Om bara fem dagar

sitter jag på min nya balkong vid denna tidpunkt. Pustar ut efter en dag av flyttande. Kikar in i sovrummet som är i totalt kaos o fullt av kartonger o prylar. Öppnar en flarra vitt och skålar med mamma o pappa som anlänt på em. Njuter av sommarkvällen. Då ska jag banne mig ha ett nytt jobb att skåla för också. Det har jag bestämt. Intervjun i måndags gick bra, fick t o m en kommentar om att jag hade en härlig energi, ganska precis efter att vi börjat prata. Ganska klurigt att lyssna på danskar, men örat vänjer sig efter ett tag. Jag bara vill ha det där jobbet. Vill vill vill. I've got a feeling... (vågar man säga så?)

Men nu är det ju inte fem dagar fram riktigt än. Istället sitter jag här medan ljummen sommarvind blåser in från min balkong och ser berget av uppgifter jag har framför mig. Packa kök, sonens rum, sovrum, hall, toa. Hmmm... Tre dagar kvar att packa. Flytten går lördag morgon. Kikar uppåt och ber om extra energi och hjälp från morfar o co.

Går och lägger mig oerhört glad ändå, fick just veta att goaste vännen M har fått goda nyheter. Grattis till dig min härliga vän.

God natt alla andra härliga.

Tänk på mig

För idag är det en viktig intervju. Riktigt viktig. Jobbet känns jätteintressant och jag ska idag på min andra intervju med de jag träffade förra gången och killen som startade enheten för tio år sedan. De har skickat en fallbeskrivning som intervjun ska utgå ifrån. Jag ska tala om hur jag tänkt lösa uppdraget. Känner mig riktigt nervös, men det ska bli kul också :-) Så - tänk på mig kl 13. Please!

Jag heter Kaj!

Jag har försökt, men det går inte. Ända sedan gårdagen då jag och sonen gnolade på låten har den spelats i mitt huvud. -Jag heter Kaj, jag heter Kaj, raj raj raj raj. Och jag är gla, ja jag är gla, raj raj raj ra". Från Nicke o Nillas barnprogram. Den sitter där som cement. Raj raj raj raj.

Vi har haft en jättefin midsommar hos våra vänner. Många goa skratt, fast tiden går alltid för fort när vi är där. Jag önskar jag hade några dagar till alldeles själv med min fina väninna.

Hemma igen anfaller flyttstressen. Fast just denna morgon slöstartar jag med ett avsnitt av en härlig serie.

Nu vill jag smitta av mig på er så jag blir av med viruset:

Hå och hej

och GLAD MIDSOMMAR önskar jag er allihop.
Intervju nr 3 denna vecka är just avklarad. Nu har jag fräst hem från Sthlm, slängt in Herr Jansson i ugnen o snabbpackar. Vi styr kosan mot liten stuga i E-tuna. Underbart!!!

Njut alla goa och glada. Jag vet att vi kommer ha d toppen och skratta mycket.

Hur sjutton

får man igång den här gamla kärringen när pusten bara går ur - totalt kaputt. Kör i 190 hela dagarna. Intervjuer, städ, inköp inför midsommar, födelsedagar, proviantering, matlagning, möte med rörmokare etc etc. Och jag MÅSTE verkligen packa, annars blir det svårt att flytta. Men nu när sonen är i säng (visserligen icke-sovandes) - ja då har jag ingen ork kvar. Vill bara gå och lägga mig och sova. Men men, det är bara att spotta i nävarna. Hå och hej liksom. Gäsp.

