Lätt i hjärtat

vandrar jag hemåt från sonens nya skola.
Han dansade dit. Glad och förväntansfull.
Sådär hoppig som 6-åringar är. Skutt, skutt.
På plats möter oss sex lärare och tiotalet barn.
Stora, ljusa lokaler. Varma leenden. Välkomnande.
Jag fnissar. Säger till sonen att sådär många lärare har nog vare sig han eller jag sett förr på en och samma gång. Alla skrattar.
Fröken L busar med prinsen, lär honom lite teckenspråk och förklarar att det finns en kille i klassen som har det som sitt språk.
Jag säger att jag hämtar efter lunch. Fröken L säger "Efter lunch ska vi gå till parken och är tillbaka vid 14, du kan hämta då". Inget "snälla kom och hämta ditt barn så tidigt som möjligt". Tvärtom.
Jag går hemåt full av glädje i hjärtat. Det har känts toppen med rektorn. Nu ger personalen mig samma känsla. Kompetens. Humor. Bestämdhet. Glädje.

En riktning framåt.

GUD så skönt det känns.
Just idag njuter jag av denna pastill, tänker suga på den och smacka ända fram till kl 14.00.

Tack för hjälpen - kikar uppåt.