Håll tummarna

Missat samtal på telefonen.
Ska ringa upp ett företag jag träffat på intervju förra veckan.
Det MÅSTE väl betyda att jag går vidare till steg 2?
Eller?!!!
Håll tummarna, alla raringar.

Känner mig som en manglad duk.
Tog en lång promenad i morse, i lugnt tempo.
Huvudvärken har lurat i vassen.
Kroppen lätt illamående.
Trött.
En barnledig helg kommer sitta fint.
I morgon ska sonen till pappa.
Sedan kommer goa A och sover över (väninnan som
är svensk, bofast på en helt annan kontinent och som nu
bor med en av sina söner under ett halvår på en tredje
kontinent). Åh så jag älskar henne, min goooa vän.
Och på lördag blir det jobbsökarmässa på Globen,
söndag är vikt åt egen tid, sedan hämtas sonen igen.

Lovely.
Puss.
Nu är det Idolande på agendan.
ÄLSKAR Anders. Go-Bagge. Guld-Bagge.

Jag vill OCKSÅ

Jag vill också ha en välbesökt blogg!
Skriva sådär magiskt och spännande.
Om alla funderingar jag har.
Om allt som händer i mitt liv.

Men det är just det.

Det händer inte så mycket.

Vad ska jag skriva om?

Går i skogen.
Följer sonen till skolan.
Söker jobb och surfar.
Kommer hem.
Japp.
Det var det.

Typ så.
Eller som Systerysters söner förmodligen skulle sagt:
- Fett onajs.

Fast det är ju ändå lite najs. På något sätt.
Uppskattar tiden med sonen, den nya lägenheten,
promenaderna.
Men det är nog icke-variationen som gör mig galen.
För jag är en nyfikenhetsmänniska, en som älskar
förändring i alla former och färger. Och jag får
inte riktigt mitt behov tillfredsställt.

Det gnager.

Och hur kul är det att skriva om det?
Och att läsa om det?
Hur ökar jag min läsarskara och kommenterarskara?
Hur blir jag tillräckligt intressant för att läsas?
Och varför är det så j-la viktigt då?
Bekräftelse.
Jo, jag behöver nog lite bekräftelse.
Precis som alla andra.
Men jag träffar ju inte så mycket folk i vardagen,
lever inte med någon (mer än gosprinsen).
TUR jag har honom.

Inte så att jag vill att folk behöver uttrycka att jag är så BRAAAA.
Det är inte det det handlar om.
Mer läskvittot.
Har läst och sett o förstått.
Ett sätt är förstås att springa runt på hundratals bloggar själv
och göra nya bekantskaper. Kommentera själv.
Men jag har ju mitt gäng jag brukar besöka, som också
kikar in här. Man orkar ju inte med hur många som helst :-)
Så är det för oss alla gissar jag. Det är som det är.
Jag kan inte hålla på och fundera på vad som tillfredsställer andra.
Jag kan bara tänka på vad jag själv vill uttrycka, hur jag vill
uttrycka det och när. Och vara ärlig.
Ärlighet är viktigt.

Dagens spännande faktaresumé:

• Powerwalk, vi snackar HÖG fart i morse. Resulterade i
  1) trevligt möte med Norrländska
  2) urjävlig spänningshuvudvärk och illamående som ännu härjar
  

• Fm-fika och lunchmöte med två olika väninnor. Trevligt

• Röstade på bibblan i mitt område och skaffade lånekort. Najs.

• Nu sover prinsen o det blir lite Idol o därefter sängen.
  Headache - be gone!!! *viftar med trollspöt*
  

Målsättning

Idag sätter jag upp tre mål för hösten.
Tre viktiga mål.
Om jag nått dem när julen kommer är det den enda julklapp jag behöver.

Tre mål.
Olika tidpunkter för färdigställande/leverans.
Fokus.
FOKUS.

Det kommer innebära uppoffringar.
Men uppoffringar för det goda.

