Kärlek till dig Whitney - I love you Whitney!

Jag tillhörde den lyckliga skaran som fick se Whitney häromkvällen. En kompis till mig och hans fru ställde in och nu skänkte de två biljetter till mig. Ringde genast en väninna. Vi satt på rad ett!!! och hade en dialog med henne rätt många gånger under showen - ni vet, ögonkontakt, blinkar med ögat, vi shejkar mitt emot varandra etc.

Det som lös igenom mest under hela kvällen var kärleken. Kärleken från henne till oss och magisk kärlek från alla i rummet (hon var stundtals mycket berörd). Hon var defintivt närvarande. Hon liksom harklade sig hela tiden och hade lite sådana ticks för sig, men generellt sett var hon kanon. Visst, rösten var väldigt hes (något har hänt där, antingen är det alla droger som satt sig där, eller så har hon helt enkelt showat för mycket och är slut i rösten = trött). Men hon levererade minsann ändå, gjorde allt hon kunde för att leva upp till gamla Whitney. Och JA, jag sjunger själv och vet att hon var falsk på en del ställen. Hemskt falsk. Men på något sätt spelade det ingen som helst roll denna kväll. Det låg magi i luften.

Gudarna ska veta att på något sätt gillar jag den här äldre, mer slitna versionen av Whitney bättre. Borta är divalaterna. Närvarande är hon som har soul, hon som gått igenom ett mindre helvete och nu står på darriga ben efter det. Hon som vill förmedla att hon minsann är någon fortfarande. Hon är naken. Hon vet om det. Och publiken skriker oavbrutet till henne under konserten. "We love you Whitney." När hon sjunger om att hon ber om ursäkt för fel hon gjort ropar någon "You never did Whitney, you never did". Det var helt enkelt rörande att få ta del av detta.

Bort med skitsnack som "likvaka" och annat. In med kärlekfest-temat. Och nostalgi. När hela Globen står upp och dansar till "How will I know" - ja då kände vi allihop lycka, det vågar jag lova. Publiken, musikerna (det syntes) och Whitney själv.

Må hon stå på ännu stadigare ben snart.

Och TACK till min fantastiske vän S som gav mig två förstaklassbiljetter. Det är också kärlek med stort K.

Efterlyser en bra skola

Funderar och funderar.
Av för mycket funderingar blir man galen - tror jag.
Så jag ska nog ta med mig en bok o gå ner till ett café på stan o sätta mig en stund. Insupa "människosfären". Och hämta mina nya glasögon som kommit. Håll tummarna, eller rättare sagt ögonen för att de fungerar med skärpan denna gång. Det blir Efva Attling på nosen denna gång, ser fram emot det *ler*.

Och så har jag en fråga till er.
Var i Sthlm finns en trevlig skola med följande:
- Lagom stora barngrupper (max 15-20 barn) och hög lärartäthet.
- Pedagogik som bygger på att stötta barnen i att bli självständiga, empatiska och kreativa.
- Mobbningsfri vardag för barnen.
- Lärare som SER barnen och som vågar och vill utvecklas i sin egen roll.
- Lokaler som har bra standard.

Kom gärna med tips. Finns det överhuvudtaget? Eller måste jag starta en själv?

Kram!