Sviter

Hämtade prinsen på skolan, han klagade på ont i magen. Blek som ett spöke. Väl hemma tog vi tempen, 38,5 igen. Jag är bombis på att det är sviter av sprutan även om han varit pigg i helgen. Han har ont på sidan av halsen också säger han. Mycket ovanligt att min lillkille gnäller, ligger i sängen och inte vill äta.

Själv kunde jag mått bättre. Så är det bara. Trött innan sprutan. Trött o vimsig efter den. Fortfarande ont i magen. Och så gårdagens pladask på det, småhaltar runt och stånkar o stönar. Att tänka sig pensionen är inga svårigheter *ler*.

Men jag har varit hos min coach idag och haft ett bra samtal. Själv tar jag nu kontakt med mina delpersonligheter, de som är en del av mig. Flummigt va ;-) Och under en övning idag klev herr TRAMS fram. Mycket tydligt. Han är lång, strikt, nästan svart-vit och så fort jag ska göra en övning som gör att jag ska känna känslor kliver han in och vrålar: "TRAMS". Rätt kul faktiskt. På coachingspråk kallar vi dem Gremlins. Det är röster som ofta vill hindra oss från att göra vissa saker, främst för att skydda oss.

Hursomhelst ska jag umgås med Herr TRAMS denna vecka. Lyssna mer på vad han har att säga.

Kram på er!

Aj!

Ramlade för någon timme sedan på en parkering utanför ett köpcentrum. Det var som en stor puckel av asfalt (som spruckit i mitten) som fällde mig. JÄVLAR var ont det gjorde. Hade händerna fulla och kassarna flög, själv hamnade jag rakt ner - pang - med knäna i asfalten och handflatorna. Det tog ett tag innan jag kunde kravla mig upp från den regnblöta asfalten. Knäna blodiga, leggingsen trasiga. Väl hemma har jag skrubbat knäna och har ont i precis hela kroppen. Är det inte typiskt för hur mitt liv ser ut just nu. Rise and fall. Rise and fall.

Nu har jag fått i mig lite mat o egentligen skulle jag storstäda här o gå upp på vinden o hämta alla adventssaker. Men det får bli en stund i soffan, eller kanske i badet som syrran rekommenderade = bra för musklerna som fått sig en törn.

Önskar litegrann att man bodde i USA så jag kunde stämma stället dyrt. Å andra sidan är jag inte helt frisk från sprutan o väldigt trött och disträ. Det kanske var mitt eget fel. Who knows.

Ha en skön söndag allihop!.

Nu kommer kvällen

och jag sjunker ner i soffan. Jösses så trött jag är. Det var jag ju redan innan vaccinationen, men de tre senaste dagarna har jag haft en mild flunsa o ändå mått "ras". Prinsens feber lade sig i natt, idag har han varit rena energikicken. Men jag bad hans pappa att han skulle få stanna, man vet aldrig vad som händer nattetid.

I morgon ska jag in till Sthlm o fixa håret igen, samt gå på konsert på kvällen o sova över hos en väninna. Undrar bara hur jag ska orka. Önskade verkligen att det fanns lagliga varianter på koffein som VERKLIGEN piggade upp.

Kolla på Idol. Sitter och suckar så smått i soffan. Inte så jättebegeistrad, men vad tusan, jag älskar ju sång. Och så ÄLSKAR jag Anders Bagge :-)

Ha en skön lördagskväll allihop!!!

Fever

Flunsa-shotsen jobbar för fullt i prinsens och min kropp. Han hade feber i natt och nu stiger den igen på kvällskanten (38,6). Själv har jag ont i kroppen o sitter/ligger i soffan o slappar.

Vi får se om det blir barnledig helg, har inte lust att lämna ifrån mig prinsen om han blir sämre.

Kram på er!

Så var det gjort!

Japp, jajamensan, nu slipper jag fundera på det mer.
Prinsen o jag tog vaccinationen igår em. Själva injicerandet gick toppenbra, sedan har natten varit lite si o så med febrig son o ond arm på mig. Sonen är hemma idag o myser. Om en stund kommer en väninna med sin lilla Julia som jag aldrig sett. Ska försöka ruschla undan lite här o STÄDA för det behövs verkligen.

Allting kan hända

vindar kan vända på en kort sekund. Inget är givet, sådant är livet - tro på mig.

Så skrev jag när jag gjorde texten till ett bidrag vi skickade in till melodifestivalen för ett antal år sedan. Dessa rader dyker upp i mitt huvud när jag läser Lallis inlägg (se bloggar jag följer) om hur hon just förlorat en vän och dennes dotter i en olycka.

