Kroppen talar högt.
Svälj, svälj.
Ofantligt hängig.
Nej, men fan då.
Min vän J började bli rejält förkyld igår.
Det var ju där jag och sonen sov över i helgen.
Svälj, svälj.
Så liten man känner sig när något härjar i kroppen.
Som ett barn som vill ha sin mamma där, att lägga en sval hand på pannan. Ge mig en Bamse-tidning och en kopp te med knäckebröd. Som bara går där och plockar och finns och låter, medan jag själv ligger i sängen och vilar ut det sjuka.
Riktigt så blir det inte här idag.
Promenaden får jag stå över såklart.
Men jag MÅSTE söka mer jobb nu.
Fokus fokus.
Och kl 14 hämtas sonen.
På torsdag kommer min lillasyster från Holland.
Det finns att göra här.
Gör inget motstånd. Försöker följa med måendet.
Det är så jag blir frisk.
"Det du motstår består".
Så... Känn känslan, låt den komma, låt den gå.
Jobbar mjukt idag.
Kanske kan det bli en halvtimme i soffan.
Men först: kaffe och jobb.
God morgon!
Hoppas att du repar på dig!
SvaraRaderaKrya på dig!
SvaraRaderaKram