Önskelistor

På tal om önskningar.
När man levt ett längre tag utan marginaler,
inser man hur lyxigt det är att bara spontant
kunna köpa ett nagellack.
Utan kravlet i ekonomins träskmarker glömmer
man så lätt...
Det ger perspektiv.
Så många människor som har det så jämt.
Och som har det mycket, mycket värre.

En formidabelt lång önskelista har
manifesterat sig.
Den rymmer alltifrån vardagssaker
till stora drömmar.

Det finns något bra med längtan och
önskningar. Som barn på 70-talet
fanns det mycket jag önskade mig.
Då fanns t o m begreppet "lyxmat".
Som dukades upp på helgen om man
hade tur. Och då var föräldrarna
riktigt nöjda.
Idag är det ju inte riktigt så, vi kan äta
lax eller hummer eller oxfilé. Visst,
det kan vara ganska dyrt, men det är
inte riktigt på samma sätt som det var
då.

Att leva i kontraster är bra, det berikar
mig att vara fattig. Förstår ni hur jag
menar. När jag får mitt nästa jobb
med bra lön kommer jag vara så
TACKSAM. Jag lovar er. Och om
jag inte är det, så påminn mig.

Tacksam är jag ju ändå.
Varenda dag.
För min son,
för min familj och mina vänner,
för den här lägenheten och bilen,
för resor till Holland och Skåne
och Vbg.
För en härlig höst på en ny plats.
För den här datorn, min TV och alla
andra ytliga saker som jag har.

Men drömmar finns det.
Jag ska skriva en lång önskelista.
Gillar att göra listor.

Förresten. Ni hörde väl storyn
om killen som tog ett rött gem
för några år sedan och inledde en
byteskedja som så småningom
ledde till ett hus och gud vet vad?
Coolt. Tänker på honom ibland.
Vi kan om vi vill.
Återstår att fundera över hur
jag kan får en iPhone utan
pengar...