Så är det ju. Vi har inga garantier här i livet. Särskilt inte några framtidsgarantier. Den enda vi kan göra är att ta tillvara på nuet. Här och nu.

Jag försöker göra det, åtminstone en stund varje dag. Jag njuter av prinsens närvaro, hans lilla hand i min, hans skratt och bus och LIV som han är fylld av. Till bristningsgränsen *ler*. Jag NJUTER verkligen. Och jag är så glad över att jag har förmånen, möjligheten att ha kommit så långt med mig själv i livet att jag insett att det är viktigt att vara tacksam - att se allt vackert som finns runtomkring en. Det jag måste lära mig är att vara i detta tillstånd oftare. Jag har ont överallt just nu, är stressad över både det ena och det andra. Och på något sätt vill man gärna kommunicera det till världen. Hallå. Här är jag. Jag mår skit. Men samtidigt VET jag att det bara förstärker själva "skit-känslan". Allt bär en vibration. Och jag behöver sannerligen bra vibrationer. Och det FINNS bra vibrationer att ta till - men det krävs att jag bryter gamla tankemönster :-)

Idag kom jag äntligen ut på en promenad igen. Och i lurarna hörde jag hur en kvinna berättade hur hon var "on the brink of desperation", men att hon insåg att det var fel att lägga mer energi i det. Hon ville bryta sitt seende, hon föredrog att vara "on the brink of appreciation". Det uttrycket fick mig att le hela eftermiddagen :-) SÅ viktigt! Att byta fokus.

Natti goingar!

Ord

Sonen leker med legot. Han kommer in i vardagsrummet, tittar på mig och säger lite mekaniskt "Ord...döljer ofta andra ord".

Som så ofta blir jag svarslös. Sedan frågar jag var han fått det uttrycket ifrån. Nästan alltid är det från någon film han sett. Inte denna gång. "Det har jag hittat på själv" säger han.

Jag ber honom säga det igen.

Ord...döljer ofta andra ord.

Jag tror minsann det blir teatern för sonen. Förr eller senare *ler*.

Blossande glugg

Sonen har tappat fyra tänder i underkäken och de nya trängs om utrymmet. Det ser ut som plockepinn i hans mun just nu. Men det allra sötaste är nog gluggen i överkäken. För några dagar sedan tappade han äntligen den ena framtanden som suttit löst länge. Han var så glad när den var borta och även jag njuter. Det finns inget sötare än en sexåring med glugg. När han busar och ler och gluggen syns, då lyser solskenet för fullt. Jag säger det till honom: "Hela ditt leende är som solsken, du är SÅ söt". Då ler han ännu mer :-)

Min talang

Sonen virvlar, sin vana troget, in till mig tidigt och väcker mig med pussar o kramar. Han pratar, busar, vill att jag ska gå upp. Idag kravlar jag mig upp, sätter på en film och går och lägger mig igen. Vill bara sova, sova, sova. Ute blåser det kraftigt. Det är mysigt att ligga i sängen o lyssna till ljuden o slumra in igen.

Några timmar senare är jag uppe, har laddat en tvätt och står i köket o lagar frukost. Prinsen kommer ut till mig och visar upp den senaste skapelsen han byggt av lego och bionicle-delar. Det är en form av transformer. Farkosten har en form och sedan - ta daaaa - byter den skepnad. Jag förundras över sonens ingenjörskonster. Jag säger till honom att jag hoppas han fortsätter att bygga och skapa i sitt liv, att han har talang för det. Han svarar "Men min talang är ju att sjunga." Jag ler och säger att han sjunger jättebra, men att han kan ha flera talanger. Då ler han och tittar på mig och säger: "Men du har en strålande sångröst mamma, ännu bättre än min". Så blinkar han, säger "Tjingeling" och virvlar vidare. Jag står kvar med hjärtat fullt av kärlek.

I've got a feeling

That tonight's gonna be a good night :-)

Prinsen var glad idag vid lämningen i skolan. Det är så underbart att se honom studsa in, när han har energi och är glad gör han hoppsa-steg hela vägen från bilen och in i lokalen, sedan fortsätter han att studsa i hallen. För att avsluta med ett gigantiskt pusskalas med mig innan jag går :-)

Det känns rätt bra idag faktiskt. Det är ju freeeeeeeedag :-) Och en sådan här låt, med Black Eyed Peas, får mig alltid på gott humör. Vill bara hoppa o dansa.

Ha en skön kväll vänner!

Att ha roligt

Idag har jag suttit hela dagen och gjort utkast på två olika siter åt en kompis. Lekt med webbdesign. Och haft riktigt roligt :-) Det ska bli kul att se om han gillar något av förslagen.

