Kvidevitt

Vaknade fem av ont i kroppen. Upp o snyta sig, ta en tablett, tillbaka till sängen. Ackompanjerad av sonens snusande alldeles brevid hör jag en koltrast sjunga på gården. Alldeles ensam var den, den sjöng sig ända in i hjärtat. Fick svårt att somna om *ler*.

Så vi vaknade såklart alldeles för sent. Jag känner mig liksom överkörd av en buss. Ont i halsen, grymt trött, flåsar i bröstet när jag går uppför mina trappor.

Nu ska jag köra en omgång EFT (Emotional Freedom Technique) på förkylningen o se om jag kan hjälpa den försvinna.

Påskpackning idag. Härliga, underbara påsk med ljus o glädje o förhoppningar om vår och sommar.

Krassel tassel

På torsdag åker jag och gosesnosen till min syster på påsklov. Åh så härligt. Det ska bli påskägg och vin och godis och myspys. Längtar. Nu jobbar jag på med det som ska göras innan dess. Storhandling klar (så vi har mat när vi kommer hem) - check - räkningar betalas - check - hemmet städat - eh, njaeh - jobbansökningar skickade (2 st) - check - förkylning botad - nej, verkligen inte. Usch jag mår lätt öken, hängig, illamående, yr, lätt halsont o flunsakänning i kroppen. Fast jag försöker förtränga det :-) Nu blir det en stund i soffan igen o kvällsmys med prinsen.

Irrar runt

Smått svimfärdig och illamående. Ska ju ha mitt lilla get-together om några timmar och det ska bli så jäkla kul!!! Nu gör jag färdigt tårtan, sedan gäller det att kolla datorn med filmklippen och packa allt som ska med samt såklart göra mig själv iordning. ÅH SÅ KUL det ska bli :-)

Earth Hour - du är väl med?!

Ikväll är det dags igen. Klockan 20.30 till 21.30 släcker vi våra lampor i en manifestation för klimatet. Jag önskar jag stod vid en utsikt vid någon av världens största städer för att se skådespelet. Earth Hour har fått stort genomslag världen över och större lär det bli. Det finns något oerhört kraftfullt i att så många människor delar samma tanke exakt samtidigt. Vi behöver mer gemenskap, mer händelser som binder oss samman snarare än skiljer oss åt. Jag är definitivt med ikväll. Undrar bara hur de ska göra på körslaget på TV? Sjunger de med stearinljus? ;-)

Här är några underbara inspirationsfilmer:

BL

Sonen är lämnad. Likt en zombie bara släpper jag taget om allting och stapplar in i sovrummet där TV:n väntar med lite serier. Och så finalen av Let's dance såklart. Heja Claudia! Jag är så impad av henne och de andra deltagarna som varit med länge. Där snackar vi långt träningsläger. Själv känns det som om förkylningen är på g igen och jag undrar i mitt stilla sinne hur de lyckas undvika alla baselusker. Förmodligen för att många av dem inte har småbarn än *ler*.

Nu - njuuuuuuuta. Kram!

I won't let the sun go down on me

Jätteglad igår, sedan kom sonen hem o däckade under em. Klagade vid middagen på ont i halsen och huvudet. Rosig på kinderna. Febern steg trots alvedon. Mellan 22 o 00 sov vi inte mycket, han vaknade till o från o flämtade häftigt. Glödhet (ville inte plåga honom med att ta tempen, men den var HÖG). Tror han var lite yr i kolan, han sa att han hade svårt att somna, att han var mitt i flera olika TV-spel så fort han blundade.

Till sist somnade vi o nu på morgonen har fortfarande feber, ont i mage o huvud o gråter när han kissar. Vårdcentralen klockan 10.30. Sedan har jag lovat honom våffelkalas till lunch.

