Halloj alla goingar!

Hollandet är fortsatt gott. Stunder med systerns lilla son 1,5 år - magiskt. Han är söt som socker och en man med stor vilja. Jag är imponerad av hur mycket en så liten person lyckas med, företagsamhet i sin finaste form.

Min egen prins ömsom leker, ömsom kivas med sin kusin i samma ålder. Även de viljestarka, vana att få sin egen vilja fram.

Häromkvällen skulle prinsen gå ut på den stora gräsmattan o hämta sina tofflor han glömt kvar. Det skymde. Jag undrade i mitt stilla sinne om han skulle protestera. Men nej, han tvekade lite vid dörren, lånade mina alldeles för stora träskor och knallade ut. Kom snart tillbaka. I sängen berättade han:

- Mamma, vet du vad jag sade när jag skulle hämta tofflorna? Nej, vaddå?
- Kom modiga tofflor så skyndar vi oss innan någon annan läskig varelse kommer.

fnissar

Det var fullmåne o vi hade alla svårt att sova. Syrran gick t o m i sömnen. Hon vaknade upp rökandes i köket iförd sverige-tröja. Klockan 4 på morgonen... Undrade vad hon gjorde där. EM i friidrott på g. Behöver jag säga att hon blev lite rädd när hon insåg att hon klättrat över en grind till trappan och gått nerför den sovandes (den är superbrant...).

Nu väntar ännu en grillkväll i detta sköna land. Njuter av dagens sol, det var ett tag sedan. Kram på er!

Off and away

OK. Då var det dags.
Holland, here we come.
Åh, jag älskar flygplatser. Längtar till Arlanda.
Har som vanligt Internet "over there".
Vi hörs snart igen :-)
*vinkar*

Som en vind

blåser känslorna igenom mig.
Från höger till vänster.
Upp och ned. Hit och dit.

Jag noterar dem.

Jag känner att mitt äventyr kraschlandade lite. Mannen har ringt flera ggr, igår blev han riktigt irriterad när jag ringde upp på kvällen "jasså, NU passar det". Han har nog inte ett särskilt stort självförtroende. Och jag har levt för länge för att trassla. Jag vill leva ett o-trassligt liv. Jag vill ha det enkelt, utan för mycket grubbel. Så jag eliminerar det som trasslar till det. Men låter ändå vinden svepa.

Jag kikar ut på min balkong. Redan är mina två första veckor i lägenheten minnen. Så konstigt långt borta de känns. Prinsen går runt o gnolar o bygger med lego. Själv mår jag inte riktigt prima (tror det är kombinationen ägglossning och värme). Orkar knappt göra något.

Men idag ska det bli andra bullar, för väskan ska packas. I morgon reser vi till syrran. DET ska bli härligt :-)

Samtidigt funderar jag över kost och leverne. Har storrökt i sommar. Och klämt i mig både det ena och det andra. Vill komma på banan igen nu och tanka energi. Lägger med gympadojjorna i väskan och tänker föreslå promenixer så jag får röra mig lite.

Är lite smått orolig över min försörjning, men får ta nya tag när jag kommer hem.

Ännu en vind sveper förbi. En liten virvelvind. Min son. Han skingrar alla tankar med sin närvaro. Ren glädje. Ren energi. Så MYCKET energi. Jag fascineras återigen. Tack för att jag får ha honom nära, vilken gåva!!!

Objudna gäster....

Schhhhh!!!!
Där var det igen.
Jag ligger i mörkret och hör tassar krafsa och springa runt. Fort som tusan går det. Från ena delen av rummet till det andra på någon sekund.
Jag fryser till is. Frågan är var den är - musen. Jag tänder en ficklampa.

Ljudet tystnar.

