En stor J-LA medalj.
Tycker jag själv.
Dagsresumé:
7.00 Modern och sonen vaknar. Frukost.
8.40 Till lasarettet, åb på öron med sonen. Allt ok. Snyftade en stund med läkaren, för nu byter vi kommun o prinsens fantastiska doktorinna byts mot okänd dito...
9.30 Telefon med kund till Blocket-annons
9.30 Springer ner i källaren o laddar en tvätt (bor på 3:an, tvättstuga i källaren)
9.40 Kommer på att jag ska kolla varan som ska säljas (ligger i bilen). Ner igen o upp igen.
10.00 Kompis ringer om annons 2 på Blocket.
10.30 Tvätthängning. Ner och upp igen.
10.40 Kund anländer, köper vara. Ner och upp igen
10.40 Bär upp barncykel från bil till balkong.
10.50 Börjar springa upp och ner till bilen med prylar som ska till tippen (fem vändor upp o ner)
11.30 Lagar lunch o äter med sonen (som f ö är hemma idag p g a lätt förkylning, halvvrickad fot och ett insektsbett som är stort som en tennisboll)
11.45 Operation rensa ur hela skafferiet inleds. Allt som är utgånget slängs. Fyra fulla kassar bärs ner till soptunnan, tvätt hängs. Upp igen.
13.30 Kompis anländer och hämtar vara 2. Ner och upp igen.
14.00 Hänger tvätt. Ner och upp igen.
14.30 Jag och prinsen åker till tippen med fullastad bil. Därefter tur till posten, därefter tur till mataffären. Ner och upp igen.
15.30 Tvätthängning. Ner och upp igen.
16.00 Ringer sjukvårdsupplysningen och frågar om prinsens ben.
17.00 Lagar ärtsoppa o macka, därefter milkshake till efterrätt.
18.30-19.30 Spelar spel med prinsen
19.30 Hänger o laddar ny tvätt. Ned och upp igen.
20.00 Nattar prinsen.
20.30 Viker tvätt en halvtimme.
21.00 Sätter mig vid datorn
21.30 Skriver detta inlägg
Har en tur kvar ner till källaren. ..
Otroligt trött men nöjd med det jag åstadkommit.
Puh!
måndag 14 juni 2010
lördag 12 juni 2010
Allt man kan önska sig
Gårdagen var fullmatad: skolavslutning, Tom Tits och helkväll hemma hos prinsens bror. Store, vackre P som alldeles nyss var en flirtig 11-åring med bus i ögonen. Nu en lång, muskulös 19-åring. Vacker, snäll, lugn. Han vet att jag älskar honom också. Jag o prinsen lämnar över ett paket (med ett armband i) och får goa kramar.
Hemma igen 21.30 är både jag och prinsen helt slutkörda. Han somnar omedelbart. Jag plockar fram ett grönt kuvert som kommit med posten. Öppnar det och inuti ligger ett kort från goaste Fighter (o hennes pappa) och ett kort med hälsningen "Till ditt nya hem". Öppnar upp silkespappret och inuti ligger den vackraste av stenar med ordet Happy. Tårarna faller i strida strömmar där jag sitter. För det är så vackert. Hela handlingen, tanken om att mitt nya hem ska vara fyllt med lycka. Sådan är hon - den vackra kvinna jag lärt känna via nätet. Generös, omtänksam, full av kärlek.
På morgonen visar jag prinsen stenen och berättar att den är full av glädje och lycka. Det tar fem minuter, sedan kommer prinsen tillbaka med en egen favoritsten och en svart penna. Han skriver "vovven" på stenen. Sedan berättar han allvarligt att om det kommer ett tillfälle när han inte kan ha sin kära mjukisvovve med sig och kanske känner sig lite ledsen och ensam - då kommer han ta med sig stenen och krama den och minnas. Mitt hjärta svämmar återigen över av kärlek. Så vis redan, min lille man.
