Jag säger då det.
Avslutning i spöregn.
I ett trångt klassrum med 25 barn och minst lika många föräldrar.
Programmet fick kortas eftersom fyra klasser skulle sjunga ihop ute först och sedan några sånger inomhus. Nu blev det några sånger inomhus. Varje klass för sig i sitt klassrum.
Jag vet inte hur jag känner inför denna avslutning.
Tittar stolt på min söte prins som sjunger och är busig.
SÅ fin. Kikar på fröknarna som är urtypiska fröknar. Liksom lite allvarliga, nu är det minsann SKOLAVSLUTNING.
Eftersom det kallas för förskoleklass är det ju inte riktiga skolan. Det är inte ettan. Det är nollan. Det är en förskola. Men ändå har vi skolavslutning. Någonstans har jag bestämt mig för att nästa års avslutning - DÅ har prinsen avslutat sitt första skolår. Inte nu. Det här var övning.
Och så ska vi ju flytta. Om några veckor styr vi kosan mot en ny skola. Nya utmaningar. Tack o hej Södertälje.
Efter allt stök i prinsens klass ser jag fram emot det nya. Hoppas och håller tummarna så det knakar för att prinsen ska trivas, bli ordentligt välkommen i den nya klassen. Att den är lugnare och med en bättre ledning.
Jösses, alla dessa tankar gör mig förvirrad.
Well, nu är vi hemma o har fikat lite. Prinsen har fått en ny Lego-film och njuter av den på rummet. Runt lunch drar vi till Tom Tits med några andra barn o mammor och i em/kväll ska vi hem till prinsens storebrors mamma på studentfirande. Full rulle.
Och ute spöregnar det. Önskar att solen skinit idag.
Men vad gör väl det - egentligen.
Vi är friska. Vi har varandra.
I bilen hem från skolan säger prinsen "mamma, vi kommer aldrig någonsin vara åtskilda, eller hur". Nej, svarar jag. Alltid tillsammans. Efter allt snack om döden och livet efter vet jag att prinsen också tror att vad som än händer så ses vi igen. Häromdagen sade han: När jag dör, då är du där och väntar på mig mamma. Då står du på andra sidan sjön och väntar. Och jag kommer att springa hela vägen runt till dig. "Ja minsann gubben, precis så kommer det vara".
Jag skickar en tacksamhetens tanke till Astrid som uppfunnit vackra Nangijala.
Vad fint du berättar!
SvaraRaderaDet kommer bli så bra med flytten. Fint du har berättat för honom om livet efter detta=D Avslutningar i regn o rusk är inte det man vill ha, men nu har han sommarlov i allafall;)Kram
SvaraRaderaMmm Nangijala är bra.
SvaraRaderaTanken tröstar även snyftiga mammor...
Kram på dig!
Och du, i sommar så bara måste vi se till att ses, eller hur???
Ja vi kan verkligen tacka Astrid för Nangijala!
SvaraRaderaVi hade turen med en skolavslutning i härlig sol, men med en hel del blåst.
Här vill alltid fröknarna i förskoleklassen vara själva med sin barn - de vill mysa en sista stund.
Sen så ställer alla årskullar upp sig klassvis med sina lärare, i ett led för att tåga med flaggor genom samhället till kyrkan och en avslutning där. Är så fint med alla finklädda barn då kommer upp för kyrkogången :)