Sitter i tystnaden och lyssnar

Lyssnar på ljuden som finns där. Fläkten på avstånd i köket. Den där höga tonen som finns när daton är på. Element? Och blåst, regn och löv som faller ner på min balkong.

I frånvaron av sonen försvinner alla måsten. Egentligen. Det är bara inuti mig de bor. Har bestämt mig för en vilodag.

Fast samtidigt vet jag att det känns ännu skönare efter att ha gjort något bra. Som rensat i lägenheten och tagit en prommis. Men det är ju ganska trist i sig.

Det faktum att jag vaknade så sent gör att jag står inför ett val. Sätta full fart och få saker gjorda innan kvällen, eller bara vara.

Nästa lördag har sonen och jag just landat i Spanien.... Behöver packa väskan. Kollade väderprognosen i går och blev så besviken. Efter 22 grader och sol ska de få 14 grader och regn där nere.... Jag lovar er, prinsen kommer att gråta om det blir så. Han har sett fram emot detta så länge!

Lite lördagstankar från mig. Det blir ett avsnitt av en serie till innan jag gör något företagsamt :-)

Presenter, kommentarer och livet

När jag kom hem idag ropade prinsen: - Du har en present på bordet mamma!
Lycka! Älskar presenter. Och se. Notera särskilt omslagspappret :-)

En halvtimme senare kommer prinsen ut i köket och säger:
- Jag vill bara säga att jag är väldigt tacksam för allt du gör för mig. Du planerar min födelsedag med mig, köper presenter, gör läxor med mig. Det gör mig....lycklig.
Gissa hur lycklig JAG blev av den kommentaren :-) Min snart-nioåring gör mig glad varje dag.

Sedan har vi gnotat och gnetat ikväll med läxor och avslutar kvällen med bokläsning (jag läste högt för sonen i en bok han älskar).

Mysigt. Nu sover goingen.
Jag ligger här i soffan och tänker på A som förlorade sin man alldeles för tidigt. Jag tänker på Fighter som testflyger på nytt jobb. Jag tänker på Greta i Afrika, Nica-Ankan och alla andra fina bloggvänner jag har. Jag tänker på att jobbet är ansträngande och att jag är osunt trött jämt. HUR ska det bli när mörkret kommer???

Kram på er!

Time for a Swatch?

En switch i livet skrev jag om nyss.
Jag gillar ju tävlingar förresten.
De är en krydda i livet.
Och så gillar jag att springa runt på nätet och hitta nya bloggar.
Hos Fyndigt by Frida hittade jag en kul tävling där man kan vinna en Swatch-klocka.
Gud så länge sedan jag ägde en klocka.
Det vore så himla mysigt att ha tiden med sig igen ;-)
Gillar den vita lite extra mycket :-) Gå in och kika här.

Nej, jag försvann inte för gott

Jag bara tog en väldigt lång paus.
Gör det kanske fortfarande.
Ni vet. När livet vänder ibland.
När det blir intensivt på någon front.
När allt annat skjuts åt sidan.
Ja, då behöver man kliva ut i ledigheten ett tag.
Hur den än ser ut.
Jag började ju jobba i januari.
Åh herregud vilken omställning.
Jag skojar inte.
Många plus.
+ Nära till jobbet, 15 min bil, 25 min cykel.
+ Flex, kan även jobba hemma
+ Kan alltid åka till sonens skolmöten och jobb ikapp
+ Trevliga kollegor, lär mig nya saker
+++ Lön varje månad!!!
- Inte riktigt det jag tycker är roligast
- Jag är så TRÖTT. Jämt. Lägger mig efter sonen.

Än så länge fler plus, även om tröttheten går ut över resten av livet.
Det finns mer att prata om.
Tar det lite lugnt i början även här.

Börjar med att säga HEEEEEEEEJ!!!
Hur har ni det alla goa bloggvänner?

Puss. Puss. Puss.

Som ett marathon

Vad gör man en dag när man är barnledig.
När man har sovit ut, ätit frukost.
Tittar ut på vädret och tycker en smula synd om alla tusentals människor som ska springa marathon.
Ångrar sig sedan och tänker att det nog är mig det är lite synd om, som inte har vett att se till att ha en marathon-fysik.

Linnena glider uppåt nuförtiden. Det har de aldrig gjort förut.
Det är liksom kurvornas lag som tar över och transformerar ett långt linne till ett kort.
Fruktansvärt irriterande.
Och deprimerande.

Och jag tänker att jag vill göra något BRA av den här dagen.
Älskar att se på mina serier. Det är jag värd. Att få vila efter veckans jobb-marathon.
Men samtidigt. Jag är så LAAAAAAAT.
Ibland tar jag tag i städningen och känner mig produktiv och skön.
Men min kreativitet blir det inte så mycket med på helgerna.