Sedan ser jag SMS:et från prinsens storebror. Jag har nämnt för honom att han kan byta presenten om han vill och att hans mamma har kvittot. I SMS:et står:
"Tack för armbandet A. Det var jättefint och inte en chans att jag byter det <3 tack så himla mycket <3 puss och kram".
Inspirerad av Uno Svenningson säger jag till er allihop som finns här och i mitt liv och berikar det:
Hjärtat är fullt utav dig, jag har allt man kan önska sig :-)
Hemma igen 21.30 är både jag och prinsen helt slutkörda. Han somnar omedelbart. Jag plockar fram ett grönt kuvert som kommit med posten. Öppnar det och inuti ligger ett kort från goaste Fighter (o hennes pappa) och ett kort med hälsningen "Till ditt nya hem". Öppnar upp silkespappret och inuti ligger den vackraste av stenar med ordet Happy. Tårarna faller i strida strömmar där jag sitter. För det är så vackert. Hela handlingen, tanken om att mitt nya hem ska vara fyllt med lycka. Sådan är hon - den vackra kvinna jag lärt känna via nätet. Generös, omtänksam, full av kärlek.
På morgonen visar jag prinsen stenen och berättar att den är full av glädje och lycka. Det tar fem minuter, sedan kommer prinsen tillbaka med en egen favoritsten och en svart penna. Han skriver "vovven" på stenen. Sedan berättar han allvarligt att om det kommer ett tillfälle när han inte kan ha sin kära mjukisvovve med sig och kanske känner sig lite ledsen och ensam - då kommer han ta med sig stenen och krama den och minnas. Mitt hjärta svämmar återigen över av kärlek. Så vis redan, min lille man.
Sedan ser jag SMS:et från prinsens storebror. Jag har nämnt för honom att han kan byta presenten om han vill och att hans mamma har kvittot. I SMS:et står:
"Tack för armbandet A. Det var jättefint och inte en chans att jag byter det <3 tack så himla mycket <3 puss och kram".
Inspirerad av Uno Svenningson säger jag till er allihop som finns här och i mitt liv och berikar det:
Hjärtat är fullt utav dig, jag har allt man kan önska sig :-)
fredag 11 juni 2010
Eine kleine avslutningsverwirrung
Jag säger då det.
Avslutning i spöregn.
I ett trångt klassrum med 25 barn och minst lika många föräldrar.
Programmet fick kortas eftersom fyra klasser skulle sjunga ihop ute först och sedan några sånger inomhus. Nu blev det några sånger inomhus. Varje klass för sig i sitt klassrum.
Jag vet inte hur jag känner inför denna avslutning.
Tittar stolt på min söte prins som sjunger och är busig.
SÅ fin. Kikar på fröknarna som är urtypiska fröknar. Liksom lite allvarliga, nu är det minsann SKOLAVSLUTNING.
Eftersom det kallas för förskoleklass är det ju inte riktiga skolan. Det är inte ettan. Det är nollan. Det är en förskola. Men ändå har vi skolavslutning. Någonstans har jag bestämt mig för att nästa års avslutning - DÅ har prinsen avslutat sitt första skolår. Inte nu. Det här var övning.
Och så ska vi ju flytta. Om några veckor styr vi kosan mot en ny skola. Nya utmaningar. Tack o hej Södertälje.
Efter allt stök i prinsens klass ser jag fram emot det nya. Hoppas och håller tummarna så det knakar för att prinsen ska trivas, bli ordentligt välkommen i den nya klassen. Att den är lugnare och med en bättre ledning.
Jösses, alla dessa tankar gör mig förvirrad.
Well, nu är vi hemma o har fikat lite. Prinsen har fått en ny Lego-film och njuter av den på rummet. Runt lunch drar vi till Tom Tits med några andra barn o mammor och i em/kväll ska vi hem till prinsens storebrors mamma på studentfirande. Full rulle.
Och ute spöregnar det. Önskar att solen skinit idag.
Men vad gör väl det - egentligen.
Vi är friska. Vi har varandra.