Jag släcker igen. Det går en kvart, sedan börjar ljudet igen. Jag ligger o funderar över vad man gör åt saken. Hur kan det komma sig att det finns möss i en lägenhet? Det har jag aldrig hört talas om förut. Eftersom jag inte har vind ovanför mig gissar jag att det är rökgångar där uppe under taket. Och där bor väl jävlarna.

Knak, knak, knasper, riva, riva.

Så j-la obehagligt. Hur ska jag kunna sova nu.

Tidigare i veckan hörde jag samma ljud när jag hade gäster här. Då sov jag i sonens rum. Den krafsande varelsen rörde sig snabbt från vägg till vägg. Det har skapat en oro. Ett smolk i min glädjebägare.

Nåväl.

Jag tänker att jag inte kan somna innan jag vet om musen är i väggarna/taket eller inne i lägenheten.

Ligger helt stilla återigen och väntar in ljudet. Jägarn, vad den arbetar. Och pang, poff. Det låter som den har sprungit in i en påse.

Nu sätter jag mig upp. Smyger efter ljudet i mörkret. Det rör sig över taket fram och tillbaka. Och så POFF, det där prassliga ljudet igen. Jag tänder ficklampan.

Ljudet tystnar. Men så hör jag det igen. Pang pang pang.

Kikar försiktigt upp i min rislampa.

Där är syndaren.

En gigantisk mal. Tjock och stor och med sina mörka vingar flaxar den runt. Säkert skräckslagen. Här har den huserat i flera dygn o längtar säkert ut.

Jag andas ut. Blir alldeles lycklig. Gud så SKÖNT. Inga möss. Jag viftar ut malen och lägger mig och sover igen. Klockan är 2, äntligen kommer jag till ro.

Inte ens Gevalia hade hjälpt under detta nattliga drama :-)

Prinsen sjunger

och jag sitter här o njuter.
Han sjunger o sjunger o gnolar när han bygger.
O jag lyssnar o njuter så oerhört över att återigen ha honom här hos mig.
Lille sötnosen.

Idag har vi släpat oss ner på stan o hundragradig värme, sett högvaktsavlösningen och spenderat några timmar i livrustkammaren. Därefter glass och pizza. Väl hemma igen orkar jag inte göra något. Svullen, ont i magen, trött, flåsar. Dessutom fick jag för mig att jag skulle låta min kille på 131 cm och ca 28 kg sitta på mina axlar ett gra tag. Hmmmm.... Aj. I mina höfter och i hela ryggen, snudd på ryggskottsvarning. Hur dum får man bli?!

Hamnar i soffan med lite TV o mycket snacks. Har lovat prinsen att spela Wii senare. Åh så härligt att ha honom här :-)

Jodå, allt bara bra

Så gulliga är som blir oroliga. Det är kärlek.

Igår tog d halva dagen för mannen att bli människa igen. Gillar honom nykter om man säger så. Men något hände på vägen. Jag kände lätt irritation o han kände nog det. Visst var vi nära varandra, men inte som tidigare. Faktum kvarstår att han är jäkligt rolig o det binder ihop mycket. Han sov här i natt också (inget fuffens, jag mådde inte riktigt bra, har någon form av värmeslag eller förkylning på g tror jag). Körde hem honom i förmiddags o hämtade sedan sonen. SÅ mysigt att ha prinsen hemma. Vi har provianterat lite, sedan spelat spel o haft en härlig em. Vi får se om mannen kikar in en kortis o säger hej (har sagt att det inte blir övernattning).

Nej, han har inte nyckel. Och det är inte kärleken i mitt liv. Men vi har haft det trevligt, dock falnar glöden när alkoholnivån överstiger min toleransnivå. Inte så konstigt. Han fick en hel del pikar igår kan jag säga. Jag talade om i klarspråk att jag gillar honom nykter, inte annars.

Jaja, om några dagar drar jag och prinsen till Holland (på torsdag). Ser fram emot det. Lata dagar med sällskap på terassen. Lovely.