Det kommer att innebära ansträngningar.
Mer aktiviteter.
Men aktiviteter för det goda.

Det kanske kommer innebära en del smärta.
Men en smärta för det goda.

Mer gott åt mig helt enkelt :-)

Jag ska skriva upp dem på en skylt här och
banne mig om jag inte ska tejpa fast den på vardagsrumsfönstret
så jag ser den varje dag.

Fokus.

FOKUS.

Viktigt att komma ihåg varför.

För att må bra. För att må ännu bättre.
Japp.

Så - först visionen: "DIT ska jag"
Jag ser bilden framför mig. Jag ser hur jag mår och hur jag
påverkar världen när jag själv mår bättre.

Sedan missionen: Vad är syftet - varför gör jag detta.
Enkelt.

Sedan kommer vi till "hur:et". HUR ska jag agera för att
ta mig i mål. Planer och milstolpar får sättas upp.
Leveranser bockas av.

NU JÄVLAR!

Sätter du upp några mål för hösten?

Med rumpan bland molnen

Ja, just det ja.
Kom på att jag glömde berätta följande episod ur morgonpromenaden.
Ser spindelnäten överallt.
Går förbi nummer ett och två och tre, men sedan kan jag inte hålla mig.
Kastar mig ner i ett djupt dike och ställer in kameran (mobilen) på
makrofoto. Försöker balansera där, utan att bli dyngblöt av dagg och av
vattnet i diket. Då hör jag ett frustande.
Tvärs över diket står en stor hund.
Och han blänger på mig.
Jag skojar inte.
Han blänger liksom lite irriterat men samtidigt undrande.
"Vad tusan håller du på med?! Mår du inte bra, ska jag rädda dig
eller vad GÖR du?"
Han frustade till sådär som en älg kan göra om man kommer för nära.
Jag insåg att jag såg rätt lustig ut där i diket, med rumpan rätt upp och
huvudet ner i gräset. Började fnissa.
Tre hundar till och två mattar infinner sig.
En av mattarna säger: "ja, han undrade nog vad du hade för dig".
Jag tänkte "det undrade du nog med".
Sa att jag inte kunde motstå de vackra spindelnäten, att jag bara
MÅSTE fotografera. De log. Härligt.

Motljus

Ännu en underbar morgon.
Kraftigt solsken.
Mycket fukt.
Solen skiner ner genom träden i motljus och det liknar spotlights mot en scen.
Så oerhört vackert.
Jag går där och berörs.
Gång efter annan.
Mängder av spindelnät.
MÄNGDER.
Jag får kasta mig ner i ett dike och försöka ta lite bilder.
Det är så storslaget att jag vill försöka fånga lite av magin.
Många gånger under promenaden får jag stanna till för att bara insupa skönheten.
Jag blir så oerhört berörd.
Det är ren och skär healing.
Jag känner det i varje cell.
Det är SÅ bra för mig nu att promenera.
Att röra på dödköttet.
Att bli inspirerad och omfamnad av naturen.
Några bilder från dagens promenix:

Yes

En hel natts sömn från 21.30.
Och jag inbillar mig att jag är lite friskare idag.
Har varit ute på min runda i skogen och tankat energi.
Tänk vad det ger mycket.
Egen tid.
Syre.
Färger.
Ljud och dofter.
Tankar om livet.
Kommer hem mycket nöjd.
Det är ett stort paket självhjälp, för det tar på krafterna
att vara utan arbete. Det låter ju som en paradox för
alla er som stressar runt på arbetet och längtar efter
"ledighet". Men arbetslöshet är inte riktigt på det viset.
Ständigt på jakt efter ett jobb. För lite pengar.
Ja, ni vet.
Och nu bara SKA jag ha ett nytt jobb snart.
Så är det.
Jag är REDO.
Bring it on!

Nu har jag några timmar tills sonen kommer hem.
Dusch, jobbsök, besök på mataffären.
Ungefär så.

