Det vackraste jag vet

eller en av de allra vackraste sakerna,
är att se på sonen när han sover.
Stod vid hans säng en stund i kväll.
Andetag in, andetag ut. Lugn o ro.
Kärlek. Ibland drabbar mig känslan
med oanade krafter. Sveper över och
igenom mig. Tänk att just JAG fick
bli den här sötnosens mamma. Och jag
är glad över varenda dag som jag får
se honom utvecklas. Vilken julklapp
det är, något nytt varje dag.
Nya händelser, nya funderingar.
Och det är häftigt att se på världen
ur en "snart-sjuårings" perspektiv.
Många skratt blir det.
Och när han klättrar upp i mitt knä
och bara vill goooooosa och kramas
och pussas länge tänker jag att jag
vill frysa tiden. Den går fort.
Jag njuter faktiskt medvetet av
prinsen, varenda dag. Mjuka barna-
händer. Busa, brottas, skratta,
bråka, tjata, gosa, kréera...

Tack Gud. Du är GOD.

Ps. Vad har det tagit åt folk?!
Ska alla härma mig och ha julfika
i morgon? Jag skulle köpa saffran
på Ica Kvantum OCH DEN VAR SLUT.
SLUT???!!!!! Tur jag har min lokala,
svindyra Coop-butik. I morgon blir
det saffransbullbak på morgonen.
I morgon em/kväll serveras bullarna.
Kommer du? Ds.