Avundsjuka

Under de senaste dagarna har jag tittat på hela säsongen av Bachelorette som gick i USA förra hösten. Jag är ju, som sagt, något av en romantiker och älskar program där folk visar känslor och där kärleken flödar. Jillian, huvudpersonen i serien, är en underbar tjej. Hon är vacker på ett skönt sett, hela hennes glada och bubbliga person strålar igenom henne. Jillian är en tjej med aptit på livet, hon vågar enormt mycket saker, kastar sig ut i fysiska utmaningar utan att blinka. Hon är dessutom otroligt vacker i övrigt, smal, brunbränd, klär sig snyggt. Men mest av allt har hon ett varmt hjärta och bryr sig om de människor hon kommer i kontakt med.

Jag känner hur avundsjukan poppar upp i kroppen. Jag vill också se ut så där, ha en lätt och frisk och vacker kropp. Jag vill också vara sådär modig. Jag vill också ha den där aptiten på att testa nya grejor som hon har. Jag vill också tro att livet är lätt att leva och att man kan få och skapa det man sätter fokus på. Jag vill vara mer sorglös och framåt. Jag vill vara en sådan där likeable person som går hem i alla läger. Jag vill också hitta en man som hennes, en varm, seriös, mogen och härlig person.

Idag såg jag ett hus som min kära väninna IRL tillika bloggarvän kikat på med sin man. Ett fantastiskt hus. Många rum, fräscht inrett. Utgångspris runt 6,5 miljoner kronor.

Återigen känner jag den där avundskänslan. Det är inte helt behagligt att känna så. Det är en känsla av sorg blandat med bitterhet. Den är tärande. Men att känna avund i flera olika sammanhang flera gånger i rad ger mig också insikten om att det är BRA att känslorna visar mig vägen. De visar för mig vad jag saknar och vad jag drömmer om och vad jag skulle vilja ha mer av. De visar mig också vad jag skulle vilja vara mer av och även mindre av.

Transportsträckan från här och nu till drömmen kan tyckas enormt lång. Men jag har ju någonstans en tro på att vi kan få, skapa och attrahera det vi vill i livet - bara vi blir klara över vad vi vill. Så - jag får helt enkelt se detta som ännu en möjlighet till transformation, till att komma ett steg närmre den framtid jag önskar.

Sedan vet jag att en stor del av jobbet för att förändra energin är att vara tacksam över det jag har idag. Inte sådär "nu-måste-jag-vara-tacksam-för-det-är-det-man-måste"-tacksam, utan en genuin känsla. Och det finns så fina saker i mitt liv som jag är tacksam över.

Alltså: Avundsjuka - AHA! - Det här önskar jag - Det här är jag tacksam över idag :-)