Jag fångar dagen, men med minsta möjliga motstånd.

Fast nu, i de uppåtglidande tröjornas tidevarv, känner jag att det är dags att trotsa mig själv.
Jag ska fan ge mig ut i det pissblöta, iskalla skitvädret. Jag ska promenera.
Känna livet i mig. Minnas att jag är stark om jag vill. Hoppas att det ger ännu mer energi.

Vill göra något annat kuligt idag. Vad kan det tänkas vara?

Puss i pannan på er denna regniga, tankeframkallande förmiddag.

Små små intag

Det går liksom inte att ta in.
Inte på riktigt.
Det där hemska som hände på Utöya förra året.
Det är så kopiöst horrorfyllt att jag medvetet försöker undvika det som skrivs. Iallafall så gott det går. Men idag kunde jag inte låta bli att kika på Aftonbladets nyhet om hur 40 000 människor samlats på torget i Oslo för att sjunga sången som Breivik tycker så illa om.
Jag ser på klippet och det går inte att hindra. Tårarna faller. Jag tar in det fasansfulla i en liiiiiten bit. Känner med norrmännen. Framförallt med de anhöriga till alla dessa barn och mammor och pappor som inte kommer tillbaka.
Och jag tänker att alla hemskaste hemska dåd ofta får en kontraeffekt.
Breivik ville nog inte ena folkgrupperna i Norge direkt...
Men det han gjorde bidrar till just det.
En vilja att ena, förena.
Hoppas att just det, om något, ramlar ner som en insikt i hans dimmiga hjärna.
Det vore ett bra straff.

Öronmärkt

Hej vänner!

Nej, jag har inte gått i dvala, dött eller gjort något annat radikalt.

Jag har bara börjat arbeta. På heltid.

Och plötsligt hinns ju inte så mycket annat med.

Eller orkas inte med.

Jobb, iväg tidigt, hemma vid 18. Laga mat, läsa lite läxor, mysa med prinsen.

Lägga prinsen.

Lägga sig själv. Spela några rundor WF.

Sova.

Kan inte låta bli att undra om det är det här vi ska göra med våra liv.

Bara låta dagarna gå i en sorts produktionsprocess.

Att inte ha frihet och medel att kunna välja fritt, kréera.

Och OM vi hade det, skulle vi göra det?

Funderar mycket på sådant.

Samtidigt tillhör vi ju de gynnade fem procenten av jordens befolkning.

Det är väl lyxtankar jag tänker.

Men ändå, medan dagarna traskar på, försöker jag fånga dem. Varenda en.

För de kan bära på guldkorn i all sin vardaglighet.

Idag har jag sonen hemma med öroninflammation.

Ingen fara med honom, pigg och glad.

Vi har käkat våfflor, gjort läxor i lugn och ro och nu blir det snart lite egen tid.

Men i morgon är det jobb och skola igen. Hoppas han orkar med kombon penicillin och skola.

Sån't är livet.

Puss i pannan på er, hoppas era liv är något mer spännande ;-)

Lite härligt är det allt ändå

:-)

Fredag och droppeli-dropp från taken utomhus.

Solen stekte på som tusan och jag fick värsta "alp-känslan" :-)

Har jobbat på fokuserat i veckan, det känns bra att producera och vara aktiv igen. Det är viktigt på något sätt att känna sig till nytta för någon.

Prinsen käkar pizza, jag som tog en falaffel på lunchen hoppar helt att laga mat. Det blir nog en macka och sedan fruktsallad med mys framför TV:n. Eller Wii-ande med prinsen.

Härlig fredag - ha en skön helg allihop!

Nä, jag vet inte jag

Äntligen fick hon ett jobb.
Hon jobbar som en gnu.
Är kompetent och gör ett bra jobb.
Men gnistan finns inte där.
Den som fanns förr.
När hon gjorde karriär.
Ingen spänning.
Inget spännande företag.
Ingen som ser henne som en stjärna.

Men hon har nära till jobbet.
Och en lön.
Det är hon glad för.
Men ändå.
Det känns som att något saknas.
Det känns tomt i en bit av själen.
Livsdrivet framåt saknas.
Kanske är det bara ett kemiskt påslag.
Kroppens sätt att försätta henne i Depp.
Ja inte Johnny. Nej Mr Depp Ression.
En känsla som återkommer då och då.
Hon saknar spåret. Den där känslan då livet driver framåt.
Som när hon gjorde musik.
Eller var ute på äventyr i fjärran land.
Eller bara var smalare.
Hon vantrivs i sin kropp, men orkar inte göra något åt den.
Hon jobbar ju jämt. Det finns inte tid.
Hon älskar sonen. Han är glädjen.
Men längst därinne, är det som en bit är död.
Medelåldern?
Fucking jävla medelåldern.
Var tog hoppet, och orken och äventyren vägen?
Ska det vara så här jämt?
DET är en stor rädsla.
Lite vardagligt småtrist.
Resten av livet?!!!

