Månen är rund och go, lyser däruppe på himlen som aldrig förr. Fick veta av en väninna, vars syster är polis, att de har statistik på att det sker fler olyckor och att folk är galnare än vanligt just runt fullmåne. Kan det vara därför den här dagen blev så tokig? Jag körde iväg för att delta vid min kusins dotters dop. 12.30 stod jag i en tom kyrka och undrade om jag var galen. Var jag i fel kyrka. Till sist hittade jag en vaktmästare som berättade att det var rätt kyrka, men att barnet som skulle döpas och modern åkt till sjukhuset och att dopet ev skulle bli av senare.
Ringde min kusin som bekräftade, men hon ville att jag skulle åka hem till familjen o vänta. I deras hus gick 30 pers runt och bet på naglarna och undrade hur det gick på sjukhuset. Dottern J hade fått eksem och vätskande sår i eksemet och var illröd på hals o i ansiktet. Sjukvårdsrådgivningen insisterade på att de skulle åka in till sjukhuset. Vilket de gjorde. Efter lång väntan fick J antibiotika intravenöst, och vi andra käkade lunch hemma, drack kaffe o åt tårta. Kl 16 kom modern o stackars lilla J hem på permis och 17 döptes hon av prästen i hemmet. Nu på kvällen är J på sjukhuset igen med mamma där hon ska stanna över natten.
Lite upp och ner kan man nog lugnt säga. Väldigt konstigt dop, men trevligt ändå på sitt sätt och ett tillfälle man definitiv kommer att minnas.
Jag känner mig pigg och glad idag och det var längesedan. Nu ska jag lägga mig och mysa och ha en LÅNG sovmorgon i morgon. Yes! :-)
lördag 30 januari 2010
fredag 29 januari 2010
Bomber och injektioner
Denna natt tillbringade jag helt och hållet i nazi-Tyskland, fast jag var ändå på gården jag växte upp på. Ni vet hur det är med drömmar, en mängd fragment sätts ihop på ett lustigt sätt. Nåväl, på gården var jag tillsammans med ett gäng släktingar och vi höll hela tiden på att packa för att fly. Det var 40-tal och tyskarna hade smällt av en atombomb i närheten (eh) och nu ville ministeriet att alla skulle in och få injektioner för att överleva. Det var bara det att vi kom från från framtiden (jajamensan) och vi VISSTE att de där injektionerna skulle göra oss till beroende knarkare - allt för att ministeriet skulle kunna hålla oss i schack. Så vi packade och packade våra väskor och funderade på flyktstrategier. I min dröm letade jag i kartor, försökte hitta kuststräckor och kikade i mitt minne efter någon fiffig kunskap jag kunde ha eftersom jag kom från framtiden.
Jag var uppe på toan en gång och två gånger kom plogbilar och väckte mig, men hela tiden återgick jag till drömmen. Jobbigt! På morgonkanten hade den ännu inte funnit en lösning.
Kan detta bero på att jag tillbringade halva kvällen igår med att leta efter mötesmaterial som jag fick på ett möte före jul - det är helt spårlöst borta. Jag blir GALEN. Och jag ska på möte idag igen, får svälja förtreten och be om nytt material. Hur är det möjligt? Jag brukar ha superkoll på grejor. Men som jag säger, lite symptomatiskt för mig den senaste tiden.
Hoppas ni andra haft en lugnare natt! :-)
Jag var uppe på toan en gång och två gånger kom plogbilar och väckte mig, men hela tiden återgick jag till drömmen. Jobbigt! På morgonkanten hade den ännu inte funnit en lösning.
Kan detta bero på att jag tillbringade halva kvällen igår med att leta efter mötesmaterial som jag fick på ett möte före jul - det är helt spårlöst borta. Jag blir GALEN. Och jag ska på möte idag igen, får svälja förtreten och be om nytt material. Hur är det möjligt? Jag brukar ha superkoll på grejor. Men som jag säger, lite symptomatiskt för mig den senaste tiden.
