vill ta med mig
gladkänslor varje natt när jag lägger mig. Jag hade kunnat
skriva hur länge som helst. Men de allra flesta grejorna
jag skrev ner kände jag tacksamhet för i huvudet, men inte
lika mycket i hjärtat. Inte just i den stunden. Men jag hade
känt dem under dagen eller någon dag tidigare. Känslominnena
blockerades av trötthet och av värk.

Det gör mig smått frustrerad och förbannad att jag inte har
en story att berätta. Egentligen. För jag gör ju inte så mycket.
Jag söker jobb. Träffar vänner ibland. That is it.
Det är så livet ser ut nu.
Fullkomligt ointressant.

Jag läser om andra som producerar, formar, skapar och är aktiva i
sitt liv. Och det känns som jag bor på en annan planet ibland.
Hallå Happy. Var är du?

Men jag är ju väldigt mycket här ändå. Tillräckligt mycket här o
nu för att faktiskt kunna vardagsnjuta också varje dag. Vara
uppmärksam på detaljer.

Som att låta solens solskenshumör smitta mig denna morgon. Han
drömde att han gift sig och var lycklig. Jag blev glad hela jag.

Något senare under morgonen satt han och grät i min famn över att
han inte gillar sitt utseende. Jag förklarade för honom att Gud
skapat honom precis som han är av ett enda skäl: Att just han
ska vara han, unik och perfekt som han är. Jag förklarade att jag
inte skulle vilja ändra en enda sak, att allt det han är är så
fantastiskt, att han ger mig glädje varje dag. Jag sa också att
det är hans eget jobb att kunna se sig i spegeln och gilla den han
är. Jag berättade också att även jag var ledsen som liten men att
jag tagit mig an uppgiften och idag gillar mig själv mycket mycket mer.

Det är svårt det där. Hur mycket pratar man? Hur mycket släpper man taget?

Well, sonens ledsenhet stillade sig och han var glad när vi kom
till skolan igen.

Oro i våra gemensamma sinnen kan man väl säga.

Nej, nu blir det lite styrketräning, stretching och i em ett
besök hos sjukgymnasten.

söndag 29 maj 2011

Nästan så jag kapitulerar

Eller inte ändå. Jag är inte typen som ger upp. Men hur ska jag förklara hur det känns när en nacke, arm o axel gör så ont att armen inte går att använda. När musklerna är så spända o så ledsna att de värker konstant. Som tur är ska jag t sjukgymnasten igen i morgon. Både ser fram emot det o är lite rädd eftersom det också gör ont med en del av övningarna.

Fast jag gör ju varsomhelst för att slippa denna konstanta värk som bott i min kropp alldeles för länge. Vet ni hur mycket det suger att inte kunna sova på ena sidan överhuvudtaget. Att vakna natten o vråla av smärta för att man gjort en felaktig rörelse. Magliggande är inte att tala om o rygg/andra sidan är även de begränsade eftersom armen måste pallras upp m kuddar på exakt rätt sätt.

Well, det var dagens gnäll. Det får väl bli en Ipren i kväll igen så resten av kroppen får vila en kortis.

Puss på er

torsdag 26 maj 2011

Ah men lägg av nu, lämna dem ifred














Blir så trött på hetsjakten kring kungaparet.
Hur mycket kan de ta liksom?!
Jag ger mig tusan på att allt ståhej även genererar tysk press.
Bild Zeitung. Det har man ju hört hur den tidningen arbetar.
RRRrrrrrrrrys.

Tycker synd om dem. De är människor. De gör också fel.
OK om man vill säga sanningen om hur de lever. Gör det då,
om ni nu vill tjäna pengar på det. Men gör de en gång och
lämna dem sedan IFRED. Vad förväntar ni er att kungen skulle
svara?
-Jo så här är det, Silvia har inte velat ha sex med
mig på mängder av år. Så vad ska man göra. En man är en man.
Eller:
- Kungen förstörde vårt äktenskap tidigt genom att ha kvinnor
vid sidan av. Hur kunde jag fortsätta älska den mannen. Men jag
tror på plikten framför allt. Jag tänker fortsätta hålla ihop den
här familjen.
Eller:
- Jo det stämmer. Vi är inte så lyckliga just nu tillsammans.
Men vi håller ihop för Sveriges skull.
Eller:
- Det där var längesedan. Vi är lyckliga nu, men förbannade över
att pressen inte vill lämna oss i fred.

