Om familjen

Var inne hos Fru Sederblad och läste om deras mysiga kväll.
Tankarna tog fart.

Det där kan jag sakna. Familjekänslan. Villan. Pysslet. Spelen. Jag lever ju själv med min son, i en liten lägenhet. Visst har vi det mysigt. Men lite då och då kommer han till mig och säger att han önskar att jag och pappa levde ihop, att vi alla var en familj. Ändå var han bara över året då vi separerade, det enda han vet om är att leva såhär. Men "drömbilden" finns där.

Jag drömmer om ett hus med vita pelare. Ett i amerikansk stil. Med veranda och hammock på framsidan. Med högt i tak på nedervåningen, ett öppet rum till höger med en stor gran. En stor spis som är tänd och sprakar. Den höga granen och klapparna.

Den stora familjen som går runt och skrattar och trivs.














Exakt så här ser det ut :-) Hittade bilden för länge sedan och sparade den. Var det här huset finns vet jag inte. I USA tror jag. Men jag älskar huset.

Visst är det en Hollywoodifierad bild. Men den finns ändå där.

Och visst är det smidigare här, med en liten lägenhet nära skolan.

Det viktiga är att vi mår bra, jag och prinsen. Det gör vi verkligen.

Fast, som sagt, när jag läser på hos Fru Sederblad blir jag lite avis. Hon har några av de där elementen. Det verkar så mysigt. Och hon förstår hur bra hon har det också :-)

Drömmar ger näring. Vad drömmer du om denna helg?