Lite rajraj

är det i mitt huvud nu. Fick ju tre burkar med olika tabletter av läkaren igår för ryggen, ganska kul effekt på dem faktiskt. Party mitt på dagen liksom.

Vet ni, jag kaaaanske äger en lägenhet :-) Har lagt högsta budet och nu återstår kontraktsskrivande och ett godkännande av föreningen som kan ta några veckor. Alltså kan jag inte riktigt ropa HEJ än. Vågar inte det. Men ändå måste jag ju riska och säga upp den här lägenheten vi bor i nu, den har tre månaders uppsägningstid.

Känner mig som sagt helt vimsig. Inser hur mycket fix som ligger framför mig. Och hur blir det med barnomsorg på sommaren, mitt i ett skolbyte?

Men hey - om det nu blir såhär så är jag Stockholmare igen i sommar. Gud så härligt - faktiskt. Jag o prinsen kan ta T-banan o vara mitt inne i smeten på 10-15 minuter. Vi kan åka på en massa utflykter utan att behöva ta bilen. Yieehaaa :-) *ett försiktigt sådant, schhhhhhh*

Det är lite oroligt

nu i mitt inre. Håller på och samtalar med föräldrarna om jag ska lägga ett bud på en lägenhet i Sthlm. Men eftersom jag är arbetslös blir det kanske så att de istället får köpa den. Då uppstår problemet att jag inte får hyra i andra hand. Men om jag står delvis som ägare kanske jag får det. Då uppstår nästa problem - jag kan inte få socialbidrag om jag är fortsatt arbetslös länge och skulle behöva det. Det är en soppa. Det vore så läckert att få bo i den där lägenheten.

Jag har iallafall ringt rektorn på skolan i området igen och ska dit på besök i mitten av maj.

Nu har jag en sträckning i ryggen igen för andra gången på en vecka och hela ryggen o axlarna felbelastas o gör ont. Vad kommer nu detta sig. Muskler som bränner till och värk som sprids åt alla håll? Konstigt är det...

Alla dessa beslut som hänger i luften - gah, blir helt slut i huvudet känner jag. Och hemmet är en katastrof just nu, men jag skulle bara behöva få vila lite nu, så ikväll skiter jag i alla måsten.

Ber uppåt om vägledning, klarhet och fria vägar så att allt som är rätt går lätt.

Det går framåt

måste jag säga. Även om jag inte gått framåt själv så mycket rent konkret på marken. Inte så mycket som jag önskat. Men jag gav ju mig själv ett antal löften för två veckor sedan - kommer ni ihåg. Inget godis, promenader varje dag o s v. Well. Jag är ju lite drastisk av mig till naturen. När jag vill något vill jag det mycket. Men att promenera varje dag - nej, det löftet är overkill. Och jag har faktiskt ätit något gott någon gång ska medges. MEN, som Tony säger, MEN - jag har gått ner i vikt. Jag har inte ställt mig på en våg än. Ändå vet jag med säkerhet att några kilo rasat. Jag känner det på hela kroppen, magen, höfterna osv. Och det är alldeles alldeles underbart :-) Jag har sagt till mig själv att fortsätta så här nu och att väga sig ska vara en belöning när jag känner TYDLIGT på kläderna att vikten rasat. Så där har vi nog några veckor kvar. Gott ändå att känna ett starkt fokus växa fram inuti en. Idag har jag varit på ett styrelsemöte på ett hotell i Stockholm och jag kan säga att det var lite av en pärs att sitta framför ett berg av choklad o godis i flera timmar. Två chokladbitar blev det dock men också ljuvlig färsk frukt. Men inget fross som det lätt blivit annars.

Duktiga, duktiga jag :-)

Inte lätt att vara liten

En trött kille följer med modern hem från skolan. Gnäll, trötthet, ledsenhet - allt blandat i samma lilla kropp. På något sätt tar han sig uppför alla trapporna till tredje våningen. Modern trollar fram smörgås och yoghurt. Sätter honom i knät, pussar, torkar tårar och matar. Min lilla älskling, säger hon.

Lite senare visade han henne sitt finger som blivit rejält inflammerat vid nagelbandet. Hon tvättar rent med sprit, torkar tårar, pussar och sätter på lite idominsalva och ett luftigt plåster. Modern minns hur hon själv som barn fick ett inflammerat lillfinger där man till sist fick klippa bort hela nageln p g a inflammationen. AJ, hemska minnen.