Kom igen! Veeeeerkligen?! Vill vi höra sanningen om deras äktenskap?
Har vi med det att göra?

Vem skulle klara av att granskas i sömmarna på det viset?
Vi har alla gjort saker i våra liv som vi kanske inte är
så stolta över. Vem skulle klara av en 100%-ig etisk granskning?

Nä.

Just det.

För övrigt är jag på gott humör. Solen skiner ju.
Och ja, sjukgymnasten såg trevlig ut också ;-)

onsdag 25 maj 2011

HALLELUJAH!

Gud hör bön.
Friskgymnasten var fantastisk.
Jag var där i måndags och två dagar efteråt är jag fortfarande lyrisk. Han talade samma språk som mig, har lång utbildning inom både sin disciplin och alternativa former. Han är lång och har hårda händer som bänder och nyper och knäcker och drar. Lite läskigt är det ju när en stor man hänger sig över din rygg och knäcker till. Men det är ju så BRA! Vi pratade mest och hann inte göra så himla mycket, men han förstår och ifrågasätter inte alls min teori om att allt hänger ihop. Alla mina "ontar" sitter ju på vänster sida. Han har en plan. Kan man bli annat än lycklig?! Nästa knäcksession är på måndag.

Så... jag surfar på denna energi av att ha hittat rätt och tar med den in i jobbsökeriernas värld. Är i process med flera företag nu. Nu vill jag tro att jag ska hamna rätt även här. På ett bra ställe med bra människor. Rätt, roligt, riktigt.

Vilken storm det är idag! Jag tänkte promenera, har inte gjort det på några dagar. Men står nog över, känner inte inspiration när jag nästan blåser av vägen.

Det blir alltså jobbsökarfokus här igen. Som vanligt. Men jag mår bra i sinnet. Trallallaaaa :-)

måndag 23 maj 2011

Ord som påverkar

Jag snurrar runt lite på Facebook.
Väldigt varierande energi i det skrivna, men på det stora hela känner jag mig glad. Klickar mig sedan in på Aftonbladet och det går inte ens en enda minut så har min energi krympt rejält. Jag testar det hela med att snabbt scrolla nedåt. Jag hinner knappt ens se nyheterna. Men klumpen i magen är där. Det kommunicerar utan att jag ens läser det eller tittar på det. Intressant.

Och det får mig återigen att fundera på hur lättpåverkade vi är av allt runt omkring oss. Jag funderar ofta på hur jag själv uttrycker mig och hur det kan påverka andra. Det är ju inte alltid så att min jobbiga upplevelse stjäl energi från andras, snarare kanske flera kan dela den, bli berörda o s v. Det blir äkta och sant. Samtidigt undrar jag ändå vad de ord jag uttrycker också gör med mig själv. Vad det ger att uttrycka dem. Om jag skriver att jag har ont. Får jag mindre ont då? Eller drar jag till mig mer av samma vara?

Jag tror ju på tankens kraft och att vi faktiskt attraherar mer av det vi fäster vår uppmärksamhet på. Inte alltid orkar man ju fundera på vad man vill ha mer av, ofta brottas vi med det vi vill ha mindre av. Men just där och då kan vi byta och bryta genom att bara lyfta blicken. Se in i någons ögon. Be om hjälp. Lukta på en blomma. Lyssna på en bra låt. Gå ut och gå. Någonting kan jag göra för att hjälpa mig själv.

Idag ska jag till sjukgymnasten. Men jag vill inte kalla honom så. Jag vill kalla honom friskgymnasten :-) Min axel och kropp vill ha hjälp och idag kallar vi in det tunga artilleriet. Hoppas på konkreta tips och kanske lite massage också *ler*. Vi får väl se.

Friskgymnasten. Jag ska gå på friskgymnastik :-) Hahahaha.
Jag ska föreslå det för honom. Hoppas han har humor.