Hoppas ni andra haft en lugnare natt! :-)
torsdag 28 januari 2010
Skott
Min bil tog sig fram som en segelbåt mot prinsens skola idag. Liksom vaggandes, svajandes från sida till sida i all snö. Den är framhjulsdriven och däcken spinner för fullt. Jag gick ner tidigt och skottade fram bilen o vi tog oss tryggt o i tid till skolan. Väl på väg hemåt börjar jag bli smånervös. Hur tusan ska det gå i min branta backe. Jag har ett rödljus som jag stannar vid på väg in mot stan. Sedan svänger jag vänster i ca 15 m o sedan är det höger och uppför en mycket brant backe mitt i stan, ca 40 meter lång. Det svåra är att få fart upp i backen, för ofta har man bilar framför sig som inte tar fart, de ska ju fortsätta rakt fram. Idag hade jag tur. Jag låg längst fram i kön. Gasade på, slirade uppför backen och det var nääääääääääästan så att bilen inte kom upp. Fick en adrenalinkick av äventyret.
Kom in på min totalt insnöade parkering (ca 20-30 cm snö) o eftersom våra röjare inte var på plats lånade jag grannens stora snöskyffel. Sedan har jag tillbringat 45 minuter med att manuellt skotta mellan bilarna, där plogbilen aldrig kommer åt och där det blir drivor. (Vi snackar AJ och OJ i min rygg o i min vänstra arm redan). Men det var liksom KUL att skotta. Har man inte det som jobb kan det vara riktigt skojsigt att ägna sig åt ibland. Just när jag var klar dök plogbilen upp. Blev nästan full i skratt.
Gick och funderade på ordet skott. Att skotta och ryggskott. Sedan blev jag på riktigt gott humör när jag tänkte på alla skott på träden som kommer till våren. Och det ledde till tulpantankar. Sedan överfölls jag av minnen från Skottland. Till sist tänker jag att det hade varit gott med en skotte nu, alltså en sådan man äter ;-) (fast det finns en del härliga skottar, det medger jag, kolla bara in Jennifer Anistons senaste hunk, har sett honom på film = mysig).
Kom in på min totalt insnöade parkering (ca 20-30 cm snö) o eftersom våra röjare inte var på plats lånade jag grannens stora snöskyffel. Sedan har jag tillbringat 45 minuter med att manuellt skotta mellan bilarna, där plogbilen aldrig kommer åt och där det blir drivor. (Vi snackar AJ och OJ i min rygg o i min vänstra arm redan). Men det var liksom KUL att skotta. Har man inte det som jobb kan det vara riktigt skojsigt att ägna sig åt ibland. Just när jag var klar dök plogbilen upp. Blev nästan full i skratt.
Gick och funderade på ordet skott. Att skotta och ryggskott. Sedan blev jag på riktigt gott humör när jag tänkte på alla skott på träden som kommer till våren. Och det ledde till tulpantankar. Sedan överfölls jag av minnen från Skottland. Till sist tänker jag att det hade varit gott med en skotte nu, alltså en sådan man äter ;-) (fast det finns en del härliga skottar, det medger jag, kolla bara in Jennifer Anistons senaste hunk, har sett honom på film = mysig).
onsdag 27 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
Affirmerar
Värme och sol
Sol och värme
Värme och sol
Sol och värme
Kom igen! Häng på nu:
VÄRME OCH SOL
SOL OCH VÄRME
VÄRME OCH SOL
SOL OCH VÄRME
(Tänker drömma om att jag är på Kanarieholmarna med mamma o pappa, de är där i 3! veckor o har 22 grader just nu).
Sol och värme
Värme och sol
Sol och värme
Kom igen! Häng på nu:
VÄRME OCH SOL
SOL OCH VÄRME
VÄRME OCH SOL
SOL OCH VÄRME
(Tänker drömma om att jag är på Kanarieholmarna med mamma o pappa, de är där i 3! veckor o har 22 grader just nu).
Röster i gången
Efter besök hos kuratorn och matshopping på stan beger jag mig hemåt. Jag tar mig upp igenom stadens galleria och går den inglasade gångbron över bilvägen. Här hänger, som vanligt, ett stort urval av stadens alkoholister. Det luktar urin här, inget trevligt ställe att vara på. Och som människor gör, slår man ner blicken och rusar framåt, hemåt.