Det var längesedan jag upplevde att den dag flög iväg på ett positivt sätt. Kreativ flow. Och jag upptäcker att jag faktiskt lärt mig en del PhotoShop genom åren *ler*.

Skisser i all ära. Att programmera är en annan sak. Och jag måste lära mig CSS tror jag, det är tid för det. Tur att nätet med alla bra guider finns.

Nu ska jag äta lite lunch o sedan hämta prinsen. Härligt! :-)

Oro

Jag blir inte kvitt den.
Oron.

Oron över situationen på prinsens förskola. Även om de har fått in en ny resurs denna vecka tycker jag inte om de berättelser han kommer hem med....

Oron över den äckliga svininfluensan. Vad FAN. Jag vill ju inte att min son ska dö. Jag blir livrädd när jag läser löpsedlarna. Och samtidigt vill jag inte ge honom sprutan, för det är en röst i mig - det känns som intuition - som säger högt "ge honom INTE sprutan". Den har varit klar o tydlig ända sedan vaccineringsfrågan kom på tapeten. Jag vill inte leva med den här rädslan längre, den gör mig galen!!!

Oron över min egen "icke-situation" som människa. Jag är i limbo. I morgon ska jag iallafall prata med en läkare för att få en remiss till en kurator.

Det är som om ett stort jävla moln hänger över vårt hus, jag blir galen.

Ge mig en värdefull sysselsättning (vad nu det är, jag känner ju inte längtan till något längre), en fantastisk skola till sonen, ett bra boende, ett gladare liv. NU! *tittar uppåt*

Och så andas jag djupt.

Minns frågorna från kursen i maj.

Would you release it?
Could you release it?
When?

Pyser ut luften.

Det är SKÖNT att andas.

Kom igen gamle Sven

Så brukade vi säga i min ungdoms dar i gamla goa Vänersborg. Och det säger jag fortfarande. Nuförtiden till mig själv. Jösses så utslagen jag varit i några dagar av en åkomma som dyker upp en gång i månaden. Men denna gången hade den nog samlat kraft i ett halvår - minst. För jag har legat till sängs från fredag kväll till måndag o idag har jag varit hängig också. Det blossar om kinderna, magen gör ont, likaså huvudet. Trött som en bäng. Vågar inte tänka på vad en svinäcklig flunsa skulle kunna åstadkomma i denna kropp...

Nu är sonen äntligen i säng o jag känner mig redo för den också. Ett kort samtal till syrran först. Kram på er, denna nattsvarta novemberafton.

Vilar

Mulet kulet och jag tillbringar dag nummer två i soffan. Månadens roliga slår till med full kraft o jag känner mig lite som en klubbad säl. Är ofantligt, ofattbart trött. *gäspar* Borde ge mig ut och storhandla lite senare, behöver fylla på i skåp o lådor, men vi får se...

Myhrer leder efter första slalomåket och jag har fullt sjå med att begripa att det är vintersäsong nu. Nu? Det känns väldigt konstigt. Men samtidigt är jag glad över att vi inte har snö o kraftig kyla här än.

Peace och en skön söndag önskar jag er allihop.

Jimmy Choo-hoppsan

Alltså, jag är ju en modekatastrof nuförtiden. Hänger inte alls med. Har ju givetvis hört talas om Jimmy Choo genom Sex and the City. Nu på morgonen loggade jag in på Facebook o några kompisar hade just köat länge i HM:s webbshop o köpt lite grejor av nämnda märke. Shoppinggalningen i mig vaknade. Klickade o klickade o klickade o woops så var jag inne i shoppen. Lade ett halsband och ett armband i varukorgen, men när jag var vid kassan (ja, ni förstår hysterin) så var armbandet redan slut. Fort som tusan avslutade jag köpet av halsbandet. Vet inte ens om det kommer att fungera på min hals.

Hur kan man få en adrenalinkick av en fånig grej som detta *fnissar högt*.

Men KUL är det. Fungerar halsbandet blir jag jätteglad.

Så här ser det ut:

Nu så!

Jag ska jobba lite med affirmationer nu, det finns kraft i det.

Jag är på väg!!! Äntligen är jag på väg in i det nya som har väntat länge. Allt gott kommer till mig, jag är tacksam över det som hänt i mitt liv och det som kommer till mig. Allting utvecklar mig som människa och som förälder.

Det finns motgångar. Om jag vill se det så. Men jag ser det hellre som gångar. Vägar som leder till nya människor, nya uppgifter, ny glädje, nya mål.

Jag är stark, självständig och har en tro på det goda.