I bilen hem från skolan säger prinsen "mamma, vi kommer aldrig någonsin vara åtskilda, eller hur". Nej, svarar jag. Alltid tillsammans. Efter allt snack om döden och livet efter vet jag att prinsen också tror att vad som än händer så ses vi igen. Häromdagen sade han: När jag dör, då är du där och väntar på mig mamma. Då står du på andra sidan sjön och väntar. Och jag kommer att springa hela vägen runt till dig. "Ja minsann gubben, precis så kommer det vara".
Jag skickar en tacksamhetens tanke till Astrid som uppfunnit vackra Nangijala.
Avslutning i spöregn.
I ett trångt klassrum med 25 barn och minst lika många föräldrar.
Programmet fick kortas eftersom fyra klasser skulle sjunga ihop ute först och sedan några sånger inomhus. Nu blev det några sånger inomhus. Varje klass för sig i sitt klassrum.
Jag vet inte hur jag känner inför denna avslutning.
Tittar stolt på min söte prins som sjunger och är busig.
SÅ fin. Kikar på fröknarna som är urtypiska fröknar. Liksom lite allvarliga, nu är det minsann SKOLAVSLUTNING.
Eftersom det kallas för förskoleklass är det ju inte riktiga skolan. Det är inte ettan. Det är nollan. Det är en förskola. Men ändå har vi skolavslutning. Någonstans har jag bestämt mig för att nästa års avslutning - DÅ har prinsen avslutat sitt första skolår. Inte nu. Det här var övning.
Och så ska vi ju flytta. Om några veckor styr vi kosan mot en ny skola. Nya utmaningar. Tack o hej Södertälje.
Efter allt stök i prinsens klass ser jag fram emot det nya. Hoppas och håller tummarna så det knakar för att prinsen ska trivas, bli ordentligt välkommen i den nya klassen. Att den är lugnare och med en bättre ledning.
Jösses, alla dessa tankar gör mig förvirrad.
Well, nu är vi hemma o har fikat lite. Prinsen har fått en ny Lego-film och njuter av den på rummet. Runt lunch drar vi till Tom Tits med några andra barn o mammor och i em/kväll ska vi hem till prinsens storebrors mamma på studentfirande. Full rulle.
Och ute spöregnar det. Önskar att solen skinit idag.
Men vad gör väl det - egentligen.
Vi är friska. Vi har varandra.
I bilen hem från skolan säger prinsen "mamma, vi kommer aldrig någonsin vara åtskilda, eller hur". Nej, svarar jag. Alltid tillsammans. Efter allt snack om döden och livet efter vet jag att prinsen också tror att vad som än händer så ses vi igen. Häromdagen sade han: När jag dör, då är du där och väntar på mig mamma. Då står du på andra sidan sjön och väntar. Och jag kommer att springa hela vägen runt till dig. "Ja minsann gubben, precis så kommer det vara".
Jag skickar en tacksamhetens tanke till Astrid som uppfunnit vackra Nangijala.
torsdag 10 juni 2010
Kärlek till dig Whitney - I love you Whitney!
Jag tillhörde den lyckliga skaran som fick se Whitney häromkvällen. En kompis till mig och hans fru ställde in och nu skänkte de två biljetter till mig. Ringde genast en väninna. Vi satt på rad ett!!! och hade en dialog med henne rätt många gånger under showen - ni vet, ögonkontakt, blinkar med ögat, vi shejkar mitt emot varandra etc.
Det som lös igenom mest under hela kvällen var kärleken. Kärleken från henne till oss och magisk kärlek från alla i rummet (hon var stundtals mycket berörd). Hon var defintivt närvarande. Hon liksom harklade sig hela tiden och hade lite sådana ticks för sig, men generellt sett var hon kanon. Visst, rösten var väldigt hes (något har hänt där, antingen är det alla droger som satt sig där, eller så har hon helt enkelt showat för mycket och är slut i rösten = trött). Men hon levererade minsann ändå, gjorde allt hon kunde för att leva upp till gamla Whitney. Och JA, jag sjunger själv och vet att hon var falsk på en del ställen. Hemskt falsk. Men på något sätt spelade det ingen som helst roll denna kväll. Det låg magi i luften.
