Allt är så mycket bättre

Jag har ju sagt det till er förut.
Den här hösten har bjudit på stunder av magi.
Mina eviga promenader i skogen med sol, regn,
snö, mulet väder, kyla, värme, mygg och syre.
Vackra löv, dammar, ängar, sjöar. Soluppgångar
utav Guds nåde. Jag har blivit så berörd att
jag stått där och gråtit flera gånger.
Berörd av att livet egentligen är så vackert,
bara vi har tid att stanna upp och se det.
De enkla sakerna, som naturen och människorna,
de är det bästa.

Jag har helats bit för bit efter några år som
sugit energi. Hittat tillbaka till mig själv,
styrkan och kraften och självkännedomen.

Varje lördag har jag bänkat mig framför
Så mycket bättre. Varje lördag har jag skrattat
och gråtit och varit helt fascinerad av det
musikaliska och mänskliga cross-over-mötet.
Underbara ögonblick. De delade det med varandra,
vi delade det med dem. Ren magi. Så vackert.
SÅ vackert.

Sista avsnittet. Jag kommer att sakna de här lördagarna.
Samtidigt är Så mycket bättre-gänget för alltid en
del av min magiska höst. Den glömmer jag aldrig.

Ett magiskt ögonblick

Jag är i slutfasen av min promenad. Har på mina peppband i lurarna. Känner mig glad, stark, nöjd. Närmar mig ett av alla de fantastiska kastanjeträd jag fått njuta av de senaste veckorna.

Mitt emot mig ser jag en gammal man komma gående. Han stannar till vid trädet, vänder först blicken upp i trädkronan och sedan ner mot marken där han upptäcker en nedfallen kastanj. Den blanka, bruna kastanjen glänser innanför det gröna, taggiga skalet. Hans blick fylls av glädje. Stor, bubblande, gnistrande glädje. Jag noterar det som i slow motion.

Han ska böja sig ner för att plocka upp kastanjen. Just då. Just där, möts våra blickar.
Under denna korta sekund möts våra själar. Han ler, jag ler. Jag ser allt han är och någonsin varit. Femåringen som glädjs åt naturen. 85-åringen som glädjs åt samma sak. Vårt möte är rent, vi förstår varandra utan ord.

Jag bär honom med mig i hjärtat hela vägen hem. Nästan så överrumplad av känslor att jag vill gråta. Och skratta. Ett sannerligen magiskt ögonblick.

Kram!