Ynklig liten plutt

Har fått hem en ynklig liten plutt. Högröd om kinderna. Rynkad panna. Astrött och på humör. Visar upp fötterna och ställen han gjort sig illa på, när han lekt på berget hos pappa. Skärsår med lite smuts i, det gör ont såklart eftersom det är i trampdynan. Han gråter när vi rengör. Lägger honom. Ligger o pratar i en timme. Han berättar stolt hur han varit o fiskat med storebrodern och lärt sig knäcka fisknackar. Men två minuter senare gråter han högt när han berättar om hur ARG storebror blivit när prinsen fått förtroendet att bära uppgrävda maskar i sina händer o de ramlat ur en efter en längs med stigen och bara var tre kvar när de kom fram. Det bor mycket trötthet i prinsen. Han är dessutom förkyld sedan en vecka och har en blåsa vid nedre tandraden som inte ger med sig. Jag häller i lite flytande ipren och hoppas att det verkar på blåsans inflammation. Smörjer på kortison på kliexemen på benen. Pussar och kramar och säger att jag älskar honom. Han vrider och vänder sig. Gråter till igen och säger "mamma, jag känner på mig att det kommer hända en massa hemska saker för mig i mitt liv". Jag säger att det är hans fantasi som blir galen nu när han är trött. Att han kommer få ett fantastiskt liv. Att han är älskad och en underbar unge. Han kan inte somna. Pratar oavbrutet. Till sist säger jag till lite mer bestämt - nej NU måste du sova. Han börjar gråta igen. Förtvivlat. Varför är du så arg mamma??!!! Jag förklarar att även mammor är trötta ibland, men att jag vet att han behöver sova för att samla krafter. Och att jag måste packa lådor när han somnat, att jag inte kan ligga i sängen med honom hela kvällen.

Puh...

Var är väl en bal på slottet?

Om inte alldeles underbar :-)
Så här dagen efter D har jag huvudvärk efter tre glas rosé, god mat och gott sällskap hos goa grannen M. Så kul har jag inte haft på länge.
Men nu gäller det att pilla i sig en ipren och dra på den rosa Takanooverallen.
Här ska dansas. Se mig shejka loss här: http://fuldans.se/?v=bxjdlhkvqxf
Festen fortsätter :-)

Skumt - igen...

Ska in till frissan nu på morgonen, i Sthlm, denna bröllopsdag.
Får för mig att jag ska ha på mig ett armband som jag knappt använt på flera år men verkligen gillar.
Tar fram det o får nästan hicka.
Kolla in symbolerna...

My Moto Boy

Var ju som sagt på Whitneykonserten i Globen.
Men innan henne klev denna begåvade kille upp på scenen.
Jag hade i bakhuvudet att jag hört namnet förut. Moto Boy.
Men OH BOY. Jag hade ingen aning om vem han var.
Men NU vet jag.
En sagolikt vacker röst och en kille med skön utstrålning.
Ibland är man bara jävligt stolt över vår svenska musikskatt.
Luta er tillbaka och njuuut.

Mobilblogga?

Ni som mobilbloggar, vad använder ni för telefon och vad har ni för abonnemang? Det verkar så smidigt att ta bilder och publicera text från mobilen. Vill vill vill.

What the...

Alltså.
Börjar fundera lite.
Ser ni några likheter?
Bild 1: Nuvarande lägenhet - balkongen högst upp.
Bild 2: Kommande lägenhet -balkongen högst upp .
Båda ligger högst upp.
I ett aprikosfärgat hus.
Och båda husen är nummer 14.
Intressant...

Om att känna på sig saker 2

Tänk vad mycket man kan läsa in om ett företags kultur bara genom att sitta i receptionen.
Träffade ytterligare ett företag idag, tillbringade de första 30 min väntandes i repan som sagt. Folk gick fram o tillbaka i landskapet. Tittade knappt upp, möjligen på varandra, men definitivt inte på mig. Inga spontanhej sådär. Oh no. Svarta kostymer. Big people making Big Business. Serious business.

Oj så fel det kändes redan där.

Sedan träffade jag min gamla kollega från förr. Härligt! Och hon bekräftade delvis min bild av hur det är där. Alldeles för managementkonsultprettoaktigt för min del. Jag gillar att jobba med människor i förändring och då menar jag MÄNNISKOR först och inte RESULTAT först. För OM man jobbar med människor först, då kommer resultaten. Men en del firmor tycker att det blir för lull-lulligt. Mark my words. Det kommer en dag då traditionell mmt consulting får ge vika för en annan sorts väg att vandra. Människovägen....

Har röjt i ytterligare en låda från vinden och vandrat i minnenas allé. Återigen kommer jag i säng alldeles för sent. Gäsp. God natt godingar!

