Mäh!

Gick ut på promenix med min nyfunna grannvän I (kvinna).
Vi tog med hennes hund och en grannes och tog en sväng
längs med stigar jag inte varit på.
Jättetrevligt, jag verkligen uppskattar att ha funnit
en ny vän på så nära håll.
Men när vi kom hem och jag gick in till mig kände
jag mig lite frustrerad. Promenaden var för kort, jag
kände mig inte tillräckligt svettig.
Skrattar åt mig själv. Intressant utveckling det här.
Funderar på om jag ska ge mig ut igen?
Men nej, ibland kan lagom vara nog också,
även om jag har svårt att vara mellanmjölkigt
lagom.

Förresten - på tal om mellanmjölk; Läste om någon
som älskar att dricka minimjölk. Jag är ju ingen
mjölkfantast, tar bara mjölk i kaffe. Men lättpåverkad
som jag är köpte jag ett paket minimjölk häromdagen.
Och i morse funderade jag på vad nästa mjölksort
kommer att heta.
Pyttemjölk?
Nanomjölk?
Eller har ni något bättre förslag ;-) ?

Keep on walking för tusan :-)

Jodå, stora ord på vår jord häromdagen. Men jag är ändå lite stolt över mig själv, för jag var ute på en promenix idag igen, trots en urjävlig galopperande huvudvärk som satt i från gårdagskvällen. Jag gav mig fan på att lite frisk luft skulle vara bra. Använde lite EFT-övningar också och tack gode Gud, nu har värken äntligen gett med sig.

I morgon ska jag in till Sthlm för att genomgå några timmars personlighetstest för ett företag. Jag älskar sådana övningar (iallafall när det handlar om att sortera ord - vilket jag är mest och minst lik) och när en profil kommer ut. Däremot är jag inte lika förtjust i att göra talserier på tid o s v. Det påminner mer om känslan man hade inför diagnostiska prov.

Så - wish me luck. (Det kanske behövs, för jag lär ta kål på tjejen som sköter testerna. Har käkat tzatsiki *fnissar*).