Tacksam

Upptäcker saker att vara tacksam över lite då och då.
De liksom poppar upp, jag har varit tacksam förut, men så - helt plötsligt - får tacksamheten en annan sida. Känner ni igen det?

Jag läser om en tjej som blev förföljd på bussen och mördad. Hon var söt som socker. Och jag börjar tänka att Gud nog ändå skapade mig helt perfekt precis som den jag är. För om jag tvivlar på mitt värde ibland så som jag ser ut nu - hur skulle jag då tänka och känna om jag var supersnygg? Det finns alltid en annan sida av myntet. Jag skulle definitivt inte trivas med att gå runt och vara en sexmagnet. Och det menar jag på allvar.

Nej, det finns något genuint fint i vardagligheten.

Mitt i värsta frozen shoulder-problematiken dyker det också upp tacksamhetskänslor. Jag är glad över att min kropp ger mig signaler när något är fel. Jag är glad över att den är så stark att den orkar tuffa på ändå trots att ena sidan inte riktigt vill hänga med. Jag är glad över att den svarar om jag tar hand om mig själv och äter bra/motionerar.

Jag är glad över att jag är jag helt enkelt. Att jag har en förmåga att BESTÄMMA mig och köra på när jag vill. Har ägnat de senaste dagarna åt att röja i hemmet - mycket motvilligt. Avfrostning, skurande etc etc. Men nu är jag snart i mål. Ikväll kommer en av mina bästa vännner med son. Återstår proviantering och litet bolagsbesök. Och som vanligt är jag ute i sista minuten - men jag fixar det alltid.

Tack härliga kropp och sinne för att du finns där för mig. Jag är SÅ tacksam. Genuint tacksam.

Ps. Läste just en jätteintressant bok av Paulo Coelho som följde med Leva-tidningen. Den heter 11 minuter och handlar om en kvinna från Brasilien som lever som prostituerad i Schweiz. Området boken behandlar är sexualitet. Intressant bok indeed. Jag gillar de slutsatser boken kommer fram till, det är ett svar på det jag själv kommit fram till när jag funderat över vad som saknats i mina relationer. Läs! Ds.