Idag är det tjejmilen

och jag grundar med amerikanska pannkakor o socker, lite apelsinjuice och kaffe.
Jag ska verkligen tänka på alla er tjejer som ger er ut och hurtar idag ;-)
Vädret verkar ju toppen, soligt och lagom varmt.

Nu är jag kortklippt igen, riktigt ordentligt. Det känns alldeles underbart.
Jag är ju variationsjunkie. Sonen blev lite bekymrad. "Ska du se ut som en
kille??!!". Jajamensan. Själv har han just bestämt att han vill ha långt hår.
Jag välkomnar det. Jag tycker det är kul med alla beslut han tar själv.
Kreativitet. Eget uttryck.

Efter två jättetrevliga 40-årskalas igår ramlade vi i säng vid 22-snåret.
Helt slut båda två.
Prinsen somnade direkt.
Själv kunde jag inte somna.
Förkyld, astrött i kroppen men hyper i hjärnan.
Skulle inte tagit den sista kaffekoppen.
Vid 2.30 har jag precis slumrat till då jag hör grannarna ha sex.
Högljutt. Dunk dunk dunk i väggen av deras säng.
Ah ah ah (hon) ÅH ÅH ÅH (han).
Jag undrar varför i helvete inte folk kan ha sex på vettiga tider
och samtidigt vara lite tystare. Argt tänker jag "Flytta till ett hus för fan".
Eller ha sex på eftermiddagen istället. Men väck mig inte mitt i natten.
Inte första gången. Inte första stället.
Folk saknar känsla för att visa hänsyn, så är det bara.

Well, klockan 5.15 har jag fortfarande inte somnat om, då kommer prinsen.
Vi bäddar ner oss i min säng. Jag stoppar i båda öronpropparna.
Sedan sover vi till 8.30. HALLELUJA. Tre timmar.
Är faktiskt glad över att jag fick åtminstone dem.

Nu skiner solen som sagt.
Efter frullen blir det en promenix med sonen, så härligt.
Han vill åka på sin nya sparkcykel, så det får det bli, till någon av alla
"parklekarna" som finns i området. (Härligt uttryck förresten, parklek).

Önskar er allihop en fin söndag. (Och glöm inte berätta om era
gladsaker på http://gladsaker.blogspot.com).

I'm so Happy

*haha*
Nej, alltså, eller ja, eller?
Well, sonen är i skolan och jag har gått min dagspromenix.
Pepp i lurarna. Stormiga vindbyar. Rätt kallt. Men SKÖNT!
Och det behövde jag, förkylningen till trots. Påverkar verkligen humöret.
Peppade sedan en kompis per telefon. Har tagit en dusch.
Det är fredag. Hade en tanke om att åka till Sickla och storhandla.
Men det får vara. Det gnager. Har liksom inte lust.
Istället blir det shopping lokalt. Dyrt och lite *ler*.
Sedan är det dags att hämta sonen.
Söker efter en liten byrå med tre lådor till mitt badrum.
Max 30 cm djup. Gärna 80x80 cm. Gärna vit. Kollar på Blocket och där hittar jag till
annonsera.se. Och vad hittar jag där?
De här bokstäverna ska jag köpa någon dag minsann :-)
Trevlig site: http://www.trend4you.se