Kram på er!

söndag 22 maj 2011

Holy moly

Det är ju kul att gå på fest ibland, eller hur.
Jag var hembjuden till en sångarkompis igår och där sammanstrålade ett gott gäng musiker som hon och jag träffat via nätet och även andra i hennes bekantskapskrets. Vin, sång. Och rökning.
My God.
Vad mycket rökning. Jag feströker ibland och igår var inget undantag. Fick kanske i mig 10 cigaretter, under kvällens gång. Men det räcker inte, för det var ett grymt bolmande av alla andra också och när jag kom hem höll jag på att dö av ångorna. Kastade mig in i duschen kl 1.30 och skrubbade mig ren. Kastade ut jackorna på balkongen. I med kläderna i tvättmaskinen.
Vaknade med en grym huvudvärk och illamående.
Jag drack bara 1,5 glas vin och en öl. Men det är de där jäkla giftpinnarna som ställer till det.

Trots att jag är ren känner jag rökdoft hela tiden. Det måste alltså komma inifrån min kropp. Usch så äckligt. Är avprogrammerad på ciggisar för en lång tid framöver.

Tänkte vara grymt aktiv idag (tänkte det igår alltså), men blåser nog av det. Vid 16.30 kommer prinsen och då ska han på kalas *ler*. Så jag tar hand om mig själv och fixar också lite i lägenheten. Mer än så blir det inte. Dags för en ny ipren snart igen...

Men hey. Solen skiner. Snart kommer regn o oväder igen. Bäst att titta ut. Sniffa in vårdoften på balkongen. Glädjas åt solen och min ledighet. Fullkomligen ÄLSKAR den här årstiden. Mmmmmm.

torsdag 19 maj 2011

Blandad kompott

Idag var jag på en intervju med en jättehärlig kvinna.
Ett omedelbart enkelt och energifyllt möte.
Många skratt. Det kändes toppen när jag gick därifrån.
Ja. Alltså inte att gå. Men känslan i magen.

I morgon ska jag på en intervju till en plats jag blivit anvisad av Arbetsförmedlingen att söka. Det känns inte alls bra i magen. Mannen som bokat mig har en otrevlig ton i sina mail *ryser*. Men jag måste gå. Yippeee.

Och för att vända tillbaka till det positiva är jag kallad till ytterligare en intervju nästa vecka på ett företag som både är trevliga och intressanta som företag. DET känns toppen.

Nu blir det soffan en stund. Prinsen sover. Modern ska vila. Kram!

tisdag 17 maj 2011

Lite mentala, Röhlanderska piller

Var på ett inspirationsföredrag med Olof Röhlander idag.
En riktigt go kille och begåvad föreläsare med humor.
Några saker biter sig fast.

Byt akvarium
Oflyt klapp-klapp-klapp
Ravellis nollställning
samt kapande av liten penna.

Ja, ni som sett honom vet vad jag pratade om :-)

Ett par riktigt härliga timmar med många skratt!
Jag blev påmind om att det här är en del av mig.
Det jag brukade göra förr (och jag var bra på det).
Hålla utbildning/föredrag. Spela filmklipp, visa bilder, läsa ur böcker,
få folk att diskutera och tänka. Jag blir sugen på att göra det igen.
Intressant att jag några timmar senare hittar ett RIKTIGT intressant jobb att söka...

Tack Olof för inspirationen! Tack tidningen Leva för biljetterna som jag vann!

När ord är överflödiga förutom...

dreggel....

måndag 16 maj 2011

Bloggar vi älskar 1: Tesstamente

Under uppstarten av mitt bloggarliv sprang jag på Tesstamentes blogg. Denna underbara tjej fick mig att frusta av skratt många gånger, maken till underbar blogg får man leta efter. Tess dokumenterade sin familjs galenskaper och efter några månader kände hon att arkivet var tomt och att det inte fanns mer att berätta om. Vi är många som saknar henne. Jag vill rekommendera er att gå in och läsa, ni kommer ha många roliga stunder framför er. Ett inlägg från hennes man som hon kallar Irish har fastnat i mitt sinne forever. Följ länken här och scrolla sedan ner till inlägget "Irish gästbloggar: Yipee Ki HEJ MotherFather" - muahahahahaha :-) http://tesstamente.blogg.se/category/irish-madness.html

Gott skratt på er :-)

Regn hos mig

Men det känns inte sorgligt. Snarare lite vanligt vårväder. Naturen glädjs som det så fint heter.