Kram på er och TACK för att ni bryr er - goa goa människor.
All is well :-)

Som en kastrull

Mannen rasade in här igår kväll.
Full som en...
Hmmm. Inte så kul. Inte alls.
Nu är han ju vaken o har sovit länge o hyggligt nykter, men rastlös som få.
Närheten är borta.
Vad hände?
Skumt.
Saknar...

Så nära

Han har just varit här igen.
Mannen jag nyss träffat.
Långa, härliga samtal på balkongen.
Inget bus denna gång, bara närhet och värme.
Det tar tid för mig att somna på natten.
Vi ligger nära, när jag tror han somnat kommer en fot och rör försiktigt vid min, eller en hand som mjukt klappar mig i håret. Jag känner försiktigt på hans silkeslena rygg. Njuter. Ingen oförlöst frustration, bara ren och skär glädje över att ligga nära honom, att han sover tyst, att han ger mig plats men ändå finns nära.
Det var så längesedan.
Jag förundras över matchningen. Hur vi som är så olika på ytan, med så enormt olika bakgrund o uppväxt kan mötas mitt i livet och ändå hitta så rätt. Många skratt - han är enormt rolig, vi har exakt samma humor. Intellektuella samtal om livet. Inte så intellektuella samtal om livet. Bara ren närvaro utan stress då dialogen ebbar ut o vi bara sitter tysta en stund.
Jag har lovat mig själv att inte analysera detta. Att bara ta varje möte den stund det uppstår. Det är lite nytt. Det är befriande.

Och här - på min nya plats - upptäcker jag att det hänt mer med mig denna sommar. Jag börjar tycka om mig själv precis som jag är.

Hörde ni??!!!! Jag upprepar:
JAG BÖRJAR TYCKA OM MIG SJÄLV PRECIS SOM JAG ÄR!!!!!

En mer hel känsla. Jag går förbi spegeln o tänker "äsch" o sedan garvar jag lite. Jag skiter i om jag går ner till affären o ser piss ut. Jag går in och "claimar" mitt område, mitt territorium. Här har ni mig grannar. Precis som jag är. Jag ler till höger och vänster och får leenden tillbaka. Jag vill lovebomba mitt nya område och alla som bor i det. Jag skickar till och med en kärlekfull tanke till gubbarna som sitter i bersån utanför mataffären o dricker öl varje dag. De tillhör gatubilden nu. De gör inte en fluga förnär. De har varanda o skugga i form av träden o något gott att dricka.

Jag kan hålla på hur länge som helst. Hör ni hur jag njuter av livet? :-)

Men??!!!!

Härliga H har just gått, min väninna som jag reste till Skottland med förra sommaren. Vi drack vin på balkongen i går o hade supertrevligt. Nu har hon dragit iväg på lunch o jag sitter kvar här i den 30-gradiga lägenheten o kontemplerar.

Vad är nu det här? Plötsligt känner jag mig ledsen.
Det känns som sorgen överfaller mig. Inifrån och ut, utifrån och in.
Livet är mycket och lite samtidigt. Långvarig stress förlöses in i den nya lyckan.
Och jag saknar mannen R som jag haft ett äventyr med under några dagar.
Jag vill inte bli "needy". Jag vill aldrig mer vara "needy". Det är ett osunt tillstånd. Och det är skönt att längta. Men just nu hade det varit fint att känna hans händer varsamt stryka mig på armen. Han dyker nog upp snart igen gissar jag. Men jag vet ju inte. Och det är något med denna nyväckta lust, glädje och passion som totalt överrumplade mig. AHA?! Är det så det kan kännas. Jag minns igen. Så länge som jag slumrat.... Som en prinsessa som somnat i en evighetssömn, förgiftad av stadsgasen.

Och nu andas jag ny luft. Och känslorna kommer.

Och så är det säkerligen, som vanligt, kemiskt i min kropp. Så påtagligt. Å andra sidan är det inte underligt om kropp o själ får en lättare kortslutning efter det senaste årets olika upplevelser.

