Jo.
Jag kom ut på promenixen.
Traskade lång väg i skogen, längs med sjöar, en snutt vid en bilväg, upp i skogen igen, utsikt över lyxboenden, badplatser. Möten med mängder av människor i spåret.
Solsken och varmt, bättre i skuggan.
Abraham Hicks i lurarna. Återigen minns jag vem jag egentligen är. En del av något större. Den eviga energin. Så skönt!
Nu är jag hemma och ska stretcha och eftersvettas.
Känner mig glad och nöjd och mycket mer i balans.
Good :-)
Duktiga du! =)
SvaraRaderaKramen