Idag möts jag (och kvinnan framför mig) av en liten röst som på riktig Anderssonskans Kalle-dialekt säger "MEN vad har vi för gulliga tjejer HÄR då". Jag har redan hunnit en bit på väg förbi, men kan inte låta bli att le, vänder mig halvt om och säger tack. Snabbt replikerar en annan man "ha en trevlig måltid" (med anspelning på mina fyllda matkassar). Tack detsamma! svarar jag inlärt och funderar sedan kort över om denna man kommer att äta över huvud taget idag. Sedan ser jag ytterligare en man, som en alkoholisternas snyggovariant, inte helt olik Christer Ulfbåge (som jag gillar). Mannen hänger med armbågarna mot räcket. Han lyfter lätt ena ögonbrynet när jag går förbi och ler. "Skaru ha hjälp" säger han o nickar mot kassarna. Jag fnissar o säger att det skulle jag nog behöva. Men jag går vidare.
Det är inte första gången jag blir trevligt bemött av detta gäng. Inte alltid samma människor, men ändå lite samma jargong. En gång, när prinsen var liten, var det en alkoholist (som f ö såg ut som en GALEN Nick Nolte på droger) som ställde sina öl åt sidan och hjälpte mig bära upp vagnen 8 halvtrappor när hissen var trasig. Prinsen var tyst som i chock, men jag blev överlycklig o alldeles varm i hjärtat. TACK du goa människa som såg mig. En annan gång fick jag sällskap på vägen av en kille som ville tala om att han haft ett "riktigt" liv en gång. Att han tillhört eliten i skytte o till och med tävlat i VM eller om det var OS?
Poängen med inlägget är förstås att det finns trevliga människor i alla samhällsskikt. Jag vill gärna försöka komma ihåg att alla dessa människor som kan skrämma mig ibland, när jag ska stressa förbi, har en bit historia bakom sig och att jag inte har en endaste aning om vilka de EGENTLIGEN är.
Och glad blev jag, tänk så enkelt det är.
Idag möts jag (och kvinnan framför mig) av en liten röst som på riktig Anderssonskans Kalle-dialekt säger "MEN vad har vi för gulliga tjejer HÄR då". Jag har redan hunnit en bit på väg förbi, men kan inte låta bli att le, vänder mig halvt om och säger tack. Snabbt replikerar en annan man "ha en trevlig måltid" (med anspelning på mina fyllda matkassar). Tack detsamma! svarar jag inlärt och funderar sedan kort över om denna man kommer att äta över huvud taget idag. Sedan ser jag ytterligare en man, som en alkoholisternas snyggovariant, inte helt olik Christer Ulfbåge (som jag gillar). Mannen hänger med armbågarna mot räcket. Han lyfter lätt ena ögonbrynet när jag går förbi och ler. "Skaru ha hjälp" säger han o nickar mot kassarna. Jag fnissar o säger att det skulle jag nog behöva. Men jag går vidare.
Det är inte första gången jag blir trevligt bemött av detta gäng. Inte alltid samma människor, men ändå lite samma jargong. En gång, när prinsen var liten, var det en alkoholist (som f ö såg ut som en GALEN Nick Nolte på droger) som ställde sina öl åt sidan och hjälpte mig bära upp vagnen 8 halvtrappor när hissen var trasig. Prinsen var tyst som i chock, men jag blev överlycklig o alldeles varm i hjärtat. TACK du goa människa som såg mig. En annan gång fick jag sällskap på vägen av en kille som ville tala om att han haft ett "riktigt" liv en gång. Att han tillhört eliten i skytte o till och med tävlat i VM eller om det var OS?
Poängen med inlägget är förstås att det finns trevliga människor i alla samhällsskikt. Jag vill gärna försöka komma ihåg att alla dessa människor som kan skrämma mig ibland, när jag ska stressa förbi, har en bit historia bakom sig och att jag inte har en endaste aning om vilka de EGENTLIGEN är.
Och glad blev jag, tänk så enkelt det är.
måndag 25 januari 2010
Iskall glädje
Idag har jag haft en härlig dag.
