Så brukade vi säga i min ungdoms dar i gamla goa Vänersborg. Och det säger jag fortfarande. Nuförtiden till mig själv. Jösses så utslagen jag varit i några dagar av en åkomma som dyker upp en gång i månaden. Men denna gången hade den nog samlat kraft i ett halvår - minst. För jag har legat till sängs från fredag kväll till måndag o idag har jag varit hängig också. Det blossar om kinderna, magen gör ont, likaså huvudet. Trött som en bäng. Vågar inte tänka på vad en svinäcklig flunsa skulle kunna åstadkomma i denna kropp...
Nu är sonen äntligen i säng o jag känner mig redo för den också. Ett kort samtal till syrran först. Kram på er, denna nattsvarta novemberafton.
Jag har oxå drabbats av samma åkomma. Hemskt!!Men du , vi är survivers och krälar oss upp till ytan igen"skrattar" Kramar om (vilken tur du hade med halsbandet "avis"
SvaraRaderaSkickar en kram och hoppas att du mår bättre i alla fall! =)
SvaraRadera"Ska vi åka, Håkan" myntade min femåring för ett tag sedan. Bara sådär. :-)
SvaraRadera