Jag är ändå på gott humör, trots trötthet o trots att jag känner att det är något på gång i min kropp. På söndag ska jag nämligen ha en häftig eftermiddag i den personliga utvecklingens tecken med 13 av mina vänner. Fyller ju den 2 april (43), så jag kallar det ett annorlunda födelsedagskalas. Har fått låna en lokal på stan och vi ska se på filmsnuttar från olika föredrag o intressanta filmer o sedan diskutera innehållet och relevansen i våra liv. På kvällen går vi ut o äter. Tror det blir en KANONDAG o jag ser fram emot den till max. Ingenting kan stoppa mig, om jag själv så får feber. Det är min söndag, planerad sedan länge o den backar jag inte på.

Jobbar med releasetekniker här o proppar mig full med vitaminer o hälsokost.

KRAM på er!

Happy On The Way

Idag gör jag skäl för namnet. Jag känner mig "glad-på-vägen" (inte på vågen dock, det hade ju varit något). Jag avslutade hos kuratorn idag. Förra gången o denna har det mest varit svammel, har inte haft något direkt som tryckt mig eller som jag känt jag behövt nysta i. Vilken gudomligt skön känsla :-) Istället har jag suttit hos kuratorn och sagt att jag känner mig glad, jag är på väg nu, jag börjar drömma om framtiden igen, om saker jag vill göra och se. Människor jag vill träffa. Nya äventyr. Det är så SKÖNT att känna liv i kroppen och knoppen igen. Jag har tittat på en mängd inspirationsfilmer o de har allihop givit mig en ny frisk fläkt och nya tankar till mig.

Och så skiner solen glatt och prinsen är god och glad.
Yiehaaa :-)

Ge inte upp

I dag peppar jag mig med en mängd inspirationsfilmer på YouTube. Här är en som jag alldeles särskilt tillägnar min fiffilurande fighter-vän M. Kram på dig!

Allvarligt talat

Jag orkar inte mer nu. Nu snöar det inte bara ute, som det gjort hela dagen, nu är det snöstorm! Det får förbanne mig vara färdigt med den vita varan nu. Alla ni som älskar vinter kan ta köldhelvetet och stoppa ner i halsen. Igår var det ju så härligt och detta bakslag är som ren tortyr.

Men jag ser våren an, för till påsk ska det vara knoppar ute och grönt och barmark, SÅ DET SÅ!!!

Lugn helg med prinsen, men jag är fortfarande yr och mår illa. Inte kul. Nu är det dags för sköna sängen igen. Nya tag, ny vecka. KRAM till er allihop!

Väntar fortfarande

Jo, den underbara kvinnan jag träffade i en intervju för två veckor sedan hörde inte av sig efter mailet jag skickade dagen därpå. Så i måndags skickade jag ett sms o frågade om hon fått mailet. I förrgår fick jag ett SMS tidigt på morgonen där det stod: Jag har fått ditt mail och ringer dig i senare idag. Två dagar passerade och ingen har ringt. Jag blir galen av all väntan.

Nu vet ni iallafall *ler*.

Nervös väntan

Ojojojojoj......

Transition

I morse skulle jag och prinsen till skolsköterskan på hälsoundersökning. Redan i bilen förändras sonens humör, som så ofta nuförtiden. Väl framme är han orolig, ledsen och mumlar oavbrutet om att han inte vill gå till sin "skitskola". Han säger att han INTE tänker prata med sköterskan heller. (Jag har förklarat att det bara blir samtal och några övningar, inga sprutor och sådant.) Inne hos Anne kryper sonen upp i mitt knä, han vägrar titta på henne och pratar ytterst sällan och då till väggen.

Hon lirkar och lirkar och successivt förbyts den ångestfyllde pojken till den jag känner. En glad, fnissig, livlig kille som glatt bubblar på och gör syn- och hörselundersökningar i ett huj. Jag lämnar honom sedan på sin avdelning på betydligt bättre humör.

När jag hämtar på eftermiddagen säger fröknarna att sonen pratat om besöket hela dagen och hur kul han uppenbarligen hade där.

Det lättade mitt hjärta, jag blir inte klok på alla dessa humörsvängningar. Men som Anne sa, 6-årsåldern kallas för lilla tonåren. Det våra sexåringar går igenom och agerar ut är jobbigt för dem själva. AMEN!

