Skönt med nej

Som sagt, prinsen upphör aldrig att förvåna mig :-)

I bilen på vägen hem frågar han om han får spela TV-spel. Eftersom han vet att vi har en regel att han inte får spela på vardagar, utan på helger (undantag om han är hemma sjuk), svarar jag "vad tror du jag ska svara på den frågan?". Han replikerar: "Du säger nej". "Helt rätt" säger jag (samtidigt som jag för en debatt i mitt huvud om huruvida det är viktig eller ej att hålla fast vid sina regler). Då säger ungen: "Jag visste att du skulle säga det. Det är skönt när du säger nej ibland mamma."

Ridå

Snacka om en snopen mamma. Som samtidigt blev lite glad. Prinsen är unik.

Längtar

Idag längtar jag efter att åka till ett spa eller ett hälsocenter och stanna i flera dagar. Göra meditationsövningar, bada, få massage. Det skulle sitta fint. Ibland kan jag längta oerhört efter just beröring. Jag får ju en stor dos gos via sonen, men just massage o liknande är ju fantastiskt.

Och så längtar jag efter en sol, som lyser på mig där i poolen. Och vacker natur utanför.

*drömmer vidare*

Perspektiv

Jag såg på en film om EFT - Emotional Freedom Technique (ett sätt att heala sig själv), sedan fick jag ett ryck och ropade på sonen. Jag frågade han om han hade något problem som han skulle vilja få hjälp med att lösa. Då tittade han på mig och sa "Mitt största problem just nu är att Total Drama Action inte går varje dag på TV". Paff brast jag ut i ett gapskratt som varade läääääääääänge. Underbart. Där fick jag lite perspektiv på tillvaron.

*fnissar ännu*

Alltid är det något

I söndags var prinsen matt efter en hel natts arbete, så var även jag. Vi tog oss en eftermiddagslur och var inne o vilade hela dagen. Igår var sonen pigg o vi höll oss kvar hemma så han kunde få repa sig ordentligt plus undvika att smitta andra. Själv har jag kört en liten kamp emot förkylningen, fortsatt hälla i mig hälsokost av alla de slag.

Idag är prinsen på skolan, men på väg dit muttrar han att han inte vill till sin skitskola. Han är arg och säger att han inte mår bra än heller. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vet att han hellre är hemma och spelar spel än går till skolan. Jag tänker att det löser sig när vi kommer in och får träffa alla barn. Prinsen drar av sig kläderna och är fortsatt missnöjd. Fröken möter och tittar på honom, sedan säger hon "han är röd i ögat". Jag kikar. Ögat ser ansträngt ut, men inga tecken på infektion eller liknande. Vi beslutar att prinsen ska vara kvar iallafall o att de ska ringa mig om det är något.

Denna morgon har jag upptäckt att förkylningen svängt. Halsontet är borta, kvar är slemklumpen i halsen och snytandet. Men ändå. Gud så skönt. Ett tecken. Dock går jag runt och mår lite illa mest hela tiden. Och så har jag ägglossning och ont i magen. Eller är det något annat? Äh vad FAN, alltid är det något. Nu vill jag jubla och vara glad och känna mig energisk och produktiv. Ändå sitter jag här och kan inte låta bli att oroa mig över sonen. Ett ständigt dåligt samvete. Borde han varit hemma en dag till? Ska jag försöka hitta en ny skola iallafall? Vad FAN ska jag göra?

Nu ska jag göra en "släppa-taget-övning" på det här och försöka rensa luften o gå vidare så dagen blir fin.

Uäk!

Har varit vaken hela natten med sonen som kräks och har diarré. (Minst 15-20 ggr). Han är kass fortfarande, pillar i honom lite resorb o lite yoghurt nu. Lilla gubben. Vi parkerar oss i sängen med film.

Lycka

Idag hände något viktigt.
Jag var på intervju och möttes av en kvinna som SÅG mig.
Det finns så mycket att berätta, men jag är trött ikväll och vill inte ta alla detaljer nu. Kan bara säga så mycket att hon var varm, verkade gilla mig, visade stor empati för min livssituation som ensamstående mamma och hon kom med ett litet förslag, en ändrad karriärinriktning.
Jag gick igång på idén. Jag gillar ju nya utmaningar. Vi skulle höras snart igen. Jag dansade ut från mötet stärkt i själen. SÅ LYCKLIG. Längesedan jag kände så. Tänk om jag kan få ett nytt jobb jag gillar, med människor jag gillar och ändå kunna ha kvar balansen i mitt liv som mamma. Gud så spännande.

Tack Gud. För att du lyssnade när jag sa: Visa mig det jag inte kan se själv. Hjälp mig hitta nya vägar. Hjälp mig till en plats som är bra för mig nu. Och Tada. Han/hon svarade med ett litet förslag. Visst är det magiskt?!

