Jimmy Choo-hoppsan

Alltså, jag är ju en modekatastrof nuförtiden. Hänger inte alls med. Har ju givetvis hört talas om Jimmy Choo genom Sex and the City. Nu på morgonen loggade jag in på Facebook o några kompisar hade just köat länge i HM:s webbshop o köpt lite grejor av nämnda märke. Shoppinggalningen i mig vaknade. Klickade o klickade o klickade o woops så var jag inne i shoppen. Lade ett halsband och ett armband i varukorgen, men när jag var vid kassan (ja, ni förstår hysterin) så var armbandet redan slut. Fort som tusan avslutade jag köpet av halsbandet. Vet inte ens om det kommer att fungera på min hals.

Hur kan man få en adrenalinkick av en fånig grej som detta *fnissar högt*.

Men KUL är det. Fungerar halsbandet blir jag jätteglad.

Så här ser det ut:

Nu så!

Jag ska jobba lite med affirmationer nu, det finns kraft i det.

Jag är på väg!!! Äntligen är jag på väg in i det nya som har väntat länge. Allt gott kommer till mig, jag är tacksam över det som hänt i mitt liv och det som kommer till mig. Allting utvecklar mig som människa och som förälder.

Det finns motgångar. Om jag vill se det så. Men jag ser det hellre som gångar. Vägar som leder till nya människor, nya uppgifter, ny glädje, nya mål.

Jag är stark, självständig och har en tro på det goda.

Pengar kommer till mig kontinuerligt, när jag behöver dem. Jag behöver inte fundera över när, var eller hur. När jag vet vad jag vill kommer allt till mig lätt. När jag inte vet vad jag vill får jag hjälp att hitta vägen.

Jag är en välsignad varelse och jag har en uppgift att fylla, ett värde att tillföra de människor jag möter på vägen. Jag tar nu emot den energi som flödar till mig utifrån.

Kram till er som läser :-) (och till er andra också, wherever you are).

Det bara är

nä
Som ett NÄ
Nä
Jag kikar in på Facebook, känner knappt ens för att skriva några statusrader. Det kommer bara ett stort nä i min kropp och själ.
Som ett "jag-orkar-inte-nä".

Har mina härliga serier att se, det som brukar glädja mig. Men det är bara ett nä. Fast jag tittar ändå. Mellan de hysteriska varven till köket där jag stoppar i mig både det ena och det andra. Håglöst liksom.

Inte under isen. Nä. Men bara NÄ. Förstår ni?

Arbetslös - Arbetssökande - Arbetstillänglig?

Tänk vilka roliga ord det finns. Arbetslös. Arbetet är lössläppt från mig. Eller rättar sagt, jag är löst från mitt arbete. Arbetssökande är något annat. Kanske borde jag kalla mig arbetstillgänglig?

Hursomhelst har jag gått till arbetsförmedlingen idag. Efter mycket vridande i sängen i går natt, jösses det var längesedan jag inte kunde somna. Lämnade prinsen i skolan, sedan gick jag och tog en fika, anmälde mig och skrev in allt på AF. Fick ett beslut om jobbcoach taget direkt. Kontaktade henne. Tog hem alla filer från AEA om ersättning som ska in. Dock är min skrivare kass, så jag får inte ut den här. Morr *ler*. Gick till vårdcentralen och ska prata med en läkare i morgon om ev kontakt med en kurator (måste gå via remiss från VCT). Sedan ringde jag en annan vårdcentral o om vi vill ändra oss om vaccinering för prinsen har han en ny möjlighet torsdag em. Men inte jag, här har de inte vaccin för vuxna än. Köpte iallafall Emla-plåster till prinsen "ifall om att".

Ringde Skatteverket och Utbildningskontoret och min revisor. Så nu är jag på banan. Eller på en banan kanske? Må bananskalet visa vägen. (Det har det faktiskt ofta gjort för mig).

Ikväll ska jag och prinsen på möte med några föräldrar om situationen i klassen o på torsdag har rektor kallat till möte med alla föräldrar. Vi får se vad det leder till.

Känner mig iallafall produktiv idag. Prinsen är glad som en sol och jag ska ta en kopp kaffe. Amen.

Nedåt

Idag är inte en bra dag.
Multipla lager av stress tynger.
Pengarna slut.
Arbetslös. Måste anmäla mig, vill inte.
Och blir jag arbetslös, måste jag ha sonen hemma mer.
Det blir ett moment 22, underbart att ha honom nära, men också jäkligt jobbigt att ha en sexåring hemma. Jag är för trött för att fixa det.
Krångel med nära vänner som inte mår bra.
Saker går sönder överallt.
Känner mig ensam om mina problem. Det är jag ju.
Och nu är det för mycket.
Borde gå till någon och prata men vet inte var jag ska börja eller vem jag ska gå till.
Sjunker...

Andas ut (och in)

Ska snart sjunka ner i soffan med min prins och andas ut efter en helg med besök. Min äldsta väninna och hennes son har varit på besök. Ungarna har småkivats o lekt och småkivats och lekt och jag och väninnan har inte av naturliga skäl fått så mycket egen tid. Lätt utmattad ska jag nu sätta mig med sonen i soffan o pusta ut lite. Jättemysigt att träffa dem igen o samtidigt skönt både för dem o oss att återvända hem till normal ordning.