Nu borde jag väl ändå få ett pris?

En stor J-LA medalj.
Tycker jag själv.

Dagsresumé:
7.00 Modern och sonen vaknar. Frukost.
8.40 Till lasarettet, åb på öron med sonen. Allt ok. Snyftade en stund med läkaren, för nu byter vi kommun o prinsens fantastiska doktorinna byts mot okänd dito...
9.30 Telefon med kund till Blocket-annons
9.30 Springer ner i källaren o laddar en tvätt (bor på 3:an, tvättstuga i källaren)
9.40 Kommer på att jag ska kolla varan som ska säljas (ligger i bilen). Ner igen o upp igen.
10.00 Kompis ringer om annons 2 på Blocket.
10.30 Tvätthängning. Ner och upp igen.
10.40 Kund anländer, köper vara. Ner och upp igen
10.40 Bär upp barncykel från bil till balkong.
10.50 Börjar springa upp och ner till bilen med prylar som ska till tippen (fem vändor upp o ner)
11.30 Lagar lunch o äter med sonen (som f ö är hemma idag p g a lätt förkylning, halvvrickad fot och ett insektsbett som är stort som en tennisboll)
11.45 Operation rensa ur hela skafferiet inleds. Allt som är utgånget slängs. Fyra fulla kassar bärs ner till soptunnan, tvätt hängs. Upp igen.
13.30 Kompis anländer och hämtar vara 2. Ner och upp igen.
14.00 Hänger tvätt. Ner och upp igen.
14.30 Jag och prinsen åker till tippen med fullastad bil. Därefter tur till posten, därefter tur till mataffären. Ner och upp igen.
15.30 Tvätthängning. Ner och upp igen.
16.00 Ringer sjukvårdsupplysningen och frågar om prinsens ben.
17.00 Lagar ärtsoppa o macka, därefter milkshake till efterrätt.
18.30-19.30 Spelar spel med prinsen
19.30 Hänger o laddar ny tvätt. Ned och upp igen.
20.00 Nattar prinsen.
20.30 Viker tvätt en halvtimme.
21.00 Sätter mig vid datorn
21.30 Skriver detta inlägg
Har en tur kvar ner till källaren. ..

Otroligt trött men nöjd med det jag åstadkommit.
Puh!

Allt man kan önska sig

Gårdagen var fullmatad: skolavslutning, Tom Tits och helkväll hemma hos prinsens bror. Store, vackre P som alldeles nyss var en flirtig 11-åring med bus i ögonen. Nu en lång, muskulös 19-åring. Vacker, snäll, lugn. Han vet att jag älskar honom också. Jag o prinsen lämnar över ett paket (med ett armband i) och får goa kramar.

Hemma igen 21.30 är både jag och prinsen helt slutkörda. Han somnar omedelbart. Jag plockar fram ett grönt kuvert som kommit med posten. Öppnar det och inuti ligger ett kort från goaste Fighter (o hennes pappa) och ett kort med hälsningen "Till ditt nya hem". Öppnar upp silkespappret och inuti ligger den vackraste av stenar med ordet Happy. Tårarna faller i strida strömmar där jag sitter. För det är så vackert. Hela handlingen, tanken om att mitt nya hem ska vara fyllt med lycka. Sådan är hon - den vackra kvinna jag lärt känna via nätet. Generös, omtänksam, full av kärlek.



















På morgonen visar jag prinsen stenen och berättar att den är full av glädje och lycka. Det tar fem minuter, sedan kommer prinsen tillbaka med en egen favoritsten och en svart penna. Han skriver "vovven" på stenen. Sedan berättar han allvarligt att om det kommer ett tillfälle när han inte kan ha sin kära mjukisvovve med sig och kanske känner sig lite ledsen och ensam - då kommer han ta med sig stenen och krama den och minnas. Mitt hjärta svämmar återigen över av kärlek. Så vis redan, min lille man.

Sedan ser jag SMS:et från prinsens storebror. Jag har nämnt för honom att han kan byta presenten om han vill och att hans mamma har kvittot. I SMS:et står:

"Tack för armbandet A. Det var jättefint och inte en chans att jag byter det <3 tack så himla mycket <3 puss och kram".