:-)

Ett tecken?

Ska på en intervju idag i Stockholm. Träff nummer två med ett företag som kan bli en potentiell arbetsgivare. Spännande, jag gillar att vara i rörelse och träffa nya människor. Och solen skiner. Pudrar över min snoriga näsa, stoppar i en halstablett i den onda halsen och spritar ner händerna redo för en handskakning. Snart är det dags. Wish me luck :-) (Förresten - mötet är på hotell Sign. Ska jag se det som ett tecken?)

Modigt!

Slötittar på Fuskbyggsprogrammet samtidigt som jag surfar. Jag känner att jag vill ge en eloge till undersökande journalister som VÅGAR ge sig i klinch med fuskare, ja rena brottslingar. Där snackar vi konfronterande verksamhet. Och hallelujah! för att det finns folk som vill och vågar ta sig an dessa uppdrag. Det här programmet är redan spännande (blir berörd av "offrenas" situation också, helt otrolig story).

Ont i öron o hals så lite gnäll blir det.

Over and out.

Nu får det vara nog

med gnäll. Denna morgon fick jag en länk av en vän via Facebook som ledde till Anthony Robbins nya hemsida. Där gjorde jag ett personlighetstest och resultatet var intressant läsning. Jag fick bekräftat svart på vitt vilka drivkrafter jag har och vilka mina för- och nackdelar är i relation till dessa. Ett test är ju inte ett facit, det finns ju nyanser i resultatet som jag är medveten om. Men det fick mig ändå att inse att det finns fler som jag. Människor med ungefär samma drivkrafter som agerar på ungefär samma sätt som mig. Befriande på något sätt. Skönt! Mina sämre sidor hänger ihop med den jag "är". Det rättfärdigar ju inte ett dåligt beteende, men det får på något sätt sin förklaring. Hajar ni hur jag menar? Jag fick t ex feedback på ett uppdrag att jag kunde uppfattas som arrogant och aggressiv av mina kollegor. Den återkopplingen satte sig på djupet hos mig. Jag vill självklart inte uppfattas så som person. Men jag är medveten om att jag i ytterligt stressade situationer blir extra tydlig och kraftfull i mitt engagemang och det kan upplevas som aggressivt. (Jo, jag var nog förbannad ibland också, det ska erkännas). Och i detta test stod det nu alltså att du kan uppfattas som aggressiv i pressade situationer. Det blir svårt för mig att förklara hur skönt det kändes att läsa det. Att det liksom inte är mig det är fel på, utan att det handlar om hur jag är och hur jag agerar i olika situationer utifrån den jag är. Att jag sedan får höra det är ju bra, det lyfte upp det till ytan även om det var en smärtsam process. Jag vet nu att jag ska tänka på detta framöver i arbetssituationer. Self management, självkontroll...

Hursomhelst. Testet gav mig också mycket positiv feedback med ord som fick mig att gå igång. Ibland blir jag förvånad när jag reagerar så starkt bara på ett ord. "Pioneering" stod det på en rad. Att jag gillar att vara pionjär. Bryta ny mark. Och det stämmer så ofantligt väl. Jag är nyfiken av naturen, älskar att lära mig nytt, är i ständig utveckling både på jobbet och vid sidan av (vilket testet också bekräftade). Och att vara pionjär - jaaaaa - det är SÅ jag. Älskar att kreera nytt och pröva det. Gillar att byta jobb, platser, utmaningar. Träffa nya människor. Se om det nya bär mig mot nya livsläror.

Inspirerande morgon som sagt och jag är trött på mitt eget gnäll. Jag vill skapa, forma om mitt liv, åstadkomma energi och förändring. JAJAMENSAN!!! Jag vill gå på kurser och lära mig nytt. Jag funderar t o m på att göra mitt födelsedagsfirande till en dag i självutveckling, bjuda in mina vänner och ha filmvisning och samtal om livet.

Nu blir det lite luft utomhus. Som en väninna sade igår: Kom ihåg att andas. Det är viktigast av allt!

Kram till er allihop!

En SÄRSKILT STOR kram till härliga Malin som nu fått sin efterlängtade lilla flicka. Grattis :-)

Den vilda jakten på ingenting

Ja, så har man då varit på ännu ett besök på vårdcentralen. Noll resultat på urinprovet = ruta noll. Bad dem iallafall göra en odling. För att se det från den ljusa sidan - nu har jag frikort. Yippeee. Nu kan jag BO där. Så underbart :-P

Prinsen är hemma igen och det gör mig glad. Den lilla goingen. Nu ska vi spela lite Wii o mysa, som vanligt.

Seg måndag måste jag säga. Kram på er!