Hon träffar en go kille.
Ett gammalt ex.
Han får henne att skratta.
Det är underbart.
Men hon vill inte ha sex.
Hon vill inte ha några krav på sig alls.
Hon har blivit så van vid friheten, att allt som liknar något annat är ett hot.
Så jävla typiskt.
Hon kan nog inte bli sådär galet kär igen. Någonsin.
Så känns det.
Det blir för komplicerat.
Hon vill inte kompromissa.
Argumentera. Mötas på halva vägen.
För vad? Gamla illusioner om romantik som på film. Det är inte verkligt.

Tomt i en bit av själen....

Och ändå är allt bra.
Hon och prinsen är friska.
Hon har ett jobb och är glad över att sätta sig i bilen varje morgon.
Hon har familj och vänner.
En helt ok lägenhet.
Folk märker att hon har mycket energi nu.
Den varar tills dess prinsen lagt sig. Sedan orkar hon inget mer.

Nä.
Jag vet inte jag....

Mysigt värre

Åh så skönt med sovmorgon!

Lade mig sent igår.

En god vän var på besök och han och jag och prinsen spelade golf på Wii tills sonen slocknade. Sedan fortsatte jag och vännen till ett på natten (med golf alltså *fniss*).

Så himla kul. Somnade alltså sent och vaknade först sju och sedan igen vid 8.11 då en superpigg prins kom in till mig för lite morgonpussar och kramar.

Så himla härligt att se honom så pigg, de senaste veckornas omställning med långa dagar i skolan har gjort att jag fått väcka honom varje morgon, något som aldrig hänt förr. Därför är helgerna ljuvliga, mysigt med pigg unge.

Nu myser vi inne. Brrr så kallt i hela Sverige. Runt -10 här men vi överlever. Får se om jag orkar masa mig ut och åka lite pulka senare. Snart kommer en vän till sonen på besök. Älskar det lugna tempot.

Och i kväll är det Mello. Underbart!!!

Kram på er!

http://svt.se/melodifestivalen/20120203212102/melodifestivalen_2012_ar_inte_bara_bogarnas_fest

Mitt nya liv

En söndagsbloggare...

är det en sådan jag blivit?

Man kan ju undra *ler*.

De senaste veckorna har fullkomligen sprungit iväg,

det blir så när man är inne i jobbsvängen igen.

Upp 6, lämna prinsen kl 7.30, på jobbet 8 och hemma ca 17.30.

Efter matlagning blir det inte mycket tid över till prinsen.

Men vi mår bra båda två (nåja, lite virus bor hos prinsen)

av de nya rutinerna. Sonen tycker det är spännande att

vara kvar på fritids länge och eftersom vi bor så nära skolan

är det superkort transport hem till mat och mys.

Jag glädjs över många saker: goa kollegor, mycket att göra,

flexibilitet i arbetstid, nära till jobbet och hem (15 min bil)

och sist - men inte minst - lönen som kom häromdagen.

Jag kom hem från jobbet och när jag fick syn på

lönespecifikationen på hallgolvet började jag nästan gråta.

Ja, allt är ju relativt, men man kan lätt säga att jag

blivit mindre kräsen i jobbsvängen. Helt klart.

Nu tänker jag andas ut ett tag, det är SÅÅÅÅÅ skönt att

slippa läsa jobbannonser ett tag. Det här är ju ett vikariat,

men jag hoppas på en förlängning på något sätt innan året

är slut.

Så livet består av mitt jobb, mys med prinsen och umgänge

med min nya dator. Jag bara älskar den. Har barnledig helg

nu, ska snart ge mig ut på promenad i solen. Men jag vill

även hinna sitta med datorn och leka lite. Lära mig mer

om design bland annat. Göra musik igen.

Summa summarum: Lite förkyld, men mår toppen i övrigt! :-)

Ha en skön söndag allihop!

