Bomber och injektioner

Denna natt tillbringade jag helt och hållet i nazi-Tyskland, fast jag var ändå på gården jag växte upp på. Ni vet hur det är med drömmar, en mängd fragment sätts ihop på ett lustigt sätt. Nåväl, på gården var jag tillsammans med ett gäng släktingar och vi höll hela tiden på att packa för att fly. Det var 40-tal och tyskarna hade smällt av en atombomb i närheten (eh) och nu ville ministeriet att alla skulle in och få injektioner för att överleva. Det var bara det att vi kom från från framtiden (jajamensan) och vi VISSTE att de där injektionerna skulle göra oss till beroende knarkare - allt för att ministeriet skulle kunna hålla oss i schack. Så vi packade och packade våra väskor och funderade på flyktstrategier. I min dröm letade jag i kartor, försökte hitta kuststräckor och kikade i mitt minne efter någon fiffig kunskap jag kunde ha eftersom jag kom från framtiden.

Jag var uppe på toan en gång och två gånger kom plogbilar och väckte mig, men hela tiden återgick jag till drömmen. Jobbigt! På morgonkanten hade den ännu inte funnit en lösning.

Kan detta bero på att jag tillbringade halva kvällen igår med att leta efter mötesmaterial som jag fick på ett möte före jul - det är helt spårlöst borta. Jag blir GALEN. Och jag ska på möte idag igen, får svälja förtreten och be om nytt material. Hur är det möjligt? Jag brukar ha superkoll på grejor. Men som jag säger, lite symptomatiskt för mig den senaste tiden.

Hoppas ni andra haft en lugnare natt! :-)