Min going

Han vaknar sin vana troget tidigt. Klockan 6.
Jag hör hostan, sedan försöker han dra in det tjocka snoret i näsan.
Sedan kommer ropet:
- Mamma! MAMMA!!! JAG BLÖDER NÄSBLOD!!!
Jag galopperar ur sängen och bär en helblodig son ut i badrummet.
Han är ju halt av stukningen.
Dropp dropp.
Blod högt och lågt.
Jag torkar, tröstar, gosar.
In i sängen igen, på med lite film.
Sedan blir han på gott humör.
Magen rasar också, men ändå.
Igår fick han "order" av vår nya husläkare Lena att gå på foten.
Han verkade skeptisk. Men hon var helt underbar och skojade med honom,
han skojade tillbaka, nästan flirtade. Hon skrattade och sa "du var mig minsann
en spelevink". Jag tänkte: Vilken skön start på en relation :-)

Så jag o prinsen är fortfarande hemma o myser. Idag blir det väl
UNO-spel, UNO-spel och UNO-spel och lite dator o film o matlagning.

Stukade

Hämtade prinsen igår hos pappa. Han hade stukat foten rejält under förmiddagen o kunde inte ens stödja på foten. När vi kom hem till lägenheten var alla p-platser upptagna, jag lyfte ur sonen o satte honom i trapphuset tillsammans med en ryggsäck o en kasse mat. Funderade, skulle jag stå kvar fulparkerad och bära upp honom först, eller parkera först o sedan ta upp sonen. Behövde inte fundera länge, för min granne dök upp tillsammans med en man o tre hundar. Vi sade glatt hej, o sedan förklarade jag läget. -Inga problem, sade hon. Parkera om bilen du, det här fixar vi. Sedan ser jag hur hon, som är så liten men vältränad, lyfter upp sonen på ryggen och bär upp honom till fjärde våningen. Mannen tar mina kassar. Jag blev alldeles tårögd och varm i hjärtat. Vilka grannar! :-) Sade jag att jag trivs här? ;-)

Till saken hör ju också att jag har en inflammerad axel som vägrar ge med sig. Så kl 15.15 ska både prinsen o jag till vårdcentralen. Han kan fortfarande inte använda foten och den är svullen. Det blir till att bära honom upp och ner själv här...

Helgen har varit toppen med flera vänner på besök (barnledigt) och utgång med dans på lördagen. Det är väl därför armen/axeln gör så himla ont igen.

Men men, jag är GLAD och mår bra i övrigt. Livet puttrar liksom på.

Kram på er.

Overjoyed

Today I feel I want to write in English. Can it be because I listen to Abraham-Hicks during my morning walks? ;-) However, today, after five walks this week I burst out in tears during my walk. The nature was so beautiful. I saw the waterdrops in the grass, reflected by the sun. I saw the lakes, glittering, as of joy. I felt a huge release, like I dropped a ton of weight off my shoulders. And I realised that I - I - have brought these changes to myself. A great sense of gratitude fills me when I recognize my own power. This new apartment, the fantastic forest, the lakes, it could not be better right now. And I orchestrated it through the powers of asking and receiving. Placing myself in the nature everyday really mages a huge difference in how I feel. It lasts the whole day.

I am blessed. Truly blessed :-)

Listen to Stevie Wonders overjoyed and feel just that :-)

Nä

Jag dog inte av att skapa en ny blogg.
Jag har bara inte så mycket att berätta.
Mår toppen av att gå promenader varje dag, en skön start på dagen.
I morgon ska jag på en jobbintervju, till helgen ska jag ut och dansa för första ggn på hundra år (känns det som).
Känner mig just nu... rastlös...
Mmmm, just det, rastlös. Ska försöka bota med att lägga mig tidigt igen, med en god bok i handen.

Kram på er!!!

En ny bebis

Halloj folket!

Jag har blivit med ännu en blogg: Gladsaker.
Här tänkte jag att du och jag samlar på det som gör oss glada. Varje dag. Jag vet att jag behöver göra det lite rutinmässigt för att resa på rumpan från stolen och öppna mina ögon. Så kika gärna in och tipsa om den till andra. Ju fler glada berättelser - desto härligare.

