Min bil tog sig fram som en segelbåt mot prinsens skola idag. Liksom vaggandes, svajandes från sida till sida i all snö. Den är framhjulsdriven och däcken spinner för fullt. Jag gick ner tidigt och skottade fram bilen o vi tog oss tryggt o i tid till skolan. Väl på väg hemåt börjar jag bli smånervös. Hur tusan ska det gå i min branta backe. Jag har ett rödljus som jag stannar vid på väg in mot stan. Sedan svänger jag vänster i ca 15 m o sedan är det höger och uppför en mycket brant backe mitt i stan, ca 40 meter lång. Det svåra är att få fart upp i backen, för ofta har man bilar framför sig som inte tar fart, de ska ju fortsätta rakt fram. Idag hade jag tur. Jag låg längst fram i kön. Gasade på, slirade uppför backen och det var nääääääääääästan så att bilen inte kom upp. Fick en adrenalinkick av äventyret.
Kom in på min totalt insnöade parkering (ca 20-30 cm snö) o eftersom våra röjare inte var på plats lånade jag grannens stora snöskyffel. Sedan har jag tillbringat 45 minuter med att manuellt skotta mellan bilarna, där plogbilen aldrig kommer åt och där det blir drivor. (Vi snackar AJ och OJ i min rygg o i min vänstra arm redan). Men det var liksom KUL att skotta. Har man inte det som jobb kan det vara riktigt skojsigt att ägna sig åt ibland. Just när jag var klar dök plogbilen upp. Blev nästan full i skratt.
Gick och funderade på ordet skott. Att skotta och ryggskott. Sedan blev jag på riktigt gott humör när jag tänkte på alla skott på träden som kommer till våren. Och det ledde till tulpantankar. Sedan överfölls jag av minnen från Skottland. Till sist tänker jag att det hade varit gott med en skotte nu, alltså en sådan man äter ;-) (fast det finns en del härliga skottar, det medger jag, kolla bara in Jennifer Anistons senaste hunk, har sett honom på film = mysig).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir glad om du skriver en rad :-)