Pengar kommer till mig kontinuerligt, när jag behöver dem. Jag behöver inte fundera över när, var eller hur. När jag vet vad jag vill kommer allt till mig lätt. När jag inte vet vad jag vill får jag hjälp att hitta vägen.

Jag är en välsignad varelse och jag har en uppgift att fylla, ett värde att tillföra de människor jag möter på vägen. Jag tar nu emot den energi som flödar till mig utifrån.

Kram till er som läser :-) (och till er andra också, wherever you are).

Det bara är

nä
Som ett NÄ
Nä
Jag kikar in på Facebook, känner knappt ens för att skriva några statusrader. Det kommer bara ett stort nä i min kropp och själ.
Som ett "jag-orkar-inte-nä".

Har mina härliga serier att se, det som brukar glädja mig. Men det är bara ett nä. Fast jag tittar ändå. Mellan de hysteriska varven till köket där jag stoppar i mig både det ena och det andra. Håglöst liksom.

Inte under isen. Nä. Men bara NÄ. Förstår ni?

Arbetslös - Arbetssökande - Arbetstillänglig?

Tänk vilka roliga ord det finns. Arbetslös. Arbetet är lössläppt från mig. Eller rättar sagt, jag är löst från mitt arbete. Arbetssökande är något annat. Kanske borde jag kalla mig arbetstillgänglig?

Hursomhelst har jag gått till arbetsförmedlingen idag. Efter mycket vridande i sängen i går natt, jösses det var längesedan jag inte kunde somna. Lämnade prinsen i skolan, sedan gick jag och tog en fika, anmälde mig och skrev in allt på AF. Fick ett beslut om jobbcoach taget direkt. Kontaktade henne. Tog hem alla filer från AEA om ersättning som ska in. Dock är min skrivare kass, så jag får inte ut den här. Morr *ler*. Gick till vårdcentralen och ska prata med en läkare i morgon om ev kontakt med en kurator (måste gå via remiss från VCT). Sedan ringde jag en annan vårdcentral o om vi vill ändra oss om vaccinering för prinsen har han en ny möjlighet torsdag em. Men inte jag, här har de inte vaccin för vuxna än. Köpte iallafall Emla-plåster till prinsen "ifall om att".

Ringde Skatteverket och Utbildningskontoret och min revisor. Så nu är jag på banan. Eller på en banan kanske? Må bananskalet visa vägen. (Det har det faktiskt ofta gjort för mig).

Ikväll ska jag och prinsen på möte med några föräldrar om situationen i klassen o på torsdag har rektor kallat till möte med alla föräldrar. Vi får se vad det leder till.

Känner mig iallafall produktiv idag. Prinsen är glad som en sol och jag ska ta en kopp kaffe. Amen.

Nedåt

Idag är inte en bra dag.
Multipla lager av stress tynger.
Pengarna slut.
Arbetslös. Måste anmäla mig, vill inte.
Och blir jag arbetslös, måste jag ha sonen hemma mer.
Det blir ett moment 22, underbart att ha honom nära, men också jäkligt jobbigt att ha en sexåring hemma. Jag är för trött för att fixa det.
Krångel med nära vänner som inte mår bra.
Saker går sönder överallt.
Känner mig ensam om mina problem. Det är jag ju.
Och nu är det för mycket.
Borde gå till någon och prata men vet inte var jag ska börja eller vem jag ska gå till.
Sjunker...

Andas ut (och in)

Ska snart sjunka ner i soffan med min prins och andas ut efter en helg med besök. Min äldsta väninna och hennes son har varit på besök. Ungarna har småkivats o lekt och småkivats och lekt och jag och väninnan har inte av naturliga skäl fått så mycket egen tid. Lätt utmattad ska jag nu sätta mig med sonen i soffan o pusta ut lite. Jättemysigt att träffa dem igen o samtidigt skönt både för dem o oss att återvända hem till normal ordning.

När vi svängde förbi affären såg jag på löpet att en liten kille hamnat i koma efter vaccineringen (Aftonbladet). När jag sedan går in på AB för att läsa om detta på nätet ser jag ingenting. Väldigt mysko måste jag säga. Ska forska vidare om detta i morgon. Låter nog prinsen vara hemma i morgon eftersom han varit lite körig i magen.

Ha en fortsatt skön söndagskväll allihop!

Döden och rädslor

Det kommer stunder när man måste tala med sitt barn om det oundvikliga i livet: döden. Igår var mamma och pappa tvungna att avliva sin hund som de haft i 12 år. Hon fick en leversjukdom och det var bäst för henne att somna in. Så oerhört sorgligt, även om hon var gammal. Jag vet att både mamma o pappa sörjer henne mycket, framför allt pappa. Stina var hans bebis, hans älskling. Vila i frid underbara hund. Du var ren och skär glädje och kärlek.