Träffade min jobbcoach och vi pratade länge om det jag behöver göra framöver och var jag står just nu. Hon gjorde några övningar med mig. Gick glad och stärkt därifrån. Sedan blev det en shoppingtur på stan och - tro det eller ej! - men jag hittade en jeanskjol, ett par jeans och två skjortor till mig. Är ju så stor nu att jag i princip bara kan gå i leggings och en kjol *fniss*. Men nu blir det lite mer att välja på - underbart.
Efter shopping blev det vegetarisk sushi och efter prinsens hemkomst kom fastighetsskötarna med en ny kyl o frys eftersom den gamla gått sönder. Vi snackar STOR GLÄDJE hos mig. Allt som är nytt och fräscht gör mig så lycklig. Det kanske är min feng shui-älskande del som njuter av den än så länge tomma kylen :-) (Att köket ser helt kaos ut eftersom det måste byggas om lite för att sedan få kyl o frys på plats, det gör INGENTING). Tänk så simpel man är *ler*.
God och glad kexchoklad helt enkelt. Och idag fyller systersonen sju år. GRATTIS Erick!!!
Träffade min jobbcoach och vi pratade länge om det jag behöver göra framöver och var jag står just nu. Hon gjorde några övningar med mig. Gick glad och stärkt därifrån. Sedan blev det en shoppingtur på stan och - tro det eller ej! - men jag hittade en jeanskjol, ett par jeans och två skjortor till mig. Är ju så stor nu att jag i princip bara kan gå i leggings och en kjol *fniss*. Men nu blir det lite mer att välja på - underbart.
Efter shopping blev det vegetarisk sushi och efter prinsens hemkomst kom fastighetsskötarna med en ny kyl o frys eftersom den gamla gått sönder. Vi snackar STOR GLÄDJE hos mig. Allt som är nytt och fräscht gör mig så lycklig. Det kanske är min feng shui-älskande del som njuter av den än så länge tomma kylen :-) (Att köket ser helt kaos ut eftersom det måste byggas om lite för att sedan få kyl o frys på plats, det gör INGENTING). Tänk så simpel man är *ler*.
God och glad kexchoklad helt enkelt. Och idag fyller systersonen sju år. GRATTIS Erick!!!
söndag 24 januari 2010
Jag gillar söndagar
Det har jag alltid gjort. Många av mina vänner kan drabbas av söndagsångest (måndag i morgon), men inte jag. På söndagar är jag oftast mer utvilad och orkar göra roliga saker än på fredag och lördag. Well, vet inte riktigt hur det varit med sömnen, lite sådär, men vi ska ändå ha roligt idag. Först lunch på McDonalds med prinsen, sedan hämtar vi en kompis och hennes två döttrar och drar till Heron City på fika och bio. Efter det blir det fortsatt umgänge o middag hos väninnan. Härligt att ha lite inbokat, det här har varit en väldigt slapp helg. Har iallafall frostat av frysen, laddar inför ankomsten av ny kyl och frys - förhoppningsvis nästa vecka.
Ha en mysig söndag alla!
Ha en mysig söndag alla!
lördag 23 januari 2010
Självklart blir man berörd
av det som händer på Haiti. Alla dessa barn på gatorna mitt i denna katastrof. Ohyggligt. Jag har sms:at in pengar till Röda Korset. Inte så mycket, för vad ska man, vad kan man göra när man själv har en inkomst på ca 9500 kr och en hyra på 7088 kr?! Jag vill så gärna hjälpa, men jag kan inte göra så mycket härifrån. Därför har jag bestämt mig för att sluta titta på alla nyheter och TV-inslag om katastrofen. Jag klarar inte av det, jag blir så ledsen. Men självklart tänker jag på, bryr mig om och skickar all kärleksenergi jag kan åt Haiti-hållet.
Idag blir det en lugn dag, prinsen o jag måste komma ut en sväng i luften. Och så blir det kanske en sväng till Heron City för lite bio. Jag tänker på vilken tur vi har som bor i ett så tryggt land som vi ändå gör. Ha en härlig dag allihop!
