Ambitions

I morse tog det 1,5 timme att bila in till mötet i Stockholm. 1,5 timmar för 3,5 mil. Det är banne mig inte klokt. Hetsade in sonen på förskolan o sedan iväg. Trots sol detta kaos. Och så kom jag tio minuter för sent.

Mötet gick bra. Trevlig kille som VD, de ska just bygga upp kontoret. Vi är ganska lika han och jag tror jag, iallafall i att vi är driftiga och tar plats. Antingen älskar han mig eller irriterar sig - det finns nog inget mellanting :-) Slår vad om att han är vädur också.

Hursomhelst, att komma in till Sthlm gav mig som vanligt liv i kroppen o knoppen. Jag gillar den stan - det bara är så. Och jag började fantisera vilt om hur det skulle vara att bo med prinsen i en etta på Söder. För det är ju max vad jag skulle ha råd med. Från en trea i Södertälje till en etta. Alternativet är en 1,5:a i Huddinge. Jag tänkte att vill man så kan man, men det kommer bli en utmaning. Grejen är den att det är hopplöst att pendla från Södertälje med bil, helt omöjligt. Och pendeln är helt opålitlig men i så fall det enda alternativet.

Jag håller fingrarna i kors o hoppas det finns firmor som ändå vågar satsa på mig trots att jag är en högrisk som ensamstående mamma. Men när jag är på plats, då producerar jag banne mig mer än de allra flesta, det kan jag garantera.

Well. Ödet får vara med här också.

Och så tänkte jag på ambitioner. Vilka ambitioner man har under olika delar av livet. Och självklart började jag gnola på en av mina storfavoriter just nu. Jag vet - den är nästan sönderspelad. Men vissa låtar tål det. Den här gör det definitivt. Underbara Donkeyboy med Ambitions (fra Norge). Jag RYSER till den här låten och vill dansa :-)