Jag läser i tidningar om fantastiska människor och inspireras. Folk som åstadkommer saker. Och här sitter jag och söker jobb och söker jobb och söker jobb. Det känns som jag är en nål i en höstack. Och inte är det någon som letar heller.

Jag känner att jag vill modernisera sättet vi söker och finner arbetskraft på. Jag efterlyser en karriärmässa där vi arbetssökande ställer ut och arbetsgivarna kommer till oss och minglar runt istället. Jag har flera nytänksideer som jag önskar kunde bli verklighet. Vi får se om jag kan paketera och sälja in dem.

torsdag 12 maj 2011

Snart kör vi

Väntar på Mello.
Älskar Mello, oavsett falsksång o tekniska bedrövligheter.
Gillar jippot.
Och så sjunger jag ju själv.
Jag sjunger ju fantastiskt bra jämfört med en del.
Tänker faktiskt så.
Men det är ju lätt att säga.
Jag har aldrig stått iförd 10 cm klackar på halt plexigolv inför miljoner.
Men det är kul att bedöma (läs döma) andra.
Tjoho.

onsdag 11 maj 2011

And the winner is...



Kom ihåg var ni hörde det först :-)

Underbar, ung kille med gudomlig röst.
Nationalromantik, dramatik, sentimentalt så det förslår.
Jo, den kommer vinna rösterna :-)

måndag 9 maj 2011

Nu har jag mött honom!

God måndagsmorgon.
Natten har jag tillbringat med ett kap.
Jag träffar honom bara vid ett enda tillfälle.
Men det är underbart och oväntat, ett rus.
Skönt att drömmarna hjälper mig att minnas
hur kärlek och förälskelse kan vara :-)

Sol igen. Jag tror det blir sista dagen
hemma för sonen. Det ser ut som om kopporna
torkat nu, jag tycker det är svårt att veta
hur länge han smittar. Han har varit hemma
i sju dagar.

Det blir jobbsök och kanske en kombinerad
promenix/cykeltur idag. Ni då?

torsdag 5 maj 2011

En väldigt vanlig dag

Som det ryms gott om tankar i.
Sonens prickar expanderar och multiplicerar sig.
Men han är min hjälte, kliar sig sparsamt o klagar inte.
Blåsor i halsen, på läppen, i underlivet.
Go-pojken.
Tur han finns.
Det blir ju väldigt långsamma dagar här.
Jag försöker hitta jobb. Verkligen. VERKLIGEN.
Ska ge mig på lite upphetsande städning också :-)
I övrigt är humöret ganska bra här tror jag.
Nu blir det lite Wii med prinsen.

onsdag 4 maj 2011

I said BRRRRR

Fyra grader o regn.
Jamen, jovisst, åh så härligt.
Jag längtar ut till min promenad.
Mmmmmm. Riktigt mysigt.
Sonen får vara hemma medan jag går en runda.
Jag måste få luft. Han har fått ännu fler
prickar men har inte hög feber och verkar
klara sig bra än så länge.

Och jag måste förhindra att jag ser denna
vecka som förlorad och börjar trycka i mig
mängder med skitmat.
Nej, i med frukt och grönt och ner med
kilona. På med stället, polo o regnkläder
och UT!.

Schas. (Övertalning av det egna jaget pågår).

tisdag 3 maj 2011

Rasp rasp rasp

Ja, det är bara jag som kliar mig.
Sonen har fått vattenkoppor. Tror jag.
I morse hade han två. Nu ca 30. Och feber. Och hosta.
Och det är jag som kliar mig mest.
Skitdag idag, har inte fått något alls gjort, känner mig lite stressad.
Botas bäst med lite serier i soffan.
Klart slut.

söndag 1 maj 2011

Allvarligt talat

Jag har inte joggat på så många år att jag faktiskt inte minns när jag gjorde det senast. 10 år sedan kanske. Med 4
månaders förkylning i kroppen är det knappt att jag orkat promenera min skogsrunda ibland.

Idag ville jag iallafall prova. Oj så tungt och långsamt. Oj vilken blodsmak munnen. Oj vilka jäkla backar. Oj vad stolt jag är! Lyckades pressa min runt i 30 min utan att stanna o avslutade med 10 min rask promenad. Nu blir det benstretch följt av lättare armträning. Och en god kopp kaffe - Because I'm worth it! :-)

Skickat från min iPhone

Min nya melodi