Inspirerad av Uno Svenningson säger jag till er allihop som finns här och i mitt liv och berikar det:
Hjärtat är fullt utav dig, jag har allt man kan önska sig :-)

Eine kleine avslutningsverwirrung

Jag säger då det.
Avslutning i spöregn.
I ett trångt klassrum med 25 barn och minst lika många föräldrar.
Programmet fick kortas eftersom fyra klasser skulle sjunga ihop ute först och sedan några sånger inomhus. Nu blev det några sånger inomhus. Varje klass för sig i sitt klassrum.

Jag vet inte hur jag känner inför denna avslutning.
Tittar stolt på min söte prins som sjunger och är busig.
SÅ fin. Kikar på fröknarna som är urtypiska fröknar. Liksom lite allvarliga, nu är det minsann SKOLAVSLUTNING.

Eftersom det kallas för förskoleklass är det ju inte riktiga skolan. Det är inte ettan. Det är nollan. Det är en förskola. Men ändå har vi skolavslutning. Någonstans har jag bestämt mig för att nästa års avslutning - DÅ har prinsen avslutat sitt första skolår. Inte nu. Det här var övning.

Och så ska vi ju flytta. Om några veckor styr vi kosan mot en ny skola. Nya utmaningar. Tack o hej Södertälje.

Efter allt stök i prinsens klass ser jag fram emot det nya. Hoppas och håller tummarna så det knakar för att prinsen ska trivas, bli ordentligt välkommen i den nya klassen. Att den är lugnare och med en bättre ledning.

Jösses, alla dessa tankar gör mig förvirrad.

Well, nu är vi hemma o har fikat lite. Prinsen har fått en ny Lego-film och njuter av den på rummet. Runt lunch drar vi till Tom Tits med några andra barn o mammor och i em/kväll ska vi hem till prinsens storebrors mamma på studentfirande. Full rulle.

Och ute spöregnar det. Önskar att solen skinit idag.
Men vad gör väl det - egentligen.
Vi är friska. Vi har varandra.

I bilen hem från skolan säger prinsen "mamma, vi kommer aldrig någonsin vara åtskilda, eller hur". Nej, svarar jag. Alltid tillsammans. Efter allt snack om döden och livet efter vet jag att prinsen också tror att vad som än händer så ses vi igen. Häromdagen sade han: När jag dör, då är du där och väntar på mig mamma. Då står du på andra sidan sjön och väntar. Och jag kommer att springa hela vägen runt till dig. "Ja minsann gubben, precis så kommer det vara".

Jag skickar en tacksamhetens tanke till Astrid som uppfunnit vackra Nangijala.

Kärlek till dig Whitney - I love you Whitney!

Jag tillhörde den lyckliga skaran som fick se Whitney häromkvällen. En kompis till mig och hans fru ställde in och nu skänkte de två biljetter till mig. Ringde genast en väninna. Vi satt på rad ett!!! och hade en dialog med henne rätt många gånger under showen - ni vet, ögonkontakt, blinkar med ögat, vi shejkar mitt emot varandra etc.

Det som lös igenom mest under hela kvällen var kärleken. Kärleken från henne till oss och magisk kärlek från alla i rummet (hon var stundtals mycket berörd). Hon var defintivt närvarande. Hon liksom harklade sig hela tiden och hade lite sådana ticks för sig, men generellt sett var hon kanon. Visst, rösten var väldigt hes (något har hänt där, antingen är det alla droger som satt sig där, eller så har hon helt enkelt showat för mycket och är slut i rösten = trött). Men hon levererade minsann ändå, gjorde allt hon kunde för att leva upp till gamla Whitney. Och JA, jag sjunger själv och vet att hon var falsk på en del ställen. Hemskt falsk. Men på något sätt spelade det ingen som helst roll denna kväll. Det låg magi i luften.