Resultat av vägning och mätning: 23,5 kilo och 128,5 cm lång. Om han följer sin kurva som ligger över normalen, blir prinsen ca 193 cm lång vid 20 års ålder *ler*.

Nu blir det eftermiddagsmys.

Härlig längtan

Jodå, ångesten släppte igår *ler*. Efter ett tag kom jag igång med städningen så mycket att jag till o med städade kryddhyllan och gick loss på alla dörrlister, dörrhandtag och lampknappar :-) När man väl är igång och börjat beta av lite surdegar infinner sig helt plötsligt städtrancen. Den där sköna känslan som säger att man gör något bra, att det t o m är lite kul att städa. Jag tror det bor en produktivitetsnisse i oss allihop som blir glad om han/hon får åstadkomma åtminstone något litet varje dag.

Idag är jag utvilad, solen skiner, jag är på gott humör o prinsen kommer hem i eftermiddag. Kan det bli bättre? :-)

Schizo Sunday

Här är man barnledig och sover ut till 9.30 = underbart. Men jag kan inte slappna av. Det är så stökigt här hemma och jag vill rensa ut så mycket, slänga, städa, göra fint. Allt skräp liksom ligger o gnager på min själ. Samtidigt som den känslan pågår finns det en annan röst som talar. Den som bara vill skita i allt, lägga sig ner och vila och se på serier. Så konsekvensen blir att jag går runt med TV:n på och försöker städa och titta samtidigt. Humöret åker upp och ner som en berg- och dalbana. Har inte varit på toa sedan i torsdags, går runt o mår lätt illa o det är väl inte så konstigt med allt jag ätit som finns kvar i kroppen. Ännu en röst säger att jag borde gå ut och gå i solskenet, det kan sätta fart på magen. Men om jag gått 20 minuter och måste gå akut, vad gör jag då? Ja ni hör ju, en till synes lugn söndag på ytan men i det inre far det hit och dit. Räknar i kalendern och undrar om det är ägglossning/PMS-svängningar. Borde ha lärt mig det här nu.

Ursäkta för alla privata kroppsliga beskrivningar *ler*. Ville bara få ur mig känslorna.

Ha en skön söndag allihop!

I'm so happy

Ja, jag är verkligen glad över att kräksjukan bara varade en dag. Fy tusan. Det är inte roligt att ligga o må illa. Nu är det fredag, jag är fortfarande lite matt, men vid gott mod. Sonen har åkt till pappa. Och så fick jag se ett nytt klipp på Salem Al Fakir från en skivsignering på Bengans häromdagen. Underbar man, underbar låt, kan inte låta bli att smitta er med hans glädje. I'm so happy!

Skönt med nej

Som sagt, prinsen upphör aldrig att förvåna mig :-)

I bilen på vägen hem frågar han om han får spela TV-spel. Eftersom han vet att vi har en regel att han inte får spela på vardagar, utan på helger (undantag om han är hemma sjuk), svarar jag "vad tror du jag ska svara på den frågan?". Han replikerar: "Du säger nej". "Helt rätt" säger jag (samtidigt som jag för en debatt i mitt huvud om huruvida det är viktig eller ej att hålla fast vid sina regler). Då säger ungen: "Jag visste att du skulle säga det. Det är skönt när du säger nej ibland mamma."

Ridå

Snacka om en snopen mamma. Som samtidigt blev lite glad. Prinsen är unik.

Längtar

Idag längtar jag efter att åka till ett spa eller ett hälsocenter och stanna i flera dagar. Göra meditationsövningar, bada, få massage. Det skulle sitta fint. Ibland kan jag längta oerhört efter just beröring. Jag får ju en stor dos gos via sonen, men just massage o liknande är ju fantastiskt.

Och så längtar jag efter en sol, som lyser på mig där i poolen. Och vacker natur utanför.

