En riktig hårdkörning

tog jag mig igenom härom natten och dagen.
Skulle in och hålla en presentation för ett företag, som en del i intervjuprocessen. Det var hårt jobb att sätta ihop innehållet. Jag är ju av den sorten att jag Googlar för att hålla koll på det senaste. De senaste teorierna, de senaste filmklippen o s v. Företaget verkade nöjda med presentationen, så håll nu tummarna gänget. De verkar vara ett härligt gäng också :-)

Tittar ut från mitt vardagsrumsfönster och idag är det sol och ekens löv börjar skifta färger från grönt till gult. Jag älskar hösten, fullkomligt fantastiskt vackert med dagar som denna.

Livet är lite upp och ner just nu. Det bor så mycket oro i kroppen och oron ger sig i uttryck i sjukdomar. Och det skapar mer oro. Vill bli friare i sinnet, hälsosam, frisk och stark. Men det är svårt att ignorera en tydlig klump som liksom sitter fast i halsen, som om någon tryckte in ett finger mot din strupe långt ner på halsen. Väntar besked på röntgen, men det tar ju sådan tid.

Nu ska jag bege mig ner på stan för en lunch med en väninna, ser verkligen fram emot det :-)

Kram på er!

En klump i halsen

Jo, det har jag.
Bokstavligen.
Det är fruktansvärt obehagligt.
Känns som något är svullet/förstorat i strupen, nedanför struphuvudet. Ska till VCT i eftermiddag.

Det känns av dygnet runt, även när jag inte sväljer.

GUD vad jag är TRÖTT på att vara orolig för saker och ting och TRÖTT på att springa på vårdcentraler. Men jag är glad och tacksam över att ha en bra läkare där :-)

Tills dess tar jag en fridag. Är skittrött efter allt jobbsökande, alla intervjuer och även sänkt efter en veckas rejäl förkylning. Det blir soffan, TV och lite Wordfeud.

Amen.

Du måste finnas. Du måste.

Tårar trillar här idag.
Orkar inte berätta.
Men jag berörs så ofantligt av Helen.

Ja men - just det!

Kom på något idag.
Något viktigt.
Hur det ska kännas på en arbetsplats.
Hur det har känts där jag mått riktigt bra.

Full fart framåt.
Öppenhet och generositet.
Roliga och kreativa kollegor.
En SPÄNNANDE arbetsplats.
Just det - SPÄNNANDE.

Nytänkande. Ung.

I konsultvärlden.

Jag sökte två jobb idag.
Ett inom event och ett inom PR.
En bit ifrån de jobb jag sökt tidigare.
Men när jag tänker efter passar det mig perfekt.
Antingen att kréera manus och innehåll för utbildningar och event, eller att skriva och påverka. Jag gillar båda delarna. Det skulle vara roligt att ha något nytt att lära sig, något nytt att bita tag i och utvecklas inom.

Just det - NÅGOT NYTT.

Jag gillar energiska arbetsplatser.
Inte där folk springer i 190 o hatar att ha för mycket att göra.
Snarare där det är full rulle och folk brinner för det de gör. Och trivs.
Där det finns en framåtanda.

Hoppas kunna finna en sådan plats för mig framöver.

Jag hävdar fortfarande att det ska vara roligt att gå till jobbet.
Och företagskulturen ÄR oerhört viktig.
Så det så.

Det kan gå fort

Ett inlägg.
Mycket känslor.
Tunga sådana.
Orkeslöst framför allt.
Men så - fem minuter senare.
Ett mail. Ett telefonsamtal.
En dörr som öppnas på glänt i jobbvärlden.
Yieeehaaaaa. Förnyad energi.
Intressant. Underbart.
Fortfarande hängig. Men mycket gladare :-)

Tänkte bara att ni skulle veta.

Saknad

Fick ett litet meddelande från Systeryster som undrade var jag tagit vägen. Tack M, det värmde gott.

Jag har inte haft något att skriva om helt enkelt. Det är tomt.

Jag inom två dagar fått två nej på de enda riktigt heta jobben jag hade på g.
Och nu måste jag ladda om, när jag helst bara vill rulla ihop mig i en liten korg, lägga täcket över och inte gå upp förrän någon står där med ett jobb, en inkomst, ett liv.

Jag skriver som jag känner just idag. De flesta dagar har jag ork att jobba med min inställning och tuffa på. De flesta dagar känner jag stor glädje över mitt liv, framförallt min son.

Men idag.
Nä.
Vill gråta.
Men det kommer inget.
Förkylning på gång i kroppen.
Känner mig oerhört sorgsen.
Mensen kom idag också, som ett brev på posten.

Som pricken över i:t får jag också höra av min syster att min mamma mår superdåligt (magsjuka eller migrän) och är på väg hem från Holland i detta nu. Hon var alldeles vimsig i telefonen på flygplatsen och visste knappt var hon var. Men jäkligt enveten, hon skulle HEM. Som tur är möter pappa upp på vägen när hon tar tåget från Köpenhamn.

Även sonen håller på att bli förkyld, en klassiker så fort man för ihop barn i stora grupper.

Köttfärs i ett kok på spisen. Lite lunch, lite jobbsök, mager shopping på Coop (har tomt i plånkan, jag menar TOMT) och tidig hämtning av sonen idag. Ska bara vila i em/kväll och låta humöret få vara som det är.

Jag saknar vettig sysselsättning (även om jag tränar och jobbsöker räcker inte det, jag är utarmad själsligt). Jag saknar en inkomst så jag kan köpa höst-/vinterkläder till sonen. Jag saknar ork att leta upp nya jobbspår, gå på nya intervjuer, bli testad tre hundra gånger igen. JAG ORKAR INTE!!! Jag saknar mig själv. Och jag saknar er. Läser lite ibland. Hänger mest på FB och spelar ett och annat parti Wordfeud. Thats it.

