Fan.
Får nog döpa om bloggen till "gnällbloggen".
Eller starta en ny.
Denna dag startade traumatiskt.
In med sonen till lasarettet för att kolla hans näsa som störtblödde i måndags. Läkaren sa att det var lika bra att bränna blodkärlet direkt. Fy fan. Sonen asgrinade (som tur var hade jag tagit med hans snuttefilt) och hade panik. Svettades ymnigt. Ålade och vred sig. Jag hade honom i knät, klappade, höll, talade lugnande.
Men jag kan tala om för er att efteråt var jag precis lika slut som lillprinsen.
Stoppade in honom på skolan även om han var lite mör och på väg in mot stan och en sedan länge bokad lunch ringde skolan o bad mig hämta igen. Avklarade lunchen, checkade upp mina nya glasögon med Synsam igen (några oklarheter) o sedan tillbaka.
Nu är vi hemma igen. Sonen snörvlar, förkyld också, och jag ser på skidskytte o ligger o gulpar av illamående. Vet inte hur många veckor jag känt mig så nu. Yr och illamående. Och matt blir man ju, orkar inte mycket kan jag säga. Sedan är det inte så konstigt att man är trött med all jobbsökarstress.
Somnade 21 igår. Det blir nog något liknande idag.
Kul inlägg va! ;-)
Stackars sonen och stackars dig!!Hoppas ni kryar på er!!
SvaraRaderaKram