Skäms lite

Jo, för jag sitter här på söndagsmorgonen och har på ett program på trean som heter The Cougar. Ett dejtingprogram med en kvinna 40+ som ska hitta en yngre kille. Jag vet inte vad det är som gör det hela en liten smula obehagligt. Kanske för att jag själv har en son och funderar på hur det skulle vara om han var 20 och en kvinna i 40-årsåldern fångade in honom? Och konceptet är lite klumpigt. I slutet, vid "elimineringen" ber kvinnan killarna att komma fram och kyssa henne. När hon vänder kinden till åker de ut. Usch, det känns obekvämt för dem allihop. "David. Kiss me!" Brrrrr. Men ändå tittar jag. Skäms på mig!

Nä, ska nog avbryta här och ge mig ut på en promenad. Äntligen. Flera dagars magont och huvudvärk har lättat något och jag känner att jag måste ut i luften. LUFT!!! Och, minsann, kikar inte solen fram också :-)

När jag kommer hem ska jag fixa lite i hemmet. Men kanske blir det en liten dejt med ett ex sedan tjugo år tillbaka. Han dök upp för några veckor sedan och är supergullig med min son. Vi skrattar mycket allihop. Inget fysiskt än, alls. Men kul träffar, precis vad jag behöver nu :-) I övrigt ska jag leka med min nya, fantastiska dator och till sist - som pricken över i:et - kommer prinsen hem igen. TJOHO!

Ha en skön söndag allihop!

En smula himmelrike

Så anlände den till sist.

Min nya vän.

iMac:en.

Åååååååååh, så underbar!!!!!!!

Jag är kär. Helt förtrollad.

Lätt att sparka igång.

Fantastisk skärm och upplösning.

Snabb.

Oerhört intuitiv och lätt att använda.

Jag är SÅ HIMLA GLAD :-)

Kommer att ägna ledig tid åt att leka med min ritpenna

som jag köpte till (Bamboo Fun Touch tror jag den hette),

samt i programmet Garageband där jag kan göra musik.

ÅH så kul.

Det händer många bra saker nu, jag är så evinnerligt tacksam

för det.

Och på måndag börjar jag på nytt jobb. Bara en sådan sak :-)

Ja ni som hängt med mig ett tag förstår nog hur det känns

att äntligen få blir produktiv.

Ska förhoppningsvis bli bättre på att lägga upp lite bildmaterial

här också framöver. Det blir liksom lite roligare nu.

Tänkte gå in hos Kandy och gå igenom några av hennes tutorials.

Kram på er!

Men gaaaaah, KOM nu då!

Väntar och väntar.
På min nya iMac.
Leverans under dagen.
Varför alltid sist till mig?
Kan inte göra ärenden, låst till hemmet.
Typiskt.
Har väntat i sju timmar. (Och 8 dagar dessförinnan).

Så snälla, kom nurå!

Ofengigt men fint

Prinsen har varit hos pappa i helgen, så jag passade på.
Dags att städa, sortera lego, stuva undan, fixa i ordning
och DAMMSUGA.

Ja, ni vet hur det blir i barnrum väldigt fort...

Well, ibland får jag energi av att köra igång med städet,
då är jag ostoppbar. Idag fick det bli lite ommöblering.
Nu bor ju inte vi i något stort, lyxigt hus, utan i en liten
lägenhet. Men man gör så gott man kan. Med ett stort
lass möbler och prylar gäller det att stuva snyggt.

Nu är jag klar, hans skrivbord står vid fönstret,
men lite snett och inte symmetriskt (alltså mer åt höger
för att jag var tvungen att klämma in lite andra prylar
till vänster). O-feng-shuigt så det förlår.
Och så har jag satt upp en ljusslinga runt fönstret,
det blir så mysigt :-)

Måste fixa en ny kappa och persienner till lillskrutten
också. Men i natt får han sova utan gardiner.

Tror han kommer bli glad.

Men hoppsan. Jag satte mig ner två minuter.
Monumentalt misstag. Luften gick ur mig.
Och hallen är full av prylar jag måste fixa i ordning.
Kasta tomglas och lite annat skojsigt.

Bara att ta sig i kragen. Får handla mat i morgon...

För övrigt har jag haft en jättemysig helg. Berättar
mer om det vid tillfälle ;-)

Hur har er helg varit?

Nyårsmys

Rubriken ljuger en smula.
Man kan inte påstå att vi mös sådär jättemycket
på nyårsafton. Den tillbringade vi på akuten med
halsflussig son som hade hög feber.

Nu börjar han likna sig själv igen efter några
dagars penicillin och vi är hemma och myser
för fullt. Stormig natt och dag idag, vi trotsade
ändå vädrets makter och sonen är nu nyklippt.

Så...

Ledigt och hemma och myspys. Älskart!
Och så har jag köpt syndernas synder.
Fnös när jag såg dem i affären.
My Lord.
NU? Liksom.
Men jag föll till föga.
Noll karaktär.

Semlor såklart....