När vi svängde förbi affären såg jag på löpet att en liten kille hamnat i koma efter vaccineringen (Aftonbladet). När jag sedan går in på AB för att läsa om detta på nätet ser jag ingenting. Väldigt mysko måste jag säga. Ska forska vidare om detta i morgon. Låter nog prinsen vara hemma i morgon eftersom han varit lite körig i magen.

Ha en fortsatt skön söndagskväll allihop!

Döden och rädslor

Det kommer stunder när man måste tala med sitt barn om det oundvikliga i livet: döden. Igår var mamma och pappa tvungna att avliva sin hund som de haft i 12 år. Hon fick en leversjukdom och det var bäst för henne att somna in. Så oerhört sorgligt, även om hon var gammal. Jag vet att både mamma o pappa sörjer henne mycket, framför allt pappa. Stina var hans bebis, hans älskling. Vila i frid underbara hund. Du var ren och skär glädje och kärlek.

Jag berättade för sonen om att Stina dött. Han ville ha ett förtydligande. Va? Menar du mormor och morfars hund? Sakta sjönk det in och prinsen förkunnade snabbt att "det där är för sorgligt att prata om, jag vill inte tänka på det nu". Jag lät jag honom vara med sina tankar och senare på kvällen kom frågorna om hur hon dog. Varpå sonen förklarade att han minsann också kunde dö. Tänk om jag dör på natten mamma. Vad gör du då på morgonen? Jag talar om för prinsen att då skulle jag minsann vara så ledsen att jag grät och grät och grät.

Nu har de börjat ge influensavaccin till skolbarnen och vi fick ett erbjudande om att ge sonen en spruta i morgon. Men jag gillar ju inte idén att spruta in något som testats så lite i hans system. Så idag tackade jag nej. Samtidigt river o sliter rädslan i mig i takt med att jag läser tidningar och pratar med folk. En tjej jag hörde om har haft ett fullkomligt helvete i två veckor o är sjukskriven i två veckor till. I Finland har en 8-årig frisk flicka dött snabbt av influensan. Hur jag än vrider och vänder på det blir jag inte klok på vilket som är det bästa alternativet.

Ja, tänk om sonen dog. Eller jag, för den delen. Mardrömstanke...

Så, nu får jag helt enkelt försöka "byta" tankar och stå förankrad i mitt beslut. Det som sker sker. Och tänker man för mycket på något drar man det till sig. Gott som dåligt.

Städ- och tvättdag idag. I morgon kommer en underbar väninna o hennes son o hälsar på mig o prinsen. Kul!

Efterlyser en bra skola

Funderar och funderar.
Av för mycket funderingar blir man galen - tror jag.
Så jag ska nog ta med mig en bok o gå ner till ett café på stan o sätta mig en stund. Insupa "människosfären". Och hämta mina nya glasögon som kommit. Håll tummarna, eller rättare sagt ögonen för att de fungerar med skärpan denna gång. Det blir Efva Attling på nosen denna gång, ser fram emot det *ler*.

Och så har jag en fråga till er.
Var i Sthlm finns en trevlig skola med följande:
- Lagom stora barngrupper (max 15-20 barn) och hög lärartäthet.
- Pedagogik som bygger på att stötta barnen i att bli självständiga, empatiska och kreativa.
- Mobbningsfri vardag för barnen.
- Lärare som SER barnen och som vågar och vill utvecklas i sin egen roll.
- Lokaler som har bra standard.

Kom gärna med tips. Finns det överhuvudtaget? Eller måste jag starta en själv?

Kram!

Open up your heart

Nu gäller det!!! Bidragen i Melodifestivalens webbjoker ska bli 10 och sedan ett kvar som går till delfinal. Min väninna Helen Olofsson sjunger på ett av bidragen som är kvar: Open up your heart. En riktigt skön liten soul/gospel-sak som jag verkligen är stolt över att rekommendera. Så snälla, snälla, snälla, snälla ;-) : hjälp mig att hjälpa henne! SMS:a 116 till 72470. Ps. Helen sjunger lead och alla körer, är dock inte med i videon Ds.

Storm

Herregud vad det blåser ute. Vaknade av att det ven i mina fönster.
Just när jag skulle äta frukost ringde prinsens pappa o undrade varför det inte fanns någon jacka till sonen i skolan. MEN, jag lämnade ju honom till pappa med en jacka på i fredags. Fast då tog brorsan emot. Den har alltså blivit kvar hemma hos pappa. Suck... Så jag fick ta fram vinterjackan, åka ner till skolan och smyga in o hänga upp den på kroken.

Längtar efter lillprinsen. Min underbara sötnos.

Men först ska jag få dagen att gå. Har kollat på jobbannonser och det gjorde mig ju inte på så särdeles gott humör. Varför är alla jobbsökarsiter så trista, så svåra att söka i???!! Och varför kan inte det finnas en portal för människor som vill presentera sin egen verksamhet, eller sitt eget kunnande. Gud så trist att sitta på workey eller jobsafari o söka på ord o inse att "drömjobbet" aldrig är paketerat på det vis jag önskar. Kanske jag skulle ge mig in i jobbsökarbranschen och skapa nya verktyg?

Hursomhelst. Här ska läsas en bok som handlar om hur man hjälper barnen att bli ledare i och av sig själva (alltså inte företagsledare *fniss*).

Kram på er!