Jag berättade för sonen om att Stina dött. Han ville ha ett förtydligande. Va? Menar du mormor och morfars hund? Sakta sjönk det in och prinsen förkunnade snabbt att "det där är för sorgligt att prata om, jag vill inte tänka på det nu". Jag lät jag honom vara med sina tankar och senare på kvällen kom frågorna om hur hon dog. Varpå sonen förklarade att han minsann också kunde dö. Tänk om jag dör på natten mamma. Vad gör du då på morgonen? Jag talar om för prinsen att då skulle jag minsann vara så ledsen att jag grät och grät och grät.

Nu har de börjat ge influensavaccin till skolbarnen och vi fick ett erbjudande om att ge sonen en spruta i morgon. Men jag gillar ju inte idén att spruta in något som testats så lite i hans system. Så idag tackade jag nej. Samtidigt river o sliter rädslan i mig i takt med att jag läser tidningar och pratar med folk. En tjej jag hörde om har haft ett fullkomligt helvete i två veckor o är sjukskriven i två veckor till. I Finland har en 8-årig frisk flicka dött snabbt av influensan. Hur jag än vrider och vänder på det blir jag inte klok på vilket som är det bästa alternativet.

Ja, tänk om sonen dog. Eller jag, för den delen. Mardrömstanke...

Så, nu får jag helt enkelt försöka "byta" tankar och stå förankrad i mitt beslut. Det som sker sker. Och tänker man för mycket på något drar man det till sig. Gott som dåligt.

Städ- och tvättdag idag. I morgon kommer en underbar väninna o hennes son o hälsar på mig o prinsen. Kul!

Efterlyser en bra skola

Funderar och funderar.
Av för mycket funderingar blir man galen - tror jag.
Så jag ska nog ta med mig en bok o gå ner till ett café på stan o sätta mig en stund. Insupa "människosfären". Och hämta mina nya glasögon som kommit. Håll tummarna, eller rättare sagt ögonen för att de fungerar med skärpan denna gång. Det blir Efva Attling på nosen denna gång, ser fram emot det *ler*.

Och så har jag en fråga till er.
Var i Sthlm finns en trevlig skola med följande:
- Lagom stora barngrupper (max 15-20 barn) och hög lärartäthet.
- Pedagogik som bygger på att stötta barnen i att bli självständiga, empatiska och kreativa.
- Mobbningsfri vardag för barnen.
- Lärare som SER barnen och som vågar och vill utvecklas i sin egen roll.
- Lokaler som har bra standard.

Kom gärna med tips. Finns det överhuvudtaget? Eller måste jag starta en själv?

Kram!

Open up your heart

Nu gäller det!!! Bidragen i Melodifestivalens webbjoker ska bli 10 och sedan ett kvar som går till delfinal. Min väninna Helen Olofsson sjunger på ett av bidragen som är kvar: Open up your heart. En riktigt skön liten soul/gospel-sak som jag verkligen är stolt över att rekommendera. Så snälla, snälla, snälla, snälla ;-) : hjälp mig att hjälpa henne! SMS:a 116 till 72470. Ps. Helen sjunger lead och alla körer, är dock inte med i videon Ds.

Storm

Herregud vad det blåser ute. Vaknade av att det ven i mina fönster.
Just när jag skulle äta frukost ringde prinsens pappa o undrade varför det inte fanns någon jacka till sonen i skolan. MEN, jag lämnade ju honom till pappa med en jacka på i fredags. Fast då tog brorsan emot. Den har alltså blivit kvar hemma hos pappa. Suck... Så jag fick ta fram vinterjackan, åka ner till skolan och smyga in o hänga upp den på kroken.

Längtar efter lillprinsen. Min underbara sötnos.

Men först ska jag få dagen att gå. Har kollat på jobbannonser och det gjorde mig ju inte på så särdeles gott humör. Varför är alla jobbsökarsiter så trista, så svåra att söka i???!! Och varför kan inte det finnas en portal för människor som vill presentera sin egen verksamhet, eller sitt eget kunnande. Gud så trist att sitta på workey eller jobsafari o söka på ord o inse att "drömjobbet" aldrig är paketerat på det vis jag önskar. Kanske jag skulle ge mig in i jobbsökarbranschen och skapa nya verktyg?

Hursomhelst. Här ska läsas en bok som handlar om hur man hjälper barnen att bli ledare i och av sig själva (alltså inte företagsledare *fniss*).

Kram på er!