Han vaknar sin vana troget tidigt. Klockan 6.
Jag hör hostan, sedan försöker han dra in det tjocka snoret i näsan.
Sedan kommer ropet:
- Mamma! MAMMA!!! JAG BLÖDER NÄSBLOD!!!
Jag galopperar ur sängen och bär en helblodig son ut i badrummet.
Han är ju halt av stukningen.
Dropp dropp.
Blod högt och lågt.
Jag torkar, tröstar, gosar.
In i sängen igen, på med lite film.
Sedan blir han på gott humör.
Magen rasar också, men ändå.
Igår fick han "order" av vår nya husläkare Lena att gå på foten.
Han verkade skeptisk. Men hon var helt underbar och skojade med honom,
han skojade tillbaka, nästan flirtade. Hon skrattade och sa "du var mig minsann
en spelevink". Jag tänkte: Vilken skön start på en relation :-)
Så jag o prinsen är fortfarande hemma o myser. Idag blir det väl
UNO-spel, UNO-spel och UNO-spel och lite dator o film o matlagning.
Mina UNO dagar är över;D Hoppas han kryar på sig lillprinsen!!Kram
SvaraRadera