Skriva sådär magiskt och spännande.
Om alla funderingar jag har.
Om allt som händer i mitt liv.
Men det är just det.
Det händer inte så mycket.
Vad ska jag skriva om?
Går i skogen.
Följer sonen till skolan.
Söker jobb och surfar.
Kommer hem.
Japp.
Det var det.
Typ så.
Eller som Systerysters söner förmodligen skulle sagt:
- Fett onajs.
Fast det är ju ändå lite najs. På något sätt.
Uppskattar tiden med sonen, den nya lägenheten,
promenaderna.
Men det är nog icke-variationen som gör mig galen.
För jag är en nyfikenhetsmänniska, en som älskar
förändring i alla former och färger. Och jag får
inte riktigt mitt behov tillfredsställt.
Det gnager.
Och hur kul är det att skriva om det?
Och att läsa om det?
Hur ökar jag min läsarskara och kommenterarskara?
Hur blir jag tillräckligt intressant för att läsas?
Och varför är det så j-la viktigt då?
Bekräftelse.
Jo, jag behöver nog lite bekräftelse.
Precis som alla andra.
Men jag träffar ju inte så mycket folk i vardagen,
lever inte med någon (mer än gosprinsen).
TUR jag har honom.
Inte så att jag vill att folk behöver uttrycka att jag är så BRAAAA.
Det är inte det det handlar om.
Mer läskvittot.
Har läst och sett o förstått.
Ett sätt är förstås att springa runt på hundratals bloggar själv
och göra nya bekantskaper. Kommentera själv.
Men jag har ju mitt gäng jag brukar besöka, som också
kikar in här. Man orkar ju inte med hur många som helst :-)
Så är det för oss alla gissar jag. Det är som det är.
Jag kan inte hålla på och fundera på vad som tillfredsställer andra.
Jag kan bara tänka på vad jag själv vill uttrycka, hur jag vill
uttrycka det och när. Och vara ärlig.
Ärlighet är viktigt.
Dagens spännande faktaresumé:
- Powerwalk, vi snackar HÖG fart i morse. Resulterade i
1) trevligt möte med Norrländska
2) urjävlig spänningshuvudvärk och illamående som ännu härjar
- Fm-fika och lunchmöte med två olika väninnor. Trevligt
- Röstade på bibblan i mitt område och skaffade lånekort. Najs.
- Nu sover prinsen o det blir lite Idol o därefter sängen.
Headache - be gone!!! *viftar med trollspöt*
Men vännen du skriver så bra!! I mitt liv händer absolut ingenting, absolut nada, är fårvånad hur man kunnat blogga så länge om så lite"skrattar" Jag har läst o kommenterat många bloggar, men att folk stannar kvar hos en är en gåta.Och det är ju som du säger,lite tidskrävande med för många kommentarer, så det är på gott o ont!! Du hade säkert kunnat fått ihop ngt skitkul eller intressant om ditt fika besök idag, sånt var länge sen jag var på;)Jag tycker det verkar hända mycket i ditt liv!!Kram
SvaraRaderaÅhhh! Vilka bra ord.
SvaraRaderaFör vem skriver vi?
Egentligen?
Varför behöver vi bekräftelse på det vi redan vet?
Att vi är bäst!
Var du glad att du har din "lilla" skara.
Då min utökas blir jag Happy, men du ska veta att jag ofta känt en liten press på mig. Att leverera.
Men jag börjar bli säkrare.
Jag kan bara vara den jag är.
Å jag orkar tyvärr inte läsa tillbaka alla bloggar tillbaka. Det går ju inte!!
Dock har jag hittat något som heter skrivpuff som får i gång min fantasi. Genom Y tog jag mig dit och ska spinna på dessa teman då och då.
Älskar ju att skriva:-)
Varmaste kramen från en som piggnat till lite så här på kvällskvisten.
(Underbar design!)
Å jag tycker om att titta in till dig.
SvaraRaderaJag tyckte att det var för jobbigt när jag hade mycket kommentarer. Kände press på mig att svara tillbaka.
Näe, lagom är bäst. Ingen blogghets.
STor KRAM ♥
Goingar - tack för att ni finns. Ni betyder mycket!!!
SvaraRaderaHåller med Fighter och Babsan, kloka tjejer vet du ;-)
SvaraRadera