Saknad

Fick ett litet meddelande från Systeryster som undrade var jag tagit vägen. Tack M, det värmde gott.

Jag har inte haft något att skriva om helt enkelt. Det är tomt.

Jag inom två dagar fått två nej på de enda riktigt heta jobben jag hade på g.
Och nu måste jag ladda om, när jag helst bara vill rulla ihop mig i en liten korg, lägga täcket över och inte gå upp förrän någon står där med ett jobb, en inkomst, ett liv.

Jag skriver som jag känner just idag. De flesta dagar har jag ork att jobba med min inställning och tuffa på. De flesta dagar känner jag stor glädje över mitt liv, framförallt min son.

Men idag.
Nä.
Vill gråta.
Men det kommer inget.
Förkylning på gång i kroppen.
Känner mig oerhört sorgsen.
Mensen kom idag också, som ett brev på posten.

Som pricken över i:t får jag också höra av min syster att min mamma mår superdåligt (magsjuka eller migrän) och är på väg hem från Holland i detta nu. Hon var alldeles vimsig i telefonen på flygplatsen och visste knappt var hon var. Men jäkligt enveten, hon skulle HEM. Som tur är möter pappa upp på vägen när hon tar tåget från Köpenhamn.

Även sonen håller på att bli förkyld, en klassiker så fort man för ihop barn i stora grupper.

Köttfärs i ett kok på spisen. Lite lunch, lite jobbsök, mager shopping på Coop (har tomt i plånkan, jag menar TOMT) och tidig hämtning av sonen idag. Ska bara vila i em/kväll och låta humöret få vara som det är.

Jag saknar vettig sysselsättning (även om jag tränar och jobbsöker räcker inte det, jag är utarmad själsligt). Jag saknar en inkomst så jag kan köpa höst-/vinterkläder till sonen. Jag saknar ork att leta upp nya jobbspår, gå på nya intervjuer, bli testad tre hundra gånger igen. JAG ORKAR INTE!!! Jag saknar mig själv. Och jag saknar er. Läser lite ibland. Hänger mest på FB och spelar ett och annat parti Wordfeud. Thats it.

Puss vänner.