Idag blir det en lugn dag, prinsen o jag måste komma ut en sväng i luften. Och så blir det kanske en sväng till Heron City för lite bio. Jag tänker på vilken tur vi har som bor i ett så tryggt land som vi ändå gör. Ha en härlig dag allihop!
fredag 22 januari 2010
Södertäljes skolor i botten
Igår basunerades det ut gång på gång. Södertälje ligger i bottenskiktet av Sveriges skolor när man mäter på lärartäthet per 100 elever, kostnad per elev och behörighet till gymnasiet. När man jämför de ekonomiska resurserna avsätter en kommun i Arjeplog 66 500 kr per elev och i Södertälje ligger denna siffra på 38 000. Här är ett citat från SR:s artikel:
"– Det är fullständigt orimligt att skillnaden är så stor. Det innebär färre lärare, sämre lokaler, äldre läromedel, stora grupper för eleverna, säger LR:s ordförande Metta Fjelkner till tidningen."
Nu funderar jag på sambandet med denna nyhet från vår lokaltidning LT som inleds med ingressen "Fyra av tio sjukfall hos lärare i Södertälje och Nykvarn fick 2008 diagnosen psykiska besvär. Ofta blir det fråga om långa sjukskrivningar och facket är oroade över det ökande problemet.".
Det skulle vara intressant att se en riksjämförelse. Är det ett lokalt problem och korrelerar det i så fall med ekonomiska resurser, lärartäthet och resultat?
SJÄLVKLART skulle jag vilja påstå! Det är ju inte lärarnas fel att kommunen har dålig ekonomi. Vad ska de göra när de har stora barngrupper, många barn med särskilda behov och så gott som obefintliga resurser?! Inte konstigt att de blir sjuka till sist. Lokalerna faller ihop, till och med läromedlen är gamla eller - hör o häpna - obefintliga. I väntan på min son en dag på förskolan, träffade jag en tjej som går i nian. Hon berättade att det var så sorgligt att de inte ens får egna böcker längre. De får vara två personer på en bok. Ursäkta? Men hur ska då läxläsning gå till? Tvingar vi barnen att vara beroende av en annan person för att få tillgång till de fakta de behöver. Det låter så himla konstigt att förfallet gått så långt.
Är det konstigt att man längtar bort nån' gång? Jag tror det här blir året då sonen och jag tar pick och pack och letar upp en ny skola och ett nytt boende lite närmre Stockholm. (Tittar uppåt och ber om en lottovinst inom kort).
"– Det är fullständigt orimligt att skillnaden är så stor. Det innebär färre lärare, sämre lokaler, äldre läromedel, stora grupper för eleverna, säger LR:s ordförande Metta Fjelkner till tidningen."
Nu funderar jag på sambandet med denna nyhet från vår lokaltidning LT som inleds med ingressen "Fyra av tio sjukfall hos lärare i Södertälje och Nykvarn fick 2008 diagnosen psykiska besvär. Ofta blir det fråga om långa sjukskrivningar och facket är oroade över det ökande problemet.".
Det skulle vara intressant att se en riksjämförelse. Är det ett lokalt problem och korrelerar det i så fall med ekonomiska resurser, lärartäthet och resultat?
SJÄLVKLART skulle jag vilja påstå! Det är ju inte lärarnas fel att kommunen har dålig ekonomi. Vad ska de göra när de har stora barngrupper, många barn med särskilda behov och så gott som obefintliga resurser?! Inte konstigt att de blir sjuka till sist. Lokalerna faller ihop, till och med läromedlen är gamla eller - hör o häpna - obefintliga. I väntan på min son en dag på förskolan, träffade jag en tjej som går i nian. Hon berättade att det var så sorgligt att de inte ens får egna böcker längre. De får vara två personer på en bok. Ursäkta? Men hur ska då läxläsning gå till? Tvingar vi barnen att vara beroende av en annan person för att få tillgång till de fakta de behöver. Det låter så himla konstigt att förfallet gått så långt.
Är det konstigt att man längtar bort nån' gång? Jag tror det här blir året då sonen och jag tar pick och pack och letar upp en ny skola och ett nytt boende lite närmre Stockholm. (Tittar uppåt och ber om en lottovinst inom kort).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)