*drömmer vidare*

Perspektiv

Jag såg på en film om EFT - Emotional Freedom Technique (ett sätt att heala sig själv), sedan fick jag ett ryck och ropade på sonen. Jag frågade han om han hade något problem som han skulle vilja få hjälp med att lösa. Då tittade han på mig och sa "Mitt största problem just nu är att Total Drama Action inte går varje dag på TV". Paff brast jag ut i ett gapskratt som varade läääääääääänge. Underbart. Där fick jag lite perspektiv på tillvaron.

*fnissar ännu*

Alltid är det något

I söndags var prinsen matt efter en hel natts arbete, så var även jag. Vi tog oss en eftermiddagslur och var inne o vilade hela dagen. Igår var sonen pigg o vi höll oss kvar hemma så han kunde få repa sig ordentligt plus undvika att smitta andra. Själv har jag kört en liten kamp emot förkylningen, fortsatt hälla i mig hälsokost av alla de slag.

Idag är prinsen på skolan, men på väg dit muttrar han att han inte vill till sin skitskola. Han är arg och säger att han inte mår bra än heller. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vet att han hellre är hemma och spelar spel än går till skolan. Jag tänker att det löser sig när vi kommer in och får träffa alla barn. Prinsen drar av sig kläderna och är fortsatt missnöjd. Fröken möter och tittar på honom, sedan säger hon "han är röd i ögat". Jag kikar. Ögat ser ansträngt ut, men inga tecken på infektion eller liknande. Vi beslutar att prinsen ska vara kvar iallafall o att de ska ringa mig om det är något.

Denna morgon har jag upptäckt att förkylningen svängt. Halsontet är borta, kvar är slemklumpen i halsen och snytandet. Men ändå. Gud så skönt. Ett tecken. Dock går jag runt och mår lite illa mest hela tiden. Och så har jag ägglossning och ont i magen. Eller är det något annat? Äh vad FAN, alltid är det något. Nu vill jag jubla och vara glad och känna mig energisk och produktiv. Ändå sitter jag här och kan inte låta bli att oroa mig över sonen. Ett ständigt dåligt samvete. Borde han varit hemma en dag till? Ska jag försöka hitta en ny skola iallafall? Vad FAN ska jag göra?

Nu ska jag göra en "släppa-taget-övning" på det här och försöka rensa luften o gå vidare så dagen blir fin.

Uäk!

Har varit vaken hela natten med sonen som kräks och har diarré. (Minst 15-20 ggr). Han är kass fortfarande, pillar i honom lite resorb o lite yoghurt nu. Lilla gubben. Vi parkerar oss i sängen med film.

Lycka

Idag hände något viktigt.
Jag var på intervju och möttes av en kvinna som SÅG mig.
Det finns så mycket att berätta, men jag är trött ikväll och vill inte ta alla detaljer nu. Kan bara säga så mycket att hon var varm, verkade gilla mig, visade stor empati för min livssituation som ensamstående mamma och hon kom med ett litet förslag, en ändrad karriärinriktning.
Jag gick igång på idén. Jag gillar ju nya utmaningar. Vi skulle höras snart igen. Jag dansade ut från mötet stärkt i själen. SÅ LYCKLIG. Längesedan jag kände så. Tänk om jag kan få ett nytt jobb jag gillar, med människor jag gillar och ändå kunna ha kvar balansen i mitt liv som mamma. Gud så spännande.

Tack Gud. För att du lyssnade när jag sa: Visa mig det jag inte kan se själv. Hjälp mig hitta nya vägar. Hjälp mig till en plats som är bra för mig nu. Och Tada. Han/hon svarade med ett litet förslag. Visst är det magiskt?!

:-)

Ett tecken?

Ska på en intervju idag i Stockholm. Träff nummer två med ett företag som kan bli en potentiell arbetsgivare. Spännande, jag gillar att vara i rörelse och träffa nya människor. Och solen skiner. Pudrar över min snoriga näsa, stoppar i en halstablett i den onda halsen och spritar ner händerna redo för en handskakning. Snart är det dags. Wish me luck :-) (Förresten - mötet är på hotell Sign. Ska jag se det som ett tecken?)

Modigt!