Ibland infinner sig

en mycket stor irritation över min situation.
Jag går in i offerrollen.
Det är liksom kemiskt i kroppen,
som om någon inseminerat ett gift under natten.
Vaknade rätt glad, men sedan hände något.
Sonen är osedvanligt "gå-påig" och gnällig.
Som en hund som någon glömt rasta i en vecka.
För jag förstår mer och mer att det verkligen är så.
Vi människor behöver rastas varje dag också.
Fysiskt. Och det gör underverk för det mentala.
Och en mamma och en son som varit hemma fyra dagar i rad
är inte att leka med. Nej, herregud.
Vi har ju inte kunnat gå ut över huvud taget p g a prinsens fot.
Och istället, ja, vad gör man. Spelar spel. Fikar.
Idag stoppade vi i oss lite chokladpudding o annat smått o gott.
Och sonen blir ännu mer frenetisk och ännu mer gnällig.
Och jag känner hur jag blir RASANDE.
Jag blir helt GALEN.
Jag vill bara skrika och vråla och göra sönder något.
JÄVLA HELVETE att inte ha en inkomst.
JÄVLA HELVETE att det alltid är jag som ska ta hand om en sjuk son.
JÄVLA SKIIIIIT att vi ska bli förkylda. Det kliar i bihålor o jag
har lätt ont i halsen. DET ÄR DÅ FÖRBANNAT.
Jag tar med sonen i bilen på en tur till Söder för kort shopping.
Det tar oss en halvtimme att hitta på de s-tans gatorna som är
avstängda och enkelriktade och f-n och hans moster.
GAAAAAAAAAAAAHHHH!
Vi hittar till affären. Sonen gnäller. "Jag vill inte vaaaaaara häääääär,
jag vill gå ut häääärifrååååååååååån. Är vi inte fäääääääärdiga snart".
Han gör det oavbrutet. Jag blir så himla arg. Oproportionerligt.
Jag väser ur mig några saker till honom och jag märker hur tjejen
i kassan liksom studerar mig. MIG?!!! Jamen vad fasen.
Jag kan inte vara en perfekt mamma jämt. Orkar inte.
Gnällig son och sur mamma ramlar ut på gatan.
Jag säger till sonen att skynda på, att vi måste hitta lite lunch.
Och sådär fortsätter det.
Sonen gnäller på fiket. Gnäller över mackan. Äter som en
tvååring. Kladdar. Är liksom hyper.
Sedan brakar det till och börjar SPÖREGNA.
Jag säger till sonen att äta upp, för nu ska vi till bilen.
Han tror inte det är sant.
Ska vi få gå ut i spöregnet?!
Vi har bara tunna bomullskläder på oss, inga paraplyer
eller jackor.
Jodå, ut i regnet.
Väl ute börjar vi skratta båda två.
För det är som om någon hällt flera hinkar vatten över oss,
samtidigt. Vi plaskar och hoppar och halvt springer
(sonen gör så gott han kan med sin halta fot).
Jag tänker att folk ser så glada ut när de ser oss där i regnet.
De står upptryckta längs med husen, under markiserna.
Och där kommer vi, skrattandes, mitt i regnet.
Härligt. Det var dagens gladstund.

Men sedan fortsatte em grinigt.
Och i morgon är det så att prinsen ska till skolan.
Det bara ÄR så.
För mamman måste få ett brejk.
Annars blir hon totalt knäpp.
Hon skojar INTE.
Irritationen bor fortfarande i kroppen.
Jag vet inte om jag ska gråta eller bara
ställa mig på balkongen och skrika högt.
Jag gör nog ingetdera.
Jag tror jag ser till att få sonen i säng först.
Sedan ska jag djupandas.
Och lägga mig tidigt.
Och viiiiila.
Och hoppas att jag/vi mår bättre i morgon.

Bläh

Känner mig lite gnällig här på kvällskvisten.
Vaknade med halsont.
Såklart, när nu sonen är så snörvlig o hostig.
För vi gillar att gosa han och jag.
Men han knorrade lite på kvällen:
"vi får inte pussas på munnen idag, du och jag".
Sötnosen :-)
Så vi har legat i soffan o kramats och kollat på Fångarna.
Tidigare har vi spelat Monopol och Wii och surfat på datorn.
Och ätit ätit ätit.
Mamman rastlös.
Det räcker med sjukdagar nu.
I morgon ska vi ut och provpromenera med prinsens stukade fot.
Håll tummarna.
Jag vill hämta en bok jag beställt, ser fram emot den.
Kram o natti!