Gudarna ska veta att på något sätt gillar jag den här äldre, mer slitna versionen av Whitney bättre. Borta är divalaterna. Närvarande är hon som har soul, hon som gått igenom ett mindre helvete och nu står på darriga ben efter det. Hon som vill förmedla att hon minsann är någon fortfarande. Hon är naken. Hon vet om det. Och publiken skriker oavbrutet till henne under konserten. "We love you Whitney." När hon sjunger om att hon ber om ursäkt för fel hon gjort ropar någon "You never did Whitney, you never did". Det var helt enkelt rörande att få ta del av detta.
Bort med skitsnack som "likvaka" och annat. In med kärlekfest-temat. Och nostalgi. När hela Globen står upp och dansar till "How will I know" - ja då kände vi allihop lycka, det vågar jag lova. Publiken, musikerna (det syntes) och Whitney själv.
Må hon stå på ännu stadigare ben snart.
Och TACK till min fantastiske vän S som gav mig två förstaklassbiljetter. Det är också kärlek med stort K.
Det som lös igenom mest under hela kvällen var kärleken. Kärleken från henne till oss och magisk kärlek från alla i rummet (hon var stundtals mycket berörd). Hon var defintivt närvarande. Hon liksom harklade sig hela tiden och hade lite sådana ticks för sig, men generellt sett var hon kanon. Visst, rösten var väldigt hes (något har hänt där, antingen är det alla droger som satt sig där, eller så har hon helt enkelt showat för mycket och är slut i rösten = trött). Men hon levererade minsann ändå, gjorde allt hon kunde för att leva upp till gamla Whitney. Och JA, jag sjunger själv och vet att hon var falsk på en del ställen. Hemskt falsk. Men på något sätt spelade det ingen som helst roll denna kväll. Det låg magi i luften.
Gudarna ska veta att på något sätt gillar jag den här äldre, mer slitna versionen av Whitney bättre. Borta är divalaterna. Närvarande är hon som har soul, hon som gått igenom ett mindre helvete och nu står på darriga ben efter det. Hon som vill förmedla att hon minsann är någon fortfarande. Hon är naken. Hon vet om det. Och publiken skriker oavbrutet till henne under konserten. "We love you Whitney." När hon sjunger om att hon ber om ursäkt för fel hon gjort ropar någon "You never did Whitney, you never did". Det var helt enkelt rörande att få ta del av detta.
Bort med skitsnack som "likvaka" och annat. In med kärlekfest-temat. Och nostalgi. När hela Globen står upp och dansar till "How will I know" - ja då kände vi allihop lycka, det vågar jag lova. Publiken, musikerna (det syntes) och Whitney själv.
Må hon stå på ännu stadigare ben snart.
Och TACK till min fantastiske vän S som gav mig två förstaklassbiljetter. Det är också kärlek med stort K.
onsdag 9 juni 2010
Efter regn kommer sol
Skrev inlägget nedan om studenten.
Gick sedan ut på balkongen o andades o tog en fika.
Ringde syrran.
Samtidigt öppnar jag min mailbox.
Jag har blivit uttagen till en andra intervju hos en av de firmor jag för samtal med om anställning. SÅ glad :-)
YIEEEEEEEEHAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
Gick sedan ut på balkongen o andades o tog en fika.
Ringde syrran.
Samtidigt öppnar jag min mailbox.
