Eller.
Eh.
Inget "Pierce BROSKnanprojekt direkt ;-)
Jag kände mig hursomhelst otroligt busig när jag klev in på piercingstället idag.
Såg mig omkring, kollade in inredningen och de som jobbade där.
Stora tatueringar, stora hål i öronen med smycken.
Hål både här och där.
Kände mig lite nervös.
Saken är den, att jag har ett projekt på G.
Och det här besöket var en del av det.
Näh.
Det blev inga hålstuckna bröstvårtor.
Eller andra intimdelar.
En liten, trevlig grungekille, eller hip-hopare, eller whatever (brallorna vid knävecken)tog hand om mig. Skickade ner mig i ett sterilt rum i källaren.
GulP!
Inget kylspray eller liknande, nej, fram med en stor, lång nål.
Sen småpratade vi lite medan han - AJ - fick fart på mina hål jag tog i öronen för ca 25 år sedan.
Svimfärdig av äckelkänslor påminde jag mig om att jag faktiskt fött barn. I en helvetesförlossning. Och DET gjorde ont.
Det gav lite perspektiv. Jag började fnissa och det gjorde killen också.
Så nu sitter jag här med ömmande örsnibbar med bling i. Håll tummarna
för att det funkar denna gång! :-)
Ska ta mig en Ipren så här på kvällskvisten för att bota lite värk och en begynnande förkylning.
Bling bling på er!
Bra kämpat! Unna dej snask!
SvaraRaderaMen hahaha, ta hål i öronen är väl inget;) Som mest hade jag 7 hål i öronen (såg ut som en julgran) Men nu har jag bara de två vanliga kvar!! Duktigt gjort, tvätta ordentligt så ska du se att det funkar!!(kan berätta en hemlis för dig en dag, om vi träffas ang, piercingar;)Äsch, jag berättar nu, du kommer inte att tro det, men jag har en i naveln, sen 20 år tillbaka, den har blivit en del av mig och ungarna tycker det är okey, men själv så har jag börjat tänka på min ålder nu;)så vi får se hur länge den får stanna kvar!Kram
SvaraRadera