Mission for Calle

Idag pratade jag med honom.
Mannen som jag går förbi ibland på min morgonpromenad.
Han bor i ett skjul.
En redskapsbod.
Jag har sett honom sitta därinne o kura ibland,
med en ljuslykta framför sig.
Tänkt: Jösses, fryser han inte?!

Och jag har känt på mig att vi skulle ha ett samtal.

Idag stod han där och liksom väntade på mig.
Glad.
Vi pratade lite om hans situation.
Han öppnade upp skjulet och ville visa.
Jag kikade in. En turistsäng med sovsäck, filtar
och smutsiga kuddar. En cykel. Lite annat
smått och gott.

Men HU så kallt.
Jag frågade hur länge han bott där.
I 6 år.
SEX ÅR!
Jag frågade om förra vintern.
Jo, då var det lite besvärligt, berättade han.

Han frågade liksom lite i förbigående om jag
hade en tia att avvara. Jag hittade en femma i fickan.

Vi pratade vidare. När jag frågade om han inte
fryser på nätterna sa han att hans sovsäck inte var
så bra längre. Att det är kallt. "Har du en sovsäck
hemma att avvara tar jag gärna emot den".

Och då födde min lilla idé om att försöka trolla
fram en riktigt BRA sovsäck. En sådan där som
de använder på polarexpeditionerna.
Ca 6500 kr.
Antingen känner någon någon som har en gammal
sovsäck av bra kvalitet på vinden som aldrig används.
Eller så samlar jag ihop pengarna.

Det är gott att ge. Jag inleder nu "Mission for Calle".
Aktivera ditt nätverk och fundera på om du/ni
har några tips om hur jag/vi kan ordna detta.

Fotnot. Mannen heter inte Calle i verkligheten.
Men han finns. På riktigt.