Slötittar på Fuskbyggsprogrammet samtidigt som jag surfar. Jag känner att jag vill ge en eloge till undersökande journalister som VÅGAR ge sig i klinch med fuskare, ja rena brottslingar. Där snackar vi konfronterande verksamhet. Och hallelujah! för att det finns folk som vill och vågar ta sig an dessa uppdrag. Det här programmet är redan spännande (blir berörd av "offrenas" situation också, helt otrolig story).

Ont i öron o hals så lite gnäll blir det.

Over and out.

Nu får det vara nog

med gnäll. Denna morgon fick jag en länk av en vän via Facebook som ledde till Anthony Robbins nya hemsida. Där gjorde jag ett personlighetstest och resultatet var intressant läsning. Jag fick bekräftat svart på vitt vilka drivkrafter jag har och vilka mina för- och nackdelar är i relation till dessa. Ett test är ju inte ett facit, det finns ju nyanser i resultatet som jag är medveten om. Men det fick mig ändå att inse att det finns fler som jag. Människor med ungefär samma drivkrafter som agerar på ungefär samma sätt som mig. Befriande på något sätt. Skönt! Mina sämre sidor hänger ihop med den jag "är". Det rättfärdigar ju inte ett dåligt beteende, men det får på något sätt sin förklaring. Hajar ni hur jag menar? Jag fick t ex feedback på ett uppdrag att jag kunde uppfattas som arrogant och aggressiv av mina kollegor. Den återkopplingen satte sig på djupet hos mig. Jag vill självklart inte uppfattas så som person. Men jag är medveten om att jag i ytterligt stressade situationer blir extra tydlig och kraftfull i mitt engagemang och det kan upplevas som aggressivt. (Jo, jag var nog förbannad ibland också, det ska erkännas). Och i detta test stod det nu alltså att du kan uppfattas som aggressiv i pressade situationer. Det blir svårt för mig att förklara hur skönt det kändes att läsa det. Att det liksom inte är mig det är fel på, utan att det handlar om hur jag är och hur jag agerar i olika situationer utifrån den jag är. Att jag sedan får höra det är ju bra, det lyfte upp det till ytan även om det var en smärtsam process. Jag vet nu att jag ska tänka på detta framöver i arbetssituationer. Self management, självkontroll...

Hursomhelst. Testet gav mig också mycket positiv feedback med ord som fick mig att gå igång. Ibland blir jag förvånad när jag reagerar så starkt bara på ett ord. "Pioneering" stod det på en rad. Att jag gillar att vara pionjär. Bryta ny mark. Och det stämmer så ofantligt väl. Jag är nyfiken av naturen, älskar att lära mig nytt, är i ständig utveckling både på jobbet och vid sidan av (vilket testet också bekräftade). Och att vara pionjär - jaaaaa - det är SÅ jag. Älskar att kreera nytt och pröva det. Gillar att byta jobb, platser, utmaningar. Träffa nya människor. Se om det nya bär mig mot nya livsläror.

Inspirerande morgon som sagt och jag är trött på mitt eget gnäll. Jag vill skapa, forma om mitt liv, åstadkomma energi och förändring. JAJAMENSAN!!! Jag vill gå på kurser och lära mig nytt. Jag funderar t o m på att göra mitt födelsedagsfirande till en dag i självutveckling, bjuda in mina vänner och ha filmvisning och samtal om livet.

Nu blir det lite luft utomhus. Som en väninna sade igår: Kom ihåg att andas. Det är viktigast av allt!

Kram till er allihop!

En SÄRSKILT STOR kram till härliga Malin som nu fått sin efterlängtade lilla flicka. Grattis :-)

Den vilda jakten på ingenting

Ja, så har man då varit på ännu ett besök på vårdcentralen. Noll resultat på urinprovet = ruta noll. Bad dem iallafall göra en odling. För att se det från den ljusa sidan - nu har jag frikort. Yippeee. Nu kan jag BO där. Så underbart :-P

Prinsen är hemma igen och det gör mig glad. Den lilla goingen. Nu ska vi spela lite Wii o mysa, som vanligt.

Seg måndag måste jag säga. Kram på er!