Vet inte om jag kan kalla det ett nöjesfält

men berg-o-dalbanan fortsätter.

Fast idag kanske det blev mer så att jag först fick en släng av den där klubban man drämmer ner i maskinen och mäter styrkan i slaget (sonens far).

Sedan stressade jag iväg till radiobilarna. Lite nervpirrigt. Ska vi köra efter varandra eller krocka? Skratta eller bli påkörda? Eller både och? Det kändes som åkturen gick över fort. Jag hade kul (intervjun).

Sedan drog jag en liten vinstlott på en tombola (ny intervju nästa vecka).

Så här på kvällskvisten toppar jag med lustiga huset. Jag ser mig i spegeln och det är inte kul. Det är inte den avsmalnande bilden direkt. Jag ÖNSKAR att det var en förtjockande spegel. Det är en vanlig. Men jag ser ändå tjock ut.

Hormoner.
Varför har man dem?
Onödigt.

Sprang ut och köpte ett paket cigg "för att jag tyckte jag var värd det". HÖR NI?! Idiotiskt. Vad då värd det??!!! Som om jag ständigt måste muntra upp mig själv med stimuli. Och vilken belöning är det på en skala?

Nej, jag skyller på supermånen, som är på inrullning. Det måste vara den jävelns fel alltihop.

"Supar-måne" kanske? Tar kvällens tredje campari och juice och går ut på balkongen och puffar. Syndigt värre.

Skål.