Brytpunkter

Vilken vecka det har varit.

Batman fyllde sex i torsdags och lördagen innan hade vi kalas här med 9 barn och 5 vuxna. Min mamma kom just när kalaset var över. Sedan har hon stannat här i en vecka och det har varit roligt men intensivt. I går lunch for prinsen till pappa och jag och mamma såg Hairspray på China, kanonbra föreställning!!! I morse vaknade jag och upptäckte att jag sovit i 11 timmar!!! Hastigt o lustigt fixade vi frulle, sedan skjutsade jag mamma till tåget.

Nu sitter jag här ensam o pustar ut. Livet hinner i kapp. Jag njuter av lugnet och tystnaden. Ser på mina favoritserier.

Och så dyker den upp. Sorgen. Min evige följeslagare som vill få sitt utrymme. Jag sörjer över att jag inte lever med någon, fastän jag inte skulle orka med någon mer i mitt liv nu. Jag sörjer över att jag inte har ett vettigt jobb/uppdrag. Är oändligt stressad över ekonomin nu. Och så går alla apparater sönder just nu. Datorn. Skrivaren. TRE! DVD-apparater. En låda i frysen är i bitar. Kaffebryggaren exploderar snart. Man kan lugnt säga att detta är en brytpunkt i livet.

Jag tänker på lägenheten o nytt boende. Ska jag bo här eller någon annanstans med sonen? Problem i skolan med flera barn som behöver resurser men inte får. De sparkar de andra barnen, tar strypgrepp på dem. Kastar stenar. (Även på min son).

Ingen ordning och reda på något. Och ibland känns det för mycket att hantera själv. Jag vill liksom ta alla frågor, lägga dem i en låda och ge dem till någon. SNÄLLA. Hjälp mig. Någon. Ta över. Jag orkar inte.

Pustar ut.
Ska njuta av att jag kan vila nu några dagar.

Jag kommer in här så ofta jag vågar öppna datorn, måste reparera den och väntar på delar. Läser alltså inte så mycket hos er andra nu, men kommer ikapp när jag kan, jag lovar.

Kram!