Efter en stunds läsning i sängen somnar prinsen i sin säng, tungt och rofyllt. Modern beskådar den lilla varelsen med kinder indränkta av torkade tårar. Det är inte lätt att vara liten ibland. Liten på tröskeln till lite större. En stor och liten pojke i samma kropp.

Modern tänker för sig själv att det minsann inte alltid är enkelt att vara vuxen heller...

Full rulle

Vilken underbar helg det har varit! Igår var jag ju som sagt på en inflyttningsmiddag hos en väninna. Träffade en hel bunte härliga tjejer och jag kände mig full av energi både innan, under och efter middagen. Jag kunde ge till andra, vara mitt glada, sprudlande jag och det mina vänner NJÖT jag av. Jag känner det i varenda cell i kroppen. Glädje. Hopp. Energi. Det är en fantastisk känsla. Coachade en tjej väldigt kort under en syndig rökpaus utomhus (jo, jag vet, jag är en feströkare, inte bra). Ni skulle ha sett hennes ansikte när hon rent fysiskt fick förflytta sig från nuläget (en plats på altanen) till ett år fram i tiden, det önskade läget (en annan plats på altanen). Ojojojoj, vilket glitter i ögonen, vilken annan hållning, vilken glädje. Efter en stund förstod hon själv att hon redan har tillgång till de känslorna, att de bara är tre meter borta på golvet.... Sådana ögonblick blir jag så glad och tacksam över att kunna vara med och verkligen hjälpa någon till insikt om sig själv.

Idag har jag tillbringat en helt uuuuunderbar dag i Björkhagen med omnejd. Kollade på en urcharmig lägenhet som jag blivit kär i redan. Sedan gick jag och mitt ex S (många år sedan...) på en långprommis i Nackareservatet och avslutade en redan kanonhärlig dag med Thaimat och en film med Anthony Robbins (ledargurun i USA). Nu är jag sent omsider hemma och känner mig alldeles uppfylld av glädje. Jag är rik :-)

Svart på vitt

eller rättare sagt vitt mot svart blev det igår under plåtningen. Jag hade med mig en idé om att ta bilder som ska bli svart-vita i slutändan. Fotografen var genast med på noterna, han riggade en svart bakgrund och jag hade svarta kläder. Mitt blonderade hår lös i mörkret, lampor från alla håll och kanter. Några bilder framifrån och några i ren profil. Jag har bara sett några i hans kamera, men eftersom han är så kanonbra på att fånga människor vet jag att slutresultatet blir bra. Ska bli jättespännande! Får dem nästa fredag. SÅ...nu börjar jag planera för att bygga en egen site (eller en med bloggmallar) som är helsvart. Brukar själv föredra vitt, enkelt och stilrent, men nu ska det nog bli svart känner jag.

Prinsen åkte till pappa igår, men kommer hem här snart igen några timmar i väntan på ett kalas i stan. Det ska bli mysigt att få gosa med honom igen, även om det egentligen är barnledig helg.

Sträckte ryggen igår och det gör fortfarande rätt ont, så jag tar det lugnt idag. Ska på en inflyttningsmiddag ikväll, ser fram emot det *ler* (jag kör, så för mig blir det inget jätteraj-raj).

Ha en härlig lördag i solen (när och där den kikar fram).

Coolt att höra flygplan i luften igen

MoaaaaaAAAAAAAAAooooommmmm. Jag reagerar på oväsendet. Och kommer på att det är ett mindre flygplan som drar över stan på låg höjd. Häftigt att luftrummet är i bruk igen, jag tänker på alla som vill hem och alla som har längtat efter dem som vill hem. Eller alla som ska resa bort för all del *ler stort*.

Det är ju inte konstigt att man längtar bort. Idag måste det ha varit årets råkallaste dag. Fy tusan. 2 grader o snöblandat fluff - igen.