Jag har blivit uttagen till en andra intervju hos en av de firmor jag för samtal med om anställning. SÅ glad :-)
YIEEEEEEEEHAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
måndag 7 juni 2010
Om att känna på sig saker
Igår var jag på en härlig middag i Sthlm tillsammans med pappa och några affärsbekanta (jag sitter ju med i styrelsen för ett bolag). Jag var rätt mör efter att ha tillbringat en hel dag i gassande sol på loppisen (där jag sålde litegrann, inte så mkt som jag önskat). Efter den trevliga middagen satte jag mig i bilen igen vid 21.40-snåret. Hade en magkänsla som sade till mig att stänga av bilstereon och hålla koll på trafiken. Låg i högerfil, höll rejält avstånd. Kollade mycket i backspegeln. Inte så där jättemånga ute på vägarna på kvällen. När jag svänger av mot hemstaden slappnar jag av lite. Men är ändå vaken om man säger så. Lägger mig i fil för att svänga vänster i en korsning. Jag får grönt ljus, svänger ut och DÄR.... kommer en ung tjej i en röd bil körandes FORT. Mot rött. Jag är helt säker på det eftersom jag, efter det att vi båda tvärnitat och girat, kollar upp mot mitt trafikljus igen och ser att det slår om till orange o sedan rött. Jag hade grönt. Och jag hade tur. Och hon med.
Skakig kommer jag hem, stapplar ut på balkongen och tar ett halvt glas vin och en cigarrett. Herregud. En hel serie med tankar drar igenom mitt huvud. Hur nära jag lever döden varje dag jag sitter i en bil. Jag är inte rädd för döden i sig, jag tror inte vi dör nämligen. MEN jag är rädd för att separeras från min son, för att göra honom moderslös. Pratar med min syster i telefonen. Hon berättar hur skräckslagen hon är ibland i den Holländska trafiken där folk kör fortare och galnare på alla sätt än i Sverige (plus att det är mycket mer trafik). Hon berättar att hon är rädd för att det ska hända henne ngt ockå). Vi nästan gråter båda två i telefonen. Puh - jag andas ut. Inget hände. Men var det "sann" intuition som talade med mig innan? Eller var det bara sunt bondförnuft - "nu är du lite trött så se till att hålla koll på saker". Whatever it was. Jag är tacksam!
Men så, idag, alldeles nyssens gick jag ut på en morgonpromenix. Munkjacka, i ena fickan stoppar jag två hundralappar och en servett. Jag tänker handla lite i affären när jag gått min runda. I mitt huvud säger en liten röst att lösa hundralappar i fickan kan man tappa. (Ej dragkedja). Känner efter i fickan lite då o då. Pengarna på plats. Vad tror ni har hänt när jag står i kassan o ska betala? En hundralapp för lite... Som tur är hade jag plockat ihop varor för 93.50. Någon annan blir glad över hundringen idag helt klart. Var detta intuition, eller bara sunt bondförnuft? Rätt tydliga magkänslor redan från början. Som om jag visste innan jag visste.
Nu blir det jobbsökeri o röj o snart hämtning av sonen. Åh vad jag ÄLSKAR honom och LÄNGTAR :-) Den ljuvligaste av känslor.
Skakig kommer jag hem, stapplar ut på balkongen och tar ett halvt glas vin och en cigarrett. Herregud. En hel serie med tankar drar igenom mitt huvud. Hur nära jag lever döden varje dag jag sitter i en bil. Jag är inte rädd för döden i sig, jag tror inte vi dör nämligen. MEN jag är rädd för att separeras från min son, för att göra honom moderslös. Pratar med min syster i telefonen. Hon berättar hur skräckslagen hon är ibland i den Holländska trafiken där folk kör fortare och galnare på alla sätt än i Sverige (plus att det är mycket mer trafik). Hon berättar att hon är rädd för att det ska hända henne ngt ockå). Vi nästan gråter båda två i telefonen. Puh - jag andas ut. Inget hände. Men var det "sann" intuition som talade med mig innan? Eller var det bara sunt bondförnuft - "nu är du lite trött så se till att hålla koll på saker". Whatever it was. Jag är tacksam!
Men så, idag, alldeles nyssens gick jag ut på en morgonpromenix. Munkjacka, i ena fickan stoppar jag två hundralappar och en servett. Jag tänker handla lite i affären när jag gått min runda. I mitt huvud säger en liten röst att lösa hundralappar i fickan kan man tappa. (Ej dragkedja). Känner efter i fickan lite då o då. Pengarna på plats. Vad tror ni har hänt när jag står i kassan o ska betala? En hundralapp för lite... Som tur är hade jag plockat ihop varor för 93.50. Någon annan blir glad över hundringen idag helt klart. Var detta intuition, eller bara sunt bondförnuft? Rätt tydliga magkänslor redan från början. Som om jag visste innan jag visste.
