En trött kille följer med modern hem från skolan. Gnäll, trötthet, ledsenhet - allt blandat i samma lilla kropp. På något sätt tar han sig uppför alla trapporna till tredje våningen. Modern trollar fram smörgås och yoghurt. Sätter honom i knät, pussar, torkar tårar och matar. Min lilla älskling, säger hon.
Lite senare visade han henne sitt finger som blivit rejält inflammerat vid nagelbandet. Hon tvättar rent med sprit, torkar tårar, pussar och sätter på lite idominsalva och ett luftigt plåster. Modern minns hur hon själv som barn fick ett inflammerat lillfinger där man till sist fick klippa bort hela nageln p g a inflammationen. AJ, hemska minnen.
Efter en stunds läsning i sängen somnar prinsen i sin säng, tungt och rofyllt. Modern beskådar den lilla varelsen med kinder indränkta av torkade tårar. Det är inte lätt att vara liten ibland. Liten på tröskeln till lite större. En stor och liten pojke i samma kropp.
Modern tänker för sig själv att det minsann inte alltid är enkelt att vara vuxen heller...
Nej det är det sannerligen inte. Du skriver sååå bra!!Kram vännen!
SvaraRaderaNä. Det är inte lätt att vara liten när det är svårt att vara stor...
SvaraRadera