Jag jobbar vidare med jobbansökningar. I morgon ska jag gå till en kanonfotograf och ta några bra bilder på mig som jag ska bifoga mina handlingar. Eventuellt knåpar jag ihop en jobbsökarsite också :-)

Marie-nostalgi

När jag stod i duschen kom hon till mig. Fantastiska Marie Fredriksson. Hennes röst når ända in i mig. Ofta kommer jag på mig själv med att gnoa på Tro eller Hus vid havet. Idag var det dags för Den bästa dagen, från kanonplattan Den sjunde vågen. ÄLSKAR texten. Så här borde jag börja min dag jämt! (med refrängen *ler*)

Den Bästa Dagen
(words & music: Marie Fredriksson, Lasse Lindbom & Niklas Strömstedt)
Published by Inhouse Music

Nu är jag på väg igen
letar efter sanningen
letar efter ro i min själ
Jag får alltid samma svar
Så många lögner som finns kvar
Så mycket oro i min själ
Ett liv ett sökande liv
En tid en tvekande tid

Det här ska bli den bästa dan i mitt liv
Den första och den största dan i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har - att jag älskar

Vågorna som når min strand
ger lugn och lycka i mitt land
Så mycket trygghet i min famn
En enda solens dag
En enda månens natt
Så mycket kärlek i min famn

Ett liv ett levande liv
En tid en sanningens tid
Det här ska bli den bästa dan i mitt liv
Den första och den största dan i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har - att jag älskar.

På g! Eller inte?

Efter mötet igår fick jag tokmycket energi. Jag kände mig så glad över att vara i Stockholm igen. Har alltid älskat staden, tillbringade ändå sju år i min lilla etta på Sveavägen *ler*. Kom hem från ett härligt möte med företaget, började söka på Sthlms bästa skolor o hittade en jätteintressant sådan i Björkhagen - Kulturskolan Raketen. Googlade runt på området o spanade till o med in intressanta lägenheter i området. Ska på lägenhetsvisning där på söndag. Det blir nog inget köp redan nu, men jag vill reka i området o känna in det. Idag mailade jag till skolan o fick veta att det var kö och att sonen nog inte skulle komma in under det första läsåret. Sedan ringde jag rektorn på Björkhagens skola, en annan skola i området. Mycket trevlig kvinna måste jag säga (och eftersom jag bl a jobbar med ledarutveckling tycker jag det känns viktigt att kontakten högst upp är bra).

Hursomhelst, massor av energi - jag känner att vi är på väg in mot Stockholm igen och att det kan gå fort. Det gör mig glad, jag behöver variation som människa och en förändring är verkligen välkommen på alla plan just nu.

Defintivt på g på många fronter!

Men just nu känner jag hur en enorm hängighet anfaller, förkylningsont i kroppen o trött som jag vet inte vad (o halsen varnar). I med lite piller o tidigt i säng.

KRAM o NATTI!

Ambitions

I morse tog det 1,5 timme att bila in till mötet i Stockholm. 1,5 timmar för 3,5 mil. Det är banne mig inte klokt. Hetsade in sonen på förskolan o sedan iväg. Trots sol detta kaos. Och så kom jag tio minuter för sent.

Mötet gick bra. Trevlig kille som VD, de ska just bygga upp kontoret. Vi är ganska lika han och jag tror jag, iallafall i att vi är driftiga och tar plats. Antingen älskar han mig eller irriterar sig - det finns nog inget mellanting :-) Slår vad om att han är vädur också.

Hursomhelst, att komma in till Sthlm gav mig som vanligt liv i kroppen o knoppen. Jag gillar den stan - det bara är så. Och jag började fantisera vilt om hur det skulle vara att bo med prinsen i en etta på Söder. För det är ju max vad jag skulle ha råd med. Från en trea i Södertälje till en etta. Alternativet är en 1,5:a i Huddinge. Jag tänkte att vill man så kan man, men det kommer bli en utmaning. Grejen är den att det är hopplöst att pendla från Södertälje med bil, helt omöjligt. Och pendeln är helt opålitlig men i så fall det enda alternativet.

Jag håller fingrarna i kors o hoppas det finns firmor som ändå vågar satsa på mig trots att jag är en högrisk som ensamstående mamma. Men när jag är på plats, då producerar jag banne mig mer än de allra flesta, det kan jag garantera.

Well. Ödet får vara med här också.

Och så tänkte jag på ambitioner. Vilka ambitioner man har under olika delar av livet. Och självklart började jag gnola på en av mina storfavoriter just nu. Jag vet - den är nästan sönderspelad. Men vissa låtar tål det. Den här gör det definitivt. Underbara Donkeyboy med Ambitions (fra Norge). Jag RYSER till den här låten och vill dansa :-)