Alltid är det något

I söndags var prinsen matt efter en hel natts arbete, så var även jag. Vi tog oss en eftermiddagslur och var inne o vilade hela dagen. Igår var sonen pigg o vi höll oss kvar hemma så han kunde få repa sig ordentligt plus undvika att smitta andra. Själv har jag kört en liten kamp emot förkylningen, fortsatt hälla i mig hälsokost av alla de slag.

Idag är prinsen på skolan, men på väg dit muttrar han att han inte vill till sin skitskola. Han är arg och säger att han inte mår bra än heller. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vet att han hellre är hemma och spelar spel än går till skolan. Jag tänker att det löser sig när vi kommer in och får träffa alla barn. Prinsen drar av sig kläderna och är fortsatt missnöjd. Fröken möter och tittar på honom, sedan säger hon "han är röd i ögat". Jag kikar. Ögat ser ansträngt ut, men inga tecken på infektion eller liknande. Vi beslutar att prinsen ska vara kvar iallafall o att de ska ringa mig om det är något.

Denna morgon har jag upptäckt att förkylningen svängt. Halsontet är borta, kvar är slemklumpen i halsen och snytandet. Men ändå. Gud så skönt. Ett tecken. Dock går jag runt och mår lite illa mest hela tiden. Och så har jag ägglossning och ont i magen. Eller är det något annat? Äh vad FAN, alltid är det något. Nu vill jag jubla och vara glad och känna mig energisk och produktiv. Ändå sitter jag här och kan inte låta bli att oroa mig över sonen. Ett ständigt dåligt samvete. Borde han varit hemma en dag till? Ska jag försöka hitta en ny skola iallafall? Vad FAN ska jag göra?

Nu ska jag göra en "släppa-taget-övning" på det här och försöka rensa luften o gå vidare så dagen blir fin.