Godsaker är en sak. Gladsaker en annan. Och ibland är de detsamma *ler*.

Fick i korgen

Eller vad ska man kalla det?
Kom på att det måste vara mataffärsinnehavares smartaste idé.
Låt någon smyga runt i affären och låtsaspacka varor.
Men det personen istället gör är att lägga ner varor i folks korgar.

Råkade ut för det igår. Vid kassan upptäckte jag torkade aprikoser i min korg. Inte mina sa jag glatt till kassörskan som tog emot dem. Sedan stod jag där som en zombie och lade upp varor på bandet. Inte förrän jag packade ner dem reflekterade jag över att jag dessutom fått tre stycken lingondricka i kassarna. Jag insåg att det förmodligen är tanten som kom in efter mig som nu missar både sina aprikoser och sin dricka. Det var ju inte självscanning, så jag betalade, men ändå. Vad besviken hon ska vara. Och igår drack vi lingondricka till maten.

Men tänk er.
En gyldene idé.
Om alla gick hem med två varor extra...

Jag är mållös, vilken man

Ett klipp fyllt av kärlek :-)

Viktig morgon

Prinsen slocknade på sin säng redan vid 18-snåret igår. Vaknade 6 i morse. Full fart. Första skoldagen idag. Ber honom ta på sig kläderna och skynda sig lite, för snart kommer pappa. VA? Pappa. Ska du och jag och pappa GÅ TILLSAMMANS till skolan?!!! Sonen lyser upp i ett soligt, lyckligt leende. Han tror nästan inte det är sant. Det kniper till i mitt hjärta.

Möte i klassrummet med nya fröknar, alla barn och många föräldrar. Därefter går vi ut och lärarna sjunger för barnen. Så härligt. Jag blir så glad av energin. Rektorn står mitt i gänget och riktigt bubblar av bus. Vi fnissar allihop. Det blev en fin start för oss allihop känns det som.

Viktigt!

Dagen före dagen

Dagens gåta är:
Hur märker man att ens barn börjat i skolan?

Svar: Man blir själv förkyld.
I morse lät prinsen rätt rosslig.
Och gissa hur många gånger jag nös på väg hem från skollämningen? Typ 40.
Så typiskt. Tänk att bacillspridningen ska ske så omedelbart när man tussar ihop några ungar.

Well. I med Echinagard.

Idag kommer härliga M och E hit (se min länklista mammapappabarn). Ser verkligen fram emot det - har inte träffat lilla E än.

Regntunga skyar. Öppnar fönstrena och inhalerar luft.

Desiderata

Bara älskar den här texten.
Den satt länge på mitt kylskåp (för 20-talet år sedan).
Hittade den i flytten igen.
Författare amerikanen Max Ehrmann 1927.

----------------------------------------------------------

Vandra lugnt i brådskan och larmet,
minns vilken frid det kan finnas i tystnaden.

Lev i sämja med andra människor, så långt det är möjligt,
utan att förneka dig själv.
Hävda din sanning lugnt och högt;
lyssna också till vad andra säger,
även dårar och ignoranter har sin berättelse.
Undvik bullersamma och stridslystna människor,
för sådana är en plåga för sinnet.

Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter eller inbilsk,
ty det kommer alltid att finnas någon som är bättre eller sämre än du.
Gläds åt det du uppnått och de planer du gör upp.
Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är.
När lyckan skiftar är det ett beständigt värde.

Var försiktigt i dina företag, ty världen är full av svek.
Men låt inte detta skymma den sanna dygden,
många strävar efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod.
Var dig själv och trotsa framför allt inte känslan:
var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med all strävhet,
kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset.

Mottag sorglöst vad åldern bär med sig,
uppge utan bitterhet ungdomens attribut.
Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka.
Men plågas inte av fantasifoster. Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda.

Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv.
Du är ett barn av världsalltet,
liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här.
Oavsett om det står klart för dig eller ej,
betvivla ej att världsalltet är sådant som det borde vara.

Förbli således i fred med Gud, vad du än tror om hans existens,
vad du än upptas av och vad du än åstundar.
I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med dig själv.

Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar är denna värld alltjämt härlig. Var aktsam, försök vara lycklig.