Andas ut

Möte på skolan med fröknar, bitr rektor, skolsköterska och fadern.
Om sonen.
Var orolig innan.
Fadern o jag hade ett samtal dagen innan och han skulle "lansera en teori" på mötet. Det sade han med eftertryck. Vad den handlade om fick jag inte veta på förhand.

Så...det var med en klump i magen jag lade mig och vaknade.
Jättenervös.

Sedan - mötet. Trevlig stämning från början.
Fröknarna berättar om skolvardagen, om områden som sonen kanske behöver lite extra hjälp med. Jag och fadern får berätta det vi ser i respektive hem.

Jag känner under mötet hur stämningen blir mer och mer avslappnad. Alla är där för de bryr sig om och vill hjälpa. Jag känner också hur fadern slappnar av. Den underbara skolsköterskan är som en liten sol och det sista jag tar med mig innan jag går hem är en känsla: Det gick bra. Det gick BRA.

Samtidigt vill jag gråta av lättnad.
Alltid så jäkla orolig inför vad som ska hända i relation med exet.
Men det finns en ljusning.
Känns det som.

Jag måste lära mig att inte bry mig om vad han gör och inte gör.
Eller som min mamma så klokt sade igår: Hans handlingar talar om vem HAN är, dina handlingar talar om vem DU är. Låt honom köra sitt race.

Helt rätt.

Nu verkar det som vi kör ett race åt rätt håll.

Andas ut.
Låter en tår falla.

Och ikväll inleds barnledig helg med ett restaurangbesök tillsammans med en väninna :-)