Puss vänner.

Tacksam

Upptäcker saker att vara tacksam över lite då och då.
De liksom poppar upp, jag har varit tacksam förut, men så - helt plötsligt - får tacksamheten en annan sida. Känner ni igen det?

Jag läser om en tjej som blev förföljd på bussen och mördad. Hon var söt som socker. Och jag börjar tänka att Gud nog ändå skapade mig helt perfekt precis som den jag är. För om jag tvivlar på mitt värde ibland så som jag ser ut nu - hur skulle jag då tänka och känna om jag var supersnygg? Det finns alltid en annan sida av myntet. Jag skulle definitivt inte trivas med att gå runt och vara en sexmagnet. Och det menar jag på allvar.

Nej, det finns något genuint fint i vardagligheten.

Mitt i värsta frozen shoulder-problematiken dyker det också upp tacksamhetskänslor. Jag är glad över att min kropp ger mig signaler när något är fel. Jag är glad över att den är så stark att den orkar tuffa på ändå trots att ena sidan inte riktigt vill hänga med. Jag är glad över att den svarar om jag tar hand om mig själv och äter bra/motionerar.

Jag är glad över att jag är jag helt enkelt. Att jag har en förmåga att BESTÄMMA mig och köra på när jag vill. Har ägnat de senaste dagarna åt att röja i hemmet - mycket motvilligt. Avfrostning, skurande etc etc. Men nu är jag snart i mål. Ikväll kommer en av mina bästa vännner med son. Återstår proviantering och litet bolagsbesök. Och som vanligt är jag ute i sista minuten - men jag fixar det alltid.

Tack härliga kropp och sinne för att du finns där för mig. Jag är SÅ tacksam. Genuint tacksam.

Ps. Läste just en jätteintressant bok av Paulo Coelho som följde med Leva-tidningen. Den heter 11 minuter och handlar om en kvinna från Brasilien som lever som prostituerad i Schweiz. Området boken behandlar är sexualitet. Intressant bok indeed. Jag gillar de slutsatser boken kommer fram till, det är ett svar på det jag själv kommit fram till när jag funderat över vad som saknats i mina relationer. Läs! Ds.

Hemma igen

Och jäsiken vad kvavt det är. 27 grader ute och inne, men snart kommer regnet. Efter en lång dag (resa från Skåne, proviantering, tvätt och matlagning) sjunker jag nu ned i soffan. H A L L E L U J A! :-)

Semester

Hej vänner!

Har haft 1,5 veckas ren och skär semester. Sonen har varit hos pappa och kommer hem om några dagar. Veckan har bjudit på förrådsrensing o diverse andra småprojekt. Framför allt har jag varit duktig och tagit tag i vikten, målet är ju att ha ett normal-BMI i höst. Som ni vet vill jag ju förminska bysten och då är det viktigt att vara i "rätt" form när det väl är dags.

Var på ännu en intervju idag som gick bra, det kändes lugnt och bra. Vet inte riktigt när de hör av sig igen. Jag beväpnar mig med tålamod som vanligt.

Har dejtat lite de senaste veckorna och det har varit så mysigt att vara i någons fokus ett tag. Väldigt lugnt umgänge, steg för steg. Nu åker han iväg i morgon och är borta till mitten av augusti, det blir bra. Tid för tankar och reflektion. Och så blir det fullt fokus på sonen :-) Nästa vecka drar vi en sväng till södra Sverige för att träffa mina föräldrar. Självklart fortsätter jag att söka jobb, tills jag är i hamn.

Jag hoppas ni har det bra i semestersverige. Skickar er allihop en stor kram!

Det finns hopp

Hej vänner!

Det var ett tag sedan jag uppdaterade här, hoppas ni fortfarande kikar in :-)
Det har varit några intensiva veckor här. Efter resan till min syster kom vi hem och sonen har gått på fritids. Eftersom det är friare tider på sommaren blir det också mer lek med kompisar. Sonen har äntligen hittat en bästa vän i en kille i klassen. De har lekt en vecka i streck - på fritids och efter. Sonens kompis pappa och jag har också umgåtts och haft trevligt ihop med barnen. Jag känner mig så tacksam över att saker löser sig här i området. Ju fler man lär känna, desto bättre och enklare blir vardagen. Jag gillar det femtiotalsaktiga i området, en känsla av trygghet och ett glatt hej på gatan.

Igår åkte prinsen till sin pappa och jag saknar både honom och de senaste dagarnas kombinerade barn/vuxen-umgänge. Nu är jag barnledig i två veckor och det finns en hel del att ta tag i.

Åt ostbågar igår och det var sista gången på länge. Jag vill ju verkligen få till den där bröstförminskningen som läkaren skickat remiss till och jag tror jag måste gå ner ca 8 kilo för att få göra operationen. Det liksom sjönk in i går kväll. "Om du verkligen vill det här måste du TA TAG i det". Så idag tänker jag på allt jag äter och dricker :-)

Fick ett negativt besked på ett jobb jag sökt och deppade en dag. Men nu är mitt andra heta spår ännu hetare och det kan nog bli något där. Det SKA bli något där. Och det känns kanon. Skickar energin åt det hållet: "Jag är så tacksam för det här fantastiska jobbet som just blivit mitt" ;-)

Idag har jag inte ens duschat, hasar runt. Har TV:n på och rensar ut i skåp o lådor i köket. Operation rensning har inletts i stor skala. Även det känns toppen och ger energi. Nu ska jag låta den positiva energin i Extreme Home Makeover smitta mig ytterligare och städa vidare.

Kram på er!