Nu blir det jobbsökeri o röj o snart hämtning av sonen. Åh vad jag ÄLSKAR honom och LÄNGTAR :-) Den ljuvligaste av känslor.
lördag 5 juni 2010
fredag 4 juni 2010
Lovely
Har haft en fin dag idag :-) Åkte in till Sthlm på förmiddagen och det slumpade sig så att en väninna skulle åka samtidigt. Så, där satt vi på tåget och kacklade och skvallrade och skrattade högt. Alldeles underbart. Älskar människor som är ärliga och äkta och visar hela registret.
Sedan var det dags för intervju igen och denna gång var jag lite tveksam innan. Det lilla jag visste om företaget fick mig att undra om det skulle finnas ngt för mig av intresse att bita tag i där. Men - så härligt det är när man blir överraskad. Eller får nya tankar och energi. Tjejen/kvinnan jag mötte skulle kunna vara min framtida chef. Hon hade sett min hemsida med CV:t och gillade det jag skrev, hon tyckte det var personligt. Det mest fantastiska under mötet var att hon gav mig positiv feedback hela tiden, hon såg och bekräftade och funderade och vred och vände. Vi samarbetade bra i samtalet, det flödade, kändes lätt. (Hon nämnde t o m att hon fick massor av energi av mig o att hon önskade vi kunnat gå ut o ta en öl *ler*).
Så, jag är ju på min resa mot jobbet nu. Närmar mig slutstationen känns det som. Äntligen. Det är så häftigt att känna energin rusa i kroppen.
Well, just nu rusar den inte sådär jättemkt. Luften har gått ur mig igen, har huvudvärk och orkar inte göra ett endaste dugg förutom att lägga mig. Klockan är bara 21.30 och solen skiner. Men måste man så måste man. Nej, korrigering, vill man så vill man *ler*. I morgon blir det sovmorgon, sedan mästerligt flyttröj :-)
Kram på er alla fina!
Sedan var det dags för intervju igen och denna gång var jag lite tveksam innan. Det lilla jag visste om företaget fick mig att undra om det skulle finnas ngt för mig av intresse att bita tag i där. Men - så härligt det är när man blir överraskad. Eller får nya tankar och energi. Tjejen/kvinnan jag mötte skulle kunna vara min framtida chef. Hon hade sett min hemsida med CV:t och gillade det jag skrev, hon tyckte det var personligt. Det mest fantastiska under mötet var att hon gav mig positiv feedback hela tiden, hon såg och bekräftade och funderade och vred och vände. Vi samarbetade bra i samtalet, det flödade, kändes lätt. (Hon nämnde t o m att hon fick massor av energi av mig o att hon önskade vi kunnat gå ut o ta en öl *ler*).
Så, jag är ju på min resa mot jobbet nu. Närmar mig slutstationen känns det som. Äntligen. Det är så häftigt att känna energin rusa i kroppen.
Well, just nu rusar den inte sådär jättemkt. Luften har gått ur mig igen, har huvudvärk och orkar inte göra ett endaste dugg förutom att lägga mig. Klockan är bara 21.30 och solen skiner. Men måste man så måste man. Nej, korrigering, vill man så vill man *ler*. I morgon blir det sovmorgon, sedan mästerligt flyttröj :-)
Kram på er alla fina!
torsdag 3 juni 2010
Önskar
att jag hade något riktigt kul att skriva idag.
Men gårdagens lilla sammandrabbning med prinsens fader tog på krafterna. Och idag har det satt sig som ont i halsen. Ser ni sammanhanget. Diskussion - ont i halsen. Så ikväll ska jag vara tyst, ta hand om mig själv, gå o lägga mig nu kl 20 o se lite på film, fixa naglar o sedan SOVA. I morgon är det intervjudags igen klockan 11. Håll tummar o tår friends.
