Så nära

Han har just varit här igen.
Mannen jag nyss träffat.
Långa, härliga samtal på balkongen.
Inget bus denna gång, bara närhet och värme.
Det tar tid för mig att somna på natten.
Vi ligger nära, när jag tror han somnat kommer en fot och rör försiktigt vid min, eller en hand som mjukt klappar mig i håret. Jag känner försiktigt på hans silkeslena rygg. Njuter. Ingen oförlöst frustration, bara ren och skär glädje över att ligga nära honom, att han sover tyst, att han ger mig plats men ändå finns nära.
Det var så längesedan.
Jag förundras över matchningen. Hur vi som är så olika på ytan, med så enormt olika bakgrund o uppväxt kan mötas mitt i livet och ändå hitta så rätt. Många skratt - han är enormt rolig, vi har exakt samma humor. Intellektuella samtal om livet. Inte så intellektuella samtal om livet. Bara ren närvaro utan stress då dialogen ebbar ut o vi bara sitter tysta en stund.
Jag har lovat mig själv att inte analysera detta. Att bara ta varje möte den stund det uppstår. Det är lite nytt. Det är befriande.

Och här - på min nya plats - upptäcker jag att det hänt mer med mig denna sommar. Jag börjar tycka om mig själv precis som jag är.

Hörde ni??!!!! Jag upprepar:
JAG BÖRJAR TYCKA OM MIG SJÄLV PRECIS SOM JAG ÄR!!!!!

En mer hel känsla. Jag går förbi spegeln o tänker "äsch" o sedan garvar jag lite. Jag skiter i om jag går ner till affären o ser piss ut. Jag går in och "claimar" mitt område, mitt territorium. Här har ni mig grannar. Precis som jag är. Jag ler till höger och vänster och får leenden tillbaka. Jag vill lovebomba mitt nya område och alla som bor i det. Jag skickar till och med en kärlekfull tanke till gubbarna som sitter i bersån utanför mataffären o dricker öl varje dag. De tillhör gatubilden nu. De gör inte en fluga förnär. De har varanda o skugga i form av träden o något gott att dricka.

Jag kan hålla på hur länge som helst. Hör ni hur jag njuter av livet? :-)