Gudarna ska veta att på något sätt gillar jag den här äldre, mer slitna versionen av Whitney bättre. Borta är divalaterna. Närvarande är hon som har soul, hon som gått igenom ett mindre helvete och nu står på darriga ben efter det. Hon som vill förmedla att hon minsann är någon fortfarande. Hon är naken. Hon vet om det. Och publiken skriker oavbrutet till henne under konserten. "We love you Whitney." När hon sjunger om att hon ber om ursäkt för fel hon gjort ropar någon "You never did Whitney, you never did". Det var helt enkelt rörande att få ta del av detta.

Bort med skitsnack som "likvaka" och annat. In med kärlekfest-temat. Och nostalgi. När hela Globen står upp och dansar till "How will I know" - ja då kände vi allihop lycka, det vågar jag lova. Publiken, musikerna (det syntes) och Whitney själv.

Må hon stå på ännu stadigare ben snart.

Och TACK till min fantastiske vän S som gav mig två förstaklassbiljetter. Det är också kärlek med stort K.

Efter regn kommer sol

Skrev inlägget nedan om studenten.
Gick sedan ut på balkongen o andades o tog en fika.
Ringde syrran.
Samtidigt öppnar jag min mailbox.
Jag har blivit uttagen till en andra intervju hos en av de firmor jag för samtal med om anställning. SÅ glad :-)
YIEEEEEEEEHAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Om att känna på sig saker

Igår var jag på en härlig middag i Sthlm tillsammans med pappa och några affärsbekanta (jag sitter ju med i styrelsen för ett bolag). Jag var rätt mör efter att ha tillbringat en hel dag i gassande sol på loppisen (där jag sålde litegrann, inte så mkt som jag önskat). Efter den trevliga middagen satte jag mig i bilen igen vid 21.40-snåret. Hade en magkänsla som sade till mig att stänga av bilstereon och hålla koll på trafiken. Låg i högerfil, höll rejält avstånd. Kollade mycket i backspegeln. Inte så där jättemånga ute på vägarna på kvällen. När jag svänger av mot hemstaden slappnar jag av lite. Men är ändå vaken om man säger så. Lägger mig i fil för att svänga vänster i en korsning. Jag får grönt ljus, svänger ut och DÄR.... kommer en ung tjej i en röd bil körandes FORT. Mot rött. Jag är helt säker på det eftersom jag, efter det att vi båda tvärnitat och girat, kollar upp mot mitt trafikljus igen och ser att det slår om till orange o sedan rött. Jag hade grönt. Och jag hade tur. Och hon med.
Skakig kommer jag hem, stapplar ut på balkongen och tar ett halvt glas vin och en cigarrett. Herregud. En hel serie med tankar drar igenom mitt huvud. Hur nära jag lever döden varje dag jag sitter i en bil. Jag är inte rädd för döden i sig, jag tror inte vi dör nämligen. MEN jag är rädd för att separeras från min son, för att göra honom moderslös. Pratar med min syster i telefonen. Hon berättar hur skräckslagen hon är ibland i den Holländska trafiken där folk kör fortare och galnare på alla sätt än i Sverige (plus att det är mycket mer trafik). Hon berättar att hon är rädd för att det ska hända henne ngt ockå). Vi nästan gråter båda två i telefonen. Puh - jag andas ut. Inget hände. Men var det "sann" intuition som talade med mig innan? Eller var det bara sunt bondförnuft - "nu är du lite trött så se till att hålla koll på saker". Whatever it was. Jag är tacksam!

Men så, idag, alldeles nyssens gick jag ut på en morgonpromenix. Munkjacka, i ena fickan stoppar jag två hundralappar och en servett. Jag tänker handla lite i affären när jag gått min runda. I mitt huvud säger en liten röst att lösa hundralappar i fickan kan man tappa. (Ej dragkedja). Känner efter i fickan lite då o då. Pengarna på plats. Vad tror ni har hänt när jag står i kassan o ska betala? En hundralapp för lite... Som tur är hade jag plockat ihop varor för 93.50. Någon annan blir glad över hundringen idag helt klart. Var detta intuition, eller bara sunt bondförnuft? Rätt tydliga magkänslor redan från början. Som om jag visste innan jag visste.

