torsdag 25 november 2010

Jag skulle ju

gå på en promenad. En långprommis. Kroppen längtade efter att
arbeta lite. Tog på mig kläderna och gick ut i snöfallet.
Planen var att handla lite mat o ta en runda till posten,
hem och lämna och sedan ut igen. Därefter skotta fram och
parkera om bilen o hämta sonen.

På posten träffade jag ett gammalt, härligt par som också
skulle till Konsum. Det visade sig att de bor i min förening.
Jag hjälpte dem hem med matkassen och vi fick en långsam och
trevlig promenad hem. Blev riktigt glad av det mötet, det är
så härligt att se gamla strävsamma par som trots stroke och
hjärnblödning var glada och käcka. Jag tänkte, att livet
går fort, snart är man själv där och stapplar fram i snön.

Men det gäller att fånga glädjekornen i vardagen, det här
var ett av dem :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir glad om du skriver en rad :-)