Nu blir det en cigg på balkongen, underbart att det blåser litegrann idag. DET behöver jag.

Busig

Jag är verkligen ohyggligt busig nu.
Ni skulle bara veta...
Och jag sitter här o tokler.
Jag LEVER - mitt i livet.
Så himla skönt.
No worries, bara vara.
Yes!

Äventyr

Äntligen är lägenheten i min gamla hemstad färdigfixad. Allt är tömt o städat. På väg hem får jag beskedet att jag inte fått jobbet jag så gärna ville ha. Längtade hem till min balkong och tänkte jag skulle dricka vin, men ändå inte deppa, för får jag inte detta jobb väntar något ännu bättre runt hörnet.

Och så slutar kvällen med en skittrevlig stund på balkongen med Mr R som hjälpte mig med flytten :-) En liten flirt är det ju, men vi har pratat livet och rökt och nästan gråtit ihop av olika anledningar. Ibland blir jag så fascinerad av vilka livshistorier människor bär på. Häftigt!!! Livet finns mitt bland oss, om vi bara öppnar upp och ser och vågar ta kontakt.

Jag omfamnar den ljumma sommarnatten och lägger mig med ett leende på läpparna.

Är det något i luften?

Jag bara undrar.
För först raggade diskmaskinskillen lite.
Sedan raggade killen som ska flytta in i min lägenhet.
Och nu får jag sms från en av killarna som hjälpte mig med flytten.
Ingen av dem är tänkbara kandidater som pojkvänner med p.
Ändå njuter jag av att vara i någons blickfång, att jag faktiskt upplevs som attraktiv. Mamma blir helt förfärad o tycker att jag genast ska sluta skicka meddelanden till flyttkillen. Jag bara uppmuntrar honom ju. Och det gör jag ju. Men vad fan. Bara ett par rader i en telefon får mig att le. Han får inte komma hit. Nä. Men på något sätt får jag vara tonåring en stund o det är gott.
Nu röker jag febrilt på min balkong o dricker vin. Vilodag idag. Popcornen klara. Huvudet är så trötttttttttttt - vill bara sova, men ligger i soffan o flämtar o njuter av att vara hemma.
HEMMA :-)

På plats

Nu är jag inflyttad i nya lyan. Mamma o pappa har varit här i två dagar o hjälpt till med diverse fix. Här finns MASSOR kvar att göra, men det får vara lite kaos i några veckor. Jag känner mig otroligt stressad fortfarande, har inte hört ngt om jobb än och har haft en städerska som städat i två dagar i lgh, hoppas det blir bra. Ska ringa henne snart o boka träff i morgon. Sedan återstår för mig att tömma kyl o frys, städa balkong och hela vinden i gamla lägenheten. Där är en MÄNGD bråte som jag fick lämna för att det inte skulle få plats här. Grejer som jag får ge bort eller sälja. X antal turer till tippen återstår.

Jag ska dessutom skriva in mig på nya arbetsförmedlingen i morgon, viktigt viktigt att komma ihåg.

Håll nu tummarna för att jag får ett jobb, annars kommer det bli annan major stress här kan jag säga.

Jag är väldigt glad över nya lägenheten, den ligger i princip på fjärde våningen - högt upp. Sonen kommer få utbrott på alla trappor, men någonstans tycker jag det är bra att vi får lite vardagsmotion. Det är lugnt i området, jag sover gott o energin är god.

Nu ska jag faktiskt sova en stund innan jag jobbar vidare här.
Glad :-)

Lång väg

Klockan är 18.28 och det är dagen innan flytt. Jag är långt ifrån klar... Herrejösses... Det blir en lång natt kan jag säga. Jag säger hej då nu på ett tag, det kommer ta sina modiga dagar, veckor att få igång allt på nya stället. Hoppas ni har det skönt tills vi hörs igen!