Nu blir det jobbsökeri o röj o snart hämtning av sonen. Åh vad jag ÄLSKAR honom och LÄNGTAR :-) Den ljuvligaste av känslor.

Ska vi byta

vardagsrum ett tag?!?

Lovely

Har haft en fin dag idag :-) Åkte in till Sthlm på förmiddagen och det slumpade sig så att en väninna skulle åka samtidigt. Så, där satt vi på tåget och kacklade och skvallrade och skrattade högt. Alldeles underbart. Älskar människor som är ärliga och äkta och visar hela registret.

Sedan var det dags för intervju igen och denna gång var jag lite tveksam innan. Det lilla jag visste om företaget fick mig att undra om det skulle finnas ngt för mig av intresse att bita tag i där. Men - så härligt det är när man blir överraskad. Eller får nya tankar och energi. Tjejen/kvinnan jag mötte skulle kunna vara min framtida chef. Hon hade sett min hemsida med CV:t och gillade det jag skrev, hon tyckte det var personligt. Det mest fantastiska under mötet var att hon gav mig positiv feedback hela tiden, hon såg och bekräftade och funderade och vred och vände. Vi samarbetade bra i samtalet, det flödade, kändes lätt. (Hon nämnde t o m att hon fick massor av energi av mig o att hon önskade vi kunnat gå ut o ta en öl *ler*).

Så, jag är ju på min resa mot jobbet nu. Närmar mig slutstationen känns det som. Äntligen. Det är så häftigt att känna energin rusa i kroppen.

Well, just nu rusar den inte sådär jättemkt. Luften har gått ur mig igen, har huvudvärk och orkar inte göra ett endaste dugg förutom att lägga mig. Klockan är bara 21.30 och solen skiner. Men måste man så måste man. Nej, korrigering, vill man så vill man *ler*. I morgon blir det sovmorgon, sedan mästerligt flyttröj :-)

Kram på er alla fina!

Önskar

att jag hade något riktigt kul att skriva idag.
Men gårdagens lilla sammandrabbning med prinsens fader tog på krafterna. Och idag har det satt sig som ont i halsen. Ser ni sammanhanget. Diskussion - ont i halsen. Så ikväll ska jag vara tyst, ta hand om mig själv, gå o lägga mig nu kl 20 o se lite på film, fixa naglar o sedan SOVA. I morgon är det intervjudags igen klockan 11. Håll tummar o tår friends.

Förhoppningar

Det finns så mycket glädje nu.
Gick igenom flyttlådor hela em/kvällen igår. Tog ner en låda med gamla bokmärken, klippdockor och frimärken. Jag samlade på frimärken under många års tid när jag var liten. Åkte in till frimärkshandlare och köpte små genomskinliga kuvert med utvalda märken för fem kronor. Dessa små skatter tog vi alltså fram igår och sedan låg vi i prinsens säng och bläddrade i albumen. Han blev eld och lågor. Vi kikade med förstorningsglas och förundrades över alla vackra märken från Magyar Posta (Ungern), Helvetica och Polski bland andra *ler*. Jag hittar också ett kuvert köpt på posten med kungens och drottningens märken på, poststämplat på deras bröllop. Säkert värt litegrann idag. Och jag tänker att jag ska köpa ett likadant till prinsen när Victoria o Daniel gifter sig.

Vi hittar ett helt nytt album, ett av de dyrare slagen, som prinsen bönfaller mig att få. Sedan får han välja ut sina favoriter ur en hel hög med märken. Denna morgon vaknade han 5.45 och bönföll mig att få börja sätta in märkena. Såklart! :-) Jag gick upp tidigt och slängde ihop en sockerkaka. Den ljuvliga doften har spritt sig i hela lägenheten. Satte på mig mitt fina Miracles-halsband jag fick förra året.

Jag lämnade en glad kille på skolan. Solen skiner och på väg hem känner jag hur underbart glad jag känner mig. Som pånyttfödd. Jag är fylld av hopp och förväntningar på det nya jag och prinsen ska kliva in i. En ny start. Så härligt. SOM jag längtat.

Nu ska jag upp o röja på vinden igen innan jag får fm-besök av min kusin med bebis.