Men gårdagens lilla sammandrabbning med prinsens fader tog på krafterna. Och idag har det satt sig som ont i halsen. Ser ni sammanhanget. Diskussion - ont i halsen. Så ikväll ska jag vara tyst, ta hand om mig själv, gå o lägga mig nu kl 20 o se lite på film, fixa naglar o sedan SOVA. I morgon är det intervjudags igen klockan 11. Håll tummar o tår friends.
onsdag 2 juni 2010
Förhoppningar
Det finns så mycket glädje nu.
Gick igenom flyttlådor hela em/kvällen igår. Tog ner en låda med gamla bokmärken, klippdockor och frimärken. Jag samlade på frimärken under många års tid när jag var liten. Åkte in till frimärkshandlare och köpte små genomskinliga kuvert med utvalda märken för fem kronor. Dessa små skatter tog vi alltså fram igår och sedan låg vi i prinsens säng och bläddrade i albumen. Han blev eld och lågor. Vi kikade med förstorningsglas och förundrades över alla vackra märken från Magyar Posta (Ungern), Helvetica och Polski bland andra *ler*. Jag hittar också ett kuvert köpt på posten med kungens och drottningens märken på, poststämplat på deras bröllop. Säkert värt litegrann idag. Och jag tänker att jag ska köpa ett likadant till prinsen när Victoria o Daniel gifter sig.
Vi hittar ett helt nytt album, ett av de dyrare slagen, som prinsen bönfaller mig att få. Sedan får han välja ut sina favoriter ur en hel hög med märken. Denna morgon vaknade han 5.45 och bönföll mig att få börja sätta in märkena. Såklart! :-) Jag gick upp tidigt och slängde ihop en sockerkaka. Den ljuvliga doften har spritt sig i hela lägenheten. Satte på mig mitt fina Miracles-halsband jag fick förra året.
Jag lämnade en glad kille på skolan. Solen skiner och på väg hem känner jag hur underbart glad jag känner mig. Som pånyttfödd. Jag är fylld av hopp och förväntningar på det nya jag och prinsen ska kliva in i. En ny start. Så härligt. SOM jag längtat.
Nu ska jag upp o röja på vinden igen innan jag får fm-besök av min kusin med bebis.
Gick igenom flyttlådor hela em/kvällen igår. Tog ner en låda med gamla bokmärken, klippdockor och frimärken. Jag samlade på frimärken under många års tid när jag var liten. Åkte in till frimärkshandlare och köpte små genomskinliga kuvert med utvalda märken för fem kronor. Dessa små skatter tog vi alltså fram igår och sedan låg vi i prinsens säng och bläddrade i albumen. Han blev eld och lågor. Vi kikade med förstorningsglas och förundrades över alla vackra märken från Magyar Posta (Ungern), Helvetica och Polski bland andra *ler*. Jag hittar också ett kuvert köpt på posten med kungens och drottningens märken på, poststämplat på deras bröllop. Säkert värt litegrann idag. Och jag tänker att jag ska köpa ett likadant till prinsen när Victoria o Daniel gifter sig.
Vi hittar ett helt nytt album, ett av de dyrare slagen, som prinsen bönfaller mig att få. Sedan får han välja ut sina favoriter ur en hel hög med märken. Denna morgon vaknade han 5.45 och bönföll mig att få börja sätta in märkena. Såklart! :-) Jag gick upp tidigt och slängde ihop en sockerkaka. Den ljuvliga doften har spritt sig i hela lägenheten. Satte på mig mitt fina Miracles-halsband jag fick förra året.
Jag lämnade en glad kille på skolan. Solen skiner och på väg hem känner jag hur underbart glad jag känner mig. Som pånyttfödd. Jag är fylld av hopp och förväntningar på det nya jag och prinsen ska kliva in i. En ny start. Så härligt. SOM jag längtat.
Nu ska jag upp o röja på vinden igen innan jag får fm-besök av min kusin med bebis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)