Ynklig liten plutt

Har fått hem en ynklig liten plutt. Högröd om kinderna. Rynkad panna. Astrött och på humör. Visar upp fötterna och ställen han gjort sig illa på, när han lekt på berget hos pappa. Skärsår med lite smuts i, det gör ont såklart eftersom det är i trampdynan. Han gråter när vi rengör. Lägger honom. Ligger o pratar i en timme. Han berättar stolt hur han varit o fiskat med storebrodern och lärt sig knäcka fisknackar. Men två minuter senare gråter han högt när han berättar om hur ARG storebror blivit när prinsen fått förtroendet att bära uppgrävda maskar i sina händer o de ramlat ur en efter en längs med stigen och bara var tre kvar när de kom fram. Det bor mycket trötthet i prinsen. Han är dessutom förkyld sedan en vecka och har en blåsa vid nedre tandraden som inte ger med sig. Jag häller i lite flytande ipren och hoppas att det verkar på blåsans inflammation. Smörjer på kortison på kliexemen på benen. Pussar och kramar och säger att jag älskar honom. Han vrider och vänder sig. Gråter till igen och säger "mamma, jag känner på mig att det kommer hända en massa hemska saker för mig i mitt liv". Jag säger att det är hans fantasi som blir galen nu när han är trött. Att han kommer få ett fantastiskt liv. Att han är älskad och en underbar unge. Han kan inte somna. Pratar oavbrutet. Till sist säger jag till lite mer bestämt - nej NU måste du sova. Han börjar gråta igen. Förtvivlat. Varför är du så arg mamma??!!! Jag förklarar att även mammor är trötta ibland, men att jag vet att han behöver sova för att samla krafter. Och att jag måste packa lådor när han somnat, att jag